torsdag 31 januari 2013

Tredimensionell karta över Surtsey



Det är få förunnat att besöka Surtsey. Nu går det åtminstone att komma vulkanön betydligt närmare genom datorn. Landmælingar Íslands har nämligen släppt en enorm mängd data och kartor fria för allmänheten att använda. Myndigheten står bland annat bakom den i särklass bästa digitala kartan över Island.

Företaget Designing Reality plockade fram uppgifter om Surtsey och snickrade ihop en tredimensionell karta över ön. Ovan kan du se hur den ser ut.

Trion bakom sprängningen vid Mývatn träder fram



Hela 113 personer tog sommaren 1970 på sig ansvaret för sprängdådet vid Mývatn. Men i själva verket var det bara tre som antände sprängladdningen som kom att sätta stopp för ett vattenkraftverk i Laxá. I färska dokumentären Hvellur träder de ansvariga fram för första gången. I drygt fyra decennier har Mývatnborna bevarat hemligheten om vilka som stod bakom det som kallats för Islands enda terrordåd.

Natten mot den 25 augusti 1970 sprängdes den 60 meter långa fördämningen av Laxá. Hade planerna förverkligats hade vattenståndet stigit med upp till 50 meter. Nu blev det inget av planerna på det kraftverk som skulle förse delar av norra Island med elektricitet. I stället byggdes bara ett litet vattenkraftverk som utnyttjade genomströmningen i älven.

Det var första gången som en naturskyddsfråga hamnade i domstol. Totalt tog 113 personer på sig ansvaret för sprängningen. Av dessa åtalades 65 personer. Men vem som faktiskt ansvarade för dådet har hittills varit en välbevarad hemlighet bland Mývatns bönder. Ingen har för utomstående yppat vem eller vilka som var de skyldiga.

Sprängningen hade ett starkt stöd bland lokalbefolkningen. Vattenkraftverket sågs inte bara som ett hot mot Laxá och beståndet av lax i älven, utan mot hela Mývatnregionen. De hävdade att sjön hade ett lika starkt skyddsvärde som självaste Þingvellir, som utgör ett slags symbol både för Islands självständighet och det historiska arv som nationen vilar på.

Arbetet med fördämningen utfördes av personal som inte kom från trakten. Det kom därför som en överraskning för attentatsmännen att den inte bara bestod av trä, utan också var gjuten i betong. Hackor och spadar var inte längre tillräckligt. Därför blev det nödvändigt att använda dynamit. Sprängämnet härstammade ironiskt nog från arbetet med fördämningen.

I Hvellur träder Arngrímur Geirsson från gården Álftagerði vid sjöns södra ända fram som en av de tre som låg bakom sprängdådet. Han är också den enda i trion som är i livet. De två övriga var Guðmundur Jónsson från Hofsstaðir vid Mývatns sydvästra sida och Sigurgeir Pétursson från Gautlönd en bit söder om sjön. Alla tre var i princip grannar med älven Laxá.

Arngrímur Geirsson var på plats när filmen premiärvisades i Skjólbrekka nära Skútustaðir bara några hundra meter från hemmet. För Morgunblaðið berättade han om hur det gick till när han och de två kamraterna fick uppdraget att spränga fördämningen:
"Guðmundur och jag var barndomsvänner och kamrater. ... Det bestämdes spontant på platsen vilka som skulle spränga och vi tre blev valda. Folk ville inte att någon skulle ställas till svars om någon skulle särskiljas från gruppen och dömas."
Hvellur är regisserad av Grímur Hákonarsson.


Här kan du läsa mer om filmen och ovan se en trailer för den samt en intervju med regissören.

FBI portade från Island av minister - ville utreda Wikileaks

Utan förvarning landade FBI-agenter på Island för att på eget initiativ utreda Wikileaks verksamhet i landet. Men inrikesminister Ögmundur Jónasson fick kännedom om besöket och tvingade dem att lämna Island. Därefter protesterade regeringen mot agerandet till amerikanska myndigheter.

USA:s jakt på Wikileaks har vid upprepade tillfällen blandat in isländska privatpersoner och företag. Amerikanska myndigheter har exempelvis lyckats få kontoinformation utlämnad från Twitter om alltingsledamoten Birgitta Jónsdóttir. Hon avstår också från att resa till eller via USA av rädsla för att gripas för sitt samröre med Wikileaks.

Birgitta Jónsdóttir är också en av initiativtagarna till en ny isländsk medielagstiftning som avser att göra landet till något av en bastion för yttrandefrihet och meddelarskydd. Än så länge är dock förslaget långt ifrån att förverkligas, och det lär ta ytterligare flera år innan det kan klubbas i alltinget.

I somras tvingades dessutom kortföretaget Valitor att efter domstolsbeslut på nytt öppna möjligheten att donera pengar till Wikileaks. Den kanalen hade tidigare stoppats efter massiva påtryckningar från internationella kortföretag som i sin tur var ett led i de amerikanska ansträngningarna att stoppa organisationen. Prövning i högre instans väntar dock.

Även i Reykjavík har USA flera gånger dragit på sig protester från regeringen. Det har bland annat framkommit att den amerikanska ambassaden kartlägger personer som rör sig i närområdet. Den försöker också avstyra all fotografering av byggnaden trots att det är lagligt att ta bilder på huset från gatan.

I augusti 2011 landade ett privatplan på Reykjavíks flygplats. Ombord fanns FBI-agenter som flugit direkt till Island från USA. Deras uppdrag var att undersöka Wikileaks verksamhet i landet som en del av större utredningar av organisationen. FBI-agenterna tog bland annat kontakt med rikspolischefen och riksåklagaren med syftet att få ut all tillgänglig information om Wikileaks.

Inrikesminister Ögmundur Jónasson fick kännedom om besöket och kallade till sig FBI-agenterna. De fick då veta att regeringen inte accepterade att främmande makt bedrev egen utredningsverksamhet i landet. Han uppmanade dem därefter att återvända till USA. Utrikesminister Össur Skarphéðinsson fick sedan, efter ett regeringssammanträde, uppdraget att framföra en formell protest mot det amerikanska agerandet.

Historien avslöjades i RÚV:s Kastljós av Wikileaks talesperson Kristinn Hrafnsson. Där skildrar han händelseförloppet:
"FBI kom hit med privatflygplan och landade på Reykjavíks flygplats. Enligt mina uppgifter, som är mycket tillförlitliga och jag har fått detta bekräftat, så nådde information om detta besök till inrikesminister Ögmundur Jónasson, som reagerade skarpt eftersom det var otroligt fräckt att komma hit på det sättet. Enligt mina uppgifter ställde han kravet att dessa poliser packade ihop, steg ombord och lämnade landet. Detta togs sedan upp, vet jag, inom regeringen och det protesterades formellt mot detta inför amerikanska myndigheter."
Ögmundur Jónasson bekräftar för Morgunblaðið att FBI-agenterna kom till Island och stannade i landet i några dagar. Han säger sig inte känna till hur många som var på plats, men att det var uteslutet att främmande makt skulle tillåtas att utreda isländska medborgare och deras verksamhet i det egna landet:
"Jag kan bekräfta att detta skedde i augusti 2011. Då anlände poliser från FBI hit. De får svara för sig själva vad de hade för avsikt att göra. Jag kan också bekräfta att de ville samarbeta med riksåklagaren och rikspolisen."
Här kan du läsa mer om övervakningen vid USA:s ambassad i Reykjavík.

Dagens citat

"Om Icesave uppstod en av de största konflikterna på senaste tid för vår utmärkta nation, som ledde till att den utnyttjade sin konstitutionella rättighet att i kraft av presidentens överprövningsrätt genom folkomröstning  avvisa avtalen. Man kan säga att vår författning klarade testet. Demokratin, som den är utformad i landets konstitution, fungerade. Författningen kunde avgöra tvisten och föra in Icesave-frågan på en väg som det till sist nåddes en bred enighet om, och som ledde till det framgångsrika resultat som domen innebär."

Utrikesminister Össur Skarphéðinsson i DV om Icesave-domen.

onsdag 30 januari 2013

Hemlig musikvideo skälet till Bam Margeras Islandsresa



Bam Margera hoppar i badet med kläderna på, pissar på vägskyltar och dyker upp vid några av Islands främsta turistattraktioner. Det är innehållet i videon till Bend My Dick to My Ass som är inspelad på Island. Hans besök uppmärksammades i medierna förra sommaren då Jackass-stjärnan missat flyget och inte återlämnat hyrbilen i tid. Den hade dessutom åsamkats skador för 1,1 miljoner isländska kronor. Syftet med resan, visar det sig nu, var alltså att spela in en video. Du ser klippet ovan och kan läsa mer om Islandsbesöket här.

Minister: Bosättningskrav för att köpa fastighet på Island

Det ska bli svårare för utlänningar att köpa fastigheter på Island. Utan att folkbokföra sig i landet ska det bli stopp på alla fastighetsaffärer. Och utlänningar ska heller inte få kontrollera rättigheter till vatten, jakt eller fiske. Det är huvuddragen i ett förslag från inrikesminister Ögmundur Jónasson. Gröna vänsterns koalitionspartner Socialdemokraterna lär dock knappast ställa sig bakom planerna.

De senaste åren har utländska privatpersoners och företags möjligheter att investera på Island varit föremål för heta politiska debatter. Regelverket säger i dag att den som är bosatt eller har ett företag inom EES-området har samma rättigheter som islänningar. Det utnyttjade Magma Energy när det kanadensiska bolaget grundade ett brevlådeföretag i Sverige för att kunna köpa energibolaget HS Orka. När Ögmundur Jónasson nobbade kinesen Huang Nubos förfrågan om att köpa fastigheten Grímsstaðir á Fjöllum hänvisade han till samma regelverk. Hade Huang Nubo i stället köpt marken genom ett bolag med hemvist i EES-området hade ministern inte kunnat förhindra affären.

Under de senaste åren har också EES-medborgare köpt mark på Island. Ibland har köpen väckt ilska då personer och föreningar som tidigare haft rätt att jaga och fiska i området portats av de nya ägarna. Totalt äger utlänningar i dag 101 landområden på Island av totalt cirka 7 500 fastigheter.

Detta är också anledningen till Ögmundur Jónassons agerande. Han anser att det finns en överhängande risk att utländska investerare köper upp stora markarealer. Detta befarar han kan leda till att dessa blir omöjliga att utnyttja för lokalbefolkningen, vilket i sin tur riskerar att utarma glesbygden ytterligare.

Ögmundur Jónasson vill nu skärpa lagen och göra det betydligt svårare för utlänningar att köpa fastigheter på Island. För att beviljas tillstånd till detta krävs det enligt förslaget att personen är isländsk medborgare eller bosatt i landet. EES-medborgare ska enbart kunna köpa mark med syftet att bedriva näringsverksamhet, uppger Morgunblaðið.

