måndag 30 september 2013

Isländsk skuggregering i eget tv-program



Tv-kanalen Ínn gav nyligen både Geir H. Haarde och Sigmundur Davíð Gunnlaugsson egna pratprogram om politik och ekonomi. Nu är det dags för oppositionen - skuggregeringen - att få ett eget program i Skuggaráðuneytið. Där ska Ljus framtid representeras av Heiða Kristín Helgadóttir, Gröna vänstern av Katrín Jakobsdóttir, Socialdemokraterna av Katrín Júlíusdóttir och Piratpartiet av Birgitta Jónsdóttir - som dock ännu inte lyckats dyka upp. I det senaste avsnittet samtalar Heiða Kristín Helgadóttir med piraten Helgi Hrafn Gunnarsson och Þórður Snær Júlíusson, chefredaktör för nya e-magasinet Kjarninn.

Jón Gnarr om Morgunblaðið och minnet efter fadern

Han döptes till Jón Gunnar Kristinsson. Blev tidigt sällan kallad annat än Jónsi Pönk eller Jón Gnarr - förutom de mindre smickrande smeknamnen Ljóti och Rauðskalli Brennivínsson. Så småningom fick han myndigheterna att åtminstone acceptera Gnarr som mellannamn, och i folkbokföringen står det därför Jón Gnarr Kristinsson. Men av Självständighetspartiet - och i synnerhet Morgunblaðiðs chefredaktör Davíð Oddsson - kallas Reykjavíks borgmästare alltjämt Jón Gunnar Kristinsson.

Många gånger har Davíð Oddsson avslutat sina ledare med att Bästa partiet är ett skämt som inte längre är roligt. Och många gånger refererar han till Reykjavíks borgmästare Jón Gnarr som Jón Gunnar Kristinsson.

Förhållandet mellan Morgunblaðið och Bästa partiet har länge varit kyligt. Från tidningens sida sjönk det under frystemperaturen redan vid valsegern för snart fyra år sedan. Jón Gnarr sade då att han tyckte att Hanna Birna Kristjánsdóttir, som då var Självständighetspartiets ledare i kommunen, var en utmärkt person men att hon representerade ett parti vars politik han inte kunde ställa sig bakom. När det gällde Socialdemokraternas Dagur B. Eggertsson var förhållandet det omvända. Valet föll ändå på Socialdemokraterna.

När den styrande koalitionen våren 2011 aviserade stora besparingar inom förskolor och grundskolor gick Självständighetspartiet till attack både i fullmäktige och i tidningen. Kritikstormen var det första tuffa politiska provet för Bästa partiet. I fullmäktiges talarstol gick Jón Gnarr till motangrepp mot vad han kallade osaklig rapportering och något som närmade sig politisk förföljelse.

Frosten har inte tinat upp sedan dess. Davíð Oddsson kallar Bästa partiet för ett socialdemokratiskt parti och anstränger sig för att inte kalla Jón Gnarr just Jón Gnarr. I stället får borgmästaren på ledarsidan i regel heta Jón Gunnar Kristinsson.

Jón Gnarrs far, Kristinn Óskarsson, föddes år 1918 i Reykhólar och dog 2008 i Reykjavík. Han arbetade fram till pensionen som polis i Reykjavík, men tillbringade också många somrar som anställd vid Hótel Bjarkalundur någon mil utanför födelseorten. När Jón Gnarr skapade karaktären Georg Bjarnfreðarson var den till stor del baserad på fadern. Han skriver också om honom i de självbiografiska romanerna Indjáninn och Sjóræninginn.

Fadern beskrivs som en på många sätt förunderlig person. Han var dessutom uttalad kommunist. Något som både han själv och Jón Gnarr trodde var anledningen till att han aldrig befordrades inom polisen. Den som ville förbättra sina karriärmöjligheter skulle i stället gå med i Självständighetspartiet.

Facebook skriver Jón Gnarr nu om relationen till sin far och relationen till Morgunblaðið, två saker som han anser har ett visst samband:
"Det märkliga är att de som kallar mig Kristinsson ofta är självständighetspartister. Morgunblaðið, Självständighetspartiets språkrör, gör det nästan dagligen och på något konstigt sätt är det som om Självständighetspartiets mobbning mot min far fortsätter genom mig. Jag skäms inte för min far. Jag har försonats med honom i dag och är stolt över att vara son till denna märkliga, tappra och ovanliga människa. Det sägs att döden har tre steg. Det första är när man ger ifrån sig det sista andetaget och ögonen öppnas på nytt. Det andra steget är när man begravs. Det tredje och sista steget är när någon säger människans namn en sista gång. Jag vill därför tacka Morgunblaðið för att hålla minnet av min far och hans märkliga historia levande."
Här kan du läsa mer om Jón Gnarr och Morgunblaðið.

Akranes vill gå ihop med grannkommunerna

Akranes vill gå ihop med grannkommunerna Borgarbyggð, Hvalfjarðarsveit och Skorradalshreppur. En storkommun på västra Island med över 10 000 invånare skulle enligt ett enigt kommunfullmäktige lägga grunden för bättre service till medborgarna. Kommunchefen Regína Ásvaldsdóttir får nu uppdraget att undersöka förutsättningarna för ett samgående.

Island har i dag sex kommuner med fler än 10 000 invånare - i tur och ordning Reykjavík, Kópavogur, Hafnarfjörður, Akureyri, Reykjanesbær och Garðabær. Nu vill Akranes bli den sjunde genom ett samgående med tre grannkommuner. Vid årsskiftet hade Akranes 6 625 invånare, Borgarbyggð 3 469, Hvalfjarðarsveit 610 och Skorradalshreppur 57.

Förslaget lades av självständighetspartisterna Gunnar Sigurðsson och Einar Brandsson, men röstades igenom med nio röster mot noll. Kommunchefen Regína Ásvaldsdóttir får nu uppdraget att undersöka grannarnas intresse för ett samgående. Om förutsättningarna finns ska sedan en utredning göras över hur sammanslagningen kan genomföras.

I förslaget skriver Gunnar Sigurðsson och Einar Brandsson att större kommuner har bättre förutsättningar att klara av de uppgifter som överförs från staten till kommunerna. Under de senaste åren har det bland annat handlat om grundskolor och personer med funktionshinder. De fyra kommunerna har sedan tidigare ett omfattande samarbete inom bland annat kollektivtrafik, hamnar och energi.

Större kommuner fungerar enligt självständighetspartisterna som en garant för goda möjligheter att ge invånarna god service. Samgåenden ger därför också vässad konkurrenskraft.

Island har i dag 74 kommuner. Den rödgröna regeringen ville minska antalet till 20 till år 2022. Inrikesminister Ögmundur Jónasson, som ansvarade för kommunfrågorna, ville dock inte tvinga fram några samgåenden. Efterträdaren Hanna Birna Kristjánsdóttir förespråkar samma linje. Hon ska enligt Gunnar Sigurðsson och Einar Brandsson nyligen ha sagt att regeringen inte kommer att agera för att minska antalet kommuner, utan att sådana initiativ måste komma från medborgarna.

Både Hvalfjarðarsveit och Borgarbyggð är kommuner som bildades genom sammanslagningar i samband med kommunalvalen år 2006. Borgarbyggð har Borgarnes som centralort. En nyckelfråga vid ett samgående skulle sannolikt bli hur kommunen skulle fördela verksamheten mellan städerna Akranes och Borgarnes. Akranes är visserligen nästan dubbelt så stort, men utan en ansenlig del av verksamheten kvar i Borgarnes lär förutsättningarna för ett ja vara små.

Hvalfjarðarsveit är något av ett isländskt skatteparadis med starka finanser. Anledningen är de stora skatter som kommunen får in från hamnen och industrierna i Grundartangi vid Hvalfjörður. Skorradalshreppur är sett till antalet invånare Islands näst minsta kommun - bara Árneshreppur i nordväst är mindre - och brukar i regel kunna ståta med full sysselsättning.

Om politikerna i de fyra kommunerna kan enas kommer frågan om ett samgående att avgöras av invånarna vid en folkomröstning.

Här kan du läsa mer om Akranes.

Dagens citat

"I believe that Iceland is now at a certain turning point. The last elections resulted in a good parliamentary majority of two parties that share a clear vision on how to bolster investments in Iceland and attract investors. This centre-right coalition, these two parties, which have long co-operated in government in the past, have a good record when it comes to increasing economic growth, lowering public debt and keeping state finances in good order. Those are three very important dishes on the investor´s menu."

Statsminister Sigmundur Davíð Gunnlaugsson i sitt tal vid Iceland Investment Forum i London.

söndag 29 september 2013

Dagens bonuscitat

"I am not speaking with Julian, I haven’t spoken with him for a while. ... I left Wikileaks a long time ago and our friendship soured, so I’m just doing my thing and he’s doing his. I’m primarily focusing on trying to bring about legal change not only in Iceland, but elsewhere. That’s the path that I’ve been taking."

Birgitta Jónsdóttir, alltingsledamot för Piratpartiet och tidigare för Medborgarrörelsen och Rörelsen, i New Republic om samarbetet med Wikileaks.

130 namnlösa isländska glaciärer ska döpas

Omkring 130 namnlösa isländska glaciärer ska nu döpas inför publiceringen av en internationell jökelatlas som ges ut nästa år. Glaciärerna har länge varit okända eftersom de till så sent som år 1996 var täckta av snö. Det är den snabba avsmältningen som gjort dem synliga och som därmed också gjort det möjligt att klassa dem som glaciärer, skriver Morgunblaðið.

Oddur Sigurðsson, geolog vid Veðurstofa Íslands, håller tillsammans med forskarkollegor på att ta fram en karta över Islands samtliga glaciärer. Bland dem finns cirka 130 små glaciärer som saknar namn. Majoriteten av dem ligger i obefolkade fjällområden på bägge sidorna om Eyjafjörður i norr.

Många av glaciärerna har upptäckts under de senaste åren. I modern tid var de som störst omkring år 1890. Sedan dess har de minskat snabbt. Vatnajökull har förlorat 7 procent av sin yta, medan lilla Ok - som just därför inte längre räknas som en jökel - har tappat hela 75 procent.

I bokserien Satellite Image Atlas of the World handlar det elfte bandet just om glaciärer. För att kunna bidra med en komplett lista har nu Oddur Sigurðsson gett sig ut bland närboende för att försöka hitta så många lokala namn som möjligt som aldrig hamnat på kartorna. Många av de glaciärer som saknar namn var snötäckta så sent som 1996. Det är också skälet till att de inte namngivits tidigare, rapporterar Morgunblaðið.

Här kan du läsa mer om Ok.

