Islänningarna nionde lyckligast i världen

Island är världens nionde lyckligaste nation. Utbildning, miljö, hälsa och trygghet är några av de saker som borgar för den höga placeringen. Islänningarnas medelinkomst drar däremot ned betyget. Sammanställningen görs av OECD. Årets vinnare i organisationens Better Life Index är för tredje året i följd Australien.

År 2009 var Island enligt OECD:s rankning världens lyckligaste folk, en utnämning som med finanskraschen i åtanke visar att listan inte återspeglar snabba samhällsförändringar. De senaste tre åren har Australien listats som nationen med de lyckligaste medborgarna. Island återfinns i år på nionde plats, efter bland annat Sverige, Norge och Danmark.

På pluskontot finns för Islands del bland annat högre sysselsättning än OECD-genomsnittet, god miljö, lång livslängd, god folkhälsa, låg självmordsfrekvens och jämställdhet. Hela 87 procent av islänningarna säger sig under en genomsnittlig dag ha fler positiva än negativa upplevelser.

På minuskontot finns en medelinkomst under OECD-snittet, låg tilltro till demokratiska institutioner, klart bättre studieresultat för flickor än pojkar, hög långtidsarbetslöshet och osäkerhet på arbetsmarknaden.

Vill låta Reykjavíks hemlösa övernatta i Harpa

Låt Reykjavíks hemlösa övernatta i konserthuset Harpa eller Rådhuset. Det förslaget lade Gröna vänsterns Þorleifur Gunnlaugsson fram i kommunens välfärdsråd som ett sätt att få bukt med överbeläggningen på härbärgena. Men förslaget röstades ned av Bästa partiets och Socialdemokraternas ledamöter.

I finanskrisens kölvatten har antalet hemlösa i Reykjavík ökat. Under årets fyra första månader har bostadslösa män vid 137 tillfällen avvisats från kommunens härbärgen på grund av platsbrist. Den genomsnittliga beläggningen har ökat från 92 till 99 procent. Under hela förra året avvisades 24 män från något av härbärgena.

Kommunen har planer för ett nytt härbärge, men det väntas ta ytterligare sex till nio månader innan det kan öppna. För att lösa det akuta problemet föreslog Þorleifur Gunnlaugsson, kommunpolitiker för Gröna vänstern, att kommunen i stället skulle låta hemlösa övernatta i Harpa eller Rådhuset.

Konserthuset Harpa har varit en pr-mässig framgång för Reykjavík men en ekonomisk katastrof. Kommunen och regeringen har inte bara tvingats betala för bygget. Genom bidrag finansierar de en stor del av verksamheten i huset, som symfoniorkestern och operan. Och för att täcka det konkursmässiga konserthusets förluster har de gång på gång tvingats skjuta till mer och mer av skattebetalarnas pengar.

Ett problem är att kongressverksamheten inte utvecklats som förväntat. Tanken var att Harpas intäkter skulle stå på två ben, från konserter och kongresser. Bokningsläget för konserter är hyfsat medan kongressgästerna är betydligt färre än beräknat. Det gör att intäkterna ligger långt ifrån de budgeterade nivåerna.

Som en följd av detta står stora delar av Harpa tomma. Även i Rådhuset finns lokaler som inte används. Þorleifur Gunnlaugsson föreslog alltså att de tillfälligt skulle förvandlas till härbärgen för uteliggare. Han motiverade idén med att tak över huvudet för alla medborgare måste ses som en ovillkorlig mänsklig rättighet.

Förslaget röstades ned med fyra röster mot en. Socialdemokraternas och Bästa partiets representanter röstade nej medan Självständighetspartiets ledamöter avstod från att rösta. Den enda ja-rösten kom från Þorleifur Gunnlaugsson.

Den styrande majoriteten motiverade avslaget med att sökandet efter en lämplig lokal pågår och att den ska kunna hantera tillfälliga ökningar av antalet uteliggare som nu. Þorleifur Gunnlaugsson beklagade beslutet och konstaterade att det innebär att hemlösa män kommer att fortsätta att avvisas från Reykjavíks härbärgen.

Här kan du läsa mer om hemlöshet i Reykjavík och här mer om Harpas ekonomiska kris.

Recension: Guðmundur Óskarsson: Bankster

Det är först när några som sitter bredvid börjar sätta likhetstecken mellan gangster och bankster som Markús ilsknar till. Han reser sig upp, ställer sig intill och finner sig snart häpet slå ned en okänd man. Det har då gått ett halvår sedan han fick sparken från jobbet på Landsbanki i samband med finanskraschen. Och det är första gången som han hittar något slags stolthet.

När Landsbanki kollapsar gör Markús snart detsamma. Återträffarna med de gamla arbetskamraterna blir alltmer plågsamma och dör snart ut. Han vankar omkring i lägenheten och lyssnar till minuterna som tickar i väg, vandrar planlöst längs med Reykjavíks gator i vintermörkret.

Arbetslöshet betyder tomhet. Tidigare har dagarna kännetecknats av triumfer när kronorna tickat in. Nu finns inte längre något att mäta dagarna med. Markús blir en allt blekare skugga. Makan Harpa får honom att börja skriva ned känslorna i en dagbok. Den blir som ett monument över en person som sipprar genom en sil, droppe för droppe av personlighet försvinner. Kvar finns bara en före detta bankanställd, men vad det egentligen innebär har Markús tappat.

Snart försvinner Harpa ut genom dörren. Undan för undan demonterar Markús förhållandet, förvandlar kylskåpet till en lagringsplats för evigheten och kränger den gemensamma konsten till en underlig figur som betalar på riktigt, alltså med euro i stället för kraschkronor enligt den kurs som råder på den svarta marknaden och står bortom centralbankens kontroll.

Guðmundur Óskarssons Bankster uppmärksammades rejält när den kom ut för snart två år sedan. Boken ska bli film och tilldelades även 2009 års litteraturpris Íslensku bókmenntaverðlaunin för bästa roman.

Hyllningarna är inte oförtjänta. Markús släpar sig längs Laugavegur som en Werther i ylletröja, en håglös antihjälte som förkroppsligar den lilla skillnaden mellan bank och pank. Det är ett porträtt tecknat med något slags avmätt värme, en distanserad sorgesång över att även bankanställda kan ses som offer.

Guðmundur Óskarsson balanserar snyggt mellan tragik och komik. Bankster är en vacker historia om förlorad kärlek - inte bara mellan Markús och Harpa, utan även om Markús och Landsbanki. Utan sin yrkesidentitet lallar han omkring orakad i strumplästen och väntar på att verkligheten ska hinna ikapp.

Betyg: Tre påsar Djúpur.

Dagens citat

"We want to do that and we’ll explore all options in order to do that. ... It may happen in some sort of stages, but we can’t afford to be tangled in capital controls over a long period of time."

Finansminister Bjarni Benediktsson i Bloomberg om regeringens mål att så snart som möjligt avskaffa kapitalkontrollerna.

Iceland Express kraschade kundernas förtroende

Iceland Express finns inte längre - men det konkursade flygbolagets missnöjda kunder har inte glömt de ständiga förseningar och den usla information som präglade de sista verksamhetsåren. Iceland Express eftermäle är fortfarande så skadeskjutet att det rankas som världens åttonde sämsta flygbolag i budgetklassen. Sammanställningen har gjorts av Business Insider Australia och baserar sig på recensioner från Skytrax. Iceland Express får 42,8 poäng av 100. Den måttligt åtråvärda titeln som världens sämsta lågprisflygbolag går till Turkmenistan Airlines. Iceland Express får också snäppet bättre betyg än nordkoreanska Air Koryo.

Reykjavík uppmanar: Mata inte fåglarna i Tjörnin

Att mata fåglarna vid Tjörnin är under sommarhalvåret ett direkt hot mot änderna. Reykjavíks kommun uppmanar därför alla besökare att inte ge fåglarna bröd. Den lilla fågelsjön invaderas nämligen inte bara av silltruten - den är också så aggressiv i jakten på föda att många andungar skadas eller dör. Läget för andfåglarna i Tjörnin är sedan många år kritiskt, och flera arter är på väg att lämna sjön för gott.

En sväng förbi Tjörnin för att mata fåglarna med överblivet bröd är något av en tradition i Reykjavík, både för många invånare och för många besökare. Under vinterhalvåret, då änder, ejdrar och svanar dominerar, är det inget problem att ge fåglarna mat. Men under sommarmånaderna lockar överflödet av föda dit stora mängder silltrut.

Silltruten har de senaste åren ökat snabbt i antal vid Tjörnin. Eftersom de tobisfiskar som är silltrutens normala föda minskat dramatiskt har den sökt sig in från havet till städerna. Situationen är särskilt allvarlig vid Tjörnin.

Reykjavíks kommun har flera år i rad gått ut och avrått besökare från att mata fåglarna under sommaren, i synnerhet i juni och juli. Tjörnin är då visserligen full av hungriga fågelungar, men undersökningar visar att 95 procent av brödet hamnar i silltrutarnas magar. De aggressiva fåglarna kan i sin jakt på brödet både skada och döda andungar.

För att inte silltruten ska ta över Tjörnin helt och hållet under sommaren avråder kommunen på nytt i ett pressmeddelande från att mata fåglarna under sommaren. Kommunen uppmanar också gäster att inte lämna matrester efter sig eftersom de också lockar silltruten till sjön.

Under sommaren finns heller ingen egentlig anledning till att mata fåglarna. Ungarna hittar då gott om naturlig föda som proteinrika insekter och vattenlevande småkryp i Tjörnin. Bröd mättar visserligen, men duger inte som enda näringskälla åt ungarna. Det har till och med gått så långt att unga änder dör av undernäring eftersom de inte sätter i sig annat än bröd.

Kommunen har av viltvårdare vid flera tillfällen fått hård kritik för att strunta i situationen vid Tjörnin. Sjön liknar under sommaren närmast en brödsoppa samtidigt som återväxten för de arter som lever vid Tjörnin blir allt sämre. Gräsand och vigg klarar sig hyggligt, medan snatteranden i princip har försvunnit och både berganden och ejdern väntas lämna sjön för gott inom de närmaste åren.

Här kan du läsa mer om fågellivet vid Tjörnin.

