tisdag 17 september 2013

Nordöstra Island drabbas värst om sparbanker försvinner

Nordöstra Island skulle drabbas hårdast om sparbankerna skulle försvinna. Trots att vart femte bankkontor tillhör någon av landets tio sparbanker svarar de bara för 1,4 procent av den totala utlåningen. Men finansminister Bjarni Benediktsson anser att sparbankerna fyller en viktig samhällsfunktion. Fler samgåenden mellan sparbanker är att vänta. Regeringen har dock inga planer på att få bort dem från marknaden.

Vid årsskiftet fanns på Island 105 bankkontor. Av dessa tillhörde 21 olika sparbanker. Sparbankerna är flest i Norðurland eystra, där de med tio kontor dessutom är större än Arion banki, Landsbanki, Íslandsbanki och MP banki tillsammans. Några sparbanker finns inte längre kvar i Reykjavíkområdet, på Suðurnes eller västra Island.

Sparbankerna har av tradition haft sin kärnverksamhet på landsbygden. Många av dem drabbades av stora svårigheter i samband med finanskrisen. Flera sparbanker kontrolleras i dag av staten som skjutit till pengar för att hålla dem flytande. Andra har gått ihop med varandra eller tagits över av större banker. Så sent som i juli i år klubbades ett samgående mellan Sparisjóður Svarfdæla och Sparisjóður Þórshafnar og nágrennis.

Trots att vart femte bankkontor tillhör en sparbank svarar de bara för en liten del av affärerna. Sparbankerna svarade vid slutet av 2011 för 1,4 procent av utlåningen och 3,1 procent av inlåningen. Det innebär att sparbankerna tillsammans är större än MP banki men långt ifrån de tre stora affärsbankerna. Landsbanki var 2011 störst på utlåning med 639,1 miljarder isländska kronor mot sparbankernas 36,8 miljarder. Med 489,9 miljarder var Arion banki i topp vad gäller inlåning jämfört med sparbankernas 46 miljarder.

Sparbankerna fyller enligt Bjarni Benediktsson en viktig samhällsfunktion på respektive ort. Det skriver finansministern i ett interpellationssvar till Össur Skarphéðinsson, alltingsledamot för Socialdemokraterna. Sparbankerna har i regel också nöjda kunder och erbjuder dem ett alternativ till storbankerna. Regeringen ser därför positivt på sparbankernas verksamhet. De måste dock finansiera verksamheten på samma villkor som affärsbankerna och kan enligt Bjarni Benediktsson inte räkna med någon specialbehandling från regeringen eller myndigheterna.

Nordöstra Island skulle drabbas hårdast om sparbankerna skulle försvinna. Utan sparbankerna skulle många invånare inte längre ha något bankkontor på orten. Storbankerna har också övergivit många glesbygdskontor eftersom kundunderlaget anses vara för begränsat.

Fler samgåenden mellan sparbanker är dock att vänta under överinseende från Bankasýsla ríkisins. Myndigheten räknar med att något större sparbanker skapar ökad stabilitet, främjar konkurrensen och gör det möjligt för staten att minska sitt innehav i de sparbanker som tvingats in i förvaltning för att överleva.

Av Islands 105 bankkontor återfinns 32 i Reykjavíkområdet, 6 på Suðurnes, 15 i Suðurland, 7 i Vesturland, 10 i Västfjordarna, 7 i Norðurland vestra, 16 i Norðurland eystra och 12 i Austurland.

De tre isländska bankjättarna är i dag närmast jämnstora. Landsbanki svarar för 23,8 procent av utlåningen och 30,3 procent av inlåningen, Íslandsbanki för 21 respektive 31,6 procent och Arion banki för 20,9 respektive 33,4 procent. MP banki, som främst riktar in sig på privata banktjänster, står för 0,5 procent av utlåningen och 2,4 procent av inlåningen.

Av de tio sparbankerna är Afl sparisjódur i Siglufjörður - med 0,5 procent av den totala utlåningen - och Sparisjóður Vestmannaeyja - med 0,8 procent av den sammanlagda inlåningen i riket - i särklass störst. Minst är Sparisjóður Höfðhverfinga och Sparisjóður Strandamanna. Till skillnad från affärsbankerna har sparbankerna totalt sett större inlåning än utlåning.