Mångmiljonutdelning för Arnaldur Indriðason

På försäljningslistorna är det jämnt, men Arnaldur Indriðasons plånbok är betydligt tjockare än Yrsa Sigurðardóttirs. Förra året plockade han ut 40 miljoner isländska kronor från egna bolaget Gilhagi. Yrsa Sigurðardóttir nöjde sig med 9,5 miljoner i utdelning från sitt aktiebolag. Det skriver Viðskiptablaðið, som har tagit del av de två succéförfattarnas årsredovisningar.

Arnaldur Indriðason har nu sålt över tio miljoner böcker. På Island har flera av hans deckare sålt i omkring 30 000 exemplar, vilket innebär att de finns i mer än vart tionde hushåll. På hemmaplan är Yrsa Sigurðardóttir ikapp försäljningsmässigt, men i utlandet är Arnaldur Indriðason än så länge den som säljer bäst av de två.

Förra året plockade Arnaldur Indriðason ut 40 miljoner isländska kronor från Gilhagi, det aktiebolag som tar hand om alla intäkter från författarskapet. Det innebär ett snitt på 3,3 miljoner i månaden. Gilhagi gjorde då en vinst på 139 miljoner och hade tillgångar på 479,5 miljoner. Sedan bolaget grundades år 2003 har han tagit ut totalt 294 miljoner i utdelning.

Yrsa Sigurðardóttir gjorde 2012 en vinst på 13,6 miljoner. Hon plockade ut 9,5 miljoner under året, något som motsvarar ett snitt på 790 000 isländska kronor i månaden. Sedan aktiebolaget grundades år 2005 har hon plockat ut 24,9 miljoner. Bolaget hade vid årsskiftet tillgångar på 21 miljoner, rapporterar Viðskiptablaðið.

Här kan du läsa mer om Arnaldur Indriðasons försäljningsframgångar.

Dagens citat

"To be an Icelander is to talk. The language is what makes us Icelanders."

Jón Kalman Stefánsson i The Independent om sitt författarskap.

lördag 28 september 2013

Dagens bonuscitat

"We had strong winds coming down in September when cold glacier air meets warmer air. We had Sean Penn’s trailer capsize in the wind. We had to dig through (his possessions) and collect his weights so he could train in his hotel. It was that kind of weather where we were held inside the hotel for two days."

Leifur Dagfinnsson, en av grundarna av produktionsbolaget True North, i Huffington Post om inspelningen av den amerikanska långfilmen The Secret Life of Walter Mitty på Island.

Surtsey på frimärke 50 år efter utbrottet

Den 14 november 1963 trängde ett vulkanutbrott igenom Atlantnattens stilla lugn och sprutade enorma mängder vulkaniskt material upp i luften. Utbrottet pågick i nästan fyra år, och när det upphörde hade Västmannaöarna fått sin yngsta, sydligaste och näst största medlem belägen knappa två mil från huvudön Heimaey. Sedan dess har Surtseys storlek halverats från 2,65 kvadratkilometer i juni 1967 till 1,3 kvadratkilometer sommaren 2012.

Erosionen kommer att fortsätta att minska öns storlek. Forskarna tror dock att den innersta kärnan är tillräckligt hård för att under överskådlig tid kunna stå emot Atlantens vågor.

Samtidigt fortsätter växtligheten att breda ut sig över Surtsey och många fågelarter häckar på ön varje sommar. Det mest sannolika är att ön slutar som de övriga minstingarna i ögruppen, som en liten vulkanisk ö täckt av grönska och med ett rikt fågelliv.

Íslandspóstur gav nyligen ut ett frimärke föreställande Surtsey. Frimärket visar hur ön ser ut i dag. Syftet är att minnas femtioårsdagen av det utbrott som skapade Surtsey.

Här kan du läsa mer om Surtsey.

Kallaste augusti i Reykjavík på 20 år

Inte sedan 1993 har augusti varit så sval i Reykjavík som i år. Månadens medeltemperatur var 10,1 grader, enligt statistik från Veðurstofa Íslands. Dessutom var soltimmarna ovanligt få och nederbörden ovanligt riklig i den isländska huvudstaden. På östra Island var det betydligt varmare och i Egilsstaðir var årets sommar den sjätte varmaste någonsin.

Medeltemperaturen i Reykjavík var i augusti 10,1 grader. Det är 0,2 grader lägre än medelvärdet för perioden 1961 till 1990 och hela 1,6 grader under snittet för de senaste tio åren. Så svalt har det inte varit i Reykjavík i augusti sedan 1993.

Men i större delen av landet har vädret varit snäppet varmare än normalt. I Stykkishólmur var medeltemperaturen 9,9 grader (plus 0,3 grader över genomsnittet för perioden 1961 till 1990), Bolungarvík 9,3 grader (+0,7), Akureyri 10,6 grader (+0,6), Egilsstaðir 10,3 grader (+0,7), Dalatangi 9,8 grader (+1,5), Teigarhorn 10,2 grader (+1,4), Höfn 10,1 grader (oförändrat), Stórhöfði på Hemön 9,8 grader (+0,2), Hveravellir 5,9 grader (-0,3), Árnes 10,0 grader (-0,2) och Byggð 9,5 grader (+0,3).

Månadens högsta medeltemperatur, 10,7 grader, uppmättes i Neskaupstaður och Skarðsfjöruviti. Kallast i befolkade områden var det i Möðrudalur, 7,6 grader, och på höglandet vid Brúarjökull, 3,0 grader. Den högsta temperaturen, 22,0 grader, uppmättes den 2 augusti vid Þingvellir. Bara sju dagar under augusti nådde temperaturen minst 20 grader i någon del av landet.

Den lägsta temperaturen, -3,5 grader, registrerades den 31 augusti vid Þverfjall. Kallast i bebyggelse var det den 1 augusti, då -2,4 grader noterades i Brúsastaðir.

I Stykkishólmur föll 111,4 millimeter nederbörd under augusti. Hälften, hela 55,2 millimeter, kom den 30 augusti. Den totala nederbörden är mer än dubbelt så stor som normalt och den mest omfattande sedan augusti 1976. Aldrig tidigare har så mycket nederbörd fallit under ett augustidygn som i år. Nederbördsmätningarna i Stykkishólmur började år 1856.

Även Reykjavík fick med 86,3 millimeter betydligt mer nederbörd än vanligt. I Akureyri var det däremot ovanligt torrt med bara 18,8 millimeter nederbörd.

Med 135,3 soltimmar var augusti även ovanligt solfattig i Reykjavík. Årets siffra är 19 timmar lägre än snittet för perioden 1961 till 1990, och hela 54 timmar färre än medelvärdet för de senaste tio åren. Lika solfattigt har det inte varit sedan år 2000. Också i Akureyri visade sig solen mindre än normalt, bara 99,9 timmar vilket är 36 timmar färre än genomsnittet.

I Egilsstaðir har medeltemperaturen under de tre sommarmånaderna varit 10,6 grader, den sjätte varmaste sommaren sedan mätningarnas början år 1954. I Reykjavík är motsvarande siffra 10,3 grader och i Akureyri 11,1 grader. Medan temperaturen i norr ligger över snittet för den senaste tioårsperioden ligger den i söder klart under snittet.

Här kan du läsa mer om vädret på Island.

Dagens citat

"Människor verkar vara ganska optimistiska inför vintern. Det finns ingen anledning att tro annat än att det kan bli en bra vinter.

Erna Hauksdóttir, vd för branschorganisationen Samtök ferðaþjónustunnar, i Morgunblaðið om turistnäringens förhoppningar inför vintersäsongen.

fredag 27 september 2013

Birgitta Jónsdóttir om arbetet med ny isländsk medielag



År 2010 klubbade alltinget en avsiktsförklaring som brukar kallas Icelandic Modern Media Initiative. Det är i dagsläget närmast ett ramverk utan innehåll. Syftet var att skapa världsledande lagstiftning om källskydd, förtalsturism, pressfrihet, informationsfrihet och yttrandefrihet. Än så länge återstår dock flera år av arbete innan planerna kan bli verklighet. En av initiativtagarna var Birgitta Jónsdóttir, då alltingsledamot för Medborgarrörelsen och senare Rörelsen och Piratpartiet, och ovan talar hon om arbetet med projektet.

Recension: Sten Sjögren: Island efter ragnarök

Islands ekonomi omgärdas i dag av fler frågetecken än för ett par år sedan. Tillväxtutsikterna backar och prognoserna för den ekonomiska utvecklingen skrivs ned gång på gång. Samtidigt tycks den borgerliga regeringen lika rådvill som den rödgröna när det gäller frågan om kapitalkontrollerna. Alla är överens om att de måste bort för att utlänningar ska kunna investera i landet. Men ingen vet hur. Och alla tänkbara vägar är kantade av varningstecken för skenande inflation, sviktande krona och en ny fastighetsbubbla. Utan skrotade kapitalkontroller är statsskulden på väg att springa ifatt tillväxten. Utan en lösning blir läget akut redan under denna mandatperiod.

Det är ett av många skäl till varför det är ett Sisyfosjobb att begripa syftet med den här boken. Den låter som en samling pressmeddelanden från den tidigare rödgröna regeringen, saknar analytisk skärpa, ropar efter djupare insikt och är skriven på en murvelprosa så klyschimpregnerad att det framstår som ett nöje att sitta och stirra på harðfiskur som torkar.

Och så den direkt pinsamma korrekturläsningen. Trots att Island efter ragnarök närmast fungerar som en propagandamegafon för Jóhanna Sigurðardóttirs fyra år vid makten lyckas Sten Sjögren inte en enda gång i boken stava den tidigare statsministerns namn rätt. Trots att inga särisländska bokstäver används.

Tyvärr säger det en hel del om nivån. Det hade varit bättre att byta in klyschorna mot en korrekturläsare, en redaktör och lite research utöver vältuggade basfakta. Något som hade kunnat ge en egen infallsvinkel eller en röd tråd starkare än det självutplånande sago- och metafortrams om Egill Skallagrímsson och malströmmar som nu ska ge Island efter ragnarök något slags ramar. Det går till exempel att säga mycket om Davíð Oddsson - men liknelserna med Egill Skallagrímsson är på en så erbarmlig nivå att kinderna rodnar och flosklometern slår i botten. För att lyckas med så djärva grepp krävs både kunskap och stil.

Det behöver inte nödvändigtvis bara vara ambitionen som tryter. Den som inte kan isländska får än i dag nöja sig med skåpmat som redan serverats åtskilliga gånger - och det som hittills erbjudits på svenska och engelska spänner från magra till korkade historier om kraschen.

Om boken har något slags förtjänst är det att Sten Sjögren lyckas undvika många av de vanligaste vandringssägnerna om Island och krisen. Och faktafelen är jämfört med spöregnet av korrmissar förvånansvärt få.