Som ansvarigt statsråd ska inrikesministerns möjligheter att bevilja undantag från regelverket minskas. Utländska medborgare ska till exempel även om de är bosatta på Island inte få kontrollera rättigheter till vatten, fiske och jakt.

Förslaget har utarbetats vid inrikesdepartementet på uppdrag av Ögmundur Jónasson. Gröna vänstern och Socialdemokraterna har dock skilda åsikter i frågan, och det är tveksamt om förslaget skulle kunna få majoritet i alltinget.

Dagur B. Eggertsson, vice ordförande för Socialdemokraterna och partiets starke man i Reykjavík, säger till RÚV att han inte delar Ögmundur Jónassons uppfattning om att utländska fastighetsköp är ett problem. Han tror heller inte att förslaget har några större utsikter att få stöd i parlamentet:
"Tvärtom har problemet varit att det saknats utländska investeringar och vi har viljat öka dessa, men detta förslag går i motsatt riktning. ... Jag anser att vi inte ska göra något som gör det svårare att investera, varken i fastigheter eller annat."
Förslaget har ännu inte lagts fram i alltinget. Det sannolika är dock att det kommer att bli en motion signerad några av Gröna vänsterns ledamöter i stället för en proposition som regeringen står bakom.

Här kan du läsa mer om Huang Nubo och Grímsstaðir á Fjöllum.

Hot om misstroendeförklaring mot Islands regering

Det största misstaget i hela Icesave-historien var att sparformen över huvud taget godkändes från början. Det hävdade näringsgrensminister Steingrímur J. Sigfússon under gårdagens frågestund i alltinget. Men den borgerliga oppositionen ville se en ursäkt från den rödgröna koalitionen för att den drev igenom tre avtal om Icesave i alltinget. Någon sådan kom inte - och minoritetsregeringen hotas nu av en misstroendeförklaring.

Icesave har inte bara varit en ovälkommen följetong för det isländska folket. Tvisten har också i högsta grad bidragit till att regeringen förlorat sin majoritet i alltinget och till att förhandlingarna om EU-medlemskap inte alls hunnit så långt som planerat.

Direkt efter att domen avkunnats och Island gått segrande ur den över fyra år långa fejden sade statsminister Jóhanna Sigurðardóttir att det inte var läge att leta efter syndabockar. Men oppositionen tog snabbt upp jakten på de politiker som de anser bär ansvaret för att de försökte avtala ett isländskt ansvar för insättningsgarantin knuten till Icesave, nämligen den rödgröna regeringen med Jóhanna Sigurðardóttir och Steingrímur J. Sigfússon i spetsen.

Tre gånger har alltinget röstat ja till olika Icesave-avtal. Det första innehöll justeringar som Nederländerna och Storbritannien inte godkände - något de förmodligen ångrar i dag. Avtal nummer två och tre bromsades av presidenten Ólafur Ragnar Grímsson och stoppades senare av en majoritet av islänningarna i folkomröstningar.

Ett slut på Icesave-tvisten innebär en enorm lättnad. Det medför att ett av de största osäkerhetsmomenten kring Islands ekonomiska situation förpassas till historieböckerna och gör dessutom att många nu kan glömma oron för att framtida generationer ska tvingas ned på knä på grund av bankkraschen.

Men för regeringen har Efta-domstolens beslut en baksida. Hade det första avtalet förverkligats hade det i dagsläget inneburit kostnader på ytterligare 137 miljarder isländska kronor, avtal nummer två hade gått loss på 94 miljarder och den sista uppgörelsen hade landat på 63 miljarder.

Farhågorna var att Island, utan att kapitulera inför EU:s påtryckningar i Icesave-tvisten, skulle förvandlas till Nordens Kuba eller Nigeria. Riktigt så allvarliga blev aldrig konsekvenserna. Investeringarna är visserligen på fortsatt låg nivå och kapitalkontrollerna innebär ett slags konstgjord andning för räntor och inflation. Men kreditbetyget rasade inte, lånelinorna från omvärlden kapades inte och den politiska isoleringen uteblev - även om relationerna med vissa EU-länder blev ganska frostiga.

Regeringens bedömning var att en uppgörelse medförde mindre risker än att invänta en prövning av det juridiska ansvaret i domstol. Med facit i hand visade det sig inte vara den bästa vägen. Det kommer nu oppositionen göra allt för att utnyttja i alltingsvalet den 27 april. Regeringens ställning har försvagats avsevärt efter Icesave-domen.

Steingrímur J. Sigfússon, som var finansminister när avtalen förhandlades fram, sade under alltingets frågestund i går att det största misstaget var att låta Landsbanki öppna Icesave utomlands utan att flytta verksamheten till utländska dotterbolag. Det var också ett misstag att bankväsendet fick växa sig så stort. Han medgav att han i efterhand kan ha fattat mindre goda beslut, men att han vid varje enskild tidpunkt gjort det han ansett varit bäst. Den ursäkt som den borgerliga oppositionen efterlyste kom aldrig.

Både Framstegspartiet och Självständighetspartiet talar nu öppet om möjligheterna att väcka en misstroendeförklaring mot regeringen. I dagsläget är det inte osannolikt att de skulle lyckas fälla den rödgröna koalitionen, men frågan är om det vore särskilt gynnsamt inför valet.

Våren 2011 tog Självständighetspartiets ledare Bjarni Benediktsson - utan att förvarna Framstegspartiet - initiativ till en misstroendeförklaring mot Jóhanna Sigurðardóttirs regering. Den röstades ned med 32 röster mot 30. Den här gången diskuterar de bägge partierna möjligheterna att fälla regeringen.

Den utlösande faktorn för Självständighetspartiet var 2011 att regeringens linje på nytt fått underkänt i en folkomröstning om Icesave. Bjarni Benediktsson hade dock själv tagit ställning för samma hållning, och misstroendeförklaringen syftade enligt flera bedömare snarare till att försöka lappa ihop sprickorna inom det egna partiet.

Sedan dess har regeringen fortsatt att förlora mandat i alltinget. Koalitionen har i dagsläget stöd av 30 av totalt 63 ledamöter.

Ljus framtids Guðmundur Steingrímsson och Róbert Marshall har dock tidigare sagt att de inte kommer att ställa sig bakom en misstroendeförklaring. Det är också osäkert hur Jón Bjarnason, som nyligen lämnade Gröna vänsterns alltingsgrupp men kvarstår som medlem i partiet, skulle agera. Trots att han säkerligen gärna skulle ge igen på Jóhanna Sigurðardóttir är steget långt från att lägga ned sin röst till att gå ihop med den borgerliga oppositionen - även om det var just det han gjorde om EU-frågan i utrikesnämnden, vilket också ledde till att han petades.

Med valdagen knappt tre månader bort är det inte säkert att en misstroendeförklaring skulle skynda på valet. Självständighetspartiet och Framstegspartiet har inga realistiska möjligheter att samla en majoritet bakom sig under tiden fram till valet. Visserligen vore det en fjäder i hatten för den politiskt hårt ansatte Bjarni Benediktsson att fälla den rödgröna regeringen, men det finns en risk att väljarna skulle se det som onödigt så tätt inpå ett nyval.

På nätet finns en namninsamling där undertecknarna kräver att de alltingsledamöter som röstat ja till Icesave-avtalen avgår. En av dem som står bakom uppropet är Ástþór Magnússon, som tidigare utan framgång kandiderat både till alltinget och till ämbetet som Islands president.

Här kan du läsa mer om Icesave-tvisten.

Dagens citat

"To take part in Europe’s single banking market, states must make the sector set up and run a deposit insurance scheme. Iceland’s case is that this obligation is not a duty for the state itself to bail out failed banks’ creditors, especially not when the failure is one of the entire system. The court agreed, relying on the plain text of the directive and rejecting the fanciful reading advanced by Esa with UK, Dutch and commission backing."

Financial Times välkomnar i en ledare den isländska segern över EU, Nederländerna, Storbritannien och ESA i Icesave-tvisten - läs mer här.

tisdag 29 januari 2013

Ólafur Ragnar Grímsson: Låt bankerna gå omkull



Ólafur Ragnar Grímsson har på det internationella planet blivit en varm förespråkare av den isländska modellen, att låta banker gå omkull och låta finansiärerna stå för en stor del av förlusterna. Under det ekonomiska toppmötet i Davos intervjuades presidenten av Al-Jazira. Han passade bland annat på att argumentera för att banker bör betraktas som vilka företag som helst, och att stater därför inte ska rycka ut och rädda dem undan konkurs när affärerna går dåligt. Du ser intervjun ovan.

Nypremiär för flyg mellan Reykjavík och Sauðárkrókur

Efter ett år utan flygförbindelse mellan Reykjavík och Sauðárkrókur tar nu Air Arctic över linjen. Bolaget trafikerar sträckan med sju flyg i veckan. Kommunen jublar över nypremiären - men frågan är om Air Arctic hellre hade fått uppdraget att bedriva ambulansflyg till och från Västmannaöarna.

Sommaren 2010 tog Mýflug över uppdraget med ambulansflyg till och från Västmannaöarna. I höstas upphandlade staten trafiken på nytt. Air Arctic, som också går under namnet Eyjaflug och har sin bas på Hemön, räknade i budgeten för 2013 med att vinna upphandlingen. Som trumfkort hade bolaget nämligen att det alltid skulle finnas ett plan stationerat på ögruppen, vilket skulle vinna tid vid akuta transporter.

Men i upphandlingsvillkoren fanns ett avsnitt som föreskrev att bolaget skulle ha sin bas i Akureyri, där också Mýflug återfinns. Uppdraget gick därför på nytt till Mýflug.

Flera alltingsledamöter från södra Island protesterade mot beslutet och krävde att upphandlingen skulle rivas upp och göras om. Längst gick Árni Johnsen, självständighetspartist från Västmannaöarna, som hävdade att upphandlingen skräddarsytts för Mýflug så att inget annat bolag skulle kunna konkurrera. Han anklagade också välfärdsminister Guðbjartur Hannesson för svek eftersom Árni Johnsen sade sig ha fått ett löfte från statsrådet om en ny upphandling - något han själv förnekade.

Air Arctics affärsidé är reguljärtrafik mellan Reykjavík och Västmannaöarna, men kanske i synnerhet att närmast inrätta en luftbro till fastlandet när vädret gör att färjan inte kan segla. För att detta ska gå ihop sig krävs dock en ekonomisk grund att stå på.

För ett år sedan slutade Ernir att flyga mellan Reykjavík och Sauðárkrókur. Trafiken bedrevs med ett årligt stöd från staten på tio miljoner isländska kronor. Detta ansåg dock inte Ernir vara tillräckligt för att täcka underskottet och avvecklade linjen trots protester från lokalpolitiker.

