Anklagar isländsk turistnäring för ocker och girighet

När en bit chokladtårta med grädde kostade 1 290 isländska kronor på Vogafjós vid Mývatn undrade kommunpolitikern Logi Einarsson om servitrisen slagit in rätt belopp. "Det kommer egentligen aldrig islänningar hit", var svaret han fick på frågan om varför fikat var så dyrt. Och Logi Einarsson befarar nu att ocker och girighet ska få turisterna att överge Island.

Anstormningen av turister är en av årets hetaste debattfrågor. Främst har det handlat om naturvård, om inträdesavgifter till populära besöksmål och om markägare som väljer att spärra av områden för besökare.

Men den senaste tiden har också prissättningen blivit ett debattämne. Det är knappast någon hemlighet att priserna ofta saltas rejält på platser där konkurrensen är begränsad och besökstrycket högt. Vissa företag - som Blå lagunen och flygbolaget Ernir - har i praktiken något som kan betraktas som två olika prislistor, en billig för islänningar och en dyr för utlänningar.

Turismforskaren Edvard Huijbens, föreståndare för Rannsóknarmiðstöð ferðamála, säger till RÚV att situationen börjar att bli problematisk. På sina håll finns det ett stort missnöje med turistindustrin. Han tror att det beror på att islänningarna inte har förändrat sin syn på landet i takt med utvecklingen:

"Det som vi måste se i ögonen är att Island först och främst är ett turistland. Detta har blivit vår största exportgren. Detta är den mest intäktsskapande industrin. Island är ett besöksmål. Vi behöver diskutera det mer. Det som jag känner mer oro för eller som jag nu tycker är mer intressant med denna debatt och dess allvar är att det i den finns en viss irritation gentemot branschen. Det är en varningssignal."

Edvard Huijbens anser att det är anmärkningsvärt att negativa attityder gentemot turistnäringen visar sig så tidigt på säsongen. I vanliga fall brukar det dröja till augusti innan missnöjet börjar höras.

En av de islänningar som är irriterade är Logi Einarsson, kommunfullmäktigeledamot för Socialdemokraterna i Akureyri. Men det är inte turisterna som är skälet till hans oro - utan priserna på populära besöksmål. Han befarar att vissa tar ut så höga priser av utländska besökare att de gör det omöjligt för islänningar att turista i det egna landet.

Han uppmärksammade prisläget på Facebook efter att han besökt kaféet Vogafjós vid Mývatn. För en bit chokladtårta med grädde fick Logi Einarsson betala 1 290 isländska kronor. När han frågade servitrisen om varför tårtbiten var så dyr fick han svaret: "Det kommer egentligen aldrig islänningar hit."

Logi Einarsson tror att den låga kursen för den isländska kronan lockar turismföretagare att salta räkningen för utländska besökare. Han säger till Vísir att det på längre sikt kan visa sig bli en ödesdiger strategi, där utlänningarnas intresse för Island minskar samtidigt som islänningarna själva inte har råd att resa runt landet:

"Jag är skiträdd för att girigheten kan göra så att vi hamnar i knipa. ... Jag anser att detta är enbart girighet. Priset sätts så högt som det bara är möjligt. Priset är uppenbarligen inte satt i förhållande till islänningar. ... Jag tänker inte bara på att man förstör turistnäringen, utan om man tänker sätta prisnivån efter turisternas köpkraft har islänningar ingen möjlighet att resa inrikes."

Jóhannes Gunnarsson, ordförande för konsumentorganisationen Neytendasamtökin, delar Logi Einarssons farhågor. Han säger till Vísir att den som anser att priserna är oskäliga bör berätta det för företagaren. Att islänningar ytterst sällan besöker vissa ställen ser han som ett tecken på att priserna är för höga:

"Det säger oss att islänningar har börjat att undvika dessa ställen eftersom de vet hur prissättningen är."

Ólöf Ýrr Atladóttir är chef för Ferðamálastofa. Hon säger i en intervju med RÚV att det alltid finns en risk för att turister utsätts för ocker, men att konkurrens och ryktet är bästa sättet att motarbeta omotiverat höga priser. Samtidigt är inte Island något billigt resmål - och besökarna förväntar sig heller inte att komma till en plånboksvänlig destination:

"I undersökningar har det visat sig att folk visserligen inte tycker att det är billigt att resa till Island, men vi strävar inte heller efter att Island ska bli ett billigt resmål. Folk anser att prisnivån är ganska hög, men samtidigt uppfyller resorna människors förväntningar vilket visar att folk inte upplever det som du kallar ocker."

Näringsminister Ragnheiður Elín Árnadóttir delar inte oron för att höga priser ska skrämma bort turister. Hon säger till Vísir att utländska besökare vet att Island inte är ett lågprisland. Det bästa sättet att få bukt med prissättningen är enligt henne just att diskutera den:

"Jag tycker att det är mycket bra att denna debatt kommer upp till ytan. I den ingår återhållsamhet, i den ingår kanske lösningen på detta. Vi som konsumenter har ett val om att ta våra affärer någon annanstans om vi anser att man prissätter sig ut från marknaden."

Inga Hlín Pálsdóttir, turismansvarig vid Íslandsstofa, tror inte heller att prissättningen är något problem. Hon säger till Vísir att det också är viktigt att inte ta för lite betalt av turister:

"Naturligtvis kommer det några turister som säger att det är dyrt på Island, men vi vet att Island inte är ett billigt besöksmål. Vi har inte fått några klagomål, åtminstone inte till oss gällande girighet eller något sådant. Girighet eller ocker, de formuleringarna har inte använts i de förfrågningar som har kommit till oss."

Guðrún Hafsteinsdóttir, ordförande för Samtök iðnaðarins, tycker att många turister spenderar för lite pengar i landet. Som exempel nämner hon för Vísir kryssningsresenärer som äter och sover ombord eller färjor där utländska bussar med utländska chaufförer och guider kör turister runt landet. Hon vill bland annat tvinga utländska researrangörer att anlita isländska guider:

"Det är naturligtvis sorgligt att se att det kommer hit stora grupper turister, som kommer med Norræna med specialutrustade bilar, egna bilar från Europa. De har allt med sig. De har sina guider, de har maten med sig och de efterlämnar mycket litet på Island."

Och att ta 1 290 kronor för en tårtbit tycker inte Guðrún Hafsteinsdóttir är för dyrt - inte om den är tillräckligt god.