Trots korta kapitel - kompletta med krystade klipphängare och wikipediansk ton - är boken spretig och ostrukturerad. Här finns inga ansatser till en sammanhållen berättelse. Händelser och basfakta tuggas om på flera ställen, men författaren tar dem aldrig vidare. Det blir lite som att läsa tidningsartiklar i slumpvis ordning. Det funkar en stund innan upprepningarna blir irriterande. Det är här den där redaktören hade behövts.

Allt stannar därför vid kafferastanalyser - ungefär som en höjdhoppare som bara står och stirrar på ribban men aldrig hoppar, som Sten Sjögren själv skriver någonstans. Han tar sats gång på gång men stampar på samma fläck utan att föra några resonemang som klarar sig över ribban.

Det förefaller som om varken författaren eller redaktören bestämt sig för vilken historia som ska berättas. Å ena sidan talas det om ett land som "visar de ekonomiska musklerna" och visar hur en finanskris kan bekämpas. Å andra sidan talas det i förbigående om nedskärningar och svåra konsekvenser. Ändå väljer författaren att skildra Jóhanna Sigurðardóttirs historieskrivning med skattehöjningar och åtstramningar som ett framgångsrecept. Det är en slutsats som, med den svaga ekonomiska utvecklingen i åtanke, hade förtjänat en diskussion.

Visserligen gick regeringen inte så långt i sina besparingar inom den offentliga sektorn som Internationella valutafonden ibland förespråkade, men bilden som ges, av ett välfärdssystem där det bara osthyvlades, står på rangliga ben. Var tionde sjukvårdskrona, var fjärde poliskrona, var tredje universitetskrona och varannan infrastrukturkrona försvann exempelvis på många håll. Det berättar inte Sten Sjögren.

En annan bild som ständigt dyker upp är att det isländska folkets besparingar räddades samtidigt som skattebetalarna slapp stå för räkningen för finansvikingarnas härjningar utomlands. Någon gång antyder författaren att det kanske inte riktigt var så enkelt. Samma sak med de affärsmän och bankirer som utreds för brott. Det är också där det börjar bli besvärligt att Island efter ragnarök är en bok som konsekvent vägrar gå på djupet. Den stannar vid lösa trådar som aldrig sammanfogas.

Bland åtalade och dömda återfinns - till exempel - också många som samtidigt välkomnats av Seðlabanki Íslands som nygamla investerare. Varken åtal eller domar har heller varit något hinder för att genom centralbanken få köpa rabatterade isländska kronor för att lägga beslag på samma bolag där samma personer i samband med krisen enligt åklagare eller domstol gjorde sig skyldiga till brott.

Men Sten Sjögren skrapar bara på ytan och väjer i denna faktatunna och insiktsglesa berättelse för det mesta som komplicerar bilden. Vad någon skulle kunna lära av Islands väg in och ut ur krisen förblir därför oklart. Tyvärr lika oklart som vad någon skulle kunna lära sig av Island efter ragnarök.

Betyg: En påse Djúpur.

Tre av fyra vill behålla inrikesflyget i Reykjavík

Tre av fyra islänningar vill behålla inrikesflygplatsen på Vatnsmýrin i Reykjavík. Bara var sjätte förespråkar en flytt av inrikestrafiken. Reykjavíkborna är mer positiva till att flytta flygplatsen än landsbygdsbefolkningen, men även i den isländska huvudstaden vill en majoritet behålla flygplatsen på Vatnsmýrin. Det visar en opinionsundersökning utförd av Maskína.

Inrikesflygplatsen i Reykjavík är en ständig stridsfråga. Mycket tyder på att den kan bli en av de viktigaste frågorna i vårens kommunalval. Bästa partiet och Socialdemokraterna vill flytta flygplatsen från Vatnsmýrin och använda marken för bostäder. Men både i alltinget och på landsbygden är motståndet mot planerna stort.

Landsbygdskommun efter landsbygdskommun har protesterat mot en flytt. En namninsamling för att behålla flygplatsen på Vatnsmýrin har samlat närmare 70 000 underskrifter. Bakom initiativet står enligt DV den nyliberala opinionssajten AMX, som är lojal med Självständighetspartiets tidigare ledare Davíð Oddsson.

Jón Gnarr, borgmästare i Reykjavík, tog nyligen tillsammans med andra kommunpolitiker emot underskrifterna. Han sade i Morgunblaðið att han förväntat sig att ännu fler islänningar skulle ha undertecknat namninsamlingen.

Den styrande koalitionen i Reykjavík har hittills utnyttjat kommunens makt över stadsplaneringen som ett sätt att inleda avvecklingen av inrikesflygplatsen. Målet är att stänga en av banorna redan år 2016. Det skulle göra att flygplatsen betydligt oftare skulle tvingas att stänga vid ogynnsamma väderförhållanden.

Marken ägs både av kommunen och staten. I alltinget har politiker börjat argumentera för att hela flygplatsen ska klassas som ett nationellt intresse och därmed hamna under statlig kontroll. Det skulle omöjliggöra en flytt framtvingad av Reykjavíks kommun.

Argumenten för att behålla inrikesflygplatsen på Vatnsmýrin är att närheten till Reykjavíks centrum är av stor vikt för landsbygdsbefolkningen. Närheten till landets mest avancerade sjukhus framhålls också. Vid akuttransporter kan några få minuter ha avgörande betydelse - och där ses alternativet, en flytt till Hólmsheiði, som betydligt sämre.

Hólmsheiði ligger högre vilket betyder mer nederbörd som faller som snö i stället för regn och lägre temperaturer. Väderförhållandena, med mer vindar och mer dimma, sägs också vara avsevärt sämre än på Vatnsmýrin. Att bygga nytt ses av rikspolitikerna också som en alldeles för dyr lösning.

Alla som vill se en flytt av inrikesflygplatsen förespråkar dock inte Hólmsheiði. Många ser hellre att även inrikesflyget skulle använda den internationella flygplatsen i Keflavík. Där är dock motståndet från landsbygden kompakt eftersom det skulle innebära en fördubbling av restiden.

Hela 72,2 procent vill inte flytta flygplatsen från Vatnsmýrin. Av dessa uppger 60,4 procent att de känner mycket starkt för att behålla flygplatsen där den är nu. Bara 17,4 procent vill flytta inrikesflyget medan 10,3 procent varken är för eller emot en flytt. Det visar en opinionsundersökning utförd av Maskína.

Landsbygdsbefolkningen är mer positivt inställd till en framtid på Vatnsmýrin, men även bland Reykjavíkborna är en majoritet för att inte flytta flygplatsen. Kvinnor är i högre utsträckning än män för Vatnsmýrin medan högskoleutbildade oftare vill se en annan placering.

En mätning utförd av MMR på uppdrag av Hjartað í Vatnsmýrinni, det nätverk som står bakom namninsamlingen mot en flytt av flygplatsen, ger ett liknande resultat. Där uppger 71,8 procent av Reykjavíkborna att de vill behålla inrikesflyget på Vatnsmýrin.

Det största motståndet mot en flytt finns bland Framstegspartiets väljare. Där säger hela 89,2 procent att flygplatsen inte bör flyttas. Samma åsikt har 87,2 procent av Självständighetspartiets sympatisörer, 65,1 procent av Gröna vänsterns väljare, 62,1 procent av Ljus framtids anhängare, 46,3 procent av Piratpartiets sympatisörer och 44,9 procent av Socialdemokraternas väljare.

Också en mätning utförd av Capacent Gallup på uppdrag av RÚV visar att en majoritet inte vill flytta flygplatsen. Hela 73 procent av Reykjavíkborna vill även i fortsättningen att inrikesflygets nav ska finnas på Vatnsmýrin - en åsikt som delas av hela 90 procent av landsbygdsbefolkningen. Utslaget på hela landet förespråkar 82 procent Vatnsmýrin som framtida flygplats.

Bland dem som vill flytta inrikesflyget var Keflavík det populäraste alternativet med hela 65 procent. Hólmsheiði, som av många har förts fram som alternativ till Vatnsmýrin, nämns bara av 15 procent.

Här kan du läsa mer om debatten om inrikesflyget.

Dagens citat

"Det behövs mycket mer att maten används som dragplåster för turister. Till exempel för vinterturism borde maten vara ledstjärna, att människor kommer hit på matresor, åker och besöker bönder på landet och ger sig även ut med båt och fångar fisk på lina. Så får de uppleva primärproduktionen och där finns våra största möjligheter."

Baldvin Jónsson, som i tjugo års tid arbetat med att marknadsföra isländska livsmedel utomlands, säger i Morgunblaðið att turistnäringen inte tillräckligt utnyttjar maten för att locka besökare till landet.

torsdag 26 september 2013

Premiär för isländsk tiotusenkronorssedel

Den första nya isländska sedeln på arton år presenterades i går av centralbankschefen Már Guðmundsson. Sedeln har valören 10 000 kronor och är tillägnad poeten Jónas Hallgrímsson. När tiotusenkronorssedeln börjar användas den 24 oktober släpps fyra miljoner sedlar ut på marknaden. Syftet med tiotusenlappen är enligt ett pressmeddelande att minska antalet sedlar som cirkulerar.

Hög inflation och låg valutakurs gjorde att Seðlabanki Íslands bestämde sig för att lansera en ny sedel värd 10 000 isländska kronor. Den tidigare högsta valören var 5 000 kronor. Efter krisen bedömdes den som för låg. För att minska antalet sedlar som cirkulerar valde därför centralbanken att dubbla valören.

I dag finns drygt 42 miljoner sedlar i cirkulation. Av dessa svarar femtusenlappen för hela 86,1 procent.

Den nya sedeln visades upp i går och lanseras den 24 oktober. Inledningsvis har fyra miljoner nya sedlar. De transporteras till Island i 80 trälådor där varje låda rymmer 50 000 sedlar, alltså 500 miljoner kronor.

Tiotusenkronorssedeln är tillägnad poeten Jónas Hallgrímsson. På sedeln syns också olika fjäll, poesi av Jónas Hallgrímsson och en kammussla och en ljungpipare. Den har formgivits av Kristín Þorkelsdóttir, som har ansvarat för samtliga isländska sedlar sedan 1981.

Senast Seðlabanki Íslands gav ut en ny sedel handlade det om valören 2 000 kronor. Den introducerades 1995.

Kattjakt slutade lyckligt - om inte myndigheterna ingriper

Husse och matte tog in på Hótel Natura i Reykjavík. Katten Nuk bestämde sig för att smyga ut och upptäcka Island på egen hand. Efter ett dygn på rymmen hittades katten på flygplatsområdet. Det blir nu upp till myndigheterna att avgöra om Nuk ska avlivas eller får följa med husse och matte till USA. Myndigheterna avgör också om matte ska åtalas. Den danska ägaren av katten riskerar i så fall upp till två års fängelse.

