onsdag 14 augusti 2013

Surtseyutbrott tog ingen paus - bildade lavaberg i havet

Under två månader 1964 tycktes utbrottet som skapade vulkanön Surtsey ha gjort ett uppehåll. Men så var inte fallet. Nya undersökningar av havsbotten visar att lavan i stället strömmade fram på 130 meters djup och bildade ett berg av kuddlava söder om ön. Geologen Sveinn Jakobsson har därmed löst en gåta som gäckat vetenskapen i snart 50 år, rapporterar Vísir.

Den 14 november 1963 började en ny ö stiga upp ur havet. I nästan fyra år rasade vulkanutbrottet som skapade Surtsey, Islands sydligaste utpost och den nyaste medlemmen i ögruppen Västmannaöarna. Utbrottet upphörde den 5 juni 1967 och är därmed det längsta utbrottet sedan Island befolkades.

Utbrottet skapade inte bara Surtsey. Två kortlivade öar, Jólnir och Syrtlingur, reste sig ur havet under utbrottet men var för små för att kunna stå emot erosionen. I dag utgör de tillsammans med andra lavasamlingar förhöjningar på havets botten.

En sådan förhöjning av kuddlava har nu fått en förklaring. I maj och juni 1964 syntes inget lavaflöde till på ytan. Geologen Sigurður Þórarinsson, som var verksam under utbrottet, spekulerade i att lavan strömmade in i håligheter på havets botten. Den teorin visade sig inte vara långt ifrån sanningen.

Forskare har på senare år kunnat ta prover från 130 meters djup. De visar enligt Vísir att utbrottet inte tog någon paus under 1964 utan att lavan i stället bildade ett berg av kuddlava på havets botten strax söder om Surtsey.

När utbrottet upphörde sommaren 1967 mätte Surtsey 2,65 kvadratkilometer. Förra sommaren hade ytan minskat till 1,3 kvadratkilometer. Erosionen kommer att fortsätta att spola bort ön som än så länge är den näst största av Västmannaöarna. Även om storleken kommer att minska ytterligare är det sannolikt att det finns en kärna som inte på flera hundra år kommer att ge vika för havets vågor.

Surtsey kommer dessutom att vara näst störst under lång tid. Trean i ögruppen, Elliðaey, är bara 0,45 kvadratkilometer. Hemön, som är Islands största ö, mäter som jämförelse 13,4 kvadratkilometer och svarar därmed för drygt fyra femtedelar av Västmannaöarnas totala areal.

Sveinn Jakobsson säger till Vísir att han därför tror att Surtsey kommer att genomgå samma utveckling som resten av Västmannaöarna. Ön väntas få ett snarliknande utseende som de övriga småöarna som närmast lodrätt skjuter upp ur havet utan någon strand att tala om, men med en yta helt täckt av växtlighet.

En forskningskonferens om Surtsey pågår just nu i Reykjavík. Anledningen är att det i år är ett halvt sekel sedan utbrottet som skapade ön började.

Isländska myndigheter skyddade ön medan utbrottet pågick och enbart forskare kan få tillstånd att gå i land på Surtsey. Denna åtgärd, som bidragit till att livet på ön i så stor utsträckning kunnat utvecklas utan mänsklig påverkan, var också avgörande när ön år 2008 tilldelades världsarvsstatus av Unesco.

Västmannaöarna är den yngsta delen av Island. Det isländska fastlandet började resa sig ur Atlanten för ungefär 28 miljoner år sedan, alltså långt efter att de ursprungliga kontinenterna bildades. Ön har sedan växt undan för undan tack vare vulkanutbrott som skapat nytt land. Västmannaöarna bildades däremot efter den senaste istiden. Hemöns norra och södra delar tros ha fogats samman av ett vulkanutbrott för bara ungefär 5 000 år sedan.

Här kan du läsa mer om Surtsey.