Recension: Daniel Chartier: The End of Iceland's Innocence

Inom loppet av någon vecka förändrades bilden av Island och islänningarna. Från ett framgångsrikt föredöme till ett avskräckande exempel för hur det går när girighet, ansvarslöshet och blåögdhet får regera ostört. Island blev den bankrutta bananrepubliken som ingen längre litade på. Förödmjukelsen fullbordades när gamla allierade svek och tvingade regeringen att vända sig till Internationella valutafonden för att få hjälp att ta sig ur krisen.

Daniel Chartier skildrar genom en granskning av mediebevakningen om Island hur en hel nation gick från prisad till pariastatus. Ibland är exemplen i The End of Iceland's Innocence så plågsamma i sin aningslöshet att det är svårt att inte dra på munnen.

Analysen utgår främst från större utländska tidningar, men det blir kanske den inhemska tidskriften Iceland Review som får stå som symbol för omstöpningen av självbilden. Enligt Daniel Chartier gick det snabbt att vända kappan i den finansiella snålblåsten - från beundran till avståndstagande och chauvinism.

När Daniel Chartier dissekerar chefredaktören ledare är det läge för stora skämskudden. Ett par månader före krisen ska det tänkas stort, satsas internationellt och erövras på löpande band. Ett par månader efter krisen heter det att alla såg att det var på väg att gå snett, att det var några få som orsakade problem för så många samt att det blivit dags att skrota det kompiskorrumperade samhället återvända till de genuina isländska idealen - flit, hederlighet och förtrogenhet med landets villkor och resurser. Det som är äkta - till skillnad från drömmen om att bli rik utan att lyfta ett finger.

Det skulle lätt gå att kalla för hyckleri. Kanske är det inte riktigt så enkelt. Visst anade många att det ekonomiska uppsvinget var en bubbla. Men det hade också utvecklats en kultur där de som försökte punktera den snabbt fick veta att deras synpunkter inte uppskattades, att de därmed svek Islands stora stund.

På pappret och med ett par års distans tycks attitydförändringen förstås horribelt opportunistisk. Daniel Chartier lyfter fram Iceland Review som det kanske tydligaste exemplet för ett sådant agerande. Men förklaringen kan nog vara sådan att det ena inte behöver utesluta det andra - stoltheten blev till skam blev till avståndstagande; efter kraschen var det inte längre fräckt att vädra sina farhågor om tillståndet i landet före kraschen.

Nu var tidningen långt ifrån ensam om att vända i vinden. Även i den utländska rapporteringen fanns enligt Daniel Chartier liknande mönster. Krisen börjar med en lilleputtnation på ruinens brant som får kalla handen från sina allierade. Läget är med andra ord så hopplöst att inte ens de kastar ut en livboj till önationen. Nödlösningen blir att knacka på EU:s dörr i hopp om att hitta nya bästisar när de nordiska länderna förklarat att Gordon Browns gunst var viktigare än Geir H. Haardes.

Inledningsvis skildras Island i media som en nation där skammen och efterklokheten regerar. När ilskan börjar att rikta sig mot en handfull affärsmän nickar många journalister gillande och berättar med illa dold skadeglädje om snöbollskastning mot Jón Ásgeir Jóhannesson. Kastrullrevolutionen präglas i utländsk media av samma fascination - tänk att så få och så små kan föra så mycket oväsen! - för att sedan, i takt med att somliga demonstranter tar till våld, förvandlas till nya avståndstaganden.

Att gå tillbaka till rötterna blir ett mantra. Fiskaren blir den pånyttfödde nationalhjälten, han - för det är alltid en han - som genom flit och kunskap trotsar havets faror och ordnar mat på tallriken till ett folk som hungrar efter en ny självbild.

Ingenting i Daniel Chartiers bok är egentligen nytt. Ändå är The End of Iceland's Innocence en liten uppenbarelse. Med efterklokheten i bagaget manar den till tanke och självrannsakan. Och att skämmas en smula är förmodligen bara nyttigt.

Betyg: Fyra påsar Djúpur.

Dagens citat

"De isländska sagorna nedtecknades på 1200- och 1300-talen och kopierades sedan under följande sekler. Vid den tiden skrevs nästan allting på latin i alla europeiska länder, men i Wales och på Island tog man tidigt folkspråket i bruk. Om man till sagorna lägger de helgon-, biskops- och kungabiografier som också finns bevarade jämte poesi av både namngivna och namnlösa diktare samt Snorri Sturlusons (1179–1241) skrifter, omfattar de bibehållna isländska medeltidstexterna tusentals sidor i normalt boktryck."

Översättaren Inge Knutsson i Kristianstadsbladet om de isländska sagorna.

Halldór Laxness och Hrafn Gunnlaugsson på Youtube

På Youtube finns mängder av gammalt isländskt tv-godis. Allt går inte att bädda in på bloggen, men här är länkar till några sevärdheter:

Atomstöðin - filmatisering av Halldór Laxness roman Atomstationen.

Í skugga hrafnsins - Hrafn Gunnlaugssons klassiska Korpens skugga.

Uppreisn á Ísafirði - en historisk pjäs av Ragnar Arnalds som även anpassades för tv och sändes av RÚV.

1993 - ett pontonplan landar i och lyfter från Jökulsárlón.

Isländsk tv-reklam från 1991.

Tv-reklam från 1992.

Island avvisar asylsökande till Kroatien

Tjugosju asylsökande kroater avvisades i går från Island med ett chartrat plan till Zagreb. Ytterligare tre familjer skulle avvisas men blev kvar i landet då de kroatiska myndigheterna inte vill ta emot dem. Ett hundratal har i år sökt asyl på Island. Omkring hälften av dessa är från Kroatien. Staten och kommunerna Reykjavík och Reykjanesbær är inte överens om hur asylsökande ska omhändertas i väntan på beslut om deras framtid i landet.

Vid lunchtid i går lyfte ett specialchartrat plan från Wow Air från Keflavík med destination Zagreb. Ombord fanns 27 asylsökande kroater, 18 isländska poliser samt företrädare för andra myndigheter och en läkare. Det är första gången som Island samtidigt avvisar så många utländska medborgare att ett eget flygplan hyrs in.

Det var dock tänkt att ett femtiotal kroater skulle flygas ut. Tre familjer blev dock kvar i landet då kroatiska myndigheter inte vill ta emot dem. Det handlar om familjer där antingen mannen eller kvinnan är serbisk medborgare och saknar uppehållstillstånd i Kroatien. Därför släpps de inte in i landet. Den isländska regeringens linje är att familjer inte ska splittras, och därför får de stanna kvar tills det finns ett mottagarland och avvisningen kan genomföras.

De 27 kroater som i går tvingades lämna landet hade fått avslag hos Útlendingastofnun. Många hade dock överklagat beslutet till inrikesdepartementet. Regeringen valde dock att utvisa kroaterna innan de fått ett definitivt besked. I vanliga fall avvisas ingen från Island innan överklagandet till inrikesdepartementet behandlats. Inrikesminister Hanna Birna Kristjánsdóttir säger till Vísir att avvisningarna sker i enlighet med isländsk lag.

Kroaterna har varit mycket missnöjda med hanteringen - i synnerhet när det gäller barn som börjat gå i skolan och ett par kvinnor som fått jobb inom fiskeindustrin.

I slutet av april hade 85 personer sökt asyl på Island under året. Hela 41 av dessa var från Kroatien. I landet fanns då totalt 182 asylsökande, varav 48 kroater, 20 albaner, 20 nigerianer, 11 afghaner och 11 algerier. Under maj har ytterligare några asylsökande anlänt. År 2011 var det totala antalet asylsökande 76 personer och 2012 ökade antalet till 115 personer, enligt ett pressmeddelande från inrikesdepartementet.

Anledningen till att just kroater söker sig till Island är inte känt. I området kring Vukovar, vid gränsen till Serbien, uppges det dock gå rykten om att det ska vara lätt att få asyl på Island. De asylsökande uppger att de tillhör familjer med både serbiskt och kroatiskt ursprung och att de därför förföljs i landet.

Island har hittills inte ansett att de skälen varit tillräckliga för asyl. Utredningar visar visserligen att det förekommer trakasserier och förföljelser av personer med både serbiskt och kroatiskt ursprung, men att de inte lever upp till kraven för asyl.

Kostnaden för avvisningen var åtta miljoner isländska kronor. Att chartra ett plan blev billigare för staten än att flyga ut kroaterna med reguljärflyg. De kan dock snart återvända till Island med rätt att stanna - Kroatien blir nämligen den 1 juli EU:s tjugoåttonde medlem, och kroatiska medborgare kan då resa fritt inom EES-området där även Island ingår.

Hittills har majoriteten av de asylsökande som kommer till Island fått tillfälliga bostäder i Reykjanesbær. Kommunen har dock klagat på låg ersättning från staten samtidigt som ökningen av antalet asylsökande gjort det svårt att hitta bostäder. Kommunen har aviserat att den bara vill ta emot 50 asylsökande åt gången. Ett tidigare avtal med staten förlängdes dock tillfälligt från den 1 april till halvårsskiftet.

För att få plats åt alla har Reykjanesbær hyrt bostäder i Reykjavík och Kópavogur. Tidigare inrikesministern Ögmundur Jónasson försökte i ett års tid utan framgång komma överens med Reykjavík om bostäder åt tjugo asylsökande. Samtidigt ville han helst samla alla asylsökande i Reykjanesbær.

Útlendingastofnun har vid flera tillfällen efterlyst mer pengar för att kunna snabba på beslutsprocessen. Förra året kostade hanteringen av asylsökande 220 miljoner isländska kronor.

Här kan du läsa mer om asylsökande på Island.

Recension: Jón Gnarr: Indjáninn

Rödhårig, närsynt, fräknig och med så taskig ekonomi att mammas byxor ibland fick duga. Mamman var 45 år när pojken kom till världen, pappan 50 år. Ingen tycktes vara riktigt på det klara vad som skulle göras med den lille knodden. Inte heller psykologen som konstaterade att den asociale pojken mest intresserade sig för leksakerna men struntade i vem som var i rummet.

