Tatueringar på isländska, fastighetsköp, språkpolitik och senaste valet till alltinget är några av de läsarmejl som besvaras i denna frågeomgång. Om du har funderingar över något Islandsrelaterat kan du mejla xislandsbloggenx@xgmail.comx (ta bort alla x ur mejladressen).Fråga: En kompis till mig är där just nu på Island och skrev så här i tisdags kväll: "Googlar Isländska högtider utan framgång. Det pågår någon sorts färgkrig här. I varje stad pyntas det väldigt speciell och alltid enhetligt. Pappblomor ute, rosetter och prydnader., roliga gubbar ja man verkar ta allt med rätt färg. På ett ställe var gatorna uppmärkta och indelade så färgskalorna höll. Det är roande om än inte speciellt smakfullt." Vet du vad hon kan ha hamnat i?
Svar: Det hon sett är förberedelser inför Verslunarmannahelgin, en helg där första måndagen i augusti är röd dag. Den började firas på Island 1894 efter dansk förebild. Då ägde den rum i september och syftade till att ge handelsanställda ledigt. Efter en tid flyttades den till augusti.
Verslunarmannahelgin är sommarens största högtid. Det är en helg där många islänningar lämnar sina bostäder i städerna för att ge sig ut på landet eller tillbaka till hemtrakterna. Reykjavík är under Verslunarmannahelgin nästan lika tom på Reykjavíkbor som Stockholm på stockholmare under midsommar.
Eftersom måndagen är helgdag passar många på att utnyttja långhelgen. På Västmannaöarna äger det största firandet rum under en festival som närmast funkar som en alternativ nationaldag, i Västfjordarna arrangeras två olika turneringar i träskfotboll, i Akureyri ordnas en stor familjefestival och i Reykjavík finns för dem som inte lämnar staden musikfestivalen Innipúkinn, ett namn som betyder just ungefär 'sitta inne och kura'.
På de flesta orter ordnas något slags firande. Det är vanligt i småstäder att gator eller kvarter tävlar mot varandra om de vackraste utsmyckningarna. Varje gata eller kvarter brukar då tilldelas en viss färg och dekorationerna måste sedan följa färgtemat. Under Verslunarmannahelgin utses vinnaren.
Fråga: Jeg har et par spørgmål om Altingsvalget sidste år, som du måske kan hjælpe mig med. Hvor kan man finde valgresultater på lavere niveau (kommune eller valgsted) end valgkredsene? Er valgkredsene Reykjavik Syd + Reykjavik Nord identiske med Reykjavik kommune, eller er der afvigelser?
Valkretsarna norra och södra Reykjavík består av kommunen Reykjavík. Vad som ingår i norra respektive södra valkretsen varierar från val till val. Fem veckor före valet drar valmyndigheten gränsen mellan norr och söder med utgångspunkten att de två valkretsarna sett till antalet röstberättigade ska bli ungefär lika stora.
Fråga: I svenska kursen läser vi just nu om olika nordiska språk. Vi undersäker dess dialekter, språkvård och mycket mer. Som slut uppgift ska vi skriva ett PM där vi presenterar olika syner på hur ett lands språk kommer att se ut om cirka 50 år. Jag har Island och måste få erkänna att det är väldigt svårt att hitta fakta om detta på nätet.
Jag har förstått att Island är väldigt hårda med sin språkvård. Att de inte gärna tar in lånord till exempel och är noga med att bevara det så mycket som möjligt. Utifrån det här, hur tror du att isländskan kommer utvecklas? Kommer de bli isolerade på nåt vis eller kommer de behöva uppdatera sina språklagar?
Svar: Jag skulle säga att bilden av isländskan och isländsk språkvård som extremt puristisk är en myt. Myten har dock en gång i tiden varit sann. Under den tid som islänningarna strävade efter självständighet från Danmark stod språket i centrum. Grundtanken var att den som talade isländska var islänning, och språket i sig var ett argument för självständighet. För att understryka tyngden i argumentet försökte självständighetsförespråkarna rensa isländskan från den stora mängd danska lånord som då fanns i språket - i synnerhet inom den politiska administrationen i Reykjavík. På landsbygden hade isländskan inte i samma utsträckning påverkats av danskan och böndernas språk blev därför idealet för självständighetsivrarna. Utöver att försöka sparka ut danska lånord - en linje som sedan blev språkvårdens officiella hållning - ersattes de av ord med fornisländskt eller fornnordiskt ursprung.
Siktet var framför allt inställt på danska lånord och ord som kommit in i språket genom danskan. Äldre lånord, till exempel från grekiska och lågtyska, lämnades ofta orörda.
