fredag 18 oktober 2013

Bevis för vulkanutbrott mellan Grímsey och Kolbeinsey

Ett vulkanutbrott rasade för ungefär tio år sedan i Atlanten vid Stóragrunn mellan Grímsey och Kolbeinsey. Nya undersökningar av havets botten visar enligt Vísir på färsk vulkanisk aktivitet i området. Kraftiga jordskalv är vanliga i regionen, men undervattensutbrott kan passera obemärkt på grund av havets djup och kraterns otillgänglighet.

De stora vulkanerna på norra Island, Askja och Krafla, ligger längs en kedja som sträcker sig norrut förbi Grímsey och Kolbeinsey. Längs den så kallade Kolbeinseyryggen är jordskalv mycket vanliga. Eftersom delar av den ligger långt från det isländska fastlandet kan skalv och rörelser i jordskorpan inte följas med full precision av mätinstrument.

Att undervattensutbrott upptäcks långt efter att de ägt rum är inte ovanligt. För bara några år sedan hittade forskare avgörande bevis för ett tidigare okänt vulkanutbrott på havets botten mellan Västmannaöarna och fastlandet. Utbrottet ägde rum 1973, samma år som Hemön drabbades av ett utbrott.

Nu finns avgörande bevis för att ett undervattensutbrott inträffat mellan Grímsey och Kolbeinsey för högst elva år sedan. Platsen är Stóragrunn, där ett stort utbrott som nådde havsytan rasade år 1372, som ligger 50 kilometer norr om Grímsey.

Redan år 2005 bärgades en färsk lavasten från havets botten. Den hade inte hunnit formas om. Där fanns heller knappt några spår efter ringmaskar eller andra organismer. Det tyder på att lavastenen som minst var några månader gammal och som mest några år gammal.

I samma gravsänka där lavastenen hittades inträffade hösten 2002 en stor jordskalvssvärm samtidigt med rörelser i jordskorpan som pekar på magma i rörelse. Det kraftigaste skalvet uppmättes till 5,5 på richterskalan. Aktiviteten var så omfattande att det kan ha handlat om ett mindre vulkanutbrott på havets botten.

Teorin får stöd av nya undersökningar av havsbotten där huvudsyftet varit att undersöka möjligheterna att hitta gas eller olja i Skjálfandi.

Det är troligt att lavastenen kan ha bildats vid ett utbrott hösten 2002. För att kunna fastställa tidpunkten behövs dock ytterligare undersökningar, rapporterar Vísir.

Även söder om Island, längs den så kallade Reykjanesryggen som sträcker sig 90 mil söderut från öns sydvästspets, tros enligt RÚV den vulkaniska aktiviteten vara mycket mer omfattande än vad som tidigare varit känt. Isländska och amerikanska forskare har i fem veckors tid undersökt havsbotten och hittat en mängd nya vulkaner. Undervattensvulkanerna har också större spridning än väntat, och finns inte bara längs själva Reykjanesryggen.

De högsta vulkanerna i området är omkring 2 000 meter höga. Utbrott i området är troligen vanliga. Men då de sker på stora djup mitt ute i Atlanten och långt ifrån mätstationer och människor förblir de ofta oupptäckta.

Forskarna kunde dessutom konstatera att Reykjanesryggen fortsätter att breda ut sig i sydlig riktning. Islands undervattensarmar sträcker alltså ut sig allt mer - men utom synhåll för människan, uppger RÚV.

Här kan du läsa mer om Kolbeinsey.