Att komikern Jón Gnarr hämtat inspiration från sin far är ingen hemlighet. I Indjáninn, en bok han kallar en självbiografisk roman, skildrar Jón Gnarr sin uppväxt. Från de första förvirrade minnena tills någon gång innan han blev ivägskickad till en ungdomsvårdsskola utanför Þingeyri.

Indjáninn är en både sorglig och komisk berättelse. Jón Gnarr skriver på det där lite korthuggna sättet som han talar, enkelt, rakt på sak, fritt fram för läsaren att fylla med känslomässig laddning om så önskas.

Berättartekniken fungerar närmast som ett genidrag. Pojkens strävan efter att vara som alla andra blir inte mer gråtmild än vad läsaren gör den till.

Även Jón Gnarrs humor känns igen. Den är svart, bullrig och ångestladdad. Indjáninn är en bok fylld av fniss och hyss, av upptåg som alltid går snett - från eldsvådor i pojkrummet till sjöräddningar på en egen flotte på väg ut mot öppet hav.

Boken bygger mycket på identifikation och är i all sin förtvivlan riktigt underhållande. Indjáninn är en moloken påminnelse om känslan av att stå vid sidan om, att vilja men inte få tillhöra. Kanske föds Jón Gnarrs utanförskap redan före förlossningen. Graviditeten var oväntad, syskonen redan vuxna och föräldrarna utan ork att ta hand om en ständigt frågvis och nyfiken nykomling.

Jón Gunnar - han ogillade andranamnet redan då - skapade sin egen lilla värld. Ibland hittade han kompisar, ibland betraktade deras föräldrar honom som något katten släpat in. Eller så försvann han in i en fantasivärld av cowboys och indianer.

I bästa fall identifierar han sig med indianerna, sämre dagar med Gummi-Tarzan. Kallduscharna i mammas avlagda byxor är visserligen inte bokstavliga, men att vara ett ständigt och oönskat besvär både i skolan och i hemmet gör inte underverk för självförtroendet. Samtidigt tvingar det fram något slags sorgkantad motståndskraft som föds ur alla motgångar, att på egen hand bli den där Indjáninn.

Betyg: Fyra påsar Djúpur.

Här kan du läsa Islandsbloggens recension av Jón Gnarrs andra självbiografiska roman, Sjóræninginn.

Dagens citat

"For some volcanoes, it can buy maybe hours, days or weeks even. For instance, for the Hekla volcano - our network has not been very sensitive there in the past; we only had 1-2 hours' warning. ... But now we have two seismometers very close and there'll be more this summer. There's a GPS network nearby too, so we'll be able to know something's going on sooner."

Kristín Vogfjörð, forskningschef vid Veðurstofa Íslands, i BBC om arbetet med att utveckla varningssystemet för vulkanutbrott genom utbyggnad av nätverket av mätstationer.

Island, Kina och kapplöpningen om Arktis

De smältande isarna i Arktis öppnar en året runt-genväg till Europa och västra Nordamerika för fartyg från exempelvis norra Ryssland och Kina. I synnerhet från kinesiskt håll finns intresse för att använda Island som ett nav för trafiken. Några officiella kommentarer från Kina finns inte - men Al Jazeera tar upp ämnet i ett inslag som du ser ovan.

Aska från Eyjafjallajökull ökade algblomning i Atlanten

Flygplanen tvingades stanna kvar på marken men i havet tog algblomningen fart. Under Eyjafjallajökulls utbrott spreds 100 ton järn ut över Atlanten. Tillskottet ökade algblomningen som i sin tur ökade upptaget av koldioxid. Men järngödsling anses inte vara någon framkomlig väg för att minska mängden växthusgaser. För det krävs inte bara järn utan också gott om nitrater. Det skriver forskare vid National Oceanography Centre vid University of Southampton i en studie publicerad i Geophysical Research Letters.

Under Eyjafjallajökulls utbrott våren 2010 tvingade vulkanens askmoln över 100 000 flyg att stanna kvar på marken. Under eruptionen föll aska över ett 570 000 kvadratkilometer stort område av Nordatlanten.

Utbrottet har dock haft många positiva konsekvenser - och inte bara för turismen. För bönderna på södra Island blev askan värdefull näring som förbättrade skördarna. Askan är dock även ett besvär. När det blåser hårt på sydkusten virvlar vulkanaska upp från höglandet och förvandlar luften till en grådisig dimma som är allt annat än angenäm att andas in.

Forskare vid National Oceanography Centre vid University of Southampton befann sig av en slump i Atlanten strax söder om Island under delar av Eyjafjallajökulls utbrott. De utnyttjade tillfället genom att ta prover på vattnet och livet i Atlanten för att sedan jämföra askans inverkan på miljön.

Ungefär 100 ton järn från vulkanaskan väntas ha spritts över Nordatlanten under utbrottet. Tillskottet hade en positiv inverkan på algblomningen i området. Den bidrog i sin tur till att växter tog upp mer koldioxid, vilket minskade mängden växthusgaser.

Järn är ytterst viktigt för det marina livet. Järn är nämligen en livsförutsättning för fytoplankton, plankton som består av alger och cyanobakterier. Fytoplankton tillhör världens främsta syrekällor, men står också längst ned i näringskedjan. Om det finns gott om järn ökar alltså mängden fytoplankton, vilket medför bättre förutsättningar för annat liv i havet.

Under Eyjafjallajökulls utbrott ökade halten järn i havet med mellan 20 och 45 gånger. Samtidigt noterades extremt låga halter nitrater. Det innebär att det vulkaniska järnet med den påföljande algblomningen sög åt sig även andra näringsämnen. Den ökade mängden fytoplankton, som likt andra växter använder koldioxid, tog därmed upp 10 till 20 procent mer av växthusgasen än vad som hade skett utan järn från vulkanaskan.

Vulkanutbrottet hade alltså en kortvarig men positiv inverkan på miljön i Nordatlanten. För att effekten ska bli större krävs enligt forskargruppen betydligt större mängder vulkanaska under en längre period. En annan förutsättning är att askan faller över ett havsområde rikt på nitrater. Annars sätter tillgången till nitrater begränsningar för algblomningen.

Här kan du läsa mer om Eyjafjallajökull.

Recension: Jón Gnarr: Sjóræninginn

Han skriver nästan lite gymnasialt. Staplar huvudsats på huvudsats. Förlitar sig på rak ordföljd och undviker bisatser. Hade Jón Gnarr inte varit en strålande historieberättare hade det kunnat bli enformigt. Nu är den enkla stilen snarare ett medel. Den understryker liksom att Sjóræninginn är en bok skriven raka vägen ur minnet till tangentbordet.

Jón Gnarr har på många olika sätt brottats med sin uppväxt, och i synnerhet sin far. Både i den tv-trilogi som inleddes med Næturvaktin och första självbiografiska romanen Indjáninn är den förunderlige fadern en förgrundsfigur. I Sjóræninginn kommer gåtan åtminstone något steg närmare sin lösning.

I Indjáninn, Jón Gnarrs första bok, skildrar han barndomsåren, och berättar om hur de första känslorna av att inte höra hemma och inte passa in börjar att dyka upp. Vardagen präglas av hyss, usla resultat i skolan och ständiga utskällningar. Sjóræninginn består i princip av samma ingredienser - plus punken.

Rödhårig, disträ och utrustad med enorma pilotglasögon ser Jón Gnarr - i Reykjavík allt oftare känd som Jónsi pönk - framtiden an som ett svart hål. Inte särskilt rädd för den, utan snarare för ovissheten. Att den där känslan av att alltid hamna vid sidan om aldrig ska ge med sig.

Så kommer punken. Rörelsen som sväljer och accepterar, säger att det är okej att ställa sig på scen utan att sätta ett enda ackord, omfamnar utanförskapet med skinnjackor och säkerhetsnålar, förklarar att det är samhällets snäva ramar som förvandlar de annorlunda till fredlösa byten för skolgårdarnas mobbare, och skänker hopp om ett alternativ.

Jón Gnarr berättar om de euforiska upptäckterna av The Clash, Nina Hagen, The Sex Pistols och Crass. Musiken pekar inte bara mot en mer tillåtande framtid. Den förmedlar också energi och känslor. Den lille rödhårige killen med pilotbrillorna blir snart övertygad om att alla snutar är fascister och att lärarrummen är fyllda av undervisningsdjävlar som njuter av att tortera eleverna för deras okunskap.

Samtidigt är verkligheten kanske inte lika svartvit. När Jón Gnarr hamnar i gränslandet mellan pojkstreck och brottslighet är lagens långa arm inte särskilt sträng.

Det börjar med en serie underliga inbrott. Ena natten tar han sig in på en skola och stjäl ungarnas hamster. Någon dag senare har han tröttnat på hamstern och lämnar i skydd av mörkret tillbaka den i samma klassrum. I stället släpar han med sig en massa smurfar. Tröttnar fort. Återvänder till brottsplatsen. Men för att trilskas med eleverna ställer han upp dem i en helt annan ordning. Det dröjer förstås inte länge förrän polisen väntar på honom vid skolan.

Skivor, kläder och märken som visar tillhörigheten till punken är allt annat än gratis. Jón Gnarr behöver ett jobb. Med framgång låtsas han veta vad han gör vid köttdisken i en butik, ända tills en tuppkam blir för mycket för ägaren. Jakten går vidare. Bäst går det som lottförsäljare åt Röda Korset. Med en riktigt stark lampa lyckas den företagsamma ynglingen genomlysa lotterna och utröna vilka som ger vinst. Det går lysande - inte bara för att Jón Gnarr plötsligt ger bort konfektkorgar i julklapp till hela släkten - utan också för att hans uppsyn tycks tilltala lottköparna. Han ser helt enkelt ut som någon som Röda Korset borde bry sig om.

Med värmande galghumor skildrar Jón Gnarr punkens dogmatism. Om hur renlärigheten gör att new wave måste föraktas, om hur han vänder alla besvärliga frågor om anarkismens ideologi genom att låta alla som frågar välja mellan Krapotkin och Rasputin, om hur den coola attityden inte gör sig i radio när Jón och en kamrat från punkbandet Nefrennsli får chansen att intervjuas av RÚV, om hur gemenskapen färgar den annars ganska hopplösa tillvaron för de tonåringar som hänger vid busstationen Hlemmur, sniffar, super och röker på så fort tillfälle ges.

