onsdag 13 november 2013

Islands bästa och sämsta flygplatser

Island har i dag fjorton flygplatser med reguljärtrafik. Den internationella flygplatsen i Keflavík är i särklass störst, men inte den bästa enligt Islandsbloggens rankning. Så här bra - eller dåliga - är de fjorton flygplatserna, där en av de minsta är i topp och en av de största hamnar sist. Och det är snarare upplevelsen än tillgången till kaffe och bankomater som får avgöra.


1. Grímsey:
Inflygningen till Islands nordligaste bosättning är något alldeles speciellt. Landningsbanan är ofta ockuperad av tusentals fåglar, så landningen brukar föregås av flera varv på låg höjd för att skrämma bort dem. Polcirkeln delar landningsbanan på mitten. Att Grímsey är en ö med knappt 100 invånare märks också när det är dags att återvända söderut. Incheckningen lär vara en av världens mest informella, där det räcker med en nick åt flygplatsens enda anställda för att vara avprickad på flyget mot Akureyri.


2. Ísafjörður:
Det är inflygningen som också ger Ísafjörður en plats i toppen. Flygplatsen är ganska väderkänslig, och den som tar flyget kommer att förstå varför. Det är inte för inte som denna flygplats används i många flygsimulatorer. Efter att ha seglat ovanför Västfjordarnas berg uppenbarar sig plötsligt en snäv fjord. Landningen föregås av en knivskarp U-sväng innan planet tar mark några meter från vattnet.


3. Vestmannaeyjar:
Till skillnad från Grímsey och Ísafjörður har Hemöns flygplats förärats två banor, som utgör ett enormt kryss på den lilla öns mitt. Även här är det inflygningen som ger höga poäng. Västmannaöarna tornar snart upp sig i fjärran efter starten från Reykjavík, och att landa här kan vara knepigt eftersom ögruppen under delar av året ofta drabbas av stormar och tät dimma. Inflygningen fungerar som en miniatyr-sightseeing innan det är dags att dyka ned mellan Hemöns klippor för att ta mark på en av landets mest informella och charmiga flygplatser.


4. Keflavík:
Med över två miljoner passagerare är den internationella flygplatsen i Keflavík Islands i särklass största. Tvåan Reykjavík har ungefär en fjärdedel av trafikvolymen och landets minsta inrikesflygplats, Gjögur i Västfjordarna, hade behövt multiplicera passagerarantalet med tiotusen för att börja närma sig jätten i sydväst. Men ur internationellt perspektiv är inte Keflavík någon jätte. Det märks. Det är en snabb, lättnavigerad och serviceinriktad flygplats som bara känns trång några gånger om dagen i rusningstid. Inflygningen är inte heller dum. Den som kommer från Sverige brukar antingen flyga in längs med sydkusten med Grindavík och Blå lagunen på slutet, eller så sker inflygningen över Reykjavík och Keflavík - eller både och.


5. Gjögur:
Sannolikheten är betydligt större att den som flyger från Gjögur i lilla Árneshreppur har sällskap av torkad fisk än andra passagerare. Under vintermånaderna utgör flyget en livlina för befolkningen i Islands mest isolerade kommun. Flyget ställs dock ofta in eftersom piloterna behöver kunna göra en visuell landning, och sådana väderförhållanden är inte givna under vintern då dimma och hårda vindar ofta omöjliggör trafiken. Flygplatsen består av ett väntrum i miniatyr och inte så mycket mer, men kommer långt på den hemtama glesbygdscharmen. Gjögur är dessutom den enda reguljärflygplatsen där banan inte är asfalterad utan belagd med grus.


6. Akureyri:
För att vara en isländsk inrikesflygplats är Akureyri närmast en jätte. Här finns ett vettigt fik, snabb incheckning, hyrbilskontor i terminalen, generöst med parkering och - vid internationella flyg - en taxfree-försäljning som kunderna knappast riskerar att gå vilse i. Landningsbanan är granne med Eyjafjörður och inflygningen bjuder både från söder och norr på fantastiska vyer över fjorden.


