tisdag 12 november 2013

Sju isländska delikatesser du inte får missa

Det talas om lamm och lunnefågel, val och haj. Men den bästa smaken av Island finns inte på Reykjavíks gourmetrestauranger. De riktiga och genuint isländska smaksensationerna hittar du i vanliga livsmedelsbutiker. Här är sju islandsbloggska favoriter - och sju små underverk som minus glassen (som dock går att tröstäta på flygplatsen) bör få följa med i bagaget hem till Sverige.

1. Egils grape fruit:
Syrlig som en ledarartikel signerad Davíð Oddsson är Egils grape fruit inte bara språklig anarki för puristfalangen, utan också det truligaste som går att uppbringa på Island. Läsken var faktiskt ännu bättre när den - förlåt, Mats-Eric Nilsson - inte innehöll en endaste droppe grapefruktjuice och var proppad med sötningsmedel. Nu har Egils grape fruit blivit med riktig juice och riktigt socker, och är också aningen sötare. Den är dock alltjämt lika hysteriskt kolsyrad - och självklart Islands bästa törstsläckare.

2. Svart Opal:
Svart Opal är den äkta smaken av Island. Rökig, svart, begärlig, förbannat salt, som att gå ut och tjära taket i ett askregn. Den gröna varianten är minst lika beroendeframkallande och god, men inte på samma sätt kännetecknande för den isländska saltlakritskonsten.

3. Skyrkonfekt:
Trots Reykjavíks förvandling till turistmecka saknar staden ännu ett surdegshotell. Naturlighetstrenden har annars hittat även hit och är bäst hos Frú Lauga. Här kan du frossa i skyrkonfekt från mejeriet Erpsstaðir, en sötsyrlig godbit smakmässigt någonstans mitt emellan crème fraiche och mjukglass.

4. Harðfiskur:
Torkad fisk är smaken av salt, vind och hav, doften av Nordatlanten fångad i en påse. Allra bäst är koljan från Darri i Grenivík som bland annat säljs i Nóatún.

5. Lúxus-Lakkrís:
Glassen som hade fått GB-gubben att strunta i guldklockan för lång och trogen tjänst, säga upp sig och flytta till Hveragerði för att häcka utanför Kjörís fabrik. En saltlakritsdröm som är livet på en pinne.

6. Djöflar:
Lakritsdjävlarna som får häxvrål att framstå som viskningar och förpassar djungelvrål till söndagsskolan. Påminner i smak och konsistens om just häxvrål, salmiaksaltet lite om djungelvrål. Men djöflar är beroendeframkallande smarriga och hjärtstoppsalta på ett sätt som får tungan att krulla sig lika snabbt som blodtrycket rusar i höjden. Hade EU fått igenom sitt saltlakritsförbud är det här sorten som snabbast hade hamnat överst på svarta listan.

7. Vestfirskt kristalsjávarsalt:
Apropå saltsaker. I pyttelilla Reykjanes i Västfjordarna produceras detta klorinvita havssalt enligt helt naturliga metoder. Vatten från en het källa används för att havsvattnet ska avdunsta och lämna kvar saltkristallerna som sedan torkas med geotermisk värme - i princip på samma sätt som när det första saltsjuderiet på orten grundades i slutet av 1700-talet. Missa inte att testa de smaksatta varianterna - både det rökta saltet och lakritssaltet är högtidsstunder bara att lukta på, och än mer så när du låter dem småknastra mellan tänderna.

Här hittar du fler isländska måsten.