När upphandlingen av ambulansflyget var förlorad stod det klart att dessa var de enda statliga pengarna som var tillgängliga för Arctic Air. Efter förhandlingar med inrikesdepartementet övertar bolaget rutten och det första flyget mot Sauðárkrókur från Reykjavík lyfte i dag. Premiärturen gick dock inte som önskat. Ett problem med landningsstället gjorde att planet fick återvända till huvudstaden i stället för att landa på Alexandersflugvöllur inför församlingen av lokalpolitiker och andra dignitärer.

Precis som när Ernir hade hand om trafiken blir det sju turer i veckan, två gånger i varje riktning på tisdagar och torsdagar och en tur i varje riktning på måndagar, fredagar och söndagar. Flygplanet som används har plats för nio passagerare.

Stefán Vagn Stefánsson, kommunfullmäktigeledamot för Framstegspartiet, säger i Morgunblaðið att han hoppas att flyglinjen innebär att kommunen och regionen blir mer attraktiv:
"Detta är ett mycket positivt steg som vi välkomnar innerligt. Nu kan vi åter erbjuda denna service för boende och besökare i området, och flyget gör Norðurland vestra mer konkurrenskraftigt jämfört med andra regioner."
Här kan du läsa mer om flygtrafiken mellan Reykjavík och Sauðárkrókur och här återfinns tidtabellen.

Glädje och ordkrig i alltinget efter friande Icesave-domen


Statsminister Jóhanna Sigurðardóttir dansade och utrikesminister Össur Skarphéðinsson hyllade Eftas domstol för att våga gå emot strömmen och trotsa EU:s påtryckningar. Glädjen var stor när Island i går friades från anklagelserna om att ha diskriminerat utländska Icesave-sparare och brutit mot EES-avtalet. Men de som plockar poäng på segern i den fyra år långa tvisten är framför allt presidenten Ólafur Ragnar Grímsson och de oppositionspartier som motsatt sig regeringens uppgörelser med Storbritannien och Nederländerna.

Att det vid det här laget berömda direktivet 94/19 inte i klartext säger vad som ska ske när den garantifond som ska backa upp bankerna går omkull är knappast ett övermodigt konstaterande. Ändå har EU-kommissionen, som aktivt tog del i rättsprocessen genom att ställa sig på Nederländernas och Storbritanniens sida, envist hävdat att det varit självklart att det funnits ett statligt ansvar för insättningsgarantin. Möjligen går det också att tolka förarbetena till direktivet i denna riktning.

Ändå kom gårdagens seger i Icesave-tvisten som en överraskning. Eftas domstol underkände på samtliga punkter EU:s och övervakningsmyndigheten ESA:s påståenden om att Island diskriminerat brittiska och nederländska sparare och brutit mot EES-avtalet. Island slapp till och med stå för sina rättegångskostnader, en nota som nu ESA och EU får betala.

Få har sagt det öppet, men i alltingets korridorer har det funnits en viss skepsis. Få har tvivlat på att Island åtminstone haft goda möjligheter att vinna, men däremot befarat att Eftas domstol skulle vika sig för det politiska trycket. Men domstolen gick på Islands linje och fastslog därmed att den insättningsgaranti som finns inom EES-länderna är långt ifrån vattentät. Den kund som sparar pengar i en bank i ett annat EES-land är inte garanterad att få tillbaka sina insättningar om banken kollapsar.

När Össur Skarphéðinsson mötte journalister efter att domstolens utslag blivit känt hyllade han just att den inte tagit hänsyn till påtryckningarna från EU:
"Den stod emot all den press som det innebär att som laxen simma emot strömmen. ... Detta är en av de svåraste frågor som vi islänningar har brottats med. Det har tyngt nationen och varit vår i särklass svåraste fråga i våra relationer med det internationella samfundet. ... Islänningarna kommer att göra rätt för sig. Icesave-skulden kommer att betalas av rätt gäldenär, Landsbankis konkursbo."
Vidare hyllade Össur Skarphéðinsson Islands försvar i rätten under ledning av Tim Ward. Han kallade det "ett juridiskt mästerverk som kommer att ingå i framtidens läroböcker på området Europarätt".

Jóhanna Sigurðardóttir gladdes också åt segern. Hon sade under presskonferensen att hela nationen borde ägna gårdagen åt att fira och inte leta efter syndabockar. Samma sak sade Rörelsens Birgitta Jónsdóttir under den efterföljande debatten i parlamentet. Ändå var det just det som skedde. I alltinget fick den rödgröna koalitionen hård kritik för att ha ställt sig bakom uppgörelser med Nederländerna och Storbritannien om isländskt Icesave-ansvar.

Den hårdaste kritiken kom från Framstegspartiets ledare Sigmundur Davíð Gunnlaugsson, som hela tiden motsatt sig alla avtal om Icesave. I alltingets talarstol undrade han om det inte blivit dags för regeringen att be folket om ursäkt:
"Vi hade en övermäktig motståndare emot oss. Två av världens mäktigaste organisationer vände sig med full kraft mot Island och EU gick för första gången in som en aktiv part i en rättsprocess. ... Vi har fått upprättelse, landet som utsattes för terroristlagstiftning och finansiellt förtryck. Av detta ska vi lära oss att alltid stå enade när det gäller att försvara Islands intressen."
Össur Skarphéðinsson lovordade i alltinget på nytt Eftas domstol för att inte ha låtit sig påverkas av EU:s "skrämselpropaganda", medan näringsgrensminister Steingrímur J. Sigfússon attackerades av Självständighetspartiets Birgir Ármannsson sedan statsrådet talat om behovet av självrannsakan:
"Vi kan nämnda Internationella valutafonden, EU och de nordiska länderna, men den högt ärade näringsgrensministern glömde naturligtvis Islands regering, som så sannerligen behöver se till sig själv när den granskar sitt agerande i den här frågan. Hur den försökte driva igenom första Icesave-avtalet i alltinget, hur den försökte driva igenom andra Icesave-avtalet i alltinget, hur den gång efter annan kämpade emot folkomröstningar om denna fråga. Det finns naturligtvis ett behov av att vi friskar upp våra minnen av det - särskilt när det gäller politiker som stoltserar över att vara de mest demokratiskt och folkomröstningssinnade i Islands historia. Hur reagerade de när det kom krav på en folkomröstning i denna fråga?"
Partikamraten Bjarni Benediktsson kallade domstolens beslut för "folkets seger över regeringens tyranni". Självständighetspartiets ledare hävdade att samma utgång hade varit omöjlig om Island varit med i EU. Då hade nödlagarna, som i går fick ett slags slutgiltigt godkännande, aldrig blivit verklighet. Han menade också att segern i Icesave-tvisten visade på vikten av ett nationellt självbestämmande som skulle gå förlorat vid ett EU-inträde.

Samtidigt var Bjarni Benediktsson mindre kritisk mot att regeringen försökt göra upp med Nederländerna och Storbritannien om Icesave. Han tog själv ställning för det tredje Icesave-avtalet, och det är två år senare alltjämt en av huvudförklaringarna till hans svaga position som partiledare.

När några av de jurister som arbetat med Islands försvar inför Efta-domstolen i går träffade utrikesnämnden möttes de av applåder. Guðmundur Steingrímsson, ledare för Ljus framtid, fortsatte på det spåret i alltinget:
"Det jag först och främst känner är tacksamhet gentemot försvarsteamet. Jag såg det på dem vid ett möte med representanter för dem i morse, att deras ansikten strålade av uppriktig glädje. ... Vi bör utnyttja den optimism som vi förhoppningsvis känner i detta ögonblick till att bli en god erfarenhet för att brottas med de många utmaningar som vi står inför, och må framtiden bli ljus. Detta dödstråkiga fönsterkuvert dyker förhoppningsvis aldrig åter upp i brevinkastet."
Eftas domstol anger tre huvudskäl till att EU:s och ESA:s tolkning av EES-avtalet underkänns. Först och främst finns det inget i direktivet som säger att det finns ett statligt ansvar för insättningsgarantin. Regelverket har heller inte förutsett en sådan systemkollaps som drabbade Island hösten 2008 då 99 procent av de inhemska bankernas omsättning återfanns i kollapsade banker. Vidare hade ett så omfattande garantisystem som EU och ESA förespråkar inneburit för långtgående skyldigheter för stater, vilket i sin tur hade kunnat leda till ansvarslöshet på finansmarknaderna och snedvriden konkurrens.

Det krav som ställs i EES-avtalet är att en garantifond kan ersätta en miniminivå av insättningarna. En sådan fanns på Island. Däremot sägs ingenstans att den ska kunna förhindra en systemkollaps. Det hade också inneburit att det skulle finnas enorma reserver i garantifonderna. Ofta täcker de bara någon enstaka procent av de totala insättningarna i bankväsendet.

Den isländska nödlagstiftningen, som separerade gamla och nya banker, innebär enligt Eftas domstol att Island inte gjorde sig skyldigt till diskriminering av nederländska och brittiska sparare. Domstolen ger också regeringen långtgående möjligheter att agera just i samband med en storskalig bankkrasch.

Domstolen klargör samtidigt att domslutet inte är synonymt med att insättningsgarantin är satt ur spel. Den har behandlat ett enskilt fall med mycket speciella omständigheter. Efter Icesave-tvisten har dessutom skrivningen av direktiv 94/19 ändrats - vilket EU pikant nog hävdar saknar samband med dispyten om Landsbankis utländska kunder.

För EU, som i går fortsatte att hävda sin tolkning av EES-avtalet, handlar nederlaget främst om en prestigeförlust. Den är naturligtvis störst för Storbritannien - som terrorstämplade såväl Landsbanki som det isländska finansdepartementet och centralbanken - och Nederländerna, men också för Sverige som hela tiden backat upp EU:s hållning och avvisat alla tankar på en juridisk prövning av ansvaret för insättningsgarantin. Den borgerliga regeringen har också försäkrat sig om avsiktsförklaringar från Islands regering om att bära ansvaret för Icesave som villkor för att betala ut nödlån.

Samtidigt hade en fällande dom kunnat bli lika besvärlig för EU. En sådan hade i praktiken fastslagit ett statligt ansvar för insättningsgarantin. Även om EU av tradition backar upp bankerna står ett sådant krav inte särskilt högt upp på önskelistan i unionen.

Den isländska regeringen satsade på fel häst. Även om den gjorde det med goda avsikter är det sannolikt att den straffas för det i det kommande alltingsvalet. EU lär knappast stiga i anseende efter den omedelbara eufori och lättnad som följde på domslutet.

På sikt kan dock gårdagens dom sannolikt innebära ett uppsving för den sviktande EU-opinionen. Såvida inte Storbritannien och Nederländerna tillsammans med EU driver tvisten vidare - exempelvis till isländsk domstol eller genom att försöka få Efta-domstolen att pröva andra punkter gällande brott mot EES-avtalet - innebär domen att en av de stora stridsfrågorna är avklarade. Återstår gör i så fall bara makrilltvisten. Det skulle kunna bidra till ökat intresse att närma sig unionen. Om inte EU för gott skulle begrava Islands ansökan om medlemskap genom att nu inte låta dispyten somna in.