Med åren dyker Jón Gnarr allt mer sällan upp i skolan. Inte bara för att han inte förstår poängen med att lära sig matte eller danska. Det finns undantag - som engelskläraren som troget tragglar punktexter med honom efter lektionerna - men det är en vardag som präglas av mobbning och glåpord, och där lärarna blundar för att vissa elever dyker upp på skolgården punktligt varje morgon för att sedan förnedras och förringas ända tills klockan ringer ut för dagen och det går att andas igen. Jón Gnarr tillhör visserligen inte de punktligas skara, men översittarna missar aldrig chansen att ge sig på honom de gånger han visar sig.

Jón Gnarr är en fantastisk historieberättare. Hans röst färgar sidorna vare sig de är kantade av sorg eller glädje. Känslorna börjar som skratt eller gråt ända nere i tårna, får kraft i magen och bubblar så fram genom mun och ögon.

Sjóræninginn är en berättelse om de tidiga tonåren som ständigt skrubbar och skrapar mot huden. Den är svår att värja sig mot. Och den drar osökt fram alla de känslor som stuvats undan från skolgårdsåren, både positiva och negativa.

Det är egentligen bara en sak som är lite underlig med den här boken. Slutet är så abrupt att det ger intrycket av att redaktören checkat ut eller någon rivit ut de sista sidorna. Fast det kanske är punk.

Betyg: Fyra påsar Djúpur.

Dagens citat

"Jag har inte helt och hållet förstått tanken om att det är möjligt att avstå intäkter eller öka utgifter innan man har kommit på rätt köl. ... Till längre tid kan förnuftiga och stimulerande förändringar i arbetsmarknadsfrågor främja investeringar och tillväxt. Men det sker inte på en gång. Det som oftast händer först när skatterna sänks är att statens intäkter minskar. Vi är i den svåra situationen med statsfinanserna att inget får gå snett. Så all försöksverksamhet är enligt min mening mycket tveksam."

Steingrímur J. Sigfússon, tidigare finansminister och alltingsledamot för Gröna vänstern, i Morgunblaðið om den nya regeringens ekonomiska politik.

Jóhanna Sigurðardóttirs sista dans

Vid regeringskansliets årliga fest visades en film som driver med den bombjakt som ägde rum för ett år sedan när en sprängladdning exploderade utanför byggnaden, de samordningar av departement som inte bara gjort medarbetarna förvirrade utan gjort så att ingen har egen kaffekopp, telefon eller dator och den vilja att gå med i EU som - då inte särskilt många andra delar den - får hela kansliet att ta flyget till Bryssel för att ensidigt ansluta sig till unionen. Och så avslutar dåvarande statsministern Jóhanna Sigurðardóttir med en liten dans.

Tvingas ersätta skador för vulkanutgrävning på Hemön

Utgrävningarna vid Pompei norðursins på Hemön har fått vulkanaska från 1973 års utbrott att skada närliggande hus och bilar. Kommunen Vestmannaeyjabær tvingas därför ersätta en boende på Nýjabæjarbraut med totalt sex miljoner isländska kronor. Héraðsdómur Suðurlands anser att kommunen inte gjort tillräckligt för att förhindra skador från vulkanaska och att utgrävningarna är skälet till skadorna.

I juni 2005 började utgrävningarna vid Pompei norðursins, ett projekt under kommunens ledning där flera av de hus som begravdes av aska under 1973 års vulkanutbrott nu grävs fram. Den 3 juli i år, på dagen 40 år efter att utbrottet upphörde, öppnas ett museum på platsen. Där är ett av husen som grävts fram huvudnumret för utställningen. Förhoppningen är att museet ska bli en ny turistmagnet.

Men de pågående utgrävningarna är omstridda. En person bosatt närmast platsen hävdar att aska som grävts fram under arbetet har orsakat skador på ett hus och två bilar vid Nýjabæjarbraut på 3,3 miljoner isländska kronor. Beloppet har räknats fram av en värderingsman som anser att skadorna härrör från utgrävningarna.

Kommunen har hela tiden avsagt sig ansvar för skadorna. När den boende stämde kommunen vid Héraðsdómur Suðurlands argumenterade Vestmannaeyjabær för att utgrävningarna fanns inritade på en godkänd detaljplan. Dessutom har omkringvirvlande vulkanaska över huvud taget varit ett problem på Hemön sedan utbrottet, och det borde därför en person som bosätter sig bara några meter från den plats där lavaströmmarna slutade räkna med.

Vidare hävdade kommunen i rätten att den gjort vad den kunnat för att förhindra att aska som grävts fram ska blåsa bort. Utgrävningarna har bara skett under sommarmånaderna. Övrig tid på året har de hus som grävts fram varit täckta av nät.

Domstolen underkänner dock kommunens linje. Visserligen har utgrävningarna täckts med nät, men de har inte varit tillräckligt finkorniga för att förhindra spridning av aska och det har också funnits stora hål i dem. Dessutom har värderingsmannen med tillräcklig säkerhet kunnat fastslå att skadorna på bostadshuset och bilarna har orsakats av utgrävningarna.

Vidare skriver rätten att kommunen bär ansvaret för utgrävningarna och konsekvenserna av dem. Skadorna på huset och fordonen visar att det skydd som funnits på platsen varit långt ifrån nog.

Héraðsdómur Suðurlands fastslår därför att kommunen ska betala 3,3 miljoner isländska kronor i skadestånd till den boende. Kommunen ska också ersätta den boende med 1,8 miljoner för rättegångskostnader och 900 000 för utgifter för att anlita en värderingsman.

Här kan du läsa domen i sin helhet och här kan du läsa mer om vulkanmuseet.

Recension: Ingibjörg Reynisdóttir: Gísli á Uppsölum

Det sägs att islänningarna älskar sina särlingar, människorna vars ritning bara skapats en endaste gång. När det gäller original kan få mäta sig med Gísli Oktavíus Gíslason. Trots att det har gått 27 år sedan hans död tycks intresset för denna enstöring som både tiden och världen tycks ha sprungit förbi närmast omättligt. Ingibjörg Reynisdóttirs biografi, Gísli á Uppsölum, blev nämligen julhandelns oväntade storsäljare. Berättelsen om eremiten i Selárdalur sålde i omkring 20 000 exemplar och övertrumfade därmed nya deckare signerade både Arnaldur Indriðason och Yrsa Sigurðardóttir.

På juldagen 1984 bänkade sig en stor del av islänningarna runt tv:n för att se vad landets enda kanal kunde erbjuda. Ett avsnitt av Stiklur, ett tv-program där den folkkäre Ómar Ragnarsson besökte intressanta personer främst på landsbygden, utgjorde kvällens höjdpunkt. Men aldrig tidigare hade ett program fått ett sådant gensvar.

På gården Uppsalir i Selárdalur i Västfjordarna levde den då 77-årige Gísli Oktavíus Gíslason. Utan elektricitet, utan rinnande vatten, nästan helt utan kontakt med omvärlden. Senaste gången han begav sig in till Bíldudalur dryga två mil bort var för att hämta en orgel för 26 år sedan.

För Ómar Ragnarsson berättade han på sin säreget knarrande isländska om sitt liv och sin vardag, om dagar som blev till månader och år som flöt in i varandra. De präglades av samma sak. Den mödosamma sommaren där han vägrade slå gräset annat än med lie för att ha till fåren under vinterhalvåret. De bistra vintrarna när han klädde på sig allt han hade för att inte frysa, om hur månen ofta var det enda sällskapet och ljusskenet under de ogenomträngliga midvinternätterna, om hur han på söndagarna ibland unnade sig att spela på orgeln.

Gísli Oktavíus Gíslason föddes 1907 och var yngst av fyra bröder. Fadern omkom på sjön när Gísli bara var nio år. Bröderna blev kvar på gården Uppsalir ända tills modern dog år 1950. Då försvann de så småningom en efter en. Bara Gísli blev kvar.

Utvecklingen i Selárdalur gick i samma riktning. Under flera år var han den ende som bodde i dalen. Då och då passerade någon bekant för ett kort besök och överlämnade sådant Gísli inte ville vara utan - kaffe, socker, grädde med lång hållbarhetstid och lampolja. Några pengar hade han aldrig. Han var visserligen berättigad till pension, men var de pengarna i så fall fanns bekymrade han sig inte om att ta reda på.

Även under de hårdaste vinterstormarna gav Gísli sina får foder två gånger om dagen och lät dem gå ute en stund i det korta dagsljuset. Ibland kröp han i mörkret till den lilla ladugården. Men det var också en av de dagliga pratstunderna med djuren som han inte ville gå miste om.

Han levde enkelt. Gísli kunde kännas igen på långt håll i sin skinnbrättade hatt. Samma trasor lappades och lagades om och om igen. Potatis, fårkött och lite smör var den ständiga middagsmaten. Han bekymrade sig ibland över att han åt för dåligt med grönsaker, men tuggade i sig de örter han kunde hitta i dalen under sommaren.

Under de oändliga sommarnätterna kunde han ströva omkring i dalen och förtjusas över dess skönhet. Han vaktade på fåren och försökte jaga bort de fjällrävar som ibland spanade på lammen. En gång höll det på att gå riktigt illa. Några andra bönder från regionen var ute i samma ärende. Gísli, som för dagen hade klätt sig från topp till tå i fårskinn, fick känna kulorna vina runt huvudet när bönderna misstog honom för ett rovdjur.

Under det nästan lika oändliga vintermörkret satt han i den lilla stugan och försökte hålla värmen. Skrev, stickade och funderade. Läste vad han kom över. Spelade ibland lite orgel. Drömde om hur livet hade kunnat utveckla sig om önskan om att få gå till sjöss hade förverkligats.

Gísli var ett speciellt barn. Han talade lite underligt, verkade lite tafatt. Samtidigt var han tveklöst begåvad, vetgirig som få och utrustad med den envishet som krävs för att leva under så speciella omständigheter. Men han var inte den självvalde enstöringen. I sin ungdom gjorde han utan framgång många försök att bekanta sig med kvinnor i grannskapet.

