tisdag 31 december 2013

Recension: Jón R. Hjálmarsson: A Traveller's Guide to Icelandic Folk Tales

Island är sagornas och myternas land. Från fjord till fjäll finns historiens avtryck i platsernas namn, ibland är sägnerna så närvarande och många att det känns som att nästan varje liten håla i marken och tjärn på höglandet rymmer en berättelse om forna tider.

I A Traveller's Guide to Icelandic Folk Tales har Jón R. Hjálmarsson samlat 60 isländska folksagor. Sidorna dignar av älvor, troll, spöken, godhjärtade präster och våghalsiga män som utmanar djävulen. Några av berättelserna är hämtade från den fornnordiska mytologin.

Upplägget är smart och enkelt. Folksagorna betas av region för region och lämpar sig därmed utmärkt som guidebok för den som ger sig ut på de isländska vägarna. Varje saga inleds dessutom med en fyllig introduktion till platsen.

Vissa av berättelserna är välkända. Många har hört sagorna om hur Barnafoss fick sitt namn, hur Ásbyrgi skapades och hur lavamassorna hindrades vid Kirkjubæjarklaustur 1783. Mindre kända sägner handlar ofta om kampen mot svekfulla naturväsen.

Islänningarna har fått stämpeln som ett vidskepligt folk - en internationell vandringssägen är att 60 till 80 procent av befolkningen tror på älvor. Sant är att många inte utesluter förekomsten av övernaturliga fenomen. Frågan har närmast en filosofisk karaktär - hur många svenskar utesluter med hundraprocentig säkerhet att exempelvis storsjöodjuret eller gud existerar?

Berättelserna med övernaturliga inslag härstammar ofta från medeltiden då vintrarna i det glest befolkade landet var långa och präglades av mörker. Älvor och spöken blev en förklaringsmodell på samma sätt som de illvilliga jultomtarna blev ett redskap för att se till så att barnen skötte sig.

Egentligen är det kanske inte så konstigt. Naturen skapade vulkanutbrott och jordskalv, orsakade lavaflöden och glaciärfloder, välsignade kusten med oerhörda mängder fisk men samtidigt skapade stormar som tog många fiskares liv. Jämfört med naturen är människan ganska liten, något som är särskilt påtagligt på Island. Och därför också gör det svårt att utesluta att naturen inte skulle kunna innefatta andra varelser.

Hur många berättelser som uppstod framför kvällsbrasan är osäkert, likaså hur många som faktiskt baserade sig på något som någon upplevt. Men i ett land av historieberättare har de levt vidare. Än i dag kan de vara en självklar förklaring på en företeelse från svunna tider - men de flesta tar dem med rejäla nypor salt.

Flera researrangörer samt turistrådet gör sitt bästa för att hålla bilden av det exotiska Island vid liv. Mystik säljer. Och många islänningar bjuder frikostigt på de stereotyperna med en ganska skön logik: Om vissa turister tror att islänningar är så korkade att de tror på älvor så måste rimligtvis turisterna vara ännu dummare eftersom de tror på att islänningarna tror på älvor.

A Traveller's Guide to Icelandic Folk Tales gör inga anspråk på att gå till botten med källorna. Jón R. Hjálmarsson presenterar berättelserna rakt upp och ned, att bedöma sanningshalten överlåter han till läsarna.

Boken är välskriven - folksagorna har en härligt auktoritär berättarton - och föredömligt disponerad. Kartor och vägbeskrivningar hjälper den som jagar platsen för en viss legend eller den som bläddrar förstrött under resans gång.

En nackdel är att informationen om de olika regionerna får större utrymme än folksagorna. Ibland blir det dessutom lite fånigt, som när ett par sagor från Västmannaöarna ligger bredvid varandra och nästan samma introduktion till ögruppen tuggas om igen.

Men för den som vill uppleva forna tiders magi och mystik är A Traveller's Guide to Icelandic Folk Tales ett utmärkt resesällskap.

Betyg: Fyra påsar Djúpur.