
År 1997 gav Björk Eiðsdóttir sin nyfödda dotter namnet Blær Bjarkardóttir. En vecka efter dopet upptäckte prästen sitt misstag. Blær fanns inte på listan över godkända flicknamn, och när modern vände sig till Mannanafnanefnd för att få tillstånd att behålla namnet fick hon avslag. Den isländska namnlagen säger nämligen att ett namn som godkänts som ett pojknamn inte kan godkännas som ett flicknamn och vice versa.
När den nya namnlagen infördes samlades godkända pojk- och flicknamn i Mannanafnaskrá. Den som vill ge sitt barn eller själv ta ett namn som inte finns upptaget i förteckningen ansöker om detta till Mannanafnanefnd. Nämnden beslutar sedan om namnet ska accepteras eller inte. För att ett namn ska godkännas krävs att det är förenligt med isländska regler för stavning och grammatik samt att det inte kan väcka anstöt.
Blær fanns inte med i den ursprungliga Mannanafnaskrá. Namnet, som är belagt sedan 1900-talets början, hade dessförinnan burits av både män och kvinnor. Den första ansökan om namnet gällde en pojke. Därmed togs namnet upp i Mannanafnaskrá som ett pojknamn och blev i samma stund enligt namnlagen omöjligt som flicknamn.
Björk Eiðsdóttir har aldrig gett upp. I dotterns pass har det visserligen bara stått Stúlka ('flicka') som förnamn, men hon har i alla andra sammanhang kallats Blær. Under rättegången vittnade hon om att det ofta var förvirrande, särskilt när hon var yngre, att vid passkontroller och liknande komma ihåg att hennes namn var Stúlka, något hon aldrig någonsin kallades.
Blær Bjarkardóttir sade vidare i rätten att hon trivdes med sitt namn och att det aldrig gett henne några problem. Det första hon skulle göra vid en seger var att beställa nytt pass och betalkort med det "riktiga" namnet.
Förra året blev Björk Eiðsdóttir den första att ta ett beslut från Mannanafnanefnd till domstol. Som målsman stämde hon staten på 500 000 isländska kronor samt krävde att Blær Bjarkardóttir skulle få heta just så.
I rätten kunde Björk Eiðsdóttir och Blær Bjarkardóttir lägga fram uppgifter om att det finns namn som bärs av både män och kvinnor, exempelvis Auður och Júlí. Blær, som är maskulinum och betyder 'vindpust, nyans', har också bärare av bägge könen. Under 1900-talet gavs det till trettio män och sex kvinnor. En av kvinnorna föddes 1973 och är alltjämt i livet. Detta visade enligt advokaten Arnar Þór Stefánsson att reglerna varken var konsekventa eller rättvisa.
Att namnet Blær är maskulinum behöver inte heller ha någon betydelse. Maskulina substantiv som Ilmur och Apríl är kvinnonamn, medan feminina Sturla är ett mansnamn. Blær är dessutom namnet på den kvinnliga huvudpersonen i Halldór Laxness Brekkukotsannáll, ett argument vars tyngd inte ska underskattas.
Einar Karl Hallvarðsson, som företrädde isländska staten under rättegången, sade i domstolen att det enda Mannanefnd gjort var att följa lagen. Om rätten skulle komma fram till att Blær kunde accepteras som flicknamn skulle det innebära ett problematiskt avsteg från den traditionella tolkningen av namnlagen.
Héraðsdómur Reykjavíkur väljer alltså att riva upp det femton år gamla beslutet från Mannanafnanefnd. Blær Bjarkardóttir får heta just så. Däremot får hon och modern inget skadestånd men slipper att betala några rättegångskostnader.
Rätten argumenterar i domen för att individens rätt till sitt namn går före samhällets intresse att upprätthålla vissa regler. Samtidigt bedöms omständigheterna kring Blær Bjarkardóttirs namn vara unika, vilket innebär att det inte är säkert att domstolen skulle göra samma bedömning i ett fall utan samma förhistoria. I andra fall, skriver rätten, kan samhällets intressen gå före individens. I domen väger det därför bland annat tungt att Blær Bjarkardóttir döptes till detta namn och att hon aldrig kallats något annat.
Inrikesdepartementet har ännu inte meddelat om domen kommer att överklagas eller inte.
I Íslendingabók finns dock ytterligare nio kvinnor som officiellt går under namnet Stúlka eftersom myndigheterna sagt nej till Blær. Det är därför inte osannolikt att namnfrågan förr eller senare kommer att prövas av högsta instans.