Som 14-åring fick han för första gången följa med in till Bíldudalur, ett fiskeläge ett par mil österut med några hundra invånare. För Gísli Oktavíus Gíslason var det en omtumlande upplevelse. Jämfört med enskildheten på den lilla gården längst in i den avlägsna dalen fanns här ett myllrande folkliv och ett enormt utbud av varor och förströelse. Han smakade bröstsocker för första gången och njöt. Men Coca cola, tyckte han många år senare, var däremot alldeles för sliskigt. För att kunna dricka läsken behövde han spä ut den med vatten.

Året innan Ómar Ragnarsson dök upp i Selárdalur hade Gísli fått besök av en annan journalist, Morgunblaðiðs Árni Johnsen. Hans reportage om den egensinnige eremiten som levde utan alla tänkbara moderniteter väckte ett visst intresse. En del nyfikna islänningar tog under sommaren omvägen förbi Uppsalir för att hälsa på Gísli. Men det var tv-inslaget som plötsligt gjorde honom rikskänd.

Sommaren 1985 kom en strid ström av besökare till Selárdalur. Enstöringen blev allt mer van vid att konversera med gäster. Han mötte dem i regel i en joggingsko och en gummistövel. Att få vatten direkt in i huset intresserade honom inte. Men när elektriciteten kom och någon dessutom hade med sig en frysbox njöt Gísli. Plötsligt försvann problemet med att mat riskerade att förstöras. Ómar Ragnarsson dök senare också upp med en tv. Gísli ansåg dock att programmen inte var något att ha, irriterade sig på testbilden och gav snart bort apparaten.

Senhösten 1986 blev Gísli sjuk. Han lades så småningom in på sjukhus i Patreksfjörður. Med vita lakan, regelbundna måltider och vänlig personal mådde den svårt sjuke Gísli, tyckte han själv i någon mån, bättre än någonsin. Funderade på om detta var himmelriket. På morgonen den 31 december samma år tog han sitt sista andetag.

Den knappt sex mil långa färden till sjukhuset var första gången 79-årige Gísli Oktavíus Gíslason lämnade Arnarfjörður. Han hade aldrig tidigare varit så långt borta från gården och djuren. Men han fick återvända till Selárdalur en sista gång och ligger begravd i en familjegrav tillsammans med modern och en äldre bror. Dalen är i dag övergiven under stora delar av året, men när det någon enstaka gång rings in till gudstjänst i den lilla träkyrkan får Gísli än en gång lyssna till orgelspelet.

Ingibjörg Reynisdóttir skildrar i Gísli á Uppsölum - som han blev känd för allmänheten - en av Islands mest mytomspunna personer. Det är en berättelse med lätt sentimentala sorgkanter på sidorna, kanske väl många dialoger och upprepningar som mer stränga redaktörer hade gjort sig kvitt. Men boken bär skickligt fram den fascination inför Gíslis liv och livsvillkor som uppenbarligen inte stillnat än i dag, snart trettio år senare. Den är ett pålitligt hantverk med stommen i det förunderliga. Ingibjörg Reynisdóttir försöker heller inte konstruera några svar utan nöjer sig med att berätta historien. Det är värt en eloge.

Det gör också att det är fritt fram att rannsaka sig själv. Hur det kommer sig att en berättelse om en särling - utstött eller inte - genljuder genom en hel nation och långt utanför dess gränser. I dag styr nämligen en stadig ström av besökare mot Uppsalir, som de - vi - sällan gjorde när Gísli var i livet.

Betyg: Fyra påsar Djúpur.

Här kan du läsa mer om Gísli Oktavíus Gíslason och Selárdalur.

Dagens citat

"När vi tog över regeringstyglarna brann eldar på Austurvöllur. Det är ett annat läge nu och med det är jag mycket nöjd. Jag är också mycket nöjd med att överlämna departementet i Bjarnis händer. Jag har känt honom i de tio år som jag har varit i alltinget. Vi kom bägge in i tinget vid samma tillfälle. Jag vet att det både är en bra och ansvarsfull man och jag tror att vi har samma ambition och samma mål om att först betala av statens skulder och att nå budgetbalans."

Tidigare finansministern Katrín Júlíusdóttir i Morgunblaðið om att efterträdas av Bjarni Benediktsson.

Dagens bonuscitat

"Detta är en krigsförklaring från den nya miljöministern som med dessa ord slutligen bekräftat att miljödepartementet i sin nuvarande form har lagts ned. Framöver väntar hårdare konflikter i isländsk politik än någon kunde föreställa sig."

Björn Valur Gíslason, vice ordförande för Gröna vänstern, i ett blogginlägg om nya miljöministern Sigurður Ingi Jóhannssons uttalanden om att tillåta energiutvinning från platser som tidigare avförts som aktuella för vattenkraft, exempelvis älven Þjórsá.

Nytt toppjobb för Þorgerður Katrín Gunnarsdóttir

Þorgerður Katrín Gunnarsdóttir får ett nytt jobb hos Samtök atvinnulífsins. Den tidigare toppolitikern ska basa över arbetsgivarorganisationens satsning på utbildning och innovation. Þorgerður Katrín Gunnarsdóttir lämnade nyligen alltinget efter fjorton år som folkvald. Hon blev under de sista åren alltmer isolerad som en av få EU-vänner inom Självständighetspartiet.

Med fjorton år som politiker i alltinget, varav drygt fem år som kultur- och utbildningsminister, samt en period som vice ordförande för Självständighetspartiet tillhör Þorgerður Katrín Gunnarsdóttir Islands mest erfarna politiker. Men den sista mandatperioden har på många sätt varit tuff.

Þorgerður Katrín Gunnarsdóttir drogs in i debatten om maken Kristján Arasons avskrivningar. Han var länge hyllad som en av landets genom tiderna främsta handbollsspelare, men uppmärksammades efter bankkraschen för de enorma lån som han tagit genom arbetsgivaren Kaupþing. I februari 2008 gav honom ledningen, med bankchefen Hreiðar Már Sigurðsson i spetsen, lov att föra över skulderna till ett aktiebolag. Detta gick sedan i konkurs med skulder på 1,8 miljarder isländska kronor, medan Kristján Arason själv gick fri från ansvar.

Inom Självständighetspartiet har Þorgerður Katrín Gunnarsdóttir tillhört den alltmer isolerade falang som är positiv till förhandlingarna om EU-medlemskap och vid rätt förutsättningar även kan tänka sig ett inträde i unionen. Den uppfattningen blev alltmer problematisk i takt med att partiet under mandatperioden tog allt större avstånd från EU-inträde. En av hennes sista motioner i alltinget hade också karaktären av ett uppror mot partikamraterna, där hon argumenterade för en tidsbestämd folkomröstning om fortsatta förhandlingar. Detta skulle förhindra en borgerlig regering från att begrava frågan eller invänta en fördelaktig tidpunkt i opinionen för att rösta.

Hennes partipolitiska tillhörighet har sannolikt också varit en belastning. Þorgerður Katrín Gunnarsdóttir sökte jobbet som chef för konsert- och kongresshuset Harpa i Reykjavík, men det gick i stället till Halldór Guðmundsson. Trots att hon var den på pappret kanske mest meriterade kandidaten ryktas det om att Socialdemokraterna i kommunens ledning ansåg att en omstridd självständighetspartist var otänkbar.

Nu har Þorgerður Katrín Gunnarsdóttir fått ett nytt jobb där inställningen till EU-medlemskap snarare är en fördel. Hon blir föreståndare för arbetsgivarorganisationen Samtök atvinnulífsins nya satsning på utbildning och innovationer. Enligt ett pressmeddelande börjar hon sitt nya arbete den 1 september:

"Jag ser fram emot att ta mig an en spännande och viktig uppgift i näringslivets intresse. Främjande av utbildning är tveklöst ett led i att säkra förutsättningarna för både näringslivet och samhället på kort och lång sikt."

Här kan du läsa mer om Þorgerður Katrín Gunnarsdóttir.

Inför naturskyddsavgift för att vandra Laugavegur

En avgift på 1 procent av turpriset inför Íslenskir Fjallaleiðsögumenn för alla som vandrar med företaget på Laugavegur. Avgiften ska täcka de skador som de växande turistströmmarna orsakar på den känsliga naturen. Företaget ser avgiften som ett sätt att ta ansvar för miljön, och den kommer enligt Morgunblaðið att införas på fler vandringar.

Den växande turismens inverkan på den isländska naturen är en fråga som debatteras allt oftare. Många av landets främsta naturattraktioner har alldeles för många besökare sett till vad miljön kan hantera. Flera populära turistmål har rödlistats sedan en rapport visat att risken för akuta och varaktiga skador på miljön är överhängande.

Ett svar på den ökande tillströmningen av turister är att ta ut avgifter av besökare. Först ut var Hveragerði, där det nu kostar 200 isländska kronor att besöka parken med heta källor i stadens centrum. Geysir och delar av Mývatnområdet väntas inom kort också införa avgifter.

Varje år guidar Íslenskir Fjallaleiðsögumenn tusentals vandrare - både inhemska och utländska - längs med leder över hela landet. Den kanske populäraste vandringen är Laugavegur, den 55 kilometer långa leden som går mellan Landmannalaugar och Þórsmörk på höglandet.

Anstormningen av turister har negativa konsekvenser för naturen. Alla vandrare följer inte uppmaningarna om att hålla sig på stigarna utan trampar utanför lederna ned växtlighet som kan behöva många år för att återhämta sig. Vissa lämnar skräp efter sig och andra eldar på platser där det inte är tillåtet.

Sedan i höstas tar Íslenskir Fjallaleiðsögumenn ut en avgift om 1 procent för alla sommarens vandrare på Laugavegur. Den som följer med på en tur bidrar därmed med pengar till naturskydd och förbättrad service. Intäkterna kommer att användas i samråd med Ferðafélag Íslands, frivilligorganisationer och kommunen Rangárþing ytra.

Elín Sigurðardóttir, vd för Íslenskir Fjallaleiðsögumenn, säger i Morgunblaðið att pengarna behövs till en mängd olika saker:

"Stigar behöver förbättras, både märkning och så behöver vissa känsliga delar av leden utvecklas. Det behöver tänkas på toaletter mellan kabiner med mera för att tjäna alla människor som rör sig där. Detta är därför komplext."

