onsdag 26 mars 2014

Fisket hotas när fjällröding och öring minskar i Mývatn

Bara 2 489 fjällrödingar och öringar fiskades i Mývatn förra året. Ändå är beståndet nere på historiskt låga nivåer. För att fisken i sjön ska kunna återhämta sig föreslår Veiðimálastofnun närmast ett totalstopp för fisket. Men det finns också farhågor om att energiutvinning i närområdet påverkar grundvattenströmmarna till Mývatn - och därmed även förutsättningarna för växter och djur i sjön.

Under 1920-talet var fisket i Mývatn omfattande. Då fångades sammanlagt omkring hundratusen öringar och fjällrödingar om året. Genomsnittsfångsten är sedan år 1900 runt 27 000 fiskar varje år. Förra året var antalet dock nere på totalt 2 489 fiskar, varav 1 924 öringar och 565 fjällrödingar. Drygt var tredje fjällröding väntas under året ha fastnat i fiskarnas nät.

Guðni Guðbergsson vid Veiðimálastofnun har undersökt fisket i Mývatn. Hans slutsatser presenteras i en rapport från myndigheten. Han anser att bestånden nu är nere på historiskt låga nivåer - trots att fisket i sjön på senare år har varit begränsat. Eftersom läget är kritiskt vill han begränsa fisket än mer eller stoppa det helt.

Både 1988 och 1997 drabbades bestånden i sjön av bakslag då stora mängder fisk dog när födan under sommaren inte räckte till. Men Guðni Guðbergsson tror att den främsta förklaringen till de stora förändringarna är mänsklig inverkan. I flera årtionden utvanns kiselgur ur Mývatn. Enligt rapporten sammanfaller starten för utvinningen med en skarp nedåtgående kurva för fisken i sjön.

År 2006 upphörde utvinningen av kiselgur. Sedan dess har dock turismen vid sjön exploderat. Tillströmningen av besökare kan också ha påverkat bestånden genom utsläpp och föroreningar.

Det största orosmomentet är enligt Guðni Guðbergsson kraftverksbygget vid Bjarnarflag. Ett kraftverk finns sedan 1967 redan strax öster om Reykjahlíð, men Landsvirkjun avser att bygga ut det. Ett sådant steg skulle kunna förändra grundvattenströmmarna och därmed också förändra ämnessammansättningen i Mývatn. Guðni Guðbergsson hävdar att utbyggnaden skulle äventyra livet i sjön.

Bestånden av fjällröding och öring bedöms bägge vara nere på kritiska nivåer. Framtiden ser dock något bättre ut för fjällrödingen eftersom utbudet av föda i Mývatn passar den bättre än öringen. Den livnär sig i mindre utsträckning på storspigg medan fjädermygga och kräftdjuren Daphnia longispina och Eurycercus lamellatus har ökat i omfattning.

För att säkra fjällrödingens framtid föreslår Guðni Guðbergsson att fisket även i fortsättningen ska vara ytterst begränsat. Dessutom vill han att det ska bedrivas med nät med större maskor. En sådan åtgärd skulle kunna bidra till att beståndet av romläggande honor skulle öka eftersom färre yngre fiskar skulle fastna i näten.

Fisket av öring har enligt Guðni Guðbergsson däremot passerat hållbara nivåer. Eftersom arten behöver längre tid på sig än fjällrödingen krävs det därför mer långsiktiga åtgärder för att beståndet av öring ska nå upp till stabila nivåer.

Samtidigt finns det också problem med att minska fisket i Mývatn. Det är en av få isländska sjöar där fiskare till stor del lever på fångsterna. Fisket har också stor kulturhistorisk betydelse. Det är enligt Guðni Guðbergsson något som måste vägas in i alla beslut.

Här kan du läsa mer om förändringar i Mývatn.