torsdag 18 juli 2013

OECD: Island tjänar på invandringen

Invandringen är en god affär för det isländska samhället. Varje invandrarhushåll bidrar årligen med 9 292 euro till statskassan. Få andra länder har ett så stort ekonomiskt överskott från invandringen. En förklaring till det positiva utfallet är att de som flyttar till Island ofta snabbt kommer in på arbetsmarknaden och har många år kvar till pensionen. Det visar en rapport från OECD.

Invandring till Island var länge en ytterst marginell företeelse. Innan EES-medlemskapet var gränserna inte vidöppna för andra än nordbor, och den inflationsplågade isländska kronan tillsammans med en låg arbetslöshet gjorde att landet inte var attraktivt för personer som i första hand var ute efter att jobba.

När den ekonomiska bubblan började ta fart under 2000-talets början blev plötsligt Island allt mer lockande. Kronans ökade värde gjorde att lönerna plötsligt stod sig i ett internationellt perspektiv. De som flyttade till Island kom snabbt in på arbetsmarknaden. De hade i regel mindre utbildning än den genomsnittliga islänningen, och blev överrepresenterade inom framför allt serviceyrken och byggindustrin.

Bara 8,7 procent av invandrarna har enligt OECD:s statistik fyllt 64 år (vilket på Island innebär att det är tre år kvar till pensionen). Det är en av de lägsta andelarna i hela OECD-området. Som jämförelse har två av tio invandrare i Sverige fyllt 64 år, och i Tyskland - ett av de få länder i studien där invandringen är en ekonomisk förlustaffär om pensionerna räknas in - nästan fem av tio.

Eftersom invandrare oftare har låglönejobb bidrar de i snitt med mindre skatteintäkter än islänningar utan utländsk bakgrund. Totalt handlar det om drygt 3 000 euro mindre om året. En förhållandevis låg arbetslöshet bland invandrare samtidigt som även exempelvis asylsökande har rätt att jobba gör ändå att invandringen är en god affär.

Island betalar också ut mindre arbetslöshetsersättning, barnbidrag, pensioner och bostadsbidrag än OECD-genomsnittet. Det genomsnittliga invandrarhushållet tar bara emot knappt hälften så mycket i statligt understöd som medelhushållet där ingen har utländsk bakgrund. Även här utgör pensionsutbetalningar som ligger under snittet en del av förklaringen. Den enda typen av statligt understöd där invandrare svarar för en större del av utbetalningarna är arbetslöshetsersättning.

Med pensionerna inräknade innebär invandringen en positiv påverkan på Islands BNP med 0,9 procent, och med pensionerna exkluderade är inverkan på BNP 0,96 procent.

Invandrare är, precis som islänningar utan utländsk bakgrund, en kostnad i åldersgrupperna från 64 år och uppåt. I åldern 64 till 75 år är det årliga underskottet 1 258 euro per hushåll, och när samtliga slutat jobba och behovet av vård ökar i gruppen 75 år och äldre ökar underskottet till 11 974 euro.

Island tillhör dock de länder där kostnaderna för invandringen även bland äldre är som lägst. I övriga åldersgrupper ger invandringen ett rejält tillskott till statsfinanserna. I åldern 15 till 24 år är statens överskott 7 222 euro per hushåll och år, i åldern 25 till 34 år 13 093 euro, i åldern 35 till 44 år 22 290 euro, i åldern 45 till 54 år 26 954 euro och i åldern 55 till 64 år 24 625 euro.

Här kan du läsa mer om invandringen till Island.