Anstalten Kvíabryggja ligger utanför Grundarfjörður på Snæfellsnes. Det är en öppen anstalt med plats för 22 interner och 8 anställda. När anstalten öppnades 1954 - efter att tidigare ha varit en bondgård - var fångarna främst män som inte betalat underhåll. Sedan 1963 placeras interner med låg återfallsrisk på Kvíabryggja.
På Kvíabryggja finns inga grindar eller stängsel. Internerna har möjlighet att utföra uppdrag på annan plats på dagtid så länge de återvänder till anstalten på kvällarna. En stor del av arbetet på anstalten är dock att ta hand om de får, ankor och höns som finns på Kvíabryggja. På fritiden kan fångarna spela golf på en bana som byggts av tidigare interner.
Länge var tidigare alltingsledamoten Árni Johnsen Kvíabryggjas kanske mest kände fånge. Han placerades på anstalten 2001 efter att ha gjort sig skyldig till bedrägeri. Árni Johnsen utnyttjade sina kontakter så att alla fångar genom en donation kunde få nya madrasser.
Efter finanskraschen har Kvíabryggja blivit den anstalt där flera ekobrottsdömda toppar från näringslivet och politiken avtjänar sina straff. En som hamnade på Kvíabryggja är före detta departementschefen Baldur Guðlaugsson, som fick två års fängelse för insiderbrott. En annan intern är den man som 2011 dömdes till fyra och ett halvt års fängelse för smuggling av narkotika och anabola steroider.
Den 10 oktober 2011 lade ett containerfartyg till vid Straumsvík i Hafnarfjörður. I en av containrarna som lastats i Rotterdam fanns 9,9 kilo amfetamin, 200 gram kokain, 8 100 MDMA-tabletter och tusentals narkotika- eller dopningsklassade läkemedel.
Polisen hade dock fått kännedom om smugglingsförsöket. Samtliga inblandade kunde gripas och dömas. Mannen hävdade dock att han inte känt till att det fanns narkotika ombord. Eftersom han i övrigt samarbetade under utredningen och dessutom tidigare var ostraffad hamnade han på Kvíabryggja.
På anstalten driver mannen i egen regi enligt Fréttablaðið försäljning av läsk, godis och tobak till medfångarna. Mannens hustru köper varor i lågprisbutiker som han senare säljer vidare i fängelset. Många cigarettpaket saknar dock isländsk varningstext, vilket tyder på att det handlar om smuggelcigaretter.
På anstalten driver mannen i egen regi enligt Fréttablaðið försäljning av läsk, godis och tobak till medfångarna. Mannens hustru köper varor i lågprisbutiker som han senare säljer vidare i fängelset. Många cigarettpaket saknar dock isländsk varningstext, vilket tyder på att det handlar om smuggelcigaretter.
Fångvaktaren Gunnar Hjartarson bekräftar för Fréttablaðið försäljningen av läsk och godis. Däremot säger han sig inte känna till att det även förekommer försäljning av cigaretter:
"För det mesta fungerar det så att det är någon som driver butiken. Så när han försvinner tar någon annan över. Det är ofta som det inte är någon som vill ta på sig detta. Det är en del jobb med detta."
Gunnar Hjartarson säger i Fréttablaðið att säljaren stoppar intäkterna i egen ficka utan att skatta för dem. Han betraktar försäljningen som något som "underlättar livet här inne".
För att få sälja tobak krävs tillstånd av myndigheterna. Föreståndaren Birgir Guðmundsson säger sig dock inte veta av någon annan försäljning på Kvíabryggja än småskalig handel med läsk och godis.
Fängelsechefen Páll Winkel anser att försäljningen måste upphöra. Han säger till Fréttablaðið att det inte är internernas uppgift att driva en butik:
"Fångar ska inte driva en butik, varken på Kvíabryggja eller någon annanstans. ... Om detta pågår måste det stoppas. Det är mycket enkelt."
Internerna på Kvíabryggja kan få varor en gång i veckan genom schemalagda inköpsturer i anstaltens regi. Så fungerar det också på landets andra mindre anstalter. På högsäkerhetsfängelset Litla-Hraun, som också är Islands största anstalt, finns butiken Rimlakjör som drivs av anstalten.
