Privata markägare som kräver besökare på avgifter för att beskåda naturpärlor är årets stora stridsfråga för turistnäringen. Regeringen väntas vid årsskiftet införa ett naturpass där intäkterna ska gå till service, säkerhetsutrustning och naturvård. Men flera privata markägare vill inte invänta naturpasset utan anser sig ha rätt att ta betalt av besökare.
Just nu pågår en rättsprocess om inträdesavgifter till Geysirområdet. De privata markägarna började i mars ta betalt av besökare. En månad senare stoppades markägarna sedan regeringen tagit frågan till domstol. Avgörande för utgången i Héraðsdómur Suðurlands var att staten äger en del av området - bland annat just gejsrarna Strokkur och Geysir.
I förra veckan började privata markägare i Mývatnområdet ta betalt av besökare till Hverir vid Námaskarð och Leirhnjúkur vid Krafla. Beslutet fattades trots protester från flera kommuner och turistnäringen. Markägarna hade även planer på att utkräva avgifter vid Dettifoss, men avstod fram till nästa vår efter löften om statliga mångmiljoninvesteringar.
Sedan förra året tar privata ägare även betalt av alla som vill beskåda vulkankratersjön Kerið på södra Island.
Men just avgiften till Kerið står enligt Umhverfisstofnun i direkt strid med isländsk lag. I ett brev till Sigurður Ingi Jóhannsson, som Fréttablaðið tagit del av, skriver myndigheten att det är förbjudet att avkräva besökare på avgifter till platser som har status som naturskyddsområden. Sådan status har Kerið, Dettifoss och Geysir, men däremot inte Hverir eller Leirhnjúkur.
Naturskyddslagen säger att det är tillåtet att ta ut en avgift för service i naturskyddsområden. Det är antingen Umhverfisstofnun eller någon som får uppdraget av myndigheten som kan kräva in en sådan avgift. Ett skäl till avgiftsbeläggning är just skador som uppkommit efter besökare, en belastning som de privata markägarna brukar hänvisa till.
Ingen av de privata markägare som i dag kräver besökarna på entrépeng har gjort någon överenskommelse med Umhverfisstofnun. Enligt myndigheten är det inte heller tillåtet att ta betalt av personer som vill beskåda platser som inte är naturskyddsområden.
Däremot har privata markägare rätt att förbjuda tillträde till platser som drabbats av stor belastning från besökare. Det är också något många markägare hotat med - om de inte får ta betalt stänger de området för samtliga besökare. Om oron för skador på naturen är befogad är detta helt enligt isländsk lag.
Kristín Linda Árnadóttir, chef för Umhverfisstofnun, säger till Fréttablaðið att det vore bra om lagen blev tydligare. Den har heller inte formulerats efter dagens förhållanden och de mängder av turister som nu varje år besöker Island och därmed ökar belastningen vid känsliga besöksmål. Hon efterlyser också en standard för att bedöma skador i naturen.
Umhverfisstofnuns tolkning av lagen är att inträdesavgiften till Kerið skulle kunna bli laglig om markägarna kom överens om en sådan med myndigheten. Det måste då också bli tydligt vad pengarna går till och vem som tar ut avgiften.
Att se över naturskyddslagen är enligt Kristín Linda Árnadóttir nödvändigt. Och det behöver göras omgående. Hon säger i Fréttablaðið att dagens situation - med juridisk ovisshet - är allt annat än lyckad:
"Vi anser att införa avgiftsbeläggning på många håll i landet inte stärker allemansrätten. Det är också mycket dåligt för bilden av Island."
Óskar Magnússon, styrelseordförande för Kerfélagið som äger Kerið och står bakom inträdesavgiften, håller inte med Kristín Linda Árnadóttir. Han säger till Vísir att han anser att myndighetens tolkning av lagen "inte bara är underlig utan dessutom mycket långsökt och naturligtvis felaktig".
Här kan du läsa mer om turerna kring avgiftsbeläggningen av turistattraktioner i naturen.
Här kan du läsa mer om turerna kring avgiftsbeläggningen av turistattraktioner i naturen.