Den stora vinnaren är presidenten Ólafur Ragnar Grímsson, som två gånger trotsade regeringen och tvingade fram folkomröstningar. När regeringen var tyst förde han också Islands talan på det internationella planet - något som visserligen uppskattades av långt ifrån alla, men utan hans ingripande i politiken - i sin tur en reaktion på motståndet från nätverken Indefence och Advice - hade ett avtal varit i hamn och skattebetalarna runt 80 miljarder isländska kronor fattigare, vilket motsvarar cirka 800 000 per hushåll.

Även Framstegspartiets Sigmundur Davíð Gunnlaugsson måste ses som en av gårdagens segrare. Ett problem har dock varit att han aldrig lyckats omsätta partiets Icesave-motstånd i högre opinionssiffror. Frågan är om det ändras nu.

Det fanns också andra som utropade sig till segrare. En av dem var Björgólfur Thor Björgólfsson, Landsbankis tidigare huvudägare. I ett blogginlägg skriver han att domen förhoppningsvis innebär slutet på häxjakten på bankens toppchefer och absurda uttalanden från politiker. I stället hoppas han på en mer saklig debatt om krisen, och påminner om att han redan i oktober 2008 sade att Landsbankis tillgångar skulle täcka Icesave-fordringarna samt att Island inte ansvarade för insättningsgarantin:
"Det gamla spöket är äntligen dött! Island vann en totalseger inför Efta-domstolen i Icesave-målet."
Sigurjón Þorvaldur Árnason, tidigare chef för Landsbanki, anklagade i en intervju med Vísir EU för att med fräckhet och egenmäktighet försökt få Island att bära ansvaret för insättningsgarantin. Han lovordade Ólafur Ragnar Grímssons agerande som avgörande för att rättvisa till sist skulle skipas:
"I dag känner jag egentligen först och främst tacksamhet gentemot presidenten för att ha skött sig så bra. Om han hade låtit sig nöja med detta hade detta kunnat sluta väldigt illa. För han gav folket möjlighet att säga sin mening om saken och i princip förkasta de avtal som då förelåg."
När tidigare statsministern Geir H. Haarde ställdes inför rätta misstänkt för försumlighet var Landsbanki en av åtalspunkterna. Han borde enligt åtalet ha gjort mer för att Landsbanki skulle flytta verksamheten i Storbritannien till ett brittiskt dotterbolag. Bakom åtalet stod stora delar av regeringen. För Vísir påpekade han att Gröna vänstern då lade ned sina röster i voteringen om den nödlag som skulle visa sig bli avgörande för Islands ekonomiska återhämtning och utgången i Icesave-tvisten. Därför ansåg han det underligt att regeringen i går inte ville peka ut syndabockar men inte hade något emot att göra det tidigare:
"Jag tycker att detta kanske är en smula ironiskt från de parter som antingen stod bakom åtalet mot mig eller ställde sig i vägen för att det skulle återkallas att det nu inte ska sökas efter skyldiga."
Vid ett isländskt nederlag hade det spekulerats i kostnader från 40 till 340 miljarder isländska kronor. Utbetalningarna från Landsbankis konkursbo fortsätter som planerat och när de fullföljts om två till tre år väntas de täcka de brittiska och nederländska Icesave-fordringarna på 1 323 miljarder. Hittills har drygt halva summan återbetalats. I dagsläget beräknas dessutom oprioriterade fordringsägare få dela på 200 miljarder.

Däremot ser det alltså i dagsläget ut som att Nederländerna och Storbritannien blir utan ränta för att de lånade upp pengar och gick in och ersatte spararna i hemländerna. Frågan är också om de kan svälja den ekonomiska förlusten eller i stället vågar riskera ännu en prestigeförlust genom att försöka driva tvisten vidare. Svaret kan dröja tills Island i maj fått en ny regering.

Här kan du läsa mer om Icesave-tvisten, här läsa domen i sin helhet och ovan se när domen presenterades.

Dagens citat

"There are a few countries in the world which have succeeded the way Switzerland has. ... And then look at Norway and my country, Iceland, which has recovered from a financial crisis more effectively than Europe. So it’s difficult to argue the case that you have to be in the EU to be successful."

President Ólafur Ragnar Grímsson i Bloomberg om Island och EU.

måndag 28 januari 2013

Katrín Júlíusdóttir utmanar Oddný G. Harðardóttir

Katrín Júlíusdóttir kandiderar till uppdraget som vice ordförande för Socialdemokraterna. Hon utmanar därmed Oddný G. Harðardóttir, som hittills varit den enda som deklarerat sitt intresse för posten. Vem som går segrande ur striden avgörs i helgen, då partiet också får en ny ordförande.

Det blir den nuvarande finansministern Katrín Júlíusdóttir mot hennes företrädare Oddný G. Harðardóttir när Socialdemokraterna i helgen väljer en ny vice ordförande. Dagur B. Eggertsson har sedan tidigare meddelat att han inte ställer upp för omval utan avser att fokusera på kommunpolitiken i Reykjavík.

38-åriga Katrín Júlíusdóttir har suttit i alltinget sedan 2003 och utsågs till statsråd för första gången av Jóhanna Sigurðardóttir våren 2009. Hon har sedan dess basat över närings- och finansdepartementen. Under mandatperioden födde hon tvillingar och tog föräldraledigt i ett halvår. Statsminister Jóhanna Sigurðardóttir öronmärkte trots detta en plats i regeringen åt henne - och det var då Oddný G. Harðardóttir tillfälligt tog över som finansminister.

Katrín Júlíusdóttir har en lång bakgrund inom den socialdemokratiska ungdoms- och studentrörelsen. Hon har också suttit i styrelsen för Evrópusamtökin, en organisation som arbetar för isländskt medlemskap i EU.

I provvalet i den tunga sydvästra valkretsen förlorade Katrín Júlíusdóttir kampen om att toppa Socialdemokraternas lista i alltingsvalet mot Árni Páll Árnason. Innan dess hade hon setts som Jóhanna Sigurðardóttirs eget val till efterträdare som partiordförande. I ett uttalande säger hon nu att hon i stället siktar in sig på uppdraget som vice ordförande:
"Jag var delaktig i att grunda Socialdemokraterna och har arbetar för partiets utveckling sedan dess. Jag var verksam inom ungdomsrörelsen och har vuxit från gräsrotsnivå till förtroendeuppdrag för partiet. Jag känner därför Socialdemokraterna och jag känner människorna som är i partiet. Det är också viktigt att det känner mig och mitt arbete. Som vice ordförande blir det min uppgift att se till så att dess röster hörs och når våra företrädare som styr landet."
Socialdemokraterna får i helgen en helt ny ledarduo. Till uppdraget som ordförande kandiderar Árni Páll Árnason och Guðbjartur Hannesson.

Här kan du läsa mer om ledarstriden inom Socialdemokraterna.

Tung seger för Ragnheiður Elín Árnadóttir i provval

Ragnheiður Elín Árnadóttir är den stora segraren i Självständighetspartiets provval i den södra valkretsen. Hela 64 procent av medlemmarna röstade fram henne till förstaplatsen på valsedeln. Den stora förloraren är Árni Johnsen, som efter snart 30 år i alltinget inte slutade bland de sex främsta och nu med all sannolikhet mister sin plats i parlamentet. I den nordöstra valkretsen tog Kristján Þór Júlíusson en tung seger över Tryggvi Þór Herbertsson.

Inför provvalet i den södra valkretsen ryktades det länge om att somliga gräsrötter inte var nöjda med kandidaterna. Det ska ha gjorts försök att övertala de tidigare partiledarna Davíð Oddsson och Þorsteinn Pálsson att ställa upp. Ingen av dem nappade dock.

Med 64,34 procent av rösterna försäkrade sig alltingsledamoten Ragnheiður Elín Árnadóttir om listans förstaplats. Hon försvarade därmed toppsätet från förra alltingsvalet.

Tvåa blev alltingsledamoten Unnur Brá Konráðsdóttir, trea tidigare kommunchefen i Garður Ásmundur Friðriksson, fyra polisen och juridikstudenten Vilhjálmur Árnason, femma tidigare polischefen Geir Jón Þórisson och sexa ekonomen Oddgeir Ágúst Ottesen.

Självständighetspartiet har i dag tre mandat i den södra valkretsen. Det tredje innehas av veteranen Árni Johnsen, som gjorde ett närmast katastrofalt provval. Han siktade på förstaplatsen men slutade inte ens bland de sex främsta.

Árni Johnsen är visserligen omstridd. Han är sedan tidigare dömd för brott då det visade sig att material inköpt till statlig verksamhet hamnade i hemmet på Hemön. Han avtjänade straffet och gav sig in i politiken på nytt. Lagen säger dock att det krävs fem straffria år innan en person får kandidera till alltinget. Undantag från detta beviljas av presidenten. Men när Ólafur Ragnar Grímsson var bortrest passade partikamraterna i regeringen på att lyfta spärren och 2007 kunde Árni Johnsen återvända till alltinget.

Stödet för Árni Johnsen har varit starkast på Västmannaöarna. Möjligen valde många den här gången att i stället lägga sin röst på öbon Geir Jón Þórisson och Ásmundur Friðriksson, som tidigare bott på Västmannaöarna.

Valdeltagandet i söder var förhållandevis höga 44 procent.

I den nordöstra valkretsen gjorde alltingsledamöterna Tryggvi Þór Herbertsson och Kristján Þór Júlíusson upp om förstaplatsen. Den meriterande segern gick överlägset till Kristján Þór Júlíusson medan Tryggvi Þór Herbertsson inte slutade bland de sex främsta. På samma sätt som i den nordöstra valkretsen gjorde en folkvald parlamentariker alltså ett riktigt magplask i provvalet.

Ekonomen Tryggvi Þór Herbertsson var innan han valdes in i alltinget 2009 verksam inom finanssektorn, dit han nu sannolikt återvänder. Han har dessutom tidigare hävdat att lönerna för alltingsledamöterna är för låga för att kunna locka kvalificerade kandidater.

Tvåa blev rektorn Valgerður Gunnarsdóttir, trea kommunpolitikern Ásta Kristín Sigurjónsdóttir, fyra fiskeföretagaren Jens Garðar Helgason, femma läraren Erla S. Ragnarsdóttir och sexa kommuntjänstemannen Bergur Þorri Benjamínsson.

Valdeltagandet i nordost slutade på 61,7 procent, vilket är rekord för den här provvalsomgången.

Här kan du se provvalet i den södra valkretsen i siffror, här provvalet i den nordöstra valkretsen och här läsa mer om Självständighetspartiets provval.