I tisdags kväll upptäckte ett danskt par att deras katt, Nuk, var på rymmen. De anlände till Reykjavík ombord ett privatplan från Köpenhamn, tog in på hotell över natten och skulle sedan fortsätta vidare mot USA. Under natten lämnade de flygplansdörren på glänt. På något sätt lyckades Nuk komma åt handtaget, öppna dörren och ta sig ut.

I över ett dygn sökte husse och matte samt personal från flygplatsens räddningsstyrka efter Nuk. Under natten sattes burar försedda med kattmat ut på flygplatsområdet. Ägarna erbjöd också 100 000 isländska kronor i hittelön till den som fann den fyraåriga honkatten.

Sökandet pågick på flygplatsen och vid Öskjuhlíð. Planet stod parkerat på flygplatsens östra sida och om katten hade hittat ut från området sågs det som troligast att den skulle ha gjort det i riktning mot Öskjuhlíð. Där trodde sig i går kväll en person ha sett Nuk, men katten smet in i kvällsmörkret när han försökte få tag på den.

Matte hittade, enligt ett inlägg på Facebook från polisen, själv Nuk i går kväll. Katten dök upp när hon gick runt de byggnader som fanns närmast planet. Nuk befann sig då cirka 300 meter från planet. Polisen i Reykjavík hade då fått in tips om flera andra katter, men ingen av dem visade sig vara Nuk.

Om det inte vore för de isländska djurskyddslagarna hade historien med säkerhet fått ett lyckligt slut. Men det blir nu upp till Matvælastofnun att avgöra både Nuks och mattes öde.

Eftersom Nuk inte suttit i karantän räknas katten som en smittorisk. Om Nuk bär på någon smitta är det redan för sent att stoppa spridningen. Matvælastofnun uppmanade därför i ett pressmeddelande den som eventuellt skulle finna Nuk att inte låta katten komma i kontakt med andra djur.

Då planet bara mellanlandade på Island räknas det inte som att ägarna försökt smuggla in Nuk. Då hade katten med all säkerhet avlivats. Smitningen betraktas som en olyckshändelse. Om Matvælastofnun väljer att åtala ägaren brukar påföljden bli böter men två års fängelse finns i straffskalan.

Det blir också myndigheterna som får avgöra om Nuk ska avlivas eller inte. Katten kommer under dagen att undersökas för att Matvælastofnun ska få klarhet i om den kan ha fört med sig några sjukdomar till Island.

Jakten på Nuk hann bli en följetong i de isländska medierna. Det är dock inte första gången som Nuk befinner sig i blickfånget. För två år sedan nominerades Nuk i Ekstrabladets regi till en av Danmarks sötaste katter.

Recension: Unnur Jökulsdóttir: Hefurðu séð huldufólk?

Samma år som Unnur Jökulsdóttir slutförde resan runt Island på jakt efter personer som haft kontakt med älvor svarade 6 procent ja på frågan om de trodde sig ha sett det gömda folket. En trots allt hyfsad procentsats. Unnur Jökulsdóttir har ändå svårt att leta upp islänningar som haft nära band till de osynliga. Det handlar ofta om berättelser som gått i arv från generation till generation - och om hämnd för oförrätter.

Då och då gör älvorna sitt intåg i medierna. De fastnar aldrig på bild, men deras uppenbarelser och krafter gör djupa intryck hos dem som kan se dem. För något år sedan förklarades flera missöden i samband med byggen av lavinskydd i Bolungarvík med älvornas missnöje. Människan hade börjat spränga i berget innan de fått en chans att ge sig av. Svaret blev förstörda arbetsmaskiner och stenar som regnade ned över stadens gator - och snart en skolklass som stod vid bergets fot och sjöng för full hals i en förhoppning om att mäkla fred med de osynliga.

I Hefurðu séð huldufólk? försöker Unnur Jökulsdóttir ge älvorna så tydliga konturer som möjligt. Ändå är det vid det här laget ganska bekanta skisser som formas på bokens sidor. Ett vackert folk som lever i samspel med naturen, som präglas av godhet och humor men kan vara snara till vrede när andra världsmedborgare inte visar tillräcklig respekt.

Hefurðu séð huldufólk? är en rundresa i sägnernas och förundringens fotspår. Unnur Jökulsdóttir följer den stig som ögonvittnena stakar ut. Hon gör det bra, skriver bra, berättar bra, fångar läsaren. Det är själva sakinnehållet som - möjligen förståeligt - känns lite tunt. Älvorna blir inte särskilt mycket synligare i boken än för en skeptiker på utsiktslös spaning.

Ibland är älvornas makt direkt, ibland kommer hämnden krypande. När vägarbetena vid Hegranes vid Sauðárkrókur inte föll dem på läppen såg de till att sabba bygget. När en omtyckt sten skulle ge plats för ett bostadshus i Djúpavík kom svaret smygande - sillfångsterna minskade från år till år tills det inte fanns någon fisk kvar i fjorden, människorna gav sig av och älvorna fick orten nästan för sig själva.

Undersökningar visar att de flesta älvskådarna återfinns bland äldre och personer som varit eller är verksamma på sjön eller inom jordbruket, folk som tillbringar mycket tid utomhus och kanske också utan särskilt mycket sällskap. Yngre generationer är mer skeptiska till älvornas existens.

Så småningom hittar Unnur Jökulsdóttir flera som säger sig ha haft närkontakt med det gömda folket. De ser dem ofta regelbundet, vid en sten eller någon äng, och menar att det är viktigt att vårda relationen. Den som respekterar älvorna kan vänta sig ett visst skydd i utbyte. För somliga innebär dessutom älvornas närvaro att de aldrig behöver känna sig ensamma på gårdar i glesbygden.

Unnur Jökulsdóttir verkar inte riktigt kunna övertyga sig själv om det gömda folkets existens, även om hon tycks göra sitt yttersta för att tro på sägnerna. Det är enkelt att bli övertygad om att det faktiskt finns människor som tror, svårare att själv anamma den tron. Men det är kanske lätt att säga för den som inte bor på en gård där mörkret ritar skuggor som tassar över ägorna.

Betyg: Tre påsar Djúpur.

Här kan du läsa mer om händelserna i Bolungarvík.

Dagens citat

"Vi försöker att hålla ställningarna. ... Vi gör det som vi ofrånkomligen behöver, utför det mest påträngande underhållet av byggnader och sådant, men i övrigt är inga arbeten i gång."

Oddný Þórðardóttir, kommunchef i Árneshreppur i Västfjordarna med 54 invånare, i Bæjarins Besta om budgeten för år 2014.

onsdag 25 september 2013

Stoppar försäljning av omärkta Islandssouvenirer

Fyra souvenirbutiker i Reykjavík har tvingats plocka bort leksaker eftersom de inte är CE-märkta. På produkter som fanns till salu hos The Viking, Rammagerðin, Ísbjörninn och Thorvaldsensfélagið saknades också information om tillverkare och bruksanvisningar. Leksakerna plockades bort efter en inspektion från Neytendastofa. Myndigheten har dock inte fått in några rapporter om barn som skadat sig på leksakerna.

Neytendastofa undersökte nyligen 22 leksaker i sex souvenirbutiker i Reykjavík. Bara två fick godkänt medan myndigheten utfärdade försäljningsstopp för elva leksaker och hade invändningar mot resterande nio.

Leksakerna som drogs in saknade CE-märkning, vilket betyder att de kan vara farliga för barn. På Island får inga leksaker säljas utan märkningen. Därför stoppades försäljningen av mjukisdjur föreställande lunnefåglar, får och sälar samt andra leksaker. Anmärkningarna gällde avsaknad av tillverkare och tillverkningsland, varningstext och bruksanvisning.

De fyra souvenirbutiker som tvingades att dra in varor var The Viking, Rammagerðin, Ísbjörninn och Thorvaldsensfélagið. Islandia och Ísey behövde däremot inte stoppa försäljningen av några leksaker.

Akranes vill locka fler turister till kommunen

Fyrarna på Breiðartangi, sandstranden Langisandur och hamnen med möjligheter till valskådning och havsfiske. Det är några av de saker som kommunchefen Regína Ásvaldsdóttir ska locka fler turister till Akranes. Som ett led i satsningen hoppas hon också kunna ge nytt liv åt den gamla stadskärnan vid Akratorg, skriver Fréttablaðið.

Trots närheten till Reykjavík är det förhållandevis få turister som svänger av från ringvägen och hittar in till Akranes. Orten har inte heller många traditionella turistattraktioner. Langisandur är visserligen den bästa sandstranden på sydvästra Island, men i bästa fall nio grader i vattnet gör att endast de tappra försöker sig på ett havsbad. Multimuseet - tillägnat idrottsklubben ÍA, stenar, båtar, byggnader och isländskt folkliv - är ingen turistmagnet. Och vid hamnen tronar tornen på den sex hektar stora tomten som tillhör cementfabriken där produktionen upphört.

Kommunchefen Regína Ásvaldsdóttir säger i Fréttablaðið att hon ser stora möjligheter för turistnäringen att växa på orten. Hon nämner fyrarna på udden Breiðartangi, Langisandur, golfbanan samt valskådning och havsfiske med hamnen som utgångspunkt:
"Här finns oändliga möjligheter för företagsamma parter. ... Det som de flesta turisterna har gemensamt är att de söker sig till äldre delar av byar och städer och där måste vi bättra oss."
Regína Ásvaldsdóttir hoppas nu att den gamla stadskärnan vid Akratorg ska få nytt liv. Kommunen köpte nyligen Landsbankis gamla kontor och öppnade i somras en turistbyrå i lokalerna. Kommunen har också kommit överens med Íbúðalánasjóður om försäljning av femton bostäder i centrum. Förhoppningen är att köparna ska renovera de förfallna husen och hyra ut dem, eftersom hyreslägenheter är en brist i staden.

Hamnområdet domineras av båtplatser, fiskeindustri och den jättelika cementfabriken. De sista säckarna av isländsk cement producerades i februari 2012. Sedan dess har Sementverksmiðjan importerat cement från Norge eftersom den inhemska produktionen inte längre lönade sig. År 2012 såldes bara 32 000 ton cement, vilket var den lägsta siffran sedan fabriken öppnade 1958. År 2007, året före krisen drabbade Island, såldes hela 152 000 ton cement.

Produktionen i cementfabriken i Akranes var på många sätt unik. De främsta ingredienserna var ryolit från en gruva vid Hvalfjörður och snäcksand från Faxaflói. Den enda beståndsdelen som importerades var gips.

Men så länge ingen produktion sker i fabriken utnyttjas bara en liten del av den drygt sex hektar stora fastigheten. Vid ett boendemöte i november kommer kommunen att ta upp stadsplaneringen i området. Regína Ásvaldsdóttir hoppas då få in förslag på nya användningsmöjligheter för cementfabrikens mark.

