måndag 29 juli 2013

Statsminister i ordkrig med EU-toppar om makrillfisket



Först försäkrade Sigmundur Davíð Gunnlaugsson och José Manuel Barroso varandra om Islands och EU:s goda relationer. Därefter vidtog något som närmast får betraktas som ett öppet gräl i slips och kostym mellan statsministern och EU-kommissionens ordförande om makrilltvisten mellan Island och EU. Fiskekommissionären Maria Damanaki har tidigare utlovat sanktioner mot Island redan under juli.

Sigmundur Davíð Gunnlaugssons andra resa till Bryssel i rollen som statsminister handlade främst om två saker: makrillkriget och regeringens beslut att på obestämd tid lägga förhandlingarna om EU-medlemskap på is. Statsministern var rak och konfrontatorisk på den första punkten, undvikande och vag på den andra.

Beskedet från Sigmundur Davíð Gunnlaugsson var att det alltjämt inte finns någon tidsplan för en folkomröstning om förhandlingarna om EU-inträde ska fortsätta. Budskapet från José Manuel Barroso och flera andra EU-toppar var att Island inte kan låta ansökan ligga på is hur länge som helst, utan att det behövs en tidsplan för hur frågan ska hanteras.

Att Sigmundur Davíð Gunnlaugsson gör sitt yttersta för att inte sätta något datum för en folkomröstning är inte oväntat. Än så länge anser en majoritet av islänningarna att förhandlingarna bör fullföljas. Samtidigt har bland annat utrikesminister Gunnar Bragi Sveinsson gått ut och sagt att några förhandlingar inte kommer att återupptas så länge han är statsråd.



Efter ett möte med Europeiska rådets ordförande Herman van Rompuy gav Sigmundur Davíð Gunnlaugsson samma besked som tidigare. En rapport ska tas fram under hösten och diskuteras i alltinget. I den ingår både redogörelser för förhandlingarnas utveckling och EU:s utveckling. Därefter blir det upp till alltinget att avgöra fortsättningen. I parlamentet finns i dag en majoritet för att för gott stoppa förhandlingarna om EU-medlemskap.

Presskonferensen i Bryssel tillsammans med José Manuel Barroso var en - med hänsyn till den bedövande förutsägbarhet som i regel präglar denna typ av tillställningar - närmast häpnadsväckande tillställning. På en journalistfråga om makrillkriget svarade Sigmundur Davíð Gunnlaugsson att Island i årtionden praktiserat hållbart fiske och att detta betalat sig i starka bestånd och goda intäkter. Passningen till José Manuel Barroso var inte särskilt snäll och inte särskilt diskret - Sigmundur Davíð Gunnlaugsson sade dessutom att samtliga isländska regeringar stått emot trycket på att utfärda kvoter högre än forskarnas rekommendationer. Att det är ohållbart fiske, höga bidrag och svaga bestånd som präglat EU:s fiskepolitik i årtionden är knappast någon hemlighet.

José Manuel Barroso kontrade genom att efterlysa en förhandlingslösning och att uttrycka sin oro över att makrillfisket i Nordostatlanten nu, som en följd av fiskedispyten, ligger klart över långsiktigt hållbara nivåer. Sigmundur Davíð Gunnlaugsson gick till motangrepp genom att hävda att Island ständigt tagit initiativ till lösningar på konflikten, och ensidigt minskat den egenhändigt utfärdade makrillkvoten 15 procent.

Makrillkriget har blossat upp under senare år i takt med att arten rört sig allt längre norrut. Den finns nu runt hela Island under sommaren och har även i stora antal börjat röra sig in i grönländska vatten. Det innebär att problemet snarare kommer att öka än att minska i och med att även Grönland nu gett sig in i makrillfisket.

EU hävdar tillsammans med Norge att fångstkvoterna bör baseras på vilka nationer som historiskt sett har fiskat på makrillbeståndet i Nordostatlanten. Unionen nekade i tio års tid Island en plats vid förhandlingsbordet. När de senaste årens överläggningar slutat i oenighet har Norge och EU gemensamt utfärdat en kvot på drygt 90 procent av den rekommenderade kvoten. Färöarna, Island och Ryssland har därefter fått dela på resten. För varje procent som EU och Norge avstår minskas den norska kvoten dubbelt så mycket som unionens.

Island och Färöarna har i förhandlingarna erbjudits 6 till 7 procent var. Island kräver däremot hela 17 procent av kvoten. Siffran motiveras av att en tredjedel av beståndet finns i isländska vatten under sommaren där den äter upp sig på mindre fiskar. Island anser att kvoterna måste ta hänsyn till artens ändrade rörelsemönster.

Maria Damanaki har tidigare utlovat sanktioner mot Island och Färöarna redan under juli. Det är dock inte första gången som unionen aviserat stridsåtgärder. Frågan är hur EU ska kunna införa effektiva sanktioner som inte står i strid med EES-avtalet. Ett problem för unionen är att de sanktioner som inte är juridiskt tveksamma är tämligen tandlösa. Ett landningsförbud får ingen eller ytterst liten effekt eftersom isländska fartyg inte landar makrill i EU-hamnar. Ett importförbud mot just makrill vore inte heller särskilt besvärande eftersom fisken främst exporteras till Afrika, Ryssland och Kina.

Efter besöket i Bryssel kopplade Sigmundur Davíð Gunnlaugsson ihop folkomröstningen och makrilltvisten. Han sade till RÚV att det vore svårt att folkomrösta samtidigt som Island och EU strider om en ekonomiskt oerhört viktig fråga. Han menade även att det vore olämpligt för EU eftersom det både för unionen och Island rör en fråga om grundintressen.

Statsministern sade till Vísir att makrillkriget visade vikten av isländsk självständighet - hade Island varit EU-medlem hade det enligt Sigmundur Davíð Gunnlaugsson inte funnits annat att göra än att acceptera de kvoter som klubbats inom unionen oavsett dess riktighet. Han efterlyste också bevis för att EU kan arbeta rättvist och för Island. Med Icesave-tvisten som exempel hävdade han att unionen tidigare visat att den går in i konflikter utan hållbara juridiska argument på sin sida.

Här kan du läsa mer om Island och EU.