Laugavegur är bara den första vandringsleden där arrangörerna börjar att ta ut en avgift. Även andra vandringar i regi av Íslenskir Fjallaleiðsögumenn kommer på samma sätt att börja inkludera en avgift som går till att kompensera inverkan på naturen. Elín Sigurðardóttir säger i Morgunblaðið att den är ett led i företagets miljö- och samhällsfilosofi:

"Det är ännu inte klart hur stor summan blir detta året, men även om det inte handlar om massor av pengar kommer den väl till pass och avgiften kommer att läggas på fler av företagets färder i framtiden. Vi har kallat detta beskattning av oss själva."

Här kan du läsa mer om avgifter för att besöka populära turistmål i naturen.

Dagens citat

"Vi ser på skattesystemet som ett av många verktyg till att stimulera ekonomin och skapa en gynnsam omgivning. Vi kommer att tillämpa skattemässiga åtgärder efter samråd med arbetsmarknadens parter. Att skapa mer stabilitet än vad som tidigare varit är en av denna regerings uppgifter. I det stora sammanhanget tänker jag på politisk stabilitet och även ekonomisk stabilitet."

Finansminister Bjarni Benediktsson säger i Morgunblaðið att den nya regeringens första skattesänkningar kommer att klubbas redan i sommar.

Dagens bonuscitat

"Den islandske beslutning er en alvorlig begmand til EU. Ikke alene er EU blevet mere og mere upopulær blandt sine egne befolkninger, men nu får det også silkesnoren fra et land med lange demokratiske traditioner. Det ser ikke pænt ud på CV’et."

Søren Søndergaard, dansk EU-parlamentariker för Folkebevægelsen mod EU, i ett uttalande om den isländska regeringens beslut att inte återuppta förhandlingarna om EU-medlemskap.

Pellets i stället för olja kan värma Grímsey

Pellets av lärkträd eller contortatall kan bli den framtida värmekällan på Grímsey. I dag används olja till både uppvärmning och elektricitet - något som både är dyrt och har negativ miljöpåverkan. Försöket att byta till pellets leds av Skógrækt ríkisins, som varit med om att ta fram landets första värmeanläggning med pellets från isländsk skog.

Grímsey, den ö som ligger precis på polcirkeln, är ett så kallat kallt område. Det har gjorts många försök att borra efter varmvatten. Sommaren 2008 hittades 83-gradigt vatten på 583 meters djup, men flödet var inte tillräckligt för att det skulle kunna användas till uppvärmning och elektricitet.

Ön ligger cirka fyra mil norr om det isländska fastlandet. Med 76 året runt-boende anses det inte heller ekonomiskt försvarbart att genom en ledning på havets botten leda elektricitet till Grímsey.

I stället används olja både för uppvärmning och elektricitet. Elektriciteten produceras med små dieselkraftverk på ön. Oljan är subventionerad av staten, vilket innebär att öborna inte betalar mer för uppvärmning eller elektricitet än andra islänningar. För att minska åtgången av olja har öborna också fått möjligheten att installera nya fönster, dörrar och isolering utan kostnad.

En övergång till grönare bränslen kan nu vara på väg. Skógrækt ríkisins undersöker enligt ett pressmeddelande möjligheterna att använda pellets för uppvärmning. Pelletsen framställs av lärkträd eller contortatall. Varje kubikmeter skog ger en dryg kubikmeter pellets. Pelletsen har därefter torkats i en anläggning avsedd för korn, och mals till en storlek av tre till fyra millimeter.

Skógrækt ríkisins har tidigare varit delaktig i utvecklingen av Islands första värmeanläggning som drivs med pellets, Skógarorka i Hallormsstaður söder om Egilsstaðir på östra Island.

Här kan du läsa mer om uppvärmningen av hushållen på Grímsey.

Ex-minister Katrín Jakobsdóttir: Jag sågade itu henne

Litteraturvetare och lärarjobb. Kommunpolitiker och kultur- och utbildningsminister. Första föräldralediga isländska statsrådet och partiledare för Gröna vänstern. 37-åriga Katrín Jakobsdóttir har en gedigen meritförteckning - och snart väljs hon som första kvinna in i Hið íslenska töframannagildi, föreningen för isländska magiker.

Den 29 maj blir Katrín Jakobsdóttir och läraren Halldóra Björt Ewen de första kvinnorna som väljs in i Hið íslenska töframannagildi. De har enligt Vísir trollat tillsammans sedan åren på universitetet. Den tidigare kultur- och utbildningsministerns hobby har dock förblivit en hemlighet - trots att de år 2009 uppträdde med en magiföreställning vid regeringskansliets årliga fest.

Halldóra Björt Ewen berättar för Vísir att hon aldrig sågat sönder Katrín Jakobsdóttir. Däremot har ex-ministern vid flera tillfällen satt svärdet och sågen i henne:

"Ministern har sågat mig itu. Så har vi haft risknummer där jag går in i en magisk låda och ministern har stuckit åtta magiska svärd genom mig. Så kräks vi ägg och låter underbenen försvinna."

Varken Halldóra Björt Ewen eller Katrín Jakobsdóttir vill berätta hur de kom i kontakt med eller lärt sig trollkonster. Katrín Jakobsdóttir vill heller inte kommentera hobbyn för Vísir:

"Ibland borde man låta bli att svara i telefonen. ... Men jo, jag kan bekräfta detta. Jag sågade itu henne."

Här kan du läsa mer om Katrín Jakobsdóttir.

Dagens citat

"They have really shown the way forward. Iceland clearly wants to protect its democracy, its fisheries and its economy. Little Europhiles should note that Iceland just signed a free trade agreement with China and has returned to economic growth. ... This move by Iceland shows that the EU is more and more perceived as a failing political and economic project."

Nigel Farage, ledare för UK Independence Party, i Daily Telegraph om den nya isländska regeringens Europapolitik.

Gästblogg: Geocaching på norra Island i sommar

Från den 19.7 till och med den 3.8 2013 kommer det att anordnas träffar på norra och centrala island som alla har det gemensamt att de är så kallade event för geocaching. Dessa träffar är emellertid öppna för alla dvs även för personer som inte vill geocacha utan som enbart vill delta i någon av alla friluftsaktiviteter om erbjuds. Alla event är helt kostnadsfria. Du tar dig till dom på egen hand så den kostnaden får du stå för.

För den som inte vet vad geocaching är så kan man väldigt kort beskriva det som en form av skattjakt med gps eller om man så vill orientering som förutsätter en gps och som vanligtvis leder till någon typ av behållare. När man nått fram till målets koordinater väntar antingen en fysisk burk med en loggremsa som man skriver sin signatur på eller som i detta fallet en mötesplats för de som vill träffas. Man kan anordna ett event antingen som en träff för likasinnade dvs som ett socialt evenemang eller som i dessa fall en träff som även är kopplad till en gemensam utomhusaktivitet. När man deltagit i ett geocachingevent kan man registrera detta på hemsidan för geocaching, www.geocaching.com . Att bli delaktig i denna lek är helt kostnadsfritt. En registrering ger tillgång till koordinater till alla olika typer av geocacher samt beskrivningarna av dessa. Man får även tillgång till kartor som visar var de befinner sig.

Under ovan nämnda period så kommer troligtvis världens längsta sammanhängande eventserie att äga rum !? Under alla förhållanden så är det islands längsta eventserie. Det står var och en fritt att välja i vilken omfattning du vill deltaga. Detta är ingen tävling utan man gör detta enbart för sitt eget nöjes skull så det finns heller inga priser som delas ut. Belöningen är upplevelsen.

Alla eventen finns beskrivna (på engelska då målgruppen är internationell) på www.ingabo.n.nu där du också finner lite rese info och allmän info om island. Eventen bjuder förutom på geocaching på korta såväl som långa vandringar, toppbestigningar samt 4x4 resor till islands inland.
Väl mött !

Ingabo // jörg wohner

Självständighetspartiet drar ifrån Framstegspartiet

I alltingsvalet var avståndet bara 2,3 procent. Men i den första opinionsmätningen efter valet ökar avståndet mellan Självständighetspartiet och Framstegspartiet till hela 8,5 procent. Och det är Självständighetspartiet som lockar till sig nya väljare på Framstegspartiets bekostnad. Det visar en undersökning utförd av MMR.

De isländska opinionsinstituten visade sig i samband med alltingsvalet den 27 april ha lyckats fånga de viktigaste trenderna och publicerade dagarna inför valet väljarbarometrar som inte låg särskilt långt från slutresultatet. Med det i åtanke är MMR:s nya siffror anmärkningsvärda. Inom loppet av tre veckor har avståndet mellan de två regeringspartierna växt kraftigt.

Självständighetspartiet är med bred marginal störst i landet och får 28,4 procent, en uppgång med 1,7 procentenheter jämfört med valresultatet. Framstegspartiet backar däremot till 19,9 procent, en nedgång med hela 4,5 procentenheter. De två borgerliga partierna skulle trots detta kunna bilda en majoritetsregering i alltinget.

Gröna vänstern får nu stöd av 12,1 procent av väljarna, en ökning med 1,2 procentenheter, Socialdemokraterna får 11,7 procent, en tillbakagång med 1,2 procentenheter, Ljus framtid noteras för 11,3 procent, en uppgång med 3,1 procentenheter och Piratpartiet klättrar till 6,5 procent, en ökning med 1,4 procentenheter.

Av de övriga partierna, som inte klarade femprocentsspärren till alltinget, är Gryning störst med 3,8 procent av väljarsympatierna. Därefter följer Demokrativäktaren med 1,6 procent, Höger-gröna med 1,4 procent, Hushållens parti med 1,2 procent, Regnbågen med 0,8 procent, Sturla Jónsson och Landsbygdspartiet med 0,5 procent var och Folkfronten med 0,1 procent. Ingen som deltog i undersökningen sade sig stödja Humanistpartiet.

Den avgående koalitionen mellan Socialdemokraterna och Gröna vänstern har stöd av 31,5 procent av väljarna. Det är en minskning med 1,1 procentenheter sedan föregående mätning.