Språkvården var länge konservativ och är alltjämt den mest konservativa i Norden. Det finns dock gott om lånord - i synnerhet från engelska - i den moderna isländskan. Däremot anpassas de i större utsträckning till isländsk stavning, grammatik och uttal än vad som sker i Sverige. I Svenska Akademiens ordlista finns exempelvis pluralformen designers. Även om den inte rekommenderas är det otänkbart att en motsvarande form skulle tas upp i en isländsk ordbok. Men de etablerade engelska lånorden är många, som djobb (job), djók (joke), blogg (blog), töff (tough), pönk (punk) och så vidare. Gemensamt för många engelska lån från senare år är att orden har vardaglig karaktär och ganska lågt stilvärde.
Som exempel på språkvårdens mest lyckade lånordsersättningar brukar tölva ('dator') och sími ('telefon') nämnas. Det ena ordet är bildat till tala ('räkna') och völva ('spåkvinna'), det andra är ett gammalt ord för 'tråd' som började användas för 'telefon'.
Men det finns också mängder med exempel där lånorden har besegrat språkvårdens rekommendationer. Flatbaka har aldrig lyckats slå ut pizza (med alternativstavningen pitsa), hringleikahús har aldrig kunnat tävla med sirkus, pólitík håller på att gå om stjórnmál och på frukt- och grönsaksavdelningen handlar islänningarna banani, appelsína, tómatur och rabarbari - i stället för språkvårdens hopplöst förlorade förslag bjúgaldin, glóaldin, rauðaldin och tröllasúra.
Språkvården har med åren fått minskat inflytande. Det har naturliga förklaringar. Islänningarna reser mer och ägnar mer tid åt utländska - framför allt engelska - medier, böcker med mera. Island har också blivit ett mångkulturellt land där turismen är den ekonomiskt viktigaste näringen. För inte så länge sedan var Island ganska isolerat. Dagens samhälle gör det enkelt att på många sätt ha direktkontakt med omvärlden. Förr kom i betydligt större utsträckning information genom dagstidningar och public service, medier som använder ett språk som präglas av språkvårdens rekommendationer. I dag fungerar inte de etablerade medierna på samma sätt som ett språkvårdsfilter.
Isländskan utvecklas ungefär som svenskan. Inom enstaka områden, exempelvis forskning, är engelskan redan stark och det finns inget som tyder på att engelskan skulle vara på väg att försvagas inom just det området. De undersökningar som gjorts visar dock att isländskans grammatik är stabil. Lånorden hotar inte på något sätt det som är språkets skelett. Det är troligt att andelen engelska lånord i vardagsspråket fortsätter att öka, men det finns inget som tyder på att isländskan på något sätt skulle vara hotad. Tvärtom. Isländska är visserligen inget jättestort språk, men det talas inom ett väl avgränsat område och för att fullt ut kunna delta i samhällslivet är det nödvändigt att kunna tala isländska. Därför lär inte särskilt mycket förändras under de närmaste femtio åren.
För övrigt är språkvårdens förhållandevis konservativa traditioner inte på något sätt en lag. Island fick en språklag för första gången för tre år sedan. Det enda den säger är att det språk som används officiellt - till exempel av myndigheter - ska vara vårdat, enkelt och begripligt.
Siktet var framför allt inställt på danska lånord och ord som kommit in i språket genom danskan. Äldre lånord, till exempel från grekiska och lågtyska, lämnades ofta orörda.
Språkvården var länge konservativ och är alltjämt den mest konservativa i Norden. Det finns dock gott om lånord - i synnerhet från engelska - i den moderna isländskan. Däremot anpassas de i större utsträckning till isländsk stavning, grammatik och uttal än vad som sker i Sverige. I Svenska Akademiens ordlista finns exempelvis pluralformen designers. Även om den inte rekommenderas är det otänkbart att en motsvarande form skulle tas upp i en isländsk ordbok. Men de etablerade engelska lånorden är många, som djobb (job), djók (joke), blogg (blog), töff (tough), pönk (punk) och så vidare. Gemensamt för många engelska lån från senare år är att orden har vardaglig karaktär och ganska lågt stilvärde.
Som exempel på språkvårdens mest lyckade lånordsersättningar brukar tölva ('dator') och sími ('telefon') nämnas. Det ena ordet är bildat till tala ('räkna') och völva ('spåkvinna'), det andra är ett gammalt ord för 'tråd' som började användas för 'telefon'.
Men det finns också mängder med exempel där lånorden har besegrat språkvårdens rekommendationer. Flatbaka har aldrig lyckats slå ut pizza (med alternativstavningen pitsa), hringleikahús har aldrig kunnat tävla med sirkus, pólitík håller på att gå om stjórnmál och på frukt- och grönsaksavdelningen handlar islänningarna banani, appelsína, tómatur och rabarbari - i stället för språkvårdens hopplöst förlorade förslag bjúgaldin, glóaldin, rauðaldin och tröllasúra.
