måndag 5 maj 2014

Massflytt från Djúpivogur och Húsavík när Vísir lägger ned

Sjuttio anställda är beredda att lämna Djúpivogur och Húsavík när fiskeföretaget Vísir flyttar all verksamhet till Grindavík. Men ilskan bland de anställda uppges vara stor. Inte minst för att Vísir inte vill ge personalen någon uppsägningstid utan i stället lämpa över kostnaderna på staten. Fiskeminister Sigurður Ingi Jóhannsson öppnar nu för att öronmärka fiskekvoter för en viss plats för att inte riskera att en hel ort försvinner om kvoterna säljs.

Med drygt 200 anställda är Vísir Islands tionde största fiskeföretag. Anläggningar finns i Þingeyri, Húsavík, Djúpivogur och Grindavík. Men nu har företaget beslutat att satsa på Grindavík och lägga ned de tre övriga fabrikerna. Det innebär att runt femtio jobb försvinner från var och en av de tre orterna. Med Vísir försvinner också fiskekvoter och den största privata arbetsgivaren i Djúpivogur och Þingeyri.

Beslutet har väckt starka reaktioner. Vísir motiverar nedläggningarna med att det blivit allt viktigare att kunna erbjuda snabba leveranser. I Grindavík är den internationella flygplatsen i Keflavík och den stora exporthamnen i Reykjavík inte långt borta.

Samtliga tre drabbade kommuner har protesterat mot nedläggningarna. I både Þingeyri och Djúpivogur handlar det om runt vart tredje jobb som plötsligt försvinner från orten. De har på olika sätt uppmanat Vísir att lämna kvar fiskekvoterna för att någon annan ska kunna ta över, men inte fått något gehör för detta. I Húsavík stoppades produktionen vid månadsskiftet. All utrustning ska nu flyttas till Grindavík.

Krisen för Þingeyri, Húsavík och Djúpivogur debatterades nyligen i alltinget. Kristján L. Möller, alltingsledamot för Socialdemokraterna, riktade frågan om regeringens syn på situationen till statsminister Sigmundur Davíð Gunnlaugsson. Han svarade att läget var allvarligt men att kommunpolitikerna måste ges möjlighet att hantera situationen.

Diskussionen förvandlades snart till ett gräl där Steingrímur J. Sigfússon, alltingsledamot för Gröna vänstern, undrade om detta var det enda Sigmundur Davíð Gunnlaugsson hade att säga om saken. Han uppmanade också statsministern att besöka de drabbade orterna. Sigmundur Davíð Gunnlaugsson kontrade med att hävda att Island hade gått i konkurs om de rödgrönas fiskepolitik - med höjda fångstavgifter - inte hade stoppats.

Socialdemokraten Helgi Hjörvar avslutade debatten med att önska statsministern glad sommar, och insinuerade därmed att Sigmundur Davíð Gunnlaugsson snarare tänkte på semester och alltingets sommaruppehåll än uppsägningshotade fiskearbetare på landsbygden.

Hittills har omkring fyrtio anställda i Húsavík och trettio i Djúpivogur visat intresse för att flytta med till Grindavík. Anläggningen i Þingeyri kommer att vara öppen åtminstone året ut och någon flytt är därför ännu inte aktuell. Det är dock sannolikt där som nedläggningen kommer att slå allra hårdast. Þingeyri är den minsta av de tre orterna, idéer om ersättningsjobb saknas och utflyttningen är redan ett stort problem.

Men det är inte bara själva nedläggningarna som kritiserats. Fackföreningen Framsýn anser också att Vísir bryter mot lagen. Företaget hävdar nämligen att de anställda som inte tänker följa med till Grindavík inte har rätt till någon uppsägningslön bekostad av Vísir. I stället ska staten stå för kostnaderna genom arbetslöshetsersättning. De som följer med till Grindavík får formellt inte anställning förrän till hösten. Även de ska enligt företaget leva på a-kassa under tiden.

Framsýn överväger enligt ett pressmeddelande att gå till domstol för att Vísir ska betala lön under den avtalade uppsägningstiden. Företaget hävdar däremot att förfarandet är lagligt.

Trots att många anställda är beredda att följa med är stämningen allt annat än positiv. Kristján Þráinsson har arbetat inom fiskeindustrin i Húsavík i över fyrtio år. Han säger till RÚV att han sannolikt skulle kunna få ett nytt jobb på orten, men att kollegorna som ger sig av sannolikt får honom att också flytta till Grindavík:
"Förmodligen skulle jag kunna få jobb här och rädda mig på så sätt, men jag har förbindelser med andra människor som inte har något annat alternativ än att fara, så sannolikt följer jag med. ... Och jag säger det precis som det är att varje människa som far på grund av dessa åtgärder far missnöjd."
Fackordföranden Aðalsteinn Árni Baldursson säger till RÚV att många anställda alltjämt är arga över Vísirs agerande. Berg­ur Elías Ágústs­son, kommunchef i Norðurþing där Húsavík är centralort, säger i Morgunblaðið att personalen fortfarande är chockade över nedläggningen. Gauti Jóhannesson, kommunchef i Djúpivogur, beskriver i Morgunblaðið flytten som ett hårt slag för kommunen.

Daníel Jakobsson, kommunchef i Ísafjarðarbær där Þingeyri ligger, anser att villkoren för fiskelägena längs den isländska kusten behöver diskuteras. Han säger till Vísir att det måste satsas på ett bredare näringsliv för att mindre orter inte ska drabbas lika hårt av att fiskekvoter försvinner:
"På sikt behöver Þingeyri precis som andra samhällen skapa en framtid som bygger på ett säkrare resultat än av en arbetsgivare. Jag skulle vilja att hela vårt bygdesystem granskades och allt bygdestöd, och jag anser att man inte får vara för blyg för att säga att samhällen som Þingeyri behöver något slags motviktsåtgärder."
Fiskeminister Sigurður Ingi Jóhannsson säger till Vísir att han kan tänka sig olika typer av bygdekvoter för att förhindra att orter blir helt utan möjligheter att fiska. Det handlar då om kvoter som utfärdas till en viss ort under en viss tid. Det kan ge den respit som krävs för att hitta nya arbetstillfällen inom nya näringsgrenar:
"Vi driver naturligtvis ett fiske som drivs framåt av marknadsekonomi och rationalisering. Det är en del av det som är mycket bra för samhället, men har naturligtvis konsekvenser på mindre orter och det är ett problem."
Men det finns åtminstone en som är nöjd med Vísirs beslut att koncentrera verksamheten till Grindavík. I över sex år har Birna Sverrisdóttir varit den enda boende i höghuset på Stamphólsvegur. Hon flyttade in i sin bostadsrätt på julafton 2007.

I samband med finanskraschen upphörde arbetet året därpå. Tomten har aldrig färdigställts. Birna Sverrisdóttir har också betalat för ett garage som aldrig byggts. Huset är lyhört och isoleringen är inte den bästa tänkbara. Därmed har det också varit omöjligt att locka andra boende till höghuset. Av de 25 lägenheterna har 24 hela tiden stått tomma.

Men Vísirs flytt gör att det uppstått ett behov av bostäder. En entreprenör har köpt fastigheten och redan är sex lägenheter sålda. Birna Sverrisdóttir säger till Vísir att hon aldrig vantrivts i huset, men att det ibland har känts underligt att vara den enda boende. Hon hoppas nu på att fastigheten ska färdigställas:
"Detta är ren glädje. Jag längtar efter att få människor och barn och liv i huset."
Här kan du läsa mer om Vísirs nedläggningar.