Hamnbolaget Faxaflóahafnir har också förklarat sig redo att sälja vissa byggnader i hamnområdet mot villkoret att de används till restauranger eller annan verksamhet med koppling till turism. Sedan flera år tillbaka finns inte heller något helårsöppet hotell i Akranes. Regína Ásvaldsdóttir säger i Fréttablaðið att hon hoppas på att någon ska våga satsa på ett sådant:
"Det kan nämnas att några parter har talat med kommunstyrelsen om att driva ett hotell i Akranes, och det har länge saknats ett hotell som är öppet hela året."
Här kan du läsa mer om att turista i Akranes.

Recension: Karin Arvidsson: Talar Norden med kluven tunga?

Talar Norden med kluven tunga? är titeln på Nordiska rådets och Nordiska ministerrådets årsbok för 2012. Ministerrådet tillhör inte precis planetens humorister, men förhoppningen är att det någonstans i denna präktighetens ankdamm finns ett korn av ironi. Traditionen visar nämligen att få talar med så kluven tunga som det tandlösa ministerrådet.

Olle Josephson, professor i nordiska språk vid Stockholms universitet, lägger i en av bokens mest läsvärda intervjuer skulden för den allt sämre mellanspråkliga förståelsen på just ministerrådet. I många fall orkar dignitärerna inte ens själva snacka skandinaviska - frågan är då vad det skickar för signaler (utöver att göra slut på årets budget genom att trycka en skrift så att den inte blir den sista) till fotfolket. I vanlig ordning är det nämligen där ansvaret för språkförståelsen hamnar.

Fredrik Lindström, programledare och evighetsdoktorand i nordiska språk, skriver att det snarare är samhällsutvecklingen som påverkar språken och inte vice versa. Det ligger förmodligen mycket i det. Nordiska ministerrådet är en floskelgenerator av rang som ständigt sjunger det nordiska samarbetets lov. När den där påstådda solidariteten faktiskt skulle komma väl till hands - minns Icesave-tvisten - är de högstämda fraserna påpassligt bortglömda medan Fredrik Reinfeldt och Anders Borg knäböjer inför Gordon Brown och Alistair Darling.

I stället skickar ministerrådet ut triumfatoriska pressmeddelanden om steg mot ett gemensamt nordiskt pantsystem. Som sagt, kanske har de humor ändå. För några tunga politiker bekymrar sig inte längre om Norden. Visserligen finns det enstaka riksdagsledamöter som försöker profilera sig som nordister. Och visst är det gulligt på det där åh-vad-det-är-fint-med-jojk-och-folkdräkter-sättet.

Nå. Bara för att ministerrådet förvandlats till en politisk tvångsfika innebär inte det att denna bok är lika menlös. Tvärtom innehåller den flera intressanta intervjuer. Programledaren Fredrik Skavlan skildrar hur han säljer ut sitt norska modersmål till förmån för förståelsen under varje timme fredagsmys i rutan, sannfinländaren Maria Tolppanen dömer ut bristen på valfrihet och svensktvånget i finska skolor, Aftonbladets Margrét Atladóttir berättar om hur språkbytet från isländska till svenska plötsligt fick henne att tystna, och professor Tomas Riad försöker bena ut varför det danska uttalet är så knepigt för många andra nordbor.

När Talar Norden med kluven tunga? inte känns som ett beställningsjobb från ett ministerråd som försöker hitta ett berättigande till sin egen existens är den intressant. Där har författaren Karin Arvidsson lyckats. Ibland känns dock avsändaren besvärande tydlig. Som när fem vanliga dödliga ungdomar får ge sin syn på de nordiska språken. Här finns förstås ingen som tycker att isländskans kasussystem borde utrotas eller att danskan är en ström av oskiljbara läten. Utan det blir så där självöverträffande präktigt som det bara kan bli när nordister tillåts dagdrömma sig tillbaka till dagarna innan någon ouppfostrad diftongvurmare till runristare började skriva stain på stenarna och därmed började sabba hela den urnordiska gemensamhetsgrejen.

Det är inte fel att dagdrömma. Ministerrådets problem är att pratet om nordisk språkgemenskap och samverkan inte längre överensstämmer med verkligheten. Och att det är brontosaurusinstitutionen själv som gång på gång mer än någon annan understryker just detta. Men som sagt. Någon på rådet kanske har både humor och självdistans. Och tillgång till våra skattepengar.

Betyg: Tre påsar Djúpur.

Här kan du ladda ned Talar Norden med kluven tunga?

Dagens citat

"Iceland is confident that a science-based solution can be reached over mackerel catch quotas that is fair to all the coastal states. However, for this to happen the EU and Norway must acknowledge the massive shift of the mackerel population into Iceland’s waters over past few years. Quotas should take due account of the present mackerel migratory patterns, rather than being solely based on historical fishing patterns. To claim otherwise is counterproductive and puts the health of the stock in jeopardy."

Fiske- och jordbruksminister Sigurður Ingi Jóhannsson i World Fishing om makrilltvisten mellan Island, Färöarna, Norge och EU.

tisdag 24 september 2013

Islands chefsförhandlare om makrillkriget



Sigurgeir Þorgeirsson är Islands chefsförhandlare i makrillkriget med Färöarna, Norge och EU. I en intervju med Seafood Source talar han om fiskedispyten, EU:s sanktioner mot Färöarna och en tänkbar lösning på konflikten.

Bästa partiet åter störst i Reykjavík

Bästa partiet går förbi Självständighetspartiet och är åter störst i Reykjavík. I Hanna Birna Kristjánsdóttirs frånvaro backar Självständighetspartiet. Även Socialdemokraterna tappar väljare medan Gröna vänstern åtnjuter ökat stöd. Men om detta vore ett valresultat skulle Bästa partiet och Socialdemokraterna få chansen att regera vidare. Det visar en opinionsmätning utförd av Capacent Gallup på uppdrag av RÚV.

Efter succévalet våren 2010 har Bästa partiet varit nere under 20 procent i väljaropinionen. Tappet började med impopulära nedskärningar inom förskolor och skolor och hjälptes inte upp av ständiga debatter om dåligt underhåll av parker och gräsmattor och åtstramade budgetar. Men det senaste året har trenden varit den motsatta. Många har uppskattat Bästa partiets åtgärder för att sanera ekonomin hos det kommunala energibolaget Orkuveita Reykjavíkur samtidigt som många också lovordar borgmästaren Jón Gnarrs ställningstaganden för mänskliga rättigheter.

Jón Gnarr meddelar först i oktober om han ställer upp för omval. En ny väljarbarometer visar dock att han i dagsläget skulle få nytt förtroende som borgmästare i den isländska huvudstaden. Bästa partiet har nu stöd av 35 procent av väljarna - lika många som i kommunalvalet våren 2010.

Självständighetspartiet backar till 31 procent. För ett år sedan hade partiet stöd av hela 41 procent. Sedan dess har Reykjavíks populäraste politiker, Hanna Birna Kristjánsdóttir, lämnat uppdraget som oppositionsråd för posten som inrikesminister i den nya borgerliga regeringen. Raset är därför knappast överraskande.

Hanna Birna Kristjánsdóttir åtnjöt ständigt större förtroende än partiet hon representerade. Toppnamnet i kommunen är nu den jämförelsevis anonyme Júlíus Vífill Ingvarsson. Han vill leda Självständighetspartiet även i vårens val, men han kommer inte att göra det utan att möta hårt motstånd.

Självständighetspartiet är dessutom kluvet i en av stadens stora stridsfrågor, inrikesflygplatsen. Júlíus Vífill Ingvarsson vill inte flytta den från Vatnsmýrin, men en av de mest profilerade kommunpolitikerna, Gísli Marteinn Baldursson, förespråkar liksom Bästa partiet en flytt av inrikesflyget. Júlíus Vífill Ingvarssons senaste bud är att han på nytt vill folkomrösta i den fråga som väntas bli en av de tyngsta i den kommande valrörelsen.

Socialdemokraterna fortsätter att ha det tufft i opinionen och backar till 15 procent, vilket är 4 procent under valresultatet. Gröna vänstern ökar lika mycket jämfört med senaste valet och har nu stöd av 11 procent av väljarna.

I våras ökade Framstegspartiet kraftigt i opinionen och nådde i april 9 procent i Reykjavík. Partiet, som av tradition har varit starkast bland glesbygdsväljare, skulle därmed åter nå representation i fullmäktige. Nu rasar partiet till 4 procent och står därmed åter utanför kommunfullmäktige.

Även övriga partier får 4 procent.

Om detta vore ett valresultat skulle Bästa partiet behålla sina sex mandat i fullmäktige. Självständighetspartiet skulle också försvara sina fem mandat medan Socialdemokraterna skulle minska från tre till två mandat medan Gröna vänstern skulle öka från ett till två mandat. Bästa partiet skulle därmed kunna regera vidare tillsammans med Socialdemokraterna med åtta mandat mot oppositionens sju.

Här kan du läsa mer om det kommande kommunalvalet i Reykjavík.

Recension: Magnús Halldórsson och Þórður Snær Júlíusson: Ísland ehf. - Auðmenn og áhrif eftir hrun

Det var två helt olika grupper av män i kostym som vällde in i Reykjavík 101 direkt efter kraschen hösten 2008. Det var männen som var där för att rädda vad som räddas kunde, och det var männen som var där för att öppna plånboken och storhandla. Det är där denna bok tar sin början - i den efterkrisvärld som tornade upp sig i samma stund som alltinget klubbade den nödlagstiftning som satte punkt för tio års våldsam expansion inom finanssektorn.

I alltingets korridorer kallades den på lika delar operation fuck the foreigners, nödlagen som gjorde det möjligt för myndigheterna att ta kontroll över bolag verksamma inom finanssektorn. De tre banker, Kaupþing, Glitnir och Landsbanki, som hade lyckats svälla balansräkningarna till 923 procent av Islands bruttonationalprodukt hade ett par dagar senare svalts av staten. I ett styckmästarprov i den högre skolan dumpades fordringarna i de gamla bankerna medan nya banker restes ur de gamlas ruiner. Där pytsade regeringen in tillgångarna. Räkningen för bankkraschen skickades i stället till tyska storbanker som Deutsche Bank och Bayerische Landesbank.

Representanter för bankerna tillhörde den ena gruppen av kostymklädda män som vandrade från möte till möte i centrala Reykjavík med pannorna i allt djupare veck. De andra var där för att spela för att vinna. Ofta företrädde de hedgefonder som lade skambud på skambud under en tid när allt som kunde förknippas med isländskt ägande rasade i värde.

Att den isländska regeringen inte tänkte betala hela notan på egen hand gjorde att en konflikt snart blossade upp med Storbritannien och Nederländerna om Landsbankis Icesave-konton. EU-länderna krävde att Island skulle stå för insättningsgarantin, Island hävdade att någon sådan skyldighet inte existerade.