Språkvården har med åren fått minskat inflytande. Det har naturliga förklaringar. Islänningarna reser mer och ägnar mer tid åt utländska - framför allt engelska - medier, böcker med mera. Island har också blivit ett mångkulturellt land där turismen är den ekonomiskt viktigaste näringen. För inte så länge sedan var Island ganska isolerat. Dagens samhälle gör det enkelt att på många sätt ha direktkontakt med omvärlden. Förr kom i betydligt större utsträckning information genom dagstidningar och public service, medier som använder ett språk som präglas av språkvårdens rekommendationer. I dag fungerar inte de etablerade medierna på samma sätt som ett språkvårdsfilter.
Isländskan utvecklas ungefär som svenskan. Inom enstaka områden, exempelvis forskning, är engelskan redan stark och det finns inget som tyder på att engelskan skulle vara på väg att försvagas inom just det området. De undersökningar som gjorts visar dock att isländskans grammatik är stabil. Lånorden hotar inte på något sätt det som är språkets skelett. Det är troligt att andelen engelska lånord i vardagsspråket fortsätter att öka, men det finns inget som tyder på att isländskan på något sätt skulle vara hotad. Tvärtom. Isländska är visserligen inget jättestort språk, men det talas inom ett väl avgränsat område och för att fullt ut kunna delta i samhällslivet är det nödvändigt att kunna tala isländska. Därför lär inte särskilt mycket förändras under de närmaste femtio åren.
För övrigt är språkvårdens förhållandevis konservativa traditioner inte på något sätt en lag. Island fick en språklag för första gången för tre år sedan. Det enda den säger är att det språk som används officiellt - till exempel av myndigheter - ska vara vårdat, enkelt och begripligt.
Fråga: Jag skulle behöva hjälp med att översätta ett svenskt ord till isländska och ordet är "styrka" och då menar jag styrka som i att ha en styrka att ta sig framåt i livet trots många motgångar. Är det "styrkur" eller "kraftur" som är korrekt då? Eller inget av det? Vore väldigt tacksam att få hjälp då det inte är så lätt att få tag på personer som kan isländska och jag ska tatuera in detta inom kort.
Svar: Det är mest en smaksak vilket ord du väljer. Både styrkur och kraftur betyder 'styrka, kraft' i allmän bemärkelse, och det finns inget isländskt ord som har exakt den bibetydelsen du söker. Tänkbara är också þróttur och afl, som bägge betyder 'styrka, kraft', och máttur med samma grundbetydelse ('styrka, kraft') men som även betyder 'förmåga, makt'. Även styrkleiki är ett alternativ. Ordet står ofta för den personliga egenskapen 'styrka', men kan också användas i sammanhang där det talas om styrkan på allt från alkohol och mat till jordskalv och glasögon.
Fråga: Jag undrar hur det fungerar om man tex. flyttar till Island och investerar i ett hus för 2 miljoner SEK. Har hört att man sedan får svårt att flytta från Island eftersom att man inte får ta pengarna ur landet, stämmer det? Skulle du säga att fastighetspriserna är ovanligt höga för tillfället?
Svar: Ja, det stämmer. I samband med finanskraschen införde Island kapitalkontroller som reglerar hur valuta får föras in i och ut ur landet. Om du som svensk köper en fastighet behöver du centralbankens godkännande för att föra in pengarna. Om du sedan säljer fastigheten behöver du centralbankens godkännande även för att föra ut pengarna. Regeringen har som mål att så snart som möjligt avveckla kapitalkontrollerna, men det är ett arbete som kan ta flera år. Om de avskaffas finns inte längre några hinder för att flytta pengar mellan länderna.
Som svensk medborgare är det i övrigt inga problem att köpa en fastighet på Island. Läget på bostadsmarknaden är dock osäkert och i Reykjavíkområdet finns rätt mycket som tyder på att en fastighetsbubbla håller på att bildas. Skälen är dels att företag och pensionsfonder i hög grad investerar i fastigheter eftersom kapitalkontrollerna gör det ogynnsamt att investera utomlands, dels att kreditinstitut äger tusentals bostäder - övertagna från boende som inte kunde betala lånen - som de inte säljer om de inte får riktigt bra betalt.
Trycket är störst på små lägenheter i Reykjavíkområdet, så det är där som priserna är som högst. Om det är den typen av bostad du är ute efter och behovet inte är akut hade det nog varit klokt att vänta och se vad som händer med kapitalkontroller och fastigheter som ägs av banker. Reykjavíks kommun har utlovat några tusen nya hyreslägenheter inom de närmaste åren, vilket kan bidra till att minska trycket. Det är dessutom troligt att den isländska kronan tappar en del i värde när kapitalkontrollerna avskaffas, och det gynnar förstås utländska köpare.
Utanför Reykjavíkområdet är prisbilden betydligt bättre och där finns det ingen anledning att tveka inför ett köp. Eftersom större delen av Island utanför huvudstadskommunerna tappar invånare är efterfrågan måttlig och du får betydligt mer för pengarna än i Reykjavík.