I dag får Island sin dom i Icesave-tvisten

Avgörandets stund är nära. Klockan 10.30 isländsk tid (11.30 svensk tid) kommer Efta-domstolens beslut om Icesave-tvisten. Om Island anses ha diskriminerat brittiska och nederländska sparare och inte efterlevt insättningsgarantin kan det kosta staten över 300 miljarder isländska kronor. Om domstolen däremot fastslår att insättningsgarantin inte var Islands ansvar riskerar Storbritannien, Nederländerna och EU en avsevärd prestigeförlust.

När Landsbanki kollapsade hösten 2008 uppstod frågan vem som skulle ersätta de brittiska och nederländska kunder som sparade i nätbanken Icesave. Två regeringar - först Självständighetspartiet och Socialdemokraterna, sedan Gröna vänstern och Socialdemokraterna - undertecknade avsiktsförklaringar om att Island skulle svara för insättingsgarantin, 20 887 euro per kund. Överenskommelserna skedde under hård press. Utan avsiktsförklaringar hotade EU att blockera nödlån till Island från Internationella valutafonden.

På eget initiativ valde Storbritannien och Nederländerna att ersätta spararna - inklusive innestående räntor. När förhandlingarna sedan inleddes föreslog Storbritannien att Island skulle återbetala detta som ett lån med en ränta på 13,3 procent. När förslaget året därpå nådde majoritet i alltinget hade räntesatsen krympt till 5,55 procent.

För att få igenom avtalet var den rödgröna regeringen tvungen att justera det till isländsk fördel. Bland annat infördes ett avbetalningstak som Nederländerna och Storbritannien senare underkände. Genom att låta partipiskan vina fick regeringen igenom det ursprungliga avtalet i alltinget - men då hade både opinionen och presidenten Ólafur Ragnar Grímsson vaknat. I två folkomröstningar i följd röstade en majoritet av islänningarna emot att bära ansvaret för insättningsgarantin knuten till Icesave.

Landsbanki har i dag återbetalat drygt hälften av Icesave-fordringarna. Prognoserna pekar på att konkursboets tillgångar kommer att täcka samtliga prioriterade fordringar, men det kommer att ta ytterligare några år innan samtliga fordringar betats av.

ESA, Eftas övervakningsmyndighet, anser att Island gjorde sig skyldigt till diskriminering på grund av nationalitet när isländska sparare av staten ersattes till fullo medan nederländska och brittiska sparare inte kompenserades alls och till skillnad från isländska kunder inte hade tillgång till sina konton. Vidare hävdar ESA att Island inte fullföljt EES-avtalets insättningsgaranti. Detta direktiv föreskriver att sparare ska ersättas med upp till 20 887 euro.

Frågan är bara vem som ska stå för insättningsgarantin. I EES-avtalet finns nämligen inget som säger vad som ska ske om även den garantifond, som skulle stå för insättningsgarantin, kollapsar. ESA hävdar med ett cirkelresonemang att den isländska garantifonden inte var korrekt inrättad. Visserligen gjordes korrekta avsättningar till fonden, men då dessa inte räckte kunde fonden inte fullfölja sitt syfte. Alltså var den enligt ESA inte korrekt inrättad.

Det senare är en syn som EU, Storbritannien och Nederländerna anslutit sig till. De två övriga Efta-länderna, Norge och Liechtenstein, bestrider den. De hävdar att en sådan tolkning av EES-avtalet skulle innebära orimliga krav på staten att träda in som garant för banker som går omkull.

Island är, till skillnad från vad Ólafur Ragnar Grímsson påstod i intervjuer i förra veckan, skyldigt att efterleva dagens dom. Om så inte sker inom vad domstolen anser vara rimlig tid påbörjas en ny rättsprocess om brott mot EES-avtalet.

Däremot kommer domen inte att innehålla några direktiv om vem som ska ersätta vem. Den kommer sannolikt bara att kort konstatera om domstolen anser att Island gjort sig skyldigt till diskriminering och brott mot EES-avtalet eller inte.

Om Island frias har Storbritannien och Nederländerna alltjämt möjligheten att stämma Island. En sådan utgång skulle för i synnerhet Storbritannien - som terrorstämplade Landsbanki - men även övriga EU innebära en stor prestigeförlust. Ett friande innebär nämligen i praktiken att hela garantisystemet underkänns då EES-avtalet i så fall inte säger vem som ska stå för garantin. Från EU har den gemensamma tolkningen hela tiden varit att garantibeloppet var Islands ansvar.

Om Island förlorar väntar sannolikt nya förhandlingar mellan Nederländerna, Storbritannien och Island om villkor för återbetalning. Sådana överläggningar får sannolikt vänta tills landet har en ny regering. Om Island skulle vägra eller förhandlingarna misslyckas kan Nederländerna och Storbritannien dra Island inför rätta för att i isländsk domstol få ersättningen fastslagen.

Även om dagens dom innebär ett besked är det alltså oklart vad som därefter sker. Det gör också att de ekonomiska konsekvenserna vid ett nederlag för Islands del är svåra att bedöma. Utrikesnämnden har de senaste veckorna förberetts av jurister på olika scenarior och hur dessa ska tolkas. Regeringen har också försökt att få till stånd en enig reaktion från partierna i alltinget - hur det går med den saken återstår att se.

Hade Island våren 2011 röstat ja till det tredje Icesave-avtalet hade det sannolikt inneburit kostnader på cirka 80 miljarder isländska kronor. Den isländska kronan gör att alla beräkningar blir lite svajiga. De uträkningar som nu gjorts pekar på kostnader mellan 32 och 100 miljarder vid en förlust i domstolen. Om Nederländerna och Storbritannien skulle acceptera samma villkor som i det tredje Icesave-avtalet slutar notan på cirka 60 miljarder. Uträkningar från Íslandsbanki gör dock gällande att kostnaden kan bli så hög som 340 miljarder. Nejet i folkomröstningarna riskerar alltså att bli kostsamt.

Det fattas i dag 647 isländska kronor miljarder för att täcka de prioriterade fordringarna. Om den isländska staten inleder med att betala detta krav till Nederländerna och Storbritannien går i stället resterande tillgångar i bankens konkursbo till staten.

Vid en förlust för Islands del är nyckelfrågan om Nederländerna och Storbritannien ska kompenseras med ränta för att de täckt kostnaderna för insättningsgarantin. Räntor kan inte täckas av tillgångar i Landsbankis konkursbo. Om tillgångarna täcker mer än de prioriterade fordringarna går de nämligen till oprioriterade fordringar.

Om Nederländerna och Storbritannien enligt mönster från det tredje Icesave-avtalet skulle nöja sig med snitträntan på 2,64 procent blir kostnaderna för statskassan inte särskilt höga. Om tvisten däremot på nytt skulle hamna i domstol och de skulle tilldömas straffräntor kan kostnaderna för skattebetalarna skjuta i höjden.

Kreditvärderingsinstituten Moody's, Fitch och Standard & Poor's har aviserat att utgången i Icesave-tvisten kan påverka Islands kreditbetyg. Internationella valutafonden, IMF, anser dock att Island kan hantera ett nederlag ganska väl ekonomiskt. Om det handlar om räntor på samma nivå som i det tredje Icesave-avtalet ökar Islands statsskuld från 81 procent av bruttonationalprodukten till 83 till 87 procent av BNP.

Uppdatering: Island går segrande ur Icesave-tvisten. Eftas domstol går däremot ESA:s bedömning och fastslår att Island varken diskriminerat utländska sparare eller brutit mot EES-avtalet. EU, som backade upp Storbritannien och Nederländerna, får stå för sina rättegångskostnader. Här är domen i sin helhet.

Här kan du läsa mer om Icesave-tvisten.

Dagens citat

"Handelssanktioner utöver Norges och EU:s beslut skulle ha mycket ogynnsam inverkan på våra relationer med EU, och skulle kunna visa sig vara mycket opraktiska för våra relationer med unionen i samband med medlemskapsansökan. Det återstår helt enkelt att se, men här leker EU med elden gentemot medlemskapsansökan. Det måste de förstå."

Utrikesminister Össur Skarphéðinsson säger i Eyjan att makrillkriget hotar Islands ansökan om EU-medlemskap och skyller misslyckandet främst på Norge - läs mer här.

söndag 27 januari 2013

Dagens bonuscitat

"People want a good hanging. ... Many people in Iceland believe this only happened here. Of course there was much more damage done to asset values because the banks were allowed to collapse. ... You can argue: was the business decision the right one? Maybe all of the options weren’t good and you had to pick the best one of a bad selection.”

Jón Ásgeir Jóhannesson i Financial Times om finanskraschen.

Regeringen ger pengar till vulkanmuseum på Hemön

Fyrtio år efter vulkanutbrottet på Hemön byggs ett museum till minne av de dramatiska månader som hotade att göra ön obeboelig. Regeringen skjuter nu enligt ett pressmeddelande till tio miljoner isländska kronor till projektet. Planen är att museet ska öppna den 3 juli i år - på dagen fyrtio år efter att utbrottet upphörde.

Natten mot den 23 januari 1973 var Gerður G. Sigurðardóttir uppe sent. Efter midnatt reagerade hon på ett plötsligt ljussken i öster. Snart stod stora delar av Hemön i brand. En spricka hade öppnat sig i marken och sprutade lava och aska mot mot hemmet på Gerðisbraut 10.

Tillsammans med över 5 000 öbor evakuerades familjen i nattmörkret. Det skulle dröja nästan fyrtio år innan Gerður G. Sigurðardóttir återsåg sitt hem.

Inom ramarna för projektet Eldheimar har utgrävningar pågått på Hemön i flera år. Målet är att gräva fram några av de hus som begravdes under aska och lava och återskapa något av den välmående småhusidyllen som präglade livet på ön innan utbrottet.

På fyrtioårsdagen av utbrottets slut, som inträffar den 3 juli i år, invigs en ny etapp av Eldheimar. Gerðisbraut 10 blir utställningens mittpunkt. Besökarna kommer på nära håll att kunna uppleva varför det var omöjligt att bo kvar på Västmannaöarna så länge askan regnade över husen.

Vulkanmuseet kommer också att berätta om andra vulkanutbrott och jordskalv på södra Island. Den lokala turistnäringen räknar med att museet kommer att locka mängder av besökare.

Regeringen beslutar nu att stötta projektet med tio miljoner isländska kronor. Beskedet kom i samband med ett regeringssammanträde i Selfoss.

Här kan du läsa mer om vulkanutbrottet och här mer om vulkanmuseet.

Tidningen Tíminn återuppstår - ännu en gång

När Tíminn gick i graven 1996 förlorade Framstegspartiet sin partilojala dagstidning. Nu görs ett nytt försök att återuppväcka Tíminn. Tidningen kommer inledningsvis ut varannan vecka och delas ut gratis till samtliga hushåll i landet. Samma grupp som står bakom satsningen försökte förra året utan framgång att köpa Fréttatíminn.