Deutsche Bank såg det Nederländerna och Storbritannien inte såg i en tid när raset på marknaderna ackompanjerades av ett nästan lika dramatiskt ras för Gordon Brown i opinionen på hemmaplan. Det fanns trots allt tillgångar i konkursbona. Banken erbjöd sig svara för insättningsgarantin mot att få ta över hela Landsbanki. Deutsche Bank fick dock nobben.

Hedgefonderna cirklade som gamar över Jón Ásgeir Jóhannessons havererade detaljhandelsimperium. När budet på en köpeskilling på 5 procent av det bokförda värdet fick nej rasade mäklarna. Inställningen var ändå tydlig. Där andra förtvivlat ville bli kvitt alla innehav som hade med Island att göra köpte hedgefonderna.

I dag är hedgefonder storägare i både Íslandsbanki (tidigare Glitnir) och Arion banki (tidigare Kaupþing). De har köpt fordringar som senare omvandlats till aktier för en spottstyver. Den isländska expansionen var visserligen en bubbla byggd på lånat kapital och fantasifull bokföring. Men någonstans fanns också tillgångar som skulle visa sig vara stabila även i en ekonomiskt bister tid.

Magnús Halldórsson och Þórður Snær Júlíusson skildrar i Ísland ehf. - Auðmenn og áhrif eftir hrun resningen upp ur ruinerna. Det är en bok som alltid svarar på frågorna vem, hur och vad men mer sällan på varför. Den är inte på något sätt ett facit på fem år efter krisen - ett sådant är ännu för tidigt att skrivas - utan berättar initierat om utvecklingen fram till i dag.

Boken tar sin utgångspunkt i olika maktkonstellationer och affärsgrupperingar. Den nystar upp svårbegripliga personhärvor och skapar så småningom ett mönster där krisens vinnare och förlorare träder fram.

Ísland ehf. - Auðmenn og áhrif eftir hrun är inte de stora avslöjandenas bok. För den som dagligen följt rapporteringen i isländska medier erbjuder inte Magnús Halldórsson och Þórður Snær Júlíusson några nya smaskiga detaljer. Förtjänsten ligger i stället i den finkalibriga skildringen av alla turer i några av landets största och mest uppmärksammade företag.

Utgivningen av böcker om krisen präglas av partsinlagor och särintressen. Det är också ett skäl till att Magnús Halldórssons och Þórður Snær Júlíussons bok känns så välgörande i sin torra journalistprosa. Författarna kan luta sig mot gedigen research och låter läsaren på egen hand identifiera eventuella skurkar och hjältar.

Ísland ehf. - Auðmenn og áhrif eftir hrun har egentligen bara en brist. Att det inte finns ett register till en så personnamnsspäckad bok är något av en gåta. Det är synd eftersom det gör den knepigare att återvända till.

I övrigt har Magnús Halldórsson och Þórður Snær Júlíusson skapat ett närmast fläckfritt uppslagsverk över de första fem åren efter finanskraschen. Tillsammans med Guðni Th. Jóhannessons Hrunið, som skildrar upptakten till krisen, är boken också ett stycke nödvändig nutidshistoria.

Betyg: Fyra påsar Djúpur.

Dagens citat

"I may have a morning session conducting recordings of a new orchestral piece with the Iceland Symphony Orchestra and then in the evening I will record with many of the same people but this time some string arrangements for Sigur Rós. It all works together and it’s all interconnected.  Because we are so few, the same people tend to float through very different situations. Everybody wears a number of hats. This breeds an open mindedness and willingness to collaborate across genres; it’s not an effort, it just happens naturally and out of necessity."

Kompositören Daníel Bjarnason i Gramophone om musiklivet på Island.

måndag 23 september 2013

Island från Djúpavík i norr till Dyrhólaey i söder



Djúpavík, Hellissandur, Gullfoss, Sólheimasandur, Dyrhólaey, Landmannalaugar, Grótta, Lagarfljót och en väldig massa lupiner är något av det du får uppleva i den här turistfilmen tagen på Island sommaren 2013.

Íslensk málnefnd: Skylt på engelska bryter mot språklag

Foto: Vegagerðin
Closed är ingen framkomlig väg när Vegagerðin på informationstavlor längs stora vägar varnar turister för svåra väderförhållanden. Det hävdar Íslensk málnefnd sedan myndigheten ersatt ófært med information på engelska. Nämnden anser att det rör sig om ett uppenbart mot den isländska språklagen. Vegagerðin undersöker nu möjligheterna att samtidigt kunna skylta på isländska och engelska.

Ett tidigt snöoväder och en sandstorm har de senaste veckorna orsakat stora trafiksvårigheter på Island. Samtidigt är september en månad då många turister alltjämt befinner sig på vägarna - och många av dem är oförberedda på att vädret redan under höstens inledning kan bli så besvärligt.

Förra året fastnade hundratals turister på igensnöade vägar på norra Island. Ett kanadensiskt par hittades av en slump efter sex dygn i en isolerad stuga på höglandet. Efter snöstormen upptäckte de att de inte kunde ta sig från stugan och var därmed isolerade i ödemarken.

Under förra veckans sandstorm på sydkusten förstördes hundratalet hyrbilar. Turister utan kännedom om vädret fortsatte resan som planerat längs ringvägen men tvingades att stanna när vindarna höll på att blåsa omkull fordonen. För många slutade resan där - med krossade fönsterrutor, förstörd lack och demolerad inredning sedan rutorna krossats av sten och grus i stormen - och med krav på att ersätta skador för hundratusentals isländska kronor.

Isländska bilister känner i regel till både vädret och de förhållanden som kan uppstå vid stormar. Myndigheterna har däremot alltid haft svårt att nå ut med information till turister. Antingen saknar de kunskaper om väderleken eller så trotsar de avstängda vägar eftersom de inte förstår eller respekterar skyltningen. Många är också vana vid att det varnas tydligare för avspärrade sträckor än på Island. Ibland finns inte mer än en skylt med texten ófært, vilket betyder att vägen är oframkomlig.

För att försöka förhindra nya olyckor började Vegagerðin nyligen att använda texten closed i stället för ófært på de elektroniska informationstavlor som finns längs landets större vägar. Tavlorna ger bilisterna uppdaterad information om väderförhållanden på utsatta sträckor som hedar och oskyddade slätter. Om en väg är stängd meddelas det i regel enbart genom texten ófært ('oframkomligt') på skylten.

Syftet med bytet till closed var att nå ut till turister. Myndigheten räknar med att islänningar både förstår engelska och att de känner till väderförhållandena.

Men nu får åtgärden kritik från Íslensk málnefnd, som anser att den strider mot språklagens åttonde paragraf. Den säger att isländska är det språk som ska användas av alla myndigheter i allmänhetens tjänst. Haraldur Bernharðsson, vice ordförande i språknämnden, säger i ett pressmeddelande att service till utlänningar inte får ske på bekostnad av service till islänningar:
"Viktig information, som varningar för väder och framkomlighet, ska enligt lag vara på isländska. Vegagerðin har inte tillstånd att ha dem enbart på engelska. Íslensk málnefnd har därför begärt att Vegagerðin följer lagen i denna fråga. Det är rätt och riktigt att ge utländska turister god information, men det får inte ske på isländskans bekostnad eller helt ersätta information på isländska. Man måste finna ett sätt att förmedla denna upplysning både på isländska och andra språk."
G. Pétur Matthíasson, informationsansvarig vid Vegagerðin, säger till RÚV att myndigheten har fått en del klagomål på bytet från isländska till engelska på informationstavlorna. Vegagerðin undersöker nu tillsammans med tillverkarna möjligheterna att informera både på isländska och engelska på tavlorna. Han säger till Vísir att beslutet togs eftersom det i regel är utländska bilister som hamnar i knipa:
"Islänningarna når vi väl genom traditionella medier. De följer vår hemsida och rapporteringen i medierna. ... Det har visat sig att det enbart är utlänningar som hamnar i trubbel."
Här kan du läsa mer om bytet från isländska till engelska.

Recension: Stefán Gunnar Sveinsson: Búsáhaldabyltingin – sjálfsprottin eða skipulögð?

Länge har rykten cirkulerat om att alltingsledamöter på vänsterkanten - i synnerhet Gröna vänsterns Álfheiður Ingadóttir - skulle ha haft ett avgörande inflytande på de demonstrationer som tvingade bort koalitionsregeringen mellan Socialdemokraterna och Självständighetspartiet från makten och ledde fram till nyval. Stefán Gunnar Sveinsson, journalist på Morgunblaðið, lägger i Búsáhaldabyltingin – sjálfsprottin eða skipulögð? pussel i ett försök att skapa sin egen bild av protesterna. Men han gör det med ett måttligt intresse för helheten.

Reykjavík den 20 januari 2009. Alltinget återsamlas efter juluppehållet för att bland annat diskutera alkoholförsäljning i livsmedelsbutiker. På Austurvöllur har tusentals islänningar samlats för att protestera. De flesta vill se regeringens avgång och nyval. Många upplever det som ett hån att debattera alkohollagstiftning när Island nyligen kastats in i en ekonomisk kris av dimensioner som det inflationsplågade öriket aldrig tidigare upplevt.

Ute på torget gör demonstranterna sitt yttersta för att störa alltingsledamöterna. De bankar på stekpannor och kastruller, slår på lyktstolpar och skriker ut sitt missnöje.

Inne i alltinget kliver flera oppositionspolitiker tillhörande Gröna vänstern upp i talarstolen och efterlyser både nyval och en diskussion om det ekonomiska läget.

På bron mellan den ursprungliga alltingsbyggnaden och den östra tillbyggnaden står Álfheiður Ingadóttir. Ungefär så långt är alla överens om händelseförloppet. Politiska motståndare och poliser har uppfattat det som att hon under ett mobiltelefonsamtal dirigerar protesterna ute på torget. Hon sägs försöka styra dem för att oljudet ska få största möjliga effekt. Och somliga påstår till och med att hon ligger bakom de tips som gjorde att demonstranter tog sig upp på alltingets åhörarläktare och störde debatten.

Därefter sätter sig Stefán Gunnar Sveinsson i ankdammen utan några som helst ambitioner att söka upp alla viktiga källor eller förmedla annat än partipolitisk pajkastning. Med tanke på att författaren är utbildad historiker och verksam som journalist förefaller det en smula underligt. Han har visserligen minutiöst försökt kartlägga händelserna vid alltinget - men utan att fråga varken Álfheiður Ingadóttir eller andra politiker inom Gröna vänstern som i boken påstås ha samarbetat med eller dirigerat demonstranterna. Ändå fastslår han att partiet utnyttjat demonstranterna för egna syften.

Det går åtminstone att gissa varför. Stefán Gunnar Sveinsson är aktiv inom Självständighetspartiet. Han jobbar på Morgunblaðið, där inte längre bara redaktionsledningen utgörs av partimedlemmar utan där även allt fler politiskt verksamma inom Självständighetspartiet får en gräddfil till journalistjobb på tidningen. Han står också bakom en hyllningsfilm om chefredaktören Davíð Oddsson som gavs ut av partiets ungdomsförbund.

