EU är redo att göra avsevärda eftergifter när det gäller det isländska fisket. Men unionen är bara beredd att utlova undantag när förhandlingarna om isländskt medlemskap lider mot sitt slut - och om det finns en realistisk chans för ett ja till EU-inträde i en folkomröstning. Annars vill inte EU göra så stora avsteg eftersom det kan öppna dörren för liknande krav på undantag från andra länder. Det uppger DV.
I januari tvingades regeringen lägga de redan kraftigt försenade förhandlingarna om EU-medlemskap på is. Socialdemokraternas och Gröna vänsterns motsatta åsikter i frågan har under hela mandatperioden plågat koalitionens samarbete, och inför valet hotas Gröna vänstern av en omfattande väljarflykt på grund av de kompromisser partiet gjort för att hålla ihop regeringen - i synnerhet i EU-frågan.
Tanken är att förhandlingarna ska återupptas efter valet. Processen har dock inte avstannat helt inom de avsnitt där överläggningar redan inletts. Finansdepartementet överlämnade exempelvis nyligen omfattande information till EU om regeringens syn på Islands ekonomiska utveckling under de närmaste åren.
Två av de områden som återstår att förhandla är också de mest betydelsefulla, nämligen fisket och jordbruket. Inom bägge näringarna finns ett massivt motstånd mot medlemskap. Fisket är också Islands enskilt viktigaste näringsgren. Samtidigt har EU:s fiskepolitik - som alltjämt präglas av enorma subventioner, bortkastning och överfiske - ett närmast katastrofalt rykte i öriket.
Det isländska kvotsystemet är visserligen omstritt, men både politiker, myndigheter och fiskare är överens om att det faktiskt tvingat fram ett hållbart fiske där fångstnivåerna styrs av forskarnas rekommendationer i stället för regionalpolitiska hänsyn. Vilka som ska få del av kvoterna och hur dessa ska beskattas är däremot en av mandatperiodens hetaste frågor.
EU försöker röra sig mot en fiskeförvaltning som påminner om det isländska kvotsystemet. Än så länge är dock motståndet i många länder kompakt. Det gör att i samma stund som en fiskare ersätts för att skrota sin trålare får en annan regionala utvecklingspengar till att köpa en ny. Målet är dock att fasa ut den enorma bortkastningen och införa fångstnivåer som ska styras av vetenskapliga rekommendationer snarare än näringens krav.
Redan när Island ansökte om EU-medlemskap sommaren 2009 var målet i fiskefrågan självklart. Island skulle behålla kontrollen över den egna ekonomiska zonen utan skyldighet att släppa in utländska fartyg. Ställningstagandet baserade sig dels på misstron mot EU:s förmåga att föra en hållbar fiskepolitik, dels på farhågorna om att fiskeflottor från framför allt södra Europa skulle styra mot Island och där av unionen få lov att bedriva samma utrotningsfiske som länge pågått i andra delar av Atlanten.
DV uppger nu att EU är redo att möta Islands krav på fortsatt självständigt fiske. Att unionen är beredd att backa kommer dock inte att tillkännages förrän slutet på förhandlingarna är i sikte. Och EU kommer bara att gå ut med eftergifterna om det anses troligt att islänningarna skulle rösta ja till medlemskap i en folkomröstning. I opinionsmätningarna har det dock inte funnits en majoritet för EU-inträde på fyra år.
Annars kommer EU inte att offentliggöra undantagen. De är nämligen så långtgående att unionen inte vill att andra länder ska kunna kräva liknande avsteg från det gemensamma regelverket. Så finns heller inget EU-land som är lika beroende av fisket som Island.
Den för Island skräddarsydda lösningen går enligt DV ut på att nationens exklusiva ekonomiska zon, som utgör ett område som sträcker sig 200 sjömil från den egna kusten, görs till ett särskilt förvaltningsområde inom EU:s fiskepolitik. Island får bestämmanderätten över detta förvaltningsområde. Det innebär att det alltjämt kommer att vara isländska myndigheter som bestämmer hur mycket fisk som får fångas, av vem och när.
Samtidigt kommer det att finnas ett krav på ett enhetligt regelverk. Detta anses dock i nuläget vara ett mindre problem eftersom unionen försöker komma tillrätta med överkapaciteten inom fiskenäringen.
Idén om ett särskilt förvaltningsområde just för Island är inte ny. I samband med diskussionerna om EES-avtalet framförde Jean-Luc Dehane, dåvarande premiärminister i Belgien, ett sådant förslag, rapporterar DV.
Här kan du läsa mer om Island och EU.
Här kan du läsa mer om Island och EU.