Självständighetspartiet har Morgunblaðið, EU-vännerna har Fréttablaðið, Gröna vänstern har Smugan, Rörelsen har Svipan och den som vill vara säker på att de borgerliga partierna inte behandlas med silkesvantar har DV. Men sedan dagstidningen Tíminn lades ned 1996 har Framstegspartiet saknat en pålitlig megafon.

Kanske återuppstår den nu. Chefredaktören Helgi Þorsteinsson har i alla fall fått lov att använda namnet och loggan, och själv tillhör han Framstegspartiet. Men han säger i Fréttablaðið att Tíminn utöver detta saknar kopplingar till partitoppen. Tidningen kommer inledningsvis ut varannan vecka, men målet är veckoutgivning:
"Det blir nyheter, artiklar, intervjuer, sport och insändare samt nyheter som inte finns på marknaden nu."
Det första numret kommer den 31 januari. Tidningen trycks i 119 135 exemplar och delas ut gratis till samtliga hushåll i landet. Redaktionen består i dagsläget av Helgi Þorsteinsson och två journalister.

Redan på måndag blir det smygpremiär för Tíminn på nätet. Det är inte första gången någon försöker återuppväcka just Tíminn. För ett par år sedan gjordes en nätsatsning som gick i graven efter ett knappt år. Då hittade tidningen varken tillräckligt många läsare eller annonsörer.

Dagens citat

"Vi erbjuder ett mer sansat och mer rimligt angreppssätt och betonar att vi försöker nå större enighet om stora och viktiga frågor utan att vi förringar att våra åsikter i samhället är delade."

Guðmundur Steingrímsson, ledare för Ljus framtid, i Vísir om partiets uppgång i opinionsmätningarna.

lördag 26 januari 2013

Dagens bonuscitat

"Detta beslut är mycket märkligt och faktiskt inte försvarbart eftersom det inte var regeringen som ansökte om medlemskap i EU. Det var alltinget som gjorde detta. Det är regeringen som beslutar att bromsa eller frysa denna process eller vad de vill kalla det i marknadsföring. Det är inte alltinget, så jag ser inget lov till att göra detta."

Þráinn Bertelsson, alltingsledamot för Gröna vänstern, säger i RÚV att regeringen inte har rätt att frysa förhandlingarna om EU-medlemskap eftersom det inte var regeringen utan en majoritet av alltingets ledamöter som ansökte om inträde i unionen.

Så bra är låtarna i den isländska melodifestivalen

Favoriterna föll när Island i går röstade fram de tre första bidragen till finalen av Söngvakeppnin 2013. Både Jóhanna Guðrún Jónsdóttir och Magni Ásgeirsson får nu hoppas på att juryn ska ge dem en bonusplats till avgörandet i Harpa nästa lördag. De tre som tog sig vidare till finalen var Birgitta Haukdal, Eyþór Ingi Gunnlaugsson och Svavar Knútur Kristinsson tillsammans med Hreindís Ylva Garðarsdóttir Hólm.

Gårdagens deltävling var närmast en stjärnparad. I den andra delfinalen finns färre bekanta namn. Programmet börjar 20.00 lokal tid (21.00 svensk tid) och sänds direkt över nätet av RÚV.

Så här bra är de sex bidragen i kvällens tävling:

1. Klara Ósk Elíasdóttir: Skuggamynd
Som medlem av Nylon och The Charlies tillhör Klara Ósk Elíasdóttir tävlingens mest rutinerade artister. Hon har stått på samma scen som Westlife och Girls Aloud och var en gång nära ett riktigt genombrott i Storbritannien. Nu siktar The Charlies in sig på den amerikanska marknaden - hittills med begränsad framgång. Där gruppen tagit steget mot modern elektropop påminner Klara Ósk Elíasdóttirs melodifestivalbidrag mer om hur det lät förr. En refrängstark mellantempolåt med lätta sorgkanter.
Chans att gå vidare: 25 procent.

2. Jógvan Hansen och Stefanía Svavarsdóttir: Til þín
Färingen Jógvan Hansen, som fick sitt genombrott när han år 2007 vann den isländska upplagan av talangjaktssåpan X Factor, gör nu sitt fjärde försök att gå segrande ur Söngvakeppnin. Den här gången har han slagit sig ihop med 20-åriga melodifestivaldebutanten Stefanía Svavarsdóttir i ett rockpoppigt dussindrama.
Chans att gå vidare: 20 procent.

3. Sylvía Erla Scheving: Stund með þér
Yngst i tävlingen är 16-åriga Sylvía Erla Scheving. Hon har precis som Jóhanna Guðrún Jónsdóttir sångskolats av María Björk Sverrisdóttir, som också har skrivit låten. Stund með þér är patenterad vardagsschlager som inte sticker ut i det välkammade startfältet. Ett avancemang handlar snarare om ungdomlig charm än bidragets kvalitet.
Chans att gå vidare: 20 procent.

4. Haraldur Reynisson: Vinátta
Trubaduren Haraldur Reynisson debuterade i Söngvakeppnin som 44-åring. Då, för två år sedan, gick Ef ég hefði vængi vidare till final. Tonen är minst lika försynt och eftertänksam i Vinátta, men låten är blekare.
Chans att gå vidare: 10 procent.

5. Unnur Eggertsdóttir: Ég syng!
Vem som går segrande ur de isländska uttagningarna till Eurovision Song Contest är en gåta, men käckhetspriset går tveklöst till Unnur Eggertsdóttir. 20-åringen har med Ég syng! hyfsade chanser att tralla sig åtminstone till finalen.
Chans att gå vidare: 20 procent.

6. Erna Hrönn Ólafsdóttir: Augnablik
Erna Hrönn Ólafsdóttir är förmodligen lika känd som artist som radiopratare. Till vardags är hon nämligen programledare i Léttbylgjan, den isländska radiokanal som fyller lyssnarnas öron med smör dagarna i ända. Augnablik skulle inte göra bort sig i den egna kanalen. Bidraget är precis lagom snällt och profillöst.
Chans att gå vidare: 5 procent.

Här kan du läsa mer om Söngvakeppnin 2013.

Hótel Flókalundur till salu för 69 miljoner

Hótel Flókalundur i Västfjordarna är till salu. Prislappen på ett av Islands mest anrika sommarhotell är 69 miljoner isländska kronor. De nuvarande ägarna har drivit hotellet sedan 1999. Hótel Flókalundur är det enda vägstoppet på många långa grusvägsmil för den som reser mellan södra och norra Västfjordarna.

Vár var heldr kalt. Þá gekk Flóki upp á fjall eitt hátt ok sá norðr yfir fjöllin fjörð fullan af hafísum, því kölluðu þeir landit Ísland, sem það hefir síðan heitit. Så lyder skildringen i Landnámabók av hur vikingen Hrafna-Flóki Vilgerðarson omkring år 865 seglade in i Vatnsfjörður, slog sig ned vid Brjánslækur och så småningom började att förfäras över den till synes oändliga vintern. Han tog sig upp på ett fjäll - sannolikt Lómfell - och konstaterade att fjorden långt in på vårkanten var full av is. Så fick Island sitt namn.

Vid det lilla färjeläget Brjánslækur finns lämningar av vad som tros vara Hrafna-Flókis bosättning. Bara sex kilometer bort, vid Flókalundur, finns en minnessten rest efter honom. Här ligger också Hótel Flókalundur, ett av Islands mest anrika sommarhotell.

År 1959 invigdes vägen som förbinder Barðaströnd i söder med Ísafjörður i norr. Med Flókalundur som utgångspunkt klättrar och snirklar den sig över Dynjandisheiði och Hrafnseyrarheiði i en region som i dag är nästan helt folktom.

När vägen öppnades var det en stor händelse. Visserligen går den på alldeles för hög höjd för att vara framkomlig under vintern, men den innebar att Västfjordarna fick en egen ringväg. Plötsligt var det möjligt att navigera sig runt fjordarna i en cirkel för tidens turister.

Samtidigt utvecklades bilismen. År 1961 öppnades en liten restaurang i Flókalundur. Att valet föll på just denna plats var inte konstigt. Här möts tre olika färdriktningar: söderut mot Brjánslækur och Västfjordarnas sydligaste delar, norrut mot vattenfallet Dynjandi och så småningom regionhuvudstaden Ísafjörður, och österut mot Reykjavík.

År 1966 öppnades Hótel Flókalundur. Där finns femton rum, restaurang, bensinmack, campingplats och ett naturligt bad vid strandkanten. Det är ett av Islands äldsta sommarhotell öppet mellan den 20 maj och 15 september. Resten av året är trafiken synnerligen gles och de närliggande gårdarna vid Vatnsfjörður övergavs för länge sedan.

Sedan år 1999 har Hótel Flókalundur ägts och drivits av samma familj, som nu har bestämt sig för att sälja. Prislappen är enligt annonsen 69 miljoner isländska kronor, motsvarande omkring 3,5 miljoner svenska kronor.

Att driva ett hotell här är inte lätt. Det gäller att tjäna ihop verksamhetens helårsintäkter under fyra korta sommarmånader. Under vintern är inte bara antalet förbipasserande bilister litet. Det är också långt till all typ av service.

Vatnsfjörður är sedan 1975 ett naturreservat på cirka 20 000 hektar. Fyra av femtedelar av marken ligger på hög höjd med begränsad växtlighet. Stora delar av låglandsmarken är täckt av låg fjällbjörk. Det är tillåtet att hålla får i reservatet.

Här kan du läsa mer om Flókalundur och här mer om Hrafna-Flóki.

Dagens citat

"Jag vill bara uppmana alla som parkerar olagligt till att fundera över vad det har för tråkiga och även skadliga konsekvenser för andra. Detta är ett förskräckligt oskick som behöver elimineras här."

Reykjavíks borgmästare Jón Gnarr i Vísir om att många bilister väljer att parkera sina fordon på stadens trottoarer.

fredag 25 januari 2013

Dokumentär om Islands vulkaner



Eyjafjallajökull, Eldfell, Katla, Grímsvötn och Laki är några av de isländska vulkaner som du möter i BBC-dokumentären Iceland Erupts. Du ser den ovan.

Så bra är bidragen i Söngvakeppnin 2013

För tredje gången siktar Jóhanna Guðrún Jónsdóttir på att bli Islands representant i Eurovision Song Contest. I kvällens delfinal återfinns också bekanta namn som Magni Ásgeirsson, Birgitta Haukdal och Svavar Knútur Kristinsson. Vinnaren utses i finalen i konsert- och kongresshuset Harpa i Reykjavík den 2 februari.

Årets upplaga av den isländska melodifestivalen, som nu kallas kort och gott Söngvakeppnin 2013, är en något bantad tävling jämfört med de senaste åren. Det blir i år bara två delfinaler - den första i kväll och den andra i morgon - som leder fram till finalen den 2 februari. Avgörandet sker i Harpa i Reykjavík under ledning av Þórhallur Gunnarsson och Guðrún Dís Emilsdóttir.

