När biskopen Jón Arason halshöggs år 1550 i samband med reformationen sattes punkt för klosterlivet. Trots att klostren i fem århundraden hade stort inflytande över islänningarnas vardagsliv är många av dem närmast okända för forskarna. Nu söker arkeologen Steinunn Kristjánsdóttir efter fjorton isländska kloster från medeltiden.
Island kristnades år 1000 efter ett beslut på Þingvellir. Bara några få år senare restes en kyrka vid Þingvellir. Just den kyrkan kan ha varit den första byggnaden tillägnad den kristna guden i landet.
Men det dröjde inte länge förrän de allra första kyrkorna fick sällskap av de första klostren. År 1030 ska det första klostret ha tagits i bruk i Bær vid Borgarfjörður. Fram till år 1550 - då halshuggningen av den katolske biskopen Jón Arason markerade reformationens intåg - fanns fjorton kloster i landet. Därefter var katolicismen bannlyst fram till år 1874 då religionsfrihet infördes i konstitutionen.
Spår efter klostren finns bland annat i geografiska namn och olika skriftliga källor. I ett halvt årtusende tros klostren ha haft ett avgörande inflytande inte bara över det religiösa livet utan också över vanliga islänningars vardag. Ändå är det inte mycket som är känt om klostren.
Steinunn Kristjánsdóttir, professor i arkeologi vid Háskóli Íslands, leder nu ett treårigt projekt på jakt efter dessa fjorton medeltidskloster. Förhoppningen är att genom utgrävningar hitta spår efter klosterlivet. Undersökningarna påbörjades i våras. Ortnamn och muntliga berättelser om var klostren funnits är utgångspunkt för utgrävningarna. Till hjälp har hon även flygfoton och infraröda bilder.
Under 1100-talet var det kanske bara något tiotal islänningar som levde i kloster. Inledningsvis förknippades klostren också med eremitliv. Därför undersöker Steinunn Kristjánsdóttir även platser som historiskt kopplats ihop med eremiter.
Hittills har fynden varit få. Steinunn Kristjánsdóttir säger i Fréttablaðið att klostren inte verkar ha varit belägna exakt där ortnamnen och berättelserna placerar dem:
"De första slutsatserna är att klostren för det mesta inte har legat där de tros ha legat. De muntliga berättelserna och ortnamnen stämmer inte helt med olika idéer om var de låg, men vi håller fortfarande på att leta."
Några av de platser som undersökts är Bær i Borgarfjörður, Helgafell utanför Stykkishólmur, Hítardalur á Mýrum i Borgarbyggð, Reynistaður i Skagafjörður och Viðey i Kollafjörður utanför Reykjavík. Det kanske största och mest kända klostret är det som öppnades i Þingeyrar år 1133.
Klostret på ön Viðey grundades år 1225 eller 1226 under Snorri Sturlusons överinseende. Det blev snabbt ett centrum för bildning och litteratur. Klostret blomstrade fram till år 1539 då beväpnade män tvingade munkarna på flykt och rånade klostret. Männen var utsända på uppdrag av den danske landshövdingen. Biskop Jón Arason lyckades senare återupprätta klostret bara några månader innan han halshöggs.
Trots de rika berättelserna om klosterlivet på Viðey är det oklart exakt var klostret var beläget på den lilla ön. Steinunn Kristjánsdóttir säger i Fréttablaðið att de utgrävningar som hittills gjorts inte kunnat besvara gåtan:
"Detta är ett ganska spännande resultat. Många vill hävda att klostret varit där men detta är bara sophögar från gården."
Gården är Viðeyjarstofa, det äldsta stenhuset på Island och det äldsta huset i Reykjavík, och utgrävningarna har gjorts på en slänt inte långt från byggnaden. Huset byggdes mellan 1753 och 1755 för Skúli Magnússons räkning. Skúli Magnússon var den fogde som under lång tid bevakade danska ekonomiska intressen på Island. Han brukar ibland också betraktas som initiativtagaren till det moderna Reykjavík.
Steinunn Kristjánsdóttir säger i Morgunblaðið att historieskrivningen ofta handlar om att Island länge var tämligen isolerat från omvärlden. Klosterlivet berättar däremot en annan historia. Det visar att Island var del av ett internationellt samfund. Därför anser hon att det är viktigt att för första gången undersöka klostren och dess inverkan på samhällslivet:
Steinunn Kristjánsdóttir säger i Morgunblaðið att historieskrivningen ofta handlar om att Island länge var tämligen isolerat från omvärlden. Klosterlivet berättar däremot en annan historia. Det visar att Island var del av ett internationellt samfund. Därför anser hon att det är viktigt att för första gången undersöka klostren och dess inverkan på samhällslivet:
"Detta har inte gjorts tidigare. Det är märkligt vilket litet intresse det har varit för att undersöka klostren och deras aktivitet. Kanske är det för att de glömdes bort. Så läggs det mycket vikt vid vikingatiden och att undersöka hövdingarnas makt i historien snarare än klostrens roll. ... Klostren har till viss del fallit i glömska. Till exempel är det inte känt var klostren var belägna, men dokument pekar på att de var mycket omfattande och hade stora ägor, markegendomar och lös egendom som boskap."Tanken är att projektet ska leda till en bok om klosterlivet på Island under medeltiden.
