tisdag 1 oktober 2013

Erosionen fortsätter - Kolbeinsey nu 3,8 meter över havet

Kolbeinsey 2013.
Foto: Landhelgisgæsla Íslands
Kolbeinsey når nu bara 3,8 meter över havsytan. Islands nordligaste utpost kommer snart att försvinna under Atlantens vågor. Ön är nu kluven i två delar och erosionen gör att gapet mellan dem ökar. Den helikopterplatta som byggdes på Kolbeinsey 1989 är sedan länge försvunnen i havet. Landhelgisgæsla Íslands, den isländska kustbevakningen, har i sommar gått i land på ön både med båt och helikopter.

Drygt tio mil norr om det isländska fastlandet ligger Kolbeinsey, en avlägsen och ständigt vindpinad klippö på den sextiosjunde breddgraden tillräckligt väsentlig för att omnämnas i litteraturen från sagornas tid. Ön mättes för första gången år 1616. Då sades Kolbeinsey vara 700 meter lång och 100 meter bred. År 1903 hade ytan minskat till hälften. Under det senaste århundradet har erosionen påskyndats.

Kolbeinsey har aldrig varit bebodd. Flera fartyg har genom århundradena krossats mot klipporna i försök att gå i land. Ändå har ön historiskt haft stor betydelse. När den isländska fiskezonen utökades till 200 sjömil var Kolbeinsey utgångspunkten för gränsdragningen mellan isländska och grönländska vatten. Lilla Kolbeinsey såg därmed till att öka territorialvattnet med hela 9 400 fiskerika kvadratkilometer.

Kolbeinsey 1989.
Foto: Landhelgisgæsla Íslands
År 1989 byggdes en helikopterplatta på ön. Syftet var dock snarare att från Islands sida markera närvaro på ön för att värna ekonomiska intressen än att kunna landa på den. År 2006 kunde Landhelgisgæsla Íslands konstatera att de sista spåren av helikopterplattan sköljts ned i djupet av havets vågor.

Trots detta har dock intresset för Kolbeinsey inte minskat. Ön dyker upp på allt fler kartor över Island och fälls ofta in i bilden som en liten utpost i norr. Det är dock inte storleken som motiverar detta. I så fall hade samma kartor varit proppfulla av andra betydligt större öar, kobbar och skär.

Ön har skapats på samma sätt som Surtsey, genom vulkanutbrott på havets botten. När Kolbeinsey bildades är osäkert. Ön utgör också den enda delen av den så kallade Kolbeinseyryggen som når ovanför havsytan.

De sista kända vulkanutbrotten ägde rum 1755 och 1372, men ytterligare undervattenseruptioner har sannolikt inträffat. Eftersom ön ligger långt från fastlandet är aktiviteten svår att mäta. År 1999 registrerades aktivitet som antingen var ett utbrott eller magmaintrång. Här inträffar dock ofta både stora och många jordskalv. I april i år noterades en större jordskalvssvärm med en magnitud på som mest 3,6 på richterskalan.

Kolbeinsey 2013.
Foto: Landhelgisgæsla Íslands
Landhelgisgæsla Íslands seglade i juni med ett kustbevakningsfartyg till Kolbeinsey. Med hjälp av en mindre båt tog sig också delar av besättningen i land på ön för att mäta den. De kunde konstatera att erosionen fortsätter att minska öns yta.

Kolbeinseys högsta punkt är nu bara 3,8 meter över havet. Den västra delen av ön är 28,4 meter lång och 12,4 meter bred, den östra delen 21,6 meter lång och 14,6 meter bred. Gapet mellan de två delarna har växt till 4,1 meter.

I augusti hissades en besättningsman ombord en helikopter från Landhelgisgæsla Íslands ned på Kolbeinsey. Kustbevakningen kunde konstatera att den snabba erosionen tyder på att ön inte vilar på någon särskilt stabil berggrund. Den del som sticker upp ur havet består av basalt.

Forskare har tidigare förutspått att Kolbeinsey kommer att försvinna under havsytan omkring år 2020.

Här kan du läsa mer om Kolbeinsey.