Tre låtar går vidare från varje deltävling. Dessutom kan en jury skicka ett bidrag direkt till finalen. I slutändan gör alltså sex eller sju låtar upp om att representera Island i årets Eurovision Song Contest i Malmö.

I finalen har juryn och publiken lika stor makt när det gäller att rösta fram de två populäraste bidragen. Därefter sker en ny omröstning mellan de bägge favoriterna där enbart tittarrösterna avgör. I delfinalerna är det enbart telefonomröstning.

Och hur går det då i kväll? Tja, här är några ord om den första delfinalens bidrag.

1. Jóhanna Guðrún Jónsdóttir: Þú
Vartannat år verkar vara Jóhanna "Yohanna" Guðrún Jónsdóttirs mönster i den isländska melodifestivalen. År 2009 vann hon de inhemska uttagningarna och blev tvåa i den europeiska finalen med Is It True? Två år senare nådde däremot inte Nótt hela vägen fram. Årets bidrag är skrivet av sambon Davíð Sigurgeirsson. Þú är en finstämd popsång utan märkbart tuggmotstånd, där Jóhanna Guðrún Jónsdóttirs röst inte riktigt kommer till sin rätt på samma sätt som i ballader av större storlekar.
Chans att gå vidare: 25 procent.

2. Magni Ásgeirsson: Ekki líta undan
Magni Ásgeirsson har snart skramlat ihop till en seger i den isländska uttagningen. De senaste åren har han gång på gång tillhört tävlingens toppskikt. Ekki líta undan blir knappast något undantag, även om receptet med svala verser och rejält uppskruvad intensitet i refrängerna känns igen. Kan lugnt räkna med att stå på scenen i Eldborg i Harpa nästa lördag.
Chans att gå vidare: 35 procent.

3. Svavar Knútur Kristinsson och Hreindís Ylva Garðarsdóttir Hólm: Lífið snýst
Svavar Knútur är inte bara trubaduren som är stammis på Hótel Djúpavík, nu gör han också debut i melodifestivalen i en duett med Hreindís Ylva Garðarsdóttir Hólm. Inte helt oväntat är bidraget fullt av tillförsikt och akustiska gitarrer. Räcker glädjen och käckheten till final? Nja, kanske.
Chans att gå vidare: 10 procent.

4. Edda Viðarsdóttir: Sá sem lætur hjartað ráða för
När gud - eller vem som nu pysslar med sådant - delade ut färgstarka schlagerbidrag stod Edda Viðarsdóttir långt bak i kön och tänkte att vardagsgrått var en trevlig nyans av jämntjocktgrått. Fjäderlätt och menlöst. Får se finalen från tv.
Chans att gå vidare: 5 procent.

5. Eyþór Ingi Gunnlaugsson: Ég á líf
Kompositören Örlygur Smári, som knåpat ihop Ég á líf tillsammans med Pétur Örn Guðmundsson, brukar vara en pålitlig leverantör av eurodiskodängor. Här är det i stället fjäll, kossor och kärlek som gäller. En smådramatisk och pompös ballad som hade gett Torbjörn Fälldin något vått i ögonvrån.
Chans att gå vidare: 5 procent.

6. Birgitta Haukdal: Meðal andanna
Folkkär och rutinerad är två adjektiv Birgitta Haukdal kan skriva i meritförteckningen. Hon återvänder till melodifestivalen med en bombastisk ballad om stjärnor som visar vägen och andra patenterade schlagerämnen. Ett pampigt slut på kvällens sista bidrag. Det kan räcka till final.
Chans att gå vidare: 20 procent.

Kvällens tävling börjar 20.00 lokal tid (21.00 svensk tid) och sänds direkt över nätet av RÚV.

Islandsbloggen i morgon: De sex bidragen i den andra delfinalen.

Kränkte Jón Ásgeir Jóhannesson - men slipper betala

Björn Bjarnason gjorde sig skyldig till ärekränkning när han felaktigt pekade ut Jón Ásgeir Jóhannesson som dömd för förskingring. Men ex-ministerns ansträngningar att rätta till misstaget var tillräckliga samtidigt som felet inte innebar någon betydande skada för affärsmannens anseende. Därför slipper Björn Bjarnason ersätta Jón Ásgeir Jóhannesson för rättegångskostnader och skadestånd.

Våren 2011 utkom Björn Bjarnasons bok om Baugur-imperiet, Rosabaugur yfir Íslandi, där affärsmannen Jón Ásgeir Jóhannesson var förgrundsfiguren. Boken gav nytt bränsle till en decennielång fejd mellan de två. Som justitieminister försökte Björn Bjarnason minska ägarkoncentrationen på den isländska mediemarknaden, ett förslag som i praktiken riktade sig direkt mot Baugur. Samtidigt ägde han själv aktier i Baugur-mediernas huvudkonkurrent, Morgunblaðið.

Jón Ásgeir Jóhannesson utnyttjade sina medier som annonsforum för sitt detaljhandelsimperium. Morgunblaðið fick samtidigt se sina annonsintäkter rasa. Björn Bjarnason ansåg att Baugurs expansion hotade den fria åsiktsbildningen, men trots majoritet i alltinget stoppades lagen som skulle ha tvingat fram en uppstyckning av imperiet. För första gången någonsin utnyttjade nämligen presidenten Ólafur Ragnar Grímsson möjligheten att förhindra lagen från att träda i kraft genom att inte underteckna den.

Den konservativa regeringen hade möjlighet att ta frågan vidare till en folkomröstning, men statsminister Davíð Oddsson valde att begrava förslaget. Utgången i en sådan folkomröstning riskerade att bli ett fiasko för regeringens linje.

Samtidigt pågick en enorm utredning mot Jón Ásgeir Jóhannesson. Han misstänktes för omfattande ekonomisk brottslighet, men han fälldes i slutändan bara för bokföringsbrott. Affärsmannen hävdade att polisutredningen var ett beställningsjobb från Självständighetspartiets kärna med Davíð Oddsson och Björn Bjarnason i spetsen.

I Rosabaugur yfir Íslandi påstod Björn Bjarnason felaktigt att domen gällde förskingring. Jón Ásgeir Jóhannesson såg felet som smutskastning och hotade att stämma ex-ministern om han inte bad om ursäkt. Inför hotet om en rättsprocess beklagade Björn Bjarnason misstaget både på sin blogg och i en annons i Morgunblaðið. Till den andra upplagan hade uppgifterna om domen mot Jón Ásgeir Jóhannesson dessutom korrigerats - dock inte tillräckligt för att helt tvätta bort felaktigheterna.

Detta var inte tillräckligt för Jón Ásgeir Jóhannesson. Trots ursäkten valde han att stämma Björn Bjarnason för ärekränkning. Han ansåg att ursäkten inte var särskilt allvarligt menad och att Björn Bjarnason inte heller ansträngt sig för att bokens första upplaga, som innehöll de felaktiga uppgifterna, skulle dras in från handeln och makuleras.

Héraðsdómur Reykjavíkur gick på Jón Ásgeir Jóhannessons linje. Björn Bjarnason fälldes för ärekränkning och tvingades att betala ett skadestånd på 200 000 isländska kronor, lika mycket för att trycka domen i olika medier samt stå för rättegångskostnaderna på 500 000 kronor.

Björn Bjarnason valde att överklaga. Han hävdade att han borde frias eftersom han gått Jón Ásgeir Jóhannesson till mötes genom att medge misstaget och be om ursäkt för det.

Hæstiréttur Íslands ger honom delvis rätt. Domstolen fastslår visserligen att de felaktiga uppgifterna var ärekränkande för Jón Ásgeir Jóhannesson, men inte på ett sådant sätt att de har någon betydande inverkan på hans anseende som investerare och affärsman. Björn Bjarnason fälls för ärekränkning, men slipper alla kostnader för rättsprocessen och behöver heller inte betala skadestånd till Jón Ásgeir Jóhannesson.

Här kan du läsa mer om rättsprocessen, här läsa Islandsbloggens recension av Rosabaugur yfir Íslandi och här läsa domen i sin helhet.

Dagens citat

"Jag var ombord på den första maskinen som kom till Hemön drygt en halvtimme efter att utbrottet började. ... Jag hade naturligtvis bott på Surtsey. Jag var väktare där i två år medan utbrottet på ön pågick. Så jag kände till allt detta. Jag blev inte skrämd. ... Det var en mycket märklig tid."

Árni Johnsen, i dag alltingsledamot för Självständighetspartiet från Västmannaöarna och tidigare journalist på Morgunblaðið, i Vísir om sina reaktioner på vulkanutbrottet på Hemön 1973 jämfört med utbrottet som skapade Surtsey, där han som tillsynsman var den enda som bodde på ön i två år.

torsdag 24 januari 2013

Årets första vårtecken i fiskarnas nät på Grímsey

Ljungpiparens och lunnefågelns ankomst är några klassiska isländska vårtecken. På Grímsey i norr är sjuryggens ankomst det allra första tecknet på att solen stiger på himlen och våren närmar sig. Nyligen fångades årets första sjuryggar. Honornas rom brukar säljas som stenbitsrom.

Sjuryggen leker under vintern och våren. Då söker den sig till grundare vatten, bland annat i närheten av Grímsey. Årets första sjuryggar fångades i nät på cirka 80 meters djup, berättar Akureyri.is.

Sjuryggen är en viktig art i synnerhet för många som ägnar sig åt småskaligt och kustnära fiske. Den säljs både som färsk, frusen och torkad. Trots att det är hanen som kallas stenbit - honan kallas kvabbso - är stenbitsrom det namn som används i butikerna på den eftertraktade romen.

Solen står som lägst i december. Att sjuryggens lektid närmar sig i takt med att solen stiger ses därför som det allra första vårtecknet på Grímsey. Ön ligger vid polcirkeln och får därför inte mycket dagsljus under vintermånaderna.

Jóhanna Sigurðardóttir vill ge socialdemokrater nytt namn

De isländska socialdemokraterna bör byta namn för att bättre fånga partiets ideologi i namnet. Det hävdar Jóhanna Sigurðardóttir och Margrét S. Björnsdóttir i ett förslag till landsmötet. Tretton år efter grundandet anser de inte längre att det finns några anledningar att tona ned socialdemokratin som den röda tråden i partiets ideologi.

När Samfylkingin, Enhetsfronten, grundades år 2000 var partibildningen ett resultat av ett samgående mellan fyra olika partier på vänsterkanten. Namnet valdes just för att betona enheten och jämvikten i alliansen. Att då peka ut socialdemokratin som den bärande tanken ansågs vara ett steg för långt.

I dag är läget annorlunda. Nu, skriver Jóhanna Sigurðardóttir och Margrét S. Björnsdóttir, finns det inga medlemmar som tar notis om partikamrater har ett förflutet i något av de fyra moderpartierna.

Däremot har det aldrig varit någon tvekan om att Enhetsfronten varit ett socialdemokratiskt parti. Redan från början var det naturligt att söka samarbeten med andra socialdemokratiska partier i Europa. Ungdomsförbundet heter dessutom Ungir jafnaðarmenn, Unga socialdemokrater.