Morgunblaðið har under Davíð Oddssons ledning gått från hygglig dagstidning till pålitlig leverantör av politisk propaganda även på nyhetsplats. Mångmiljonförlusterna täcks av några av fiskeindustrins jättar som uppenbarligen anser att det är motiverat att finansiera tidningen som ett språkrör mot alla förändringar av kvotsystemet.

Tyvärr förefaller det som att Stefán Gunnar Sveinsson har skrivit en bok enligt samma recept som präglar arbetsgivarens journalistik. Utan att bekymra sig om några röster som säger emot de rykten han försöker bevisa blir Búsáhaldabyltingin – sjálfsprottin eða skipulögð? både ensidig och ointressant. Bara ännu en partsinlaga bland de isländska krisböcker som syftar till att rentvå den egna sidan och lägga skulden på någon annan.

Det är lite synd. Inte bara för att ryktena om Gröna vänsterns inblandning som dirigenter av protesterna - något som alltid tillbakavisats med bestämdhet av de utpekade - förtjänar en seriös undersökning. Men det här är inte en sådan bok. Den granskning som Stefán Gunnar Sveinsson gör talar bara till de redan övertygade.

Betyg: Två påsar Djúpur.

Dagens citat

"The euro zone hasn't learnt the lessons Iceland was forced to learn. ... The European banks survived but haven't learnt from the experience. They are still functioning on the regulations that brought down the Icelandic banks."

Statsminister Sigmundur Davíð Gunnlaugsson i CNBC om Islands hantering av finanskrisen.

söndag 22 september 2013

Dagens bonuscitat

"Säden har utvecklats sent i sommar på grund av kyla och lite solsken. ... Det har inte gett många dagar till att tröska."

Ólafur Eggertsson, bonde på Þorvaldseyri söder om Eyjafjallajökull, i Morgunblaðið om årets dåliga skörd orsakad av en ovanligt kall och solfattig sommar.

Vigdís Hauksdóttir leder isländska EU-motståndare

Vigdís Hauksdóttir är ny ordförande för Heimssýn. Hon tar över ledarskapet efter partikamraten Ásmundur Einar Daðason, även han alltingsledamot för Framstegspartiet. Ny vice ordförande är tidigare fiske- och jordbruksministern Jón Bjarnason. Heimssýn är ett tvärpolitiskt nätverk av EU-motståndare.

Statsminister Sigmundur Davíð Gunnlaugsson väntas under hösten utse regeringens tionde statsråd. Han får svårt att ännu en gång runda Vigdís Hauksdóttir. Hon är känd för drastiska uttalanden som ibland orsakar besvär för partiledningen. Samtidigt var hon ett av Framstegspartiets toppnamn i Reykjavík i vårens succéval och har också många förespråkare. Sigmundur Davíð Gunnlaugsson kan dessutom heller knappast utnämna ytterligare ett manligt statsråd - i dagsläget finns bara en kvinnlig minister i Framstegspartiets led.

Vigdís Hauksdóttir tycks dock inte lida brist på förtroendeuppdrag. Hon leder alltingets finansnämnd och ingår i den grupp bestående av fyra ledamöter som har uppgiften att hitta besparingar inom samtliga departement. Målet är satt till 1,5 procent per departement - något som kommer att vara nödvändigt för att få budgeten för 2014 att gå ihop.

Nu har Vigdís Hauksdóttir även utsetts till ordförande för Heimssýn, ett tvärpolitiskt nätverk som motsätter sig isländskt EU-medlemskap. Hon tar över uppdraget från Ásmundur Einar Daðason, även han alltingsledamot för Framstegspartiet.

Ny vice ordförande är Jón Bjarnason, tidigare fiske- och jordbruksminister och alltingsledamot för Gröna vänstern. I protest mot regeringens EU-politik lämnade han dock partiet och ställde i vårens parlamentsval i stället upp för Regnbågen. Jón Bjarnason ledde visserligen Regnbågens mest framgångsrika lista i den nordvästra valkretsen, men rösterna räckte inte till några mandat i alltinget.

Både Vigdís Hauksdóttir och Jón Bjarnason saknade motkandidater i valet.

Skriver bok om förhållandet med Jóhanna Sigurðardóttir

Privatlivet har Jóhanna Sigurðardóttir alltid undvikit att diskutera i intervjuer. Nu skriver makan Jónína Leósdóttir en bok om deras liv tillsammans - och det är den tidigare statsministern som svarar för efterordet. Boken heter Við Jóhanna (Jóhanna och jag) och utkommer i oktober i år på förlaget Mál og menning.

När Jóhanna Sigurðardóttir den 1 februari 2009 blev Islands statsminister väckte det stor internationell uppmärksamhet. Hon var den första öppet homosexuella regeringschefen i världen. I hemlandet var det dock inget islänningarna ägnade någon större energi. Där var Jóhanna Sigurðardóttirs förhållande med författaren Jónína Leósdóttir känt sedan länge. Inte ens när de ingick partnerskap var det någon sensation.

Under Jóhanna Sigurðardóttirs tid som regeringschef införde Island en könsneutral äktenskapsbalk. Alla som tidigare hade registrerat partnerskap kunde begära att det skulle omvandlas till ett äktenskap. Jóhanna Sigurðardóttir och Jónína Leósdóttir var ett av de första paren som utnyttjade möjligheten - och blev därmed gifta utan att något bröllop ägde rum.

Den 4 oktober fyller Jóhanna Sigurðardóttir 71 år. I våras lämnade hon politiken efter 35 år i alltinget, vilket gör henne till den kvinna som suttit längst i det isländska parlamentet.

I intervjuer har hon aldrig talat om privatlivet. Nu utkommer Jónína Leósdóttir med en bok om förhållandet med Jóhanna Sigurðardóttir. Við Jóhanna, där den tidigare statsministern skriver efterordet, släpps i oktober på förlaget Mál og menning. Jónína Leósdóttir säger i ett pressmeddelande att det nu blivit dags att berätta historien om parets liv tillsammans:
"Vi har alltid försökt att hålla privatlivet för oss själva, men nu anser vi att tiden har kommit för att offentliggöra denna ovanliga historia som spänner över nästan tre decennier."
Här kan du läsa mer om Jóhanna Sigurðardóttirs politiska karriär.

Dagens citat

"Pappa hade en mycket stor bandspelare som vi satte på och på bandet hörde jag pappa tala på svenska. Vi spelade bara över detta och lekte teater över allt. På bandet var vår pappas Nobelföreläsning och vi förstörde den. Pappa märkte det aldrig eftersom spelaren som tur var för oss flickor gick sönder strax därpå och därför kastades på soporna."

Sigríður Halldórsdóttir, dotter till Halldór Laxness, i Morgunblaðið om hur det gick till när bandet med en inspelning av faderns Nobelföreläsning förstördes.

lördag 21 september 2013

Dagens bonuscitat

"It is somewhat difficult to present a correct description of the Icelander. In physical characteristics he does not compare favourably with his fellow Scandinavians. The face is round or square rather than oval; the forehead often rises high; the malar bones stand out strongly, while the cheeks fall in. Perhaps his most characteristic feature is the eye, which is nearly always hard, cold, and expressionless."

Islänningar beskrivs i en bok från 1902, The Living Races of Mankind: A Popular Illustrated Account of the Customs, Habits, Pursuits, Feasts; Ceremonies of the Races of Mankind throughout the World av Henry Neville Hutchinson, John Walter Gregory och Richard Lydekker, som reserverade, ärliga och intelligenta.

Reykjavíks musikliv tema för helkväll i SVT2



Islands och Reykjavíks musikliv är kvällens tema i SVT2. Först ut är dokumentären Pop on the rocks, som skildrar bandtätheten och kreativiteten i den isländska huvudstaden. Du får bland annat möta FM Belfast. Dokumentären följs av en video till Sigur Rós "Valtari".



Kvällen avslutas med en dokumentär om Björks arbete med projektet Biophilia, där även den legendariske naturfilmaren David Attenborough dyker upp. Sändningen börjar 19.00 i SVT2, Sigur Rós-videon sänds 19.55 och Björk-dokumentären 20.05. Pop on the rocks går i repris i morgon söndag 16.05 i SVT2 och på tisdag 23.10 i samma kanal. Samtliga tre program repriseras även i SVT24 i morgon söndag med start 21.00.

Fiskare från Hemön köpte statsministerns träningsskor

Trålaren Guðmundur VE 29:s besättning gick segrande ur auktionen om statsminister Sigmundur Davíð Gunnlaugssons träningsskor. Det vinnande budet blev 175 000 isländska kronor som oavkortat går till välgörande ändamål. Skorna hamnade något oväntat i blickfånget under mötet med president Barack Obama i Stockholm. Sigmundur Davíð Gunnlaugsson drabbades av en inflammation i foten och kunde därför inte använda finskorna.

Inför mötet med USA:s president Barack Obama och de nordiska statsministrarna drabbades Sigmundur Davíð Gunnlaugsson av en inflation. Svullnaden i den bandagerade vänsterfoten gjorde att han inte kunde få på sig finskorna. I stället valde statsministern att närvara med en svart träningssko av märket Nike på vänsterfoten, och en finsko på högerfoten.

Det udda paret väckte mediernas nyfikenhet. När Sigmundur Davíð Gunnlaugsson kom tillbaka till Island lovade han i RÚV:s Virkir morgnar att skänka träningsskorna till välgörande ändamål, nämligen kampanjen Á allra vörum som samlar in pengar till akutvård för psykiskt sjuka.

Prislappen slutade på 175 000 isländska kronor. Vinnare av auktionen var besättningen ombord trålaren Guðmundur VE 29 från Västmannaöarna.

Det är inte första gången som fiskarna lägger beslag på udda föremål genom välgörenhetsauktioner. Förra året betalade besättningen 550 000 isländska kronor för fotbollsspelaren Gylfi Þór Sigurðssons landslagströja.

Skorna hämtades av besättningsmannen Ágúst Þór Ágústsson. Han säger till RÚV att det är oklart vad de tänker göra med statsministerns gamla träningsskor - men de kommer åtminstone att få följa med ut på havet nästa fisketur.

Här kan du läsa mer om Sigmundur Davíð Gunnlaugssons träningsskor.

Dagens citat

"Vi får tyvärr konstatera att det handlar om ett helt olagligt beteende: åkning utanför väg vilket är ett lagbrott. ... Tyvärr marknadsförs Island i allt större utsträckning som landet där allt är tillåtet. Detta är oacceptabelt. Vi måste vara noggranna med vilken typ av turism vi vill se. ... I och med detta utannonserar man faktiskt Island som en lekplats."