7. Bíldudalur:
Att landa i Bíldudalur är inte helt olikt Ísafjörður i samma region. Planet navigerar över fjälltopparna innan det plötsligt är dags för en brant inflygning över fjorden. Busstransport finns, men för resenären är det en nackdel att flygplatsen - till skillnad från de flesta andra inrikesterminaler - inte ligger på gångavstånd från tätorten. Och vad gäller själva byggnaden handlar det snarare om ett skjul med en liten vänthall och ett litet kontrolltorn än någon "riktig" terminal.


8. Þórshöfn:
Också en flygplats med höga informalitetspoäng. Passagerarna brukar gärna själva få kånka på sina väskor även om den lilla bagagevagnen inte har pensionerats för gott. En flygplats som ligger helt oskyddad för väder och vind vilket ibland kan göra inflygningen och landningen lite studsig. Men den ligger fint intill havet och promenaden in till Þórshöfn tar inte mer än en kvart.


9. Vopnafjörður:
Vopnafjörður och Þórshöfn trafikeras på samma rutt från Akureyri. Avståndet mellan orterna är inte mycket mer än en gäspning. Vopnafjörðurs flygplats ligger inte riktigt lika vackert vid vattnet som grannortens, men de närliggande fjällen och fjorden ger däremot landskapet lite mer dramatik. Det mest dramatiska med flygningen brukar dock vara att pytsa ut rätt bagage på rätt ort. Något längre promenad in till tätorten.


10. Egilsstaðir:
En modern och med isländska mått mätt ganska stor flygplats med snabb service. Vacker inflygning över sjöar, älvar och höglandets fjäll och glaciärer. Flygplatsen har dock lite samma problem som Egilsstaðir - ingen av dem tillhör Islands charmigare ställen. Men terminalen är prydlig och effektiv och avståndet till staden bara snäppet över mikroskopiskt. Är däremot oerhört väderpålitlig. Oväder stoppar mindre än en procent av starter och landningar. Fungerar också som reservflygplats för Keflavík och är därför den enda isländska flygplatsen utöver just Keflavík som är öppen dygnet runt.


11. Hornafjörður - Höfn:
Inflygningen och landskapet är det inget fel på. Med Vatnajökull och Atlanten som grannar behöver inte Hornafjarðarflugvöllur, som flygplatsen som tjänar Höfn kallas, inte skämmas i något sällskap. Turerna till och från Höfn är inte många men det blir lätt trångt och rörigt i den lilla byggnaden. Flygplatsen ligger någon mil utanför staden, men bussar går till Höfn och Djúpivogur.


12. Húsavík:
Flygplatsen i Húsavík började åter att användas för reguljärtrafik för första gången på över tio år när Ernir lade ned linjen mellan Reykjavík och Sauðárkrókur för att i stället satsa på valskådningsmetropolen i nordost. Sett till landskapet en av de minst spännande flygplatserna på Island. Byggnaden känns inte heller jättefräsch. Terminalbyggnaden är visserligen större än många andra glesbygdsflygplatser, men saknar charm. Bussar går mellan flygplatsen och Húsavík i anslutning till varje avgång och landning.


13. Sauðárkrókur:
Återuppstod i år som en reguljärflygplats sedan lilla Air Arctic börjat trafikera den rutt Ernir lämnat. Alexandersflugvöllur kommer direkt från samma modellbyggsats som de övriga mindre inrikesflygplatserna - några stilpoäng för arkitektur blir det knappast. Inte heller för läget en bit utanför staden och utan någon utsiktssensation direkt vid första steget på landningsbanan. Men inflygningen är trevlig.


14. Reykjavík:
Inrikesflygplatsen i Reykjavík är landets största i sitt slag med omkring en halv miljon passagerare varje år. Flygplatsen är inrikestrafikens nav och har varit omstridd ända sedan den byggdes av brittiska trupper under andra världskriget. Den ständiga frågan om flygplatsen har gjort att det aldrig satsats några större pengar på den, vilket innebär att den i dag är trång och lätt småkaotisk. En fördel är ett bra fik. Den stora nackdelen utgör något av det mest korkade inom hela landets transportsektor. Den som byter linje mellan Flugfélag Íslands och Ernir behöver nämligen byta terminal. De ligger närmast vägg i vägg, men den som ska byta från det ena flygbolaget till det andra får ta sig runt hela flygfältet - en promenad eller taxiresa på ett par kilometer, vilket inte är helt smidigt för den som har mycket bagage.