Jóhanna Sigurðardóttir och Margrét S. Björnsdóttir föreslår därför ett tillägg till det befintliga namnet, Samfylkingin - Jafnaðarmannaflokkur Íslands, Enhetsfronten - Islands socialdemokratiska parti.

Det finns enligt Jóhanna Sigurðardóttir och Margrét S. Björnsdóttir flera skäl till namnbytet. I en undersökning som gjordes bland studenter 2007 ansåg många att det var mer oklart vad de isländska socialdemokraterna representerade än andra inhemska politiska partier. En majoritet av väljarna är dessutom för mer jöfnuður, jämlikhet, i samhället.

De har även funderat på ett mer radikalt namnbyte, till Jafnaðarflokkur Íslands. Detta förslag anses dock inte vara lika genomskinligt och står dessutom i strid med dagens språkbruk.

Medlemmarna får ta ställning till förslaget om namnbyte under landsmötet den 1 till 3 februari. Statsminister Jóhanna Sigurðardóttir lämnar där över ordförandeskapet till en ny partiledare, Árni Páll Árnason eller Guðbjartur Hannesson.

Här kan du läsa mer om kampen om ordförandeskapet inom Socialdemokraterna.

Nytt avhopp från regeringen - Jón Bjarnason blir vilde

Jón Bjarnason lämnar Gröna vänsterns alltingsgrupp och sitter kvar i parlamentet som politisk vilde. Beslutet är en reaktion på att han petades från utrikesnämnden sedan han gjort upp med oppositionen om ett nytt förslag att dra tillbaka Islands ansökan om EU-medlemskap. Den rödgröna minoritetsregeringen har nu bara stöd av 30 av alltingets 63 ledamöter.

När Island tvingades att frysa förhandlingarna om EU-medlemskap var det långt ifrån ett önskvärt beslut för Socialdemokraterna, men det sågs som nödvändigt för att hålla ihop koalitionen med Gröna vänstern inför vårens alltingsval. Samtidigt kompenserades partiet med att risken eliminerades för att ansökan om medlemskap skulle dras tillbaka.

I utrikesnämnden hade Gröna vänsterns Jón Bjarnason gjort upp med den borgerliga oppositionen om ett nytt förslag att stoppa förhandlingarna. Om detta hade fått majoritet i alltinget hade de inte återupptagits utan stöd från majoriteten i en folkomröstning. Ett liknande förslag fälldes förra året. I takt med att valet närmar sig och Gröna vänsterns opinionssiffror sjunker är det dock inte osannolikt att flera ledamöter hade frestats att rösta annorlunda denna gången.

I dagsläget är en knapp majoritet av islänningarna för att inte fullfölja förhandlingarna. Det har inte funnits en majoritet för isländskt inträde i unionen någon gång sedan ansökan om medlemskap lämnades in sommaren 2009.

Jón Bjarnason petades med motiveringen att han utan samråd med övriga partikamrater gjort upp med Självständighetspartiet och Framstegspartiet. Även om Gröna vänstern är emot EU-medlemskap har partiet ändå i koalition med Socialdemokraterna stått bakom processen. Att Jón Bjarnason nu avvek från ramverket för partiernas samarbete riskerade regeringssamarbetets framtid.

Som kompensation erbjöds Jón Bjarnason plats i andra nämnder men tackade nej. Han har sedan tidigare meddelat att han inte ställer upp för omval för Gröna vänstern.

När alltinget samlades i går kom beskedet att han lämnar Gröna vänsterns alltingsgrupp men inte partiet. Han kommer att sitta kvar i parlamentet som politisk vilde.

Avhoppet är det femte från Gröna vänstern under mandatperioden. Tidigare avhoppare är Atli Gíslason, som i dag är politisk vilde, Lilja Mósesdóttir, som företräder Solidaritet, Ásmundur Einar Daðason, som representerar Framstegspartiet, och Guðfríður Lilja Grétarsdóttir, som valde att lämna alltinget i förtid. Dessutom har Róbert Marshall lämnat Socialdemokraterna för Ljus framtid.

Stödet för regeringen krymper nu till 30 av 63 mandat. Direkt efter valet hade den rödgröna koalitionen en klar majoritet med 35 mandat.

Jón Bjarnasons besked behöver inte nödvändigtvis innebära att regeringens möjligheter att driva igenom sin politik minskar. Jón Bjarnason har redan gått emot koalitionens linje i flera avgörande frågor och har, ända sedan han petades från posten som jordbruks- och fiskeminister för ett drygt år sedan, i allt större utsträckning röstat efter eget huvud. Han röstade exempelvis inte ja till budgetpropositionen för 2013, utan lade tillsammans med resten av oppositionen ned sin röst.

Jón Bjarnason har representerat Gröna vänstern i alltinget sedan partiet grundades 1999. Han säger i Morgunblaðið att han kommer att fortsätta att driva de frågor som finns i partiprogrammet, men att han inte kan ställa sig bakom den EU-anpassning som han upplever sker inom flera områden. Denna står också i strid med partiprogrammet liksom många av de andra kompromisser Gröna vänstern tvingats till i regeringssamarbetet med Socialdemokraterna:
"Motståndet mot EU-medlemskap är ett av Gröna vänsterns grundläggande politiska mål. Partiet grundades bland annat kring en självständig utrikespolitik och att vi inte skulle ansöka om medlemskap i EU. Denna linje har jag följt och varit trogen. När kravet kom på mig att jag skulle få avsked från utrikesnämnden på grund av min hållning, som alltjämt enligt min mening är partiets hållning, så fylldes bägaren."
Här kan du läsa mer om Jón Bjarnason och turerna kring Islands ansökan om EU-medlemskap.

Dagens citat

"The Gordon Brown government decided, to its eternal shame, to put the Icelandic government on a list of terrorist states and terrorist phenomena. We were there together with al Qaeda and the Taliban on that list. ... We have not forgotten that in Iceland. ... Gordon Brown will be long remembered in my country for centuries to come, long after he has been completely forgotten in Britain."

President Ólafur Ragnar Grímsson i Sky News om den brittiska terrorstämplingen av Landsbanki, centralbanken och finansdepartementet.

onsdag 23 januari 2013

Cristian Dan Preda om Islands förhandling om EU-inträde



Rumänen Cristian Dan Preda är föredragande inför Europaparlamentet när det gäller Islands förhandlingar om EU-medlemskap. Ovan kan du se honom intervjuas av Eyjans Þorfinnur Ómarsson. Han förklarar bland annat varför EU har valt att vänta med de svåraste förhandlingsavsnitten till sist.

Minister: Isländsk EU-omröstning kan dröja till 2015

Det kan dröja ända till 2015 innan Island folkomröstar om EU-medlemskap. Det hävdar finansminister Katrín Júlíusdóttir i en intervju i Wall Street Journal. Hennes främsta argument för isländskt inträde i unionen är euron eftersom hon anser att Island är för litet för att ha en egen valuta. Hon efterlyser också en saklig inhemsk debatt om för- och nackdelar med att gå med i EU.

När Island sommaren 2009 ansökte om EU-medlemskap trodde både medlemskapsförespråkarna inom regeringen och företrädare för unionen att förhandlingarna skulle gå rekordsnabbt. Island sågs som en stabil demokrati och marknadsekonomi som genom EES-avtalet redan införlivat majoriteten av EU:s regelverk i den inhemska lagstiftningen.

Förhoppningen var inte bara att hinna före Kroatien in i unionen. Målet var att helst hinna slutföra förhandlingarna inom tolv till arton månader. Det skulle i sin tur ha inneburit inträde redan under 2011.

EU:s ställningstaganden i Icesave-tvisten och makrillkriget har dock försenat förhandlingarna. Även stridigheterna inom regeringen har bidragit till att spräcka tidsplanen. Under sin tid som fiske- och jordbruksminister gjordes exempelvis knappt några förberedelser alls för att inleda förhandlingar om jordbruket, ett av de på förhand svåraste områdena att lösa.

Splittringen inom regeringen tvingade till sist Socialdemokraterna - koalitionens EU-vänliga parti - att frysa förhandlingarna om medlemskap inför vårens alltingsval. Annars riskerade regeringssamarbetet med Gröna vänstern att spricka. Beslutet har dock fått hård intern kritik, och många befarar att det öppnar dörren för ytterligare väljarflykt till Ljus framtid, det nystartade mittenpartiet som liksom Socialdemokraterna förespråkar att förhandlingarna ska fullföljas och att islänningarna sedan får ta ställning till frågan om EU-inträde i en folkomröstning.

En av Socialdemokraternas mest uttalade EU-vänner är finansminister Katrín Júlíusdóttir. Hon vill också se ett isländskt inträde i EMU. I Wall Street Journal säger hon att medlemskapet - som hon bedömer som den i nuläget hetaste politiska frågan - är nödvändigt för att ge ekonomin stabilitet:
"Iceland needs to join the European Union and adopt the euro because it would give the country an economic boost and expand its influence in decision-making. ... We would be a sovereign nation working with other sovereign nations on our future, working together to raise the standard of living."
Katrín Júlíusdóttir anser inte, till skillnad från många EU-motståndare, att ett medlemskap innebär att Island avsäger sig rätten till självbestämmande. Hon säger sig också vara besviken över att EU-debatten hittills inte präglats av argument för och emot medlemskap, utan att den i stället ofta kännetecknas av osakliga utspel.

Hon räds inte de ekonomiska svårigheter som just nu plågar många länder inom euroområdet. Katrín Júlíusdóttir ser EU som en stark och stabil ekonomisk enhet som kommer att klara av att hantera problemen. Där talar storleken och euron för unionen. Island är enligt finansministern däremot för litet för att ha en egen valuta.

Men det kommer att ta tid innan det blir någon förändring. Katrín Júlíusdóttir säger i intervjun att det kan dröja ända till år 2015 innan det blir dags att folkomrösta om EU-medlemskap - och möjligheten till en folkomröstning före hösten 2014 bedömer hon som orealistisk.

Om Socialdemokraterna skulle fortsätta att regera efter valet och lyckas ingå en koalition som inte tummar på löftet om att fortsätta förhandlingarna återupptas de inom nya områden under sommaren eller hösten. Vad gäller den svåraste och viktigaste frågan, fisket, blir det ingen förhandlingsstart så länge Irland är EU:s ordförandeland.

Irland säger nämligen nej till att öppna området så länge det inte finns en uppgörelse om makrillfisket i Nordostatlanten. En sådan överenskommelse, som i dagsläget inte är möjlig utan avsevärda isländska eftergifter, lär inte den svaga rödgröna koalitionen försöka sig på inför valet. Inget tyder heller på att regeringen skulle vara redo att kompromissa i frågan i någon större utsträckning.

Här kan du läsa mer om makrillkriget.