Andrés Arnalds, områdeschef vid Landgræðsla ríkisins, i Morgunblaðið om en reklamfilm för American Expedition Vehicles som vid flera tillfällen visar olaglig terrängkörning.

fredag 20 september 2013

Jón Gnarr och Andri Snær Magnason om Islands framtid



It-företaget Advanias höstkonferens i Reykjavík hade Islands framtid som tema. Författaren Andri Snær Magnason talade om vad som skapar värde i samhället - och om häststallar, handskrifter och sjukvård.



Reykjavíks borgmästare Jón Gnarr var en annan av deltagarna. Han talade om hur han tillägnat sig ny teknik och taoismen som grund för sin ledarstil.

DV: Pilotmisstag orsakade flygkraschen i Akureyri

Misstag från piloten ska ha orsakat flygkraschen i Akureyri då två personer miste livet när ett ambulansplan störtade vid en motorsportbana. Piloten ska enligt uppgifter DV tagit del av själv varit med i klubben - och därför flugit på låg höjd över banan strax innan en tävling. Men planet hamnade så lågt att det inte längre gick att manövrera och slog i ett staket innan det kraschade på banan. Haverikommissionens utredning av olycksorsaken är dock inte klar.

Den 5 augusti i år omkom två personer, en pilot och en ambulanssjukvårdare, när ett ambulansflyg störtade i utkanten av Akureyri på vägen tillbaka från en sjuktransport till Reykjavík. Planet flög på låg höjd över en motorsportbana där tidsträning inför en tävling pågick. Flygplanet kraschade på banan men vrakdelarna spreds över det närliggande grönområdet. Andrepiloten överlevde olyckan.

Haverikommissionens utredning av olyckan är ännu inte färdig. Flygbolaget Mýflug har dock i ett pressmeddelande gått ut med uppgifter om att det inte ska ha varit något fel på planet eller besättningens utbildning.

Inledningsvis förekom det i medierna uppgifter om att planet skulle ha gjort ett landningsförsök i Akureyri men ombetts att stiga för att göra ett nytt försök. Det var under detta andra försök som olyckan skulle ha inträffat - trots att motorsportbanan inte ligger vid några vanliga inflygningsvägar.

DV presenterar nu nya uppgifter om olyckan baserade på vittnesmål. Kraschen ska enligt uppgifterna bero på ett misstag från pilotens sida. Mannen ska på eget initiativ ha fått tillåtelse till en andra sväng över staden, flugit på låg höjd över motorsportbanan, sjunkit för lågt och inte kunnat kontrollera planet. När en vinge rörde vid ett staket på bara någon meters höjd var olyckan ett faktum.

Piloten ska enligt DV ha varit verksam i motorsportklubbens styrelse. Inför en tävling ska han ha fattat beslutet att flyga över banan. Flygplanet, av modellen Beechcraft Air 200, sägs vara manövreringsdugligt på ned till 30 meters höjd. Olycksplanet ska dock ha sjunkit betydligt lägre än så. Piloten kunde därför inte stiga när planet kommit farligt nära marken.

Ett ögonvittne, som också var först fram till den man som överlevde olyckan, berättar för DV att det på håll syntes att planet var på väg att störta i marken. Det ska enligt vittnet ha varit uppenbart att det inte skulle gå att manövrera planet ut ur svårigheterna. Han ska därför ha sagt till sina barn, som var med till motorsportklubben, att ringa nödnumret 112 redan innan planet slog i marken.

Mannen drog den överlevande piloten ut ur vraket. Han säger till DV att han var medveten om risken med att flytta den skadade mannen:
"Maskinen var naturligtvis upp och ned och det rann blod från huvudet på honom. Det var ett hål i hans skalle men han satt fast i bältet. Då fattade jag beslutet att lossa honom från bältet, få ned honom och få honom upprätt så att det var möjligt att ta hand om såret. ... Det fanns egentligen inget annat att göra än att ta chansen och få ned honom, trots att man inte ville flytta honom så var det bättre än att han förblödde."
Andrepiloten ska ha haft svårt att andas men ska ha varit vid medvetande när räddningsinsatsen kom fram till olycksplatsen. Mannen hade på dagen tolv år tidigare överlevt en annan flygolycka.

Kraschen var den allvarligaste på Island sedan år 2000. Då omkom sex personer under en inflygning till flygplatsen i Reykjavík.

Här kan du läsa mer om olyckan.

Klartecken för moské i Reykjavík - bygget påbörjas i vår

Illustration: Reykjavíkurborg
Fjorton års väntan för Félag múslima á Íslandi är över. Kommunstyrelsen i Reykjavík beslutade i går att tilldela den muslimska församlingen en tomt vid Sógamýri för ett moskébygge. Kostnaden för bygget väntas uppgå till mellan 300 och 400 miljoner isländska kronor. Moskén kommer att finansieras av privatpersoner bosatta på Island och utomlands.

År 1999 vände sig Félag múslima á Íslandi, en församling som då var två år gammal, till Reykjavíks kommun för att få en tomt lämplig för en moské. Ytterligare tre religiösa samfund kom vid samma tid in med önskemål om tomter. Alla tre har sedan länge anvisats tomter - buddisterna vid Rauðavatn, de ryskortodoxa vid Mýrargata och de asatroende vid Öskjuhlíð.

För Félag múslima á Íslandi har avgörandet dröjt. I flera år har dock kommunen siktat på att tilldela församlingen en tomt vid Sógamýri, ett grönområde vid korsningen av Miklabraut och Sæbraut.

Beslutet klubbades i kommunstyrelsen i går av Bästa partiet, Socialdemokraterna och Gröna vänstern. Självständighetspartiet lade ned sina röster. I en reservation mot beslutet skriver partiets företrädare att hela området borde ingå i den detaljplan som nu utarbetas för Reykjavík fram till år 2030. Att kommunen nu har klubbat en tomt vid Sógamýri gör att stadsplaneringen för området inte kan ske förutsättningslöst.

Samtliga partier vänder sig också till regeringen med invändningar mot den lag från år 1970 som säger att kommunen är skyldig att kostnadsfritt upplåta tomter till religiösa församlingar. Kommunstyrelsen anser att bestämmelsen är föråldrad och härrör från en tid då de religiösa samfunden var betydligt färre. Lagen borde i dag ta hänsyn till att kommunens mark är dyrbar - i synnerhet som den inte ens får kräva in gatuavgifter från samfunden - och låta församlingar ansöka om tomter på samma sätt som privatpersoner och andra organisationer.

Trots kritiken mot kommunens skyldigheter skriver samtliga fyra partier att de står bakom ett mångkulturellt och multireligiöst Reykjavík. Bästa partiet, Socialdemokraterna och Gröna vänstern skriver också att det är glädjande att kommunen äntligen kan tillmötesgå Félag múslima á Íslandis önskan om en tomt avsedd för en moské.

Sverrir Agnarsson, ordförande för Félag múslima á Íslandi, säger i Morgunblaðið att beskedet från kommunen är mycket efterlängtat. Han räknar med att bygget kommer att påbörjas till våren och att moskén kommer att stå klar efter två till tre år. Bygget beräknas kosta 300 till 400 miljoner isländska kronor:
"Detta har varit på gång länge. Motståndet mot moskén har inte varit något särskilt. Det har åtminstone inte varit någon klass på det."
Moskén kommer att finansieras av gåvor både från Island och från utlandet. Sverrir Agnarsson säger i Vísir att det främst kommer att handla om pengar från privatpersoner:
"Vi har fått mycket av löften, så jag känner ingen oro över det. Detta kommer inte att betalas av några extremorganisationer. Vi söker oss främst till individer från utlandet och så har vi rätt till att få något från gemensamma fonder för muslimer. Vi gör allt detta i samarbete med justitiedepartementet för att säkra att alla pengar som kommer in är legala och inte förknippas med några terrororganisationer."
Motståndet mot moskébygget har varit begränsat. Sverrir Agnarsson har i Vísir tidigare dömt ut reaktioner på det nazistiska nätforumet Stormfront som "låg nivå" på debatten.

Tidigare borgmästaren Ólafur F. Magnússon, som valdes in i kommunfullmäktige för Liberalerna under en tid när partiet vände sig mot islam, har vid flera tillfällen protesterat mot planerna. I somras skrev han i en debattartikel i Morgunblaðið att islams utbredning utgjorde ett hot mot säkerheten i landet och mot den isländska kulturen. I stället föreslog han att tomten vid Sógamýri skulle ges till de asatroende.

Ásatrúarfélagið påpekade dock i ett uttalande att församlingen redan fått en tomt där förberedelserna för ett bygge påbörjats. Lagsagomannen Hallur Guðmundsson uppgav dessutom för DV att de asatroende hade goda kontakter med Félag múslima á Íslandi och att församlingen välkomnade den religiösa mångfalden. Salman Tamimi, talesperson för Félag múslima á Íslandi, sade till Vísir att Ólafur F. Magnússon borde veta bättre än att sätta likhetstecken mellan församlingen på Island och religiösa extremister och terrorister.

Nyligen gick Ólafur F. Magnússon ut i ytterligare en debattartikel i Morgunblaðið och kritiserade det planerade moskébygget. Han hävdade att det utgjorde ett hån mot de islänningar som år 1627 rövades bort från Västmannaöarna till Nordafrika. Av de 242 personer som fördes bort lyckades bara 35 bli fria mot lösen. Av dessa återvände så småningom 27 till Island.

Elliði Vignisson, borgmästare på Västmannaöarna, sade i DV att öborna enligt hans kännedom inte kopplar räden till någon trosuppfattning. Han avvisade också påståendena om att piratattacken skulle vara ett särskilt känsligt ämne - tvärtom försöker befolkningen hålla minnet av angreppet vid liv.

Félag múslima á Íslandi, som har en sunnimuslimsk inriktning, har i dag lokaler på Ármúli i Reykjavík. Församlingen har 465 medlemmar, vilket gör den till det största muslimska samfundet på Island.

Menningarsetur múslima á Íslandi har 305 medlemmar. Församlingen förespråkar en bokstavstrogen tolkning av Koranen medan Félag múslima á Islandi kan betraktas som en mer liberal församling. Menningarsetur múslima á Íslandis imam Ahmad Seddeq fick hård kritik i somras när han i en intervju i RÚV sade att homosexualitet borde betraktas på samma sätt som människohandel med barn.

Dessutom finns församlingen Félag Ahmadiyya-múslima, som i somras fick tillstånd från kommunen att inreda en källarlokal som moské. Församlingen har i dag bara två medlemmar och hade som mest sex medlemmar. Ledaren Mansoor Malik säger i Morgunblaðið att församlingen visserligen är liten men att han har förhoppningar om att den ska växa. Då vill han också att lokalerna ska följa kommunens riktlinjer.

Här kan du läsa mer om turerna kring moskébygget.