Här kan du läsa mer om valresultatet.

Bjarni Benediktssons tre utmaningar som finansminister

Bjarni Benediktsson står inför tre enorma och akuta utmaningar när han nu tagit över som Islands finansminister. Trots statsskulden med stora räntekostnader och budgetunderskott är det tre frågetecken med direkt koppling till de kollapsade bankerna som behöver rätas ut: kapitalkontrollerna, återbetalningarna och konkursbona. En lyckad lösning på problemen öppnar dörren för omval. I annat fall riskerar den internt ifrågasatte Bjarni Benediktsson att bli en parentes i Självständighetspartiets historia.

Den rödgröna regeringen har lyckats vända många viktiga siffror - arbetslösheten minskar, tillväxten ökar och både inflationen och ränteläget får med isländska mått sägas vara under kontroll. Men saneringen av statsfinanserna har präglats av skattehöjningar och nedskärningar. Samtidigt befinner sig investeringarna på en historiskt låg nivå.

Över hela landet finns islänningar som har sett direkta försämringar till följd av krisen. Det handlar om färre poliser i tjänst, sämre tillgång till sjukvård, färre skolor, sämre underhåll av vägar och annan infrastruktur, försämrad ersättning till pensionärer och invalider, utlovade investeringar som frusit inne med mera.

Den rödgröna koalitionens stora problem var att den inte lyckades få fart på investeringarna. Hos de inhemska företagen har många alltjämt en hårt pressad ekonomi, och de främsta satsningarna har gjorts inom turistnäringen där hotellbyggen kan ge förhållandevis snabb avkastning. De utländska investeringarna har inte varit många - och det är en av Bjarni Benediktssons viktigaste uppgifter att vända den utvecklingen.

Hösten 2008 införde Island kapitalkontroller som reglerar valutaflödet till och från landet. Målet med restriktionerna var att stoppa en kollaps för den isländska kronan genom att backa upp växelkursen. Snart fem år senare finns kapitalkontrollerna kvar, och de borgar alltjämt för att den isländska kronan, tack vare centralbankens konstgjorda andning, värderas högre på Island än utanför örikets gränser.

Utanför landet finns mängder av isländsk valuta. Om den skulle föras in i landet skulle valutakursen rasa. Bjarni Benediktsson behöver så snart som möjligt - en fråga som också står på regeringens dagordning - lyfta kapitalkontrollerna och släppa kronan flytande. Annars väntar en framtid med låga investeringar och höga kostnader för att backa upp kronan.

Kapitalkontrollerna går i mångt och mycket hand i hand med ett annat stort problem, att Island i dagsläget inte har möjlighet att göra de avbetalningar till utländska fordringsägare som väntar under de närmaste åren. Och det handlar inte bara om utländska krav - för en stor del av de kommande avbetalningarna svarar nya Landsbankis återbetalningar i utländska valutor till gamla Landsbankis konkursbo.

Trots att Island under de senaste åren haft ett stabilt överskott i handelsbalansen räcker det inte till avbetalningarna. Med fortsatt låg tillväxt finns det heller inget som pekar på att Island skulle kunna köpa ut utländska fordringsägares tillgångar i kronor i de kollapsade bankernas konkursbon. Ändå är dessa fordringar generellt ganska lågt värderade på grund av den svaga kronan. Inget tyder heller på att kronans kurs skulle stärkas för att underlätta detta.

Att för gott lägga gamla Landsbanki till handlingarna kommer att dröja ytterligare några år. Banken kommer inom de närmaste åren att fortsätta att beta av kraven från prioriterade fordringsägare - främst handlar det om brittiska och nederländska Icesave-sparare. Men både gamla Kaupþing och Glitnir har vänt sig till Seðlabanki Íslands med önskemål om ackordsuppgörelser för att kunna slutföra konkurserna. Men centralbanken har ännu inte vågat säga ja till detta.

Att ersätta fordringsägarna i utländska valutor anses nämligen innebära ett akut hot mot den finansiella stabiliteten i landet. Stora utbetalningar i utländska valutor får tveklöst en negativ effekt för den isländska kronan - och med det följer risken för skenande räntor och inflation. Samtidigt är det nödvändigt att slutföra konkurserna eftersom detta i sig är ett hot mot stabiliteten.

Konkursbona, kapitalkontrollerna och avbetalningarna är kanske Bjarni Benediktssons tre tuffaste uppgifter under mandatperioden. Ju snabbare han framgångsrikt kan lösa dem, desto större förutsättningar finns för ett verkligt ekonomiskt uppsving. Men var och en av dem är också förenade med stora risker som, om arbetet misslyckas, kan föra Island in i en ny kris.

Utöver det återstår problemen med ett underskott i statsfinanserna, årliga ränteutgifter på 91 miljarder isländska kronor och en statsskuld som minskar handlingsutrymmet.

Den internt ifrågasatte Bjarni Benediktsson kan bli det statsråd som avgör om de fyra kommande åren blir en succé eller ett fiasko för koalitionen mellan Självständighetspartiet och Framstegspartiet. Framgången är också nödvändig för att han ska överleva som partiledare. Annars riskerar han att gå till partihistorien som parentesen som aldrig fick leda en regering och heller aldrig lyckades övertyga tvivlarna.

Här kan du läsa mer om Islands nya regering.

Dagens citat

"Jag blev besviken eftersom jag saknar att det inte finns någon minister från Reykjavík. ... Framstegspartiet har blivit näst största parti i Reykjavík efter en storseger i båda Reykjavíkvalkretsarna, vilket inte skett tidigare. ... Man är här för att kunna påverka. Jag är även toppkandidat, så ja, jag siktade på att bli minister."

Vigdís Hauksdóttir, Framstegspartiets toppkandidat i södra Reykjavík, säger i DV att hon är besviken över att inte ha fått någon ministerpost i den nya borgerliga regeringen.

Likfynd i Kaldbaksvík uppklarat - saknad fiskare var offret

Den sargade kropp som hittades på stranden i Kaldbaksvík i Strandir i helgen var kvarlevorna efter en 50-årig man som i december förra året föll överbord från en trålare. Kroppen kunde identifieras genom tandkort. När olyckan inträffade sökte fartyg och helikoptrar efter den saknade mannen i två dygn innan letandet avbröts.

I fredags kväll larmades polisen om att ett lik upptäckts på stranden i Kaldbaksvík i Västfjordarna. Det finns flera hus i viken, men inget av dem är bebott året runt. Eftersom vägen i regel är oframkomlig under vintern och få människor befinner sig i området kan kroppen ha legat länge på stranden innan den upptäcktes.

Kroppen hämtades av polisen i Hólmavík och transporterades sedan till Reykjavík för identifiering. Den svårt sargade kroppen kunde identifieras genom tandkort.

Mannen var en 50-årig besättningsman som den 12 december förra året föll överbord från trålaren Múlaberg SI-22 i nordligaste Húnaflói. Fartyg och helikoptrar sökte efter mannen i två dygn innan letandet avbröts då allt hopp om att kunna hitta mannen vid liv bedömdes vara ute.

Mannen var bosatt i Dalvík och efterlämnade sambo, två styvdöttrar, sin mor och fyra syskon. Han hade i många år arbetat som fiskare på båtar med Siglufjörður som hemmahamn.

De anhöriga har underrättats om att 50-åringens kropp återfunnits och identifierats, skriver polisen i ett pressmeddelande.

Här kan du läsa mer om likfyndet i Kaldbaksvík.

Oppositionen dömer ut nya regeringen - kräver fler besked

Orealistiskt och otydligt. Så sågar oppositionen den regeringsförklaring som Framstegspartiet och Självständighetspartiet i går presenterade. Ledarna för Gröna vänstern, Ljus framtid och Socialdemokraterna efterlyser fler tydliga besked - och undrar samtidigt hur den nya koalitionen ska kunna finansiera de skattesänkningar som utlovades i går.

När tillträdande statsministern Sigmundur Davíð Gunnlaugsson och tillträdande finansministern Bjarni Benediktsson i Laugarvatn i går presenterade regeringens sextonsidiga måldokument för den kommande mandatperioden förblev många frågor obesvarade. Det kom inget besked om när skuldsatta bolåntagare skulle kunna få de rabatter Framstegspartiet utlovat. Det fanns heller ingen tidsplan för någon folkomröstning om huruvida förhandlingarna om EU-medlemskap ska återupptas eller inte.

Katrín Jakobsdóttir, partiledare för Gröna vänstern, säger i Vísir att regeringens löften är allmänt hållna och innehåller få konkreta besked. Och det är något hon säger sig känna igen från valrörelsen:

"Det är inte många frågor som har besvarats. Detta är samma frågor som förekom under valrörelsen."

Miljödepartementet får leva vidare men får inget eget statsråd. I stället hamnar miljöfrågorna på fiske- och jordbruksministerns bord. Katrín Jakobsdóttir säger i Vísir att hon befarar att det innebär en nedprioritering av frågor gällande hållbarhet, naturskydd och grön utveckling:

"Dessa idéer väcker oro hos oss som bekymrar oss om de gröna frågorna, att styrningen av miljöfrågor kommer att försvagas avsevärt. Det finns kanske inte mycket i regeringsförklaringen i de frågorna, utöver att förstärka Islands framtoning på miljöfrågeområdet."

Katrín Jakobsdóttir är ändå beredd att samarbeta med den nya regeringen. Samma inställning har även Ljus framtids ledare Guðmundur Steingrímsson och Socialdemokraternas ledare Árni Páll Árnason.

Guðmundur Steingrímsson säger i Vísir att han uppskattar regeringens fokus på innovationer och arbetsmarknadspolitik, men oroas även han över miljöpolitikens framtid. Han ifrågasätter hur satsningar ska kunna finansieras samtidigt som regeringen utlovar stora skattesänkningar. Några besparingar har högerkoalitionen ännu inte presenterat. Han förstår inte heller hur regeringen ska kunna uppnå ekonomisk stabilitet med en flytande krona, och anser att löftena att skriva ned bostadslån är orättvisa:

"Regeringen har en mycket snäv definition av hushåll, och den definierar dem främst utifrån låntagare. ... Det finns hushåll som har förhållandevis små skulder eller hushåll som är ute på hyresmarknaden. Så jag känner att en mycket stor rättvise- och förnuftsfråga gällande om hur regeringen tänker hjälpa hushållen är obesvarad."

