fredag 7 mars 2014

Skyller förhandlingsfiasko i makrillkriget på varandra

Fiaskot i makrillförhandlingarna gör att årets fångster väntas landa på omkring 400 000 ton över den rekommenderade nivån. Norge skyller misslyckandet på Island och Färöarna och anklagar samtidigt EU för att ha gått bakom ryggen på Norge. Island hävdar att ansvaret för förhandlingshaveriet vilar på Norge som krävt kvoter långt över Internationella havsforskningsrådets rekommendationer.

Efter drygt tio års väntan gav EU och Norge till sist Island en plats vid förhandlingsbordet 2010. Sedan dess har varje försök att nå en uppgörelse om makrillfisket i Nordostatlanten misslyckats. En överenskommelse har dock aldrig varit närmare än i år. Både Island och Färöarna accepterade EU:s kompromissbud på 11,9 procent av den totala kvoten till de bägge örikena.

Norge ville inte släppa mer än sammanlagt 23 procent till Island och Färöarna. I praktiken strandade därför förhandlingarna på 0,8 procent av den för året rekommenderade kvoten på 890 000 ton.

Men det fanns också flera andra skäl till att förhandlingarna misslyckades. Norge anklagar EU för att ha ingått överenskommelser med Island och Färöarna utan norskt klartecken. Norge hävdar också att Grönlands makrillfiske var ett skäl till förhandlingsfiaskot. Island anser däremot att Norges krav på en totalkvot på 1,3 miljarder ton var orsaken till misslyckandet.

Pajkastningen efter årets sista möte mellan parterna är inte på något sätt oväntad. Tvärtom står den sannolikt ganska högt upp på fiskeminister Sigurður Ingi Jóhannssons önskelista. I år lyckades nämligen både Island och Färöarna att bryta alliansen mellan Norge och EU. Det innebär i sin tur att risken för sanktioner från EU med all sannolikhet är avvärjd.

Visserligen kvarstår faran för sanktioner från Norge, men jämfört med motsvarande hot från EU är det närmast en försumbar risk. Inledningsvis gick stora mängder av isländsk makrill på export till Norge där den främst användes till fiskmjöl. I takt med att allt mer makrill i stället blir människoföda har exporten avstannat. Sanktioner gällande makrill skulle därmed i praktiken inte få någon effekt.

Audun Maråk, direktör vid Fiskebåtredernes forbund och medlem av den norska förhandlingsdelegationen, lägger i Fiskebåt skulden på EU, Färöarna och Island. Han kritiserar EU för att på egen hand ha gjort upp med Island och Färöarna. Han hävdar också att en föreslagen parallellkvot för ett grönländskt makrillfiske på 100 000 ton var skälet till att det inte gick att nå en överenskommelse.

Även detta är något som förmodligen finns högt upp på Sigurður Ingi Jóhannssons önskelista. Grönland har i dag ingen plats vid förhandlingsbordet. Samtidigt finns stora mängder makrill vid östkusten i takt med att arten rör sig allt längre norrut. Att EU kunde tänka sig att acceptera ett grönländskt fiske är nämligen närmast synonymt med ett utökat isländskt fiske.

En trend det senaste året har varit att isländska rederier sålt trålare där fångsterna djupfryses ombord. I stället tas en allt större andel av fångsterna i land för beredning eftersom det ger större intäkter. Flera av trålarna har sålts till rederier - flera dessutom med isländska ägare - med sikte på Grönlands östkust. Eftersom det inte går att landa några fångster på östra Grönland blir Island det smidigaste alternativet. Det innebär ytterligare isländska intäkter från makrillfisket.

Det finns ytterligare ett skäl till att Sigurður Ingi Jóhannsson knappast är alltför missnöjd med sättet som förhandlingarna strandade på. EU:s välvilja gentemot det grönländska fisket innebär också ett indirekt erkännande av makrillens förändrade rörelsemönster till nordligare breddgrader. Företrädare för Skottland och Irland har däremot försökt hävda att det bara skulle röra sig om tillfälligheter. Argumenten för det egna fisket blir nämligen knappast starkare när det måste flyttas norrut från år till år.

Sigurður Ingi Jóhannsson beskyller i stället Norge för misslyckandet. Island vill att Internationella havsforskningsrådets rekommendationer ska följas. Norge ville dock se en totalkvot på 1,3 miljoner ton. Sigurður Ingi Jóhannsson säger i Fréttablaðið att Island i kompromissyfte kunde tänka sig en något högre kvot än rekommendationen på 890 000 ton. Där ska EU ha varit redo att gå längre än Island för att tillgodose de norska kraven.

Vidare hävdar Sigurður Ingi Jóhannsson att det grönländska fisket bara var ett svepskäl för Norge. Grundproblemet var enligt fiskeministern att Norge inte kunde acceptera den kvot som Island och EU kom överens om.

För 2013 utfärdade Island en ensidig makrillkvot på 123 000 ton. Totalt landades dock 154 000 ton i isländska hamnar, varav 11 000 ton hade fiskats i den grönländska zonen. Då baserades den isländska kvoten på anspråken på 16 procent av det totala makrillfisket.

I år väntas Sigurður Ingi Jóhannsson utfärda en liknande kvot. För att inte riskera sanktioner från EU lär den hålla sig omkring 11,9 procent. Eftersom fångstrekommendationen för 2014 är 64 procent högre än förra året innebär det ett isländskt fiske på samma nivå som 2013.

Det grönländska fisket - där regeringen aviserat en kvot på 100 000 ton - ligger utanför rekommendationen. Norge väntas heller inte acceptera de nivåer för det isländska och färöiska fisket som förhandlats fram med EU. Därför är det troligt att årets fångster kommer att överskrida Internationella havsforskningsrådets rekommendation med omkring 400 000 ton.

Här kan du läsa mer om makrillkriget.