Árni Páll Árnason anklagar regeringen för obeslutsamhet. Han saknar bland annat besked om hur det blir med bygget av ett nytt universitetssjukhus i Reykjavík, EU-frågan och just skuldlättnaderna för hushåll med stora bostadslån. I Vísir säger Árni Páll Árnason att det saknas "nya och handfasta åtgärder" från regeringen:

"Jag önskar dem allt gott och det är helt klart att vi mycket ... men det är mycket oklart vad de faktiskt tänker göra för att hålla dessa löften. Följaktligen är denna regeringsförklaring lite som många ord utan mycket innehåll."

Här kan du läsa mer om regeringsförklaringen.

Här är Islands nya regering och nya politik

Den viktigaste uppgiften för regeringen är att skapa nya jobb och förbättra hushållens ekonomi. Vägen dit går genom investeringar, skattesänkningar och bolånerabatter. Samtidigt är framtiden för Islands förhandlingar om EU-medlemskap och förslaget till ny grundlag högst osäker. Det sade Sigmundur Davíð Gunnlaugsson och Bjarni Benediktsson när de i Laugarvatn i går presenterade regeringsförklaringen.

Den borgerliga koalitionen har arbetats fram under husmanskostsnationalismens tecken. Partiledarna har mumsat pannkakor, flatbröd och våfflor under förhandlingarna. Under gårdagens pressträff serverades rågbröd bakat i Laugarvatns heta källor och rökt öring. Och det skedde i den gamla kulturminnesmärkta skolan från 1928 som är något av en helig plats för Framstegspartiet. Den grundades nämligen av Jónas frá Hriflu, som representerade partiet i alltinget i hela 27 år och dessutom under en lång tid även var partiledare och justitieminister.

Men skolan i Laugarvatn är också platsen där Halldór Laxness skrev romanen Sjálfstætt fólk, Fria män. Nobelpristagarens gamla skrivmaskin förvaras alltjämt i källaren. Och huset ritades av den legendariske statsarkitekten Guðjón Samúelsson.

Möjligen var detta något Sigmundur Davíð Gunnlaugsson och assistenten Jóhannes Þór Skúlason hade i tankarna på vägen in mot Reykjavík från Laugarvatn. I Mosfellsdalur stoppades de nämligen för fortkörning, en händelse som Viðskiptablaðið fångade på bild. Jóhannes Þór Skúlason tackade sedan på Facebook polisen för ett väl utfört arbete och berättade att han hade kört 106 kilometer i timmen på en 90-väg och därför fått fortkörningsböter.

Om maten under regeringsförhandlingarna var traditionell kan nog sägas att regeringsförklaringen var detsamma. Den innehöll överraskande få konkreta besked, men däremot många löften som Självständighetspartiet och Framstegspartiet avgivit redan under valrörelsen.

Den viktigaste frågan, åtgärder för att lätta hushållens skuldbörda, fick inget svar i går. Regeringen siktar på att köpa ut utländska fordringsägare från de kollapsade storbankernas konkursbon. Mot att fordringsägarna får föra ut pengar ur landet - något som nu är omöjligt på grund av kapitalkontrollerna - hoppas regeringen på ett överskott på uppåt 300 miljarder isländska kronor, som ska gå direkt till att skriva av bostadslån. Regeringen vill därmed få ned de skenande kostnaderna som drabbade låntagare under perioden 2007 till 2010 då inflationen eskalerade.

Någon tidsplan för detta angavs inte. Men att förbereda förhandlingar kommer att bli en av regeringens första och viktigaste uppgifter.

Regeringen kommer också att så snart alltinget återsamlas ta beslut om flera skattelättnader. Den dubblade momsen på hotellövernattningar - från dagens 7 till 14 procent - som skulle ha införts den 1 september återkallas. Detsamma gäller fångstskatten för det nya fiskeåret. Det innebär att skattehöjningen läggs på is medan systemet utreds. Även vissa sänkningar av inkomstskatten kommer att bli aktuella tidigt under mandatperioden.

Kronan kommer att vara Islands valuta för lång tid framöver. Regeringen ska också så snart som möjligt släppa kronan flytande och avskaffa kapitalkontrollerna. Att undvika ett nytt kursras i samband med detta blir ett av mandatperiodens tuffaste uppdrag.

Däremot kommer förhandlingarna om EU-medlemskap inte att återupptas. Regeringen kommer att beställa en utredning av de resultat som hittills uppnåtts i förhandlingarna och de förändringar som EU genomgått sedan Island ansökte om inträde för fyra år sedan. Under mandatperioden är det tänkt att islänningarna ska få rösta om förhandlingarna ska fortsätta eller avbrytas för gott. Där finns inte heller någon tidsplan - och om det är möjligt lär regeringen mer än gärna begrava frågan i glömska.

Detsamma tycks gälla förslaget till ny grundlag. Bjarni Benediktsson sade sig under gårdagens presskonferens vara positiv till en översyn av konstitutionen, men ansåg att det inte fanns något skäl att skriva om den helt och hållet. Regeringen förefaller därmed inte anse sig förpliktigad att följa resultatet i höstens folkomröstning i grundlagsfrågan.

Både Sigmundur Davíð Gunnlaugsson och Bjarni Benediktsson talade om stora möjligheter för Island under de kommande åren. De talade om exportindustri, utvinning av gas och olja samt turism. Det som saknats under den föregående mandatperioden var tillväxt och investeringar - och det kommer nu att prioriteras. De ville däremot inte ge något besked om ett aluminiumsmältverk i Helguvík, men den tillträdande industriministern Ragnheiður Elín Árnadóttir vill färdigställa bygget.

Bägge partiledarna talade också om behovet av att förbättra debattklimatet i alltinget och bjöd in oppositionen till samarbete och samråd. Regeringen ska när så är möjligt anstränga sig för att nå ett brett stöd i parlamentet för viktiga frågor. Sigmundur Davíð Gunnlaugsson sade sig vilja bli en statsminister som lyssnar och tillvaratar på goda förslag och idéer varifrån de än kommer.

Inledningsvis får Framstegspartiet fyra ministrar och Självständighetspartiet fem. Det är dock tänkt att antalet ska jämnas ut under mandatperioden - enligt rykten redan under hösten. Regeringen tänker nämligen även se över departementens ansvarsområden. Ett beslut är redan klubbat - miljödepartementet blir kvar men får inget eget statsråd. Samtidigt får Island för första gången två statsråd som delar på ett departement. Självständighetspartiet får även utse alltingets talman.

Ingen av de nio ministrarna - sex män och tre kvinnor - har någon tidigare erfarenhet från statsrådsuppdrag. Det är första gången i landets historia som samtliga ministrar är helt nya. Hanna Birna Kristjánsdóttir har heller ingen erfarenhet från alltinget, utan tar steget direkt från rådhuset och kommunalpolitiken i Reykjavík till uppdraget som inrikesminister.

Jóhanna Sigurðardóttirs regering samlas enligt ett pressmeddelande för sista gången hos president Ólafur Ragnar Grímsson på Bessastaðir i dag klockan 11 lokal tid. Klockan 15 inleds den nya regeringens första sammanträde på residenset. Då tar koalitionen mellan Framstegspartiet och Självständighetspartiet formellt över makten på Island.

Här är Islands nya regering:
Statsminister: Sigmundur Davíð Gunnlaugsson, Framstegspartiet,
Utrikesminister: Gunnar Bragi Sveinsson, Framstegspartiet,
Fiske-, jordbruks- och miljöminister: Sigurður Ingi Jóhannsson, Framstegspartiet,
Socialminister: Eygló Harðardóttir, Framstegspartiet,
Finansminister: Bjarni Benediktsson, Självständighetspartiet,
Inrikesminister: Hanna Birna Kristjánsdóttir, Självständighetspartiet,
Kultur- och utbildningsminister: Illugi Gunnarsson, Självständighetspartiet,
Industri- och handelsminister: Ragnheiður Elín Árnadóttir, Självständighetspartiet,
Hälso- och sjukvårdsminister: Kristján Þór Júlíusson, Självständighetspartiet.

Talman blir Einar K. Guðfinnsson, Självständighetspartiet.

Den 6 maj tog Islandsbloggen fram spåkulan och siade hur Islands nya regering skulle se ut. I nuläget finns bara nio statsråd, men ett tionde kommer att utses under mandatperioden. Islandsbloggen förutspådde tio statsråd från början. Av dessa tio namn blev också samtliga utom Framstegspartiets Frosti Sigurjónsson ministrar. Däremot hamnade bara fem av de nio ministrarna på rätt stol. Islandsbloggen prickade också in Självständighetspartiets Einar K. Guðfinnsson som alltingets talman och pekade dessutom korrekt ut Ragnheiður Ríkharðsdóttir som partiets nya gruppledare.

Här kan du läsa mer om regeringsbildningen, här kan du ladda ned regeringsförklaringen i sin helhet och här kan du läsa Islandsbloggens förutsägelser om det nya regeringssamarbetet.

Dagens citat

"We believe the accession talks were started without the necessary support in Iceland. We will not go further with the talks. We also have to listen to what the EU has to say about our approach; maybe it will make no sense to hold a referendum."

Bjarni Benediktsson, ledare för Självständighetspartiet, i Financial Times om hur den nya regeringen tänker hantera EU-frågan.

Dimmuborgir öppnas för besökare på nytt

Snösmältningen på norra Island har tagit rejäl fart de senaste dagarna. Umhverfisstofnun beslutade därför i går att på nytt öppna Dimmuborgir vid Mývatn för besökare. Lavaområdet stängdes för knappt två veckor sedan eftersom den känsliga naturen inte ansågs redo för sommarens anstormning av besökare. I takt med att snön försvinner blir miljön mindre känslig och myndigheten har enligt ett pressmeddelande därför öppnat gångstigen Stórihringur för besökare. Resten av området är fortfarande avstängt. Umhverfisstofnun hoppas att kunna öppna hela Dimmuborgir till helgen.

Här kan du läsa mer om beslutet att stänga Dimmuborgir.