Nästan sextio elever gick i skolan i Birkimelur. Vid Krossholt fanns butik och husen var fulla av barnfamiljer. Vid hamnen i Brjánslækur landades stora mängder vikval. Så kom år 1986 förbudet mot valfångst. Husen tömdes, butiken stängdes och det blev åter glest mellan bänkraderna i skolan.
Det har snart gått trettio år sedan Internationella valfångstkommissionen införde ett förbud mot valfångst. Stoppet infördes 1986 - och accepterades inledningsvis av Island. Det skulle dröja tjugo år innan den kommersiella jakten på val skulle återupptas.
Det internationella fokuset vilar i regel på jakten på sillval. Jakten på vikval har inte alls varit föremål för lika mycket kritik. Ett av skälen kan - utöver bedömningar av beståndens storlek - vara att vikvalen oftare jagats småskaligt vid kustnära fiske från mindre båtar. I någon mån påminner därför jakten på vikval om den valfångst som får bedrivas av vissa grupper på Grönland och i Ryssland.
I början av 1980-talet var Brjánslækur i södra Västfjordarna en av Islands viktigaste hamnar just för valfångst. Fem små rederier hade båtar som lade ut från hamnen och jagade vikval i Breiðafjörður och längs Barðaströnd. I hamnen väntade anställda på att ta hand om fångsterna.
Än i dag fyller hamnen i Brjánslækur en viktig funktion. Färjetrafiken över Breiðafjörður till Stykkishólmur är viktig både för lokalbefolkningen och näringslivet. När vägarna är svårframkomliga under vintern är färjan en pålitlig förbindelse med södra Island. Inte minst har den avgörande betydelse för fiskeindustrin och lastbilstransporter söderut.
I dag är det bara några få mindre fiskebåtar som landar sina fångster i Brjánslækur. Fisket har blivit mindre viktigt för de boende i regionen. I stället är det lantbruket som dominerar. Island trotsar visserligen det internationella valfångstförbudet, men i Brjánslækur är det inte längre någon som ger sig ut på havet för att jaga vikval.
Ragnar Guðmundsson var en av de fångstmän som då jagade vikval från Brjánslækur. Han säger till Vísir att han alltjämt betraktar fångststoppet som ett svek från politikernas sida:
"Den [vikvalen] togs ifrån oss 1985. Den dumheten saknar motstycke. ... Vi var fem som ägde detta. Tre av oss gick i konkurs när allt rasade."Förbudet mot att fånga val kompenserades inte genom några fiskekvoter. Inför hotet om arbetslöshet lämnade familj efter familj regionen. Inom loppet av några år försvann en tredjedel av befolkningen. Och det var framför allt barnfamiljerna som flyttade.
Birkimelsskóli vid Birkimelur hade som mest närmare sextio elever. Samhället vid Krossholt växte och butiken blomstrade. I dag står många av bostäderna tomma och många av dem används enbart som fritidshus. Bara två hus är bebodda året runt. Ortens lanthandel är sedan länge nerlagd. I skolan finns sju elever hemmahörande på fyra olika gårdar.
Utöver skolan finns inte mycket service att tala om i regionen. Det lilla badet vid Krossholt, som byggdes 1948, är alltjämt ett av Islands mest natursköna. Under sommaren förvandlas några av byggnaderna till pensionat för turister. Och på en av gårdarna i närheten finns en bensinpump. I trakterna kring Birkimelur, Krossholt och Brjánslækur bor i dag omkring fyrtio personer året runt.
Samtliga sju elever i Birkimelsskóli går i de tre översta klasserna. Några yngre barn finns inte i området. Skolchefen Valgeir Jens Guðmundsson - som är en av skolans två anställda - säger till Vísir att det därför ser ut som att undervisningen kommer att upphöra naturligt inom de närmaste åren. Och om skolan väl läggs ned finns det inte mycket som talar för att Birkimelsskóli någon gång ska öppnas på nytt.
Om nya elever dyker upp kommer de sannolikt att bussas till Patreksfjörður i stället. Dit transporteras redan i dag skolans elever för undervisning i slöjd och idrott. Undervisningen på danska sker på distans.
Halldóra Ingibjörg Ragnarsdóttir, bonde på gården Brjánslækur, berättar för Vísir att hon minns att när hon själv gick i skolan var antalet elever som mest 56. Hennes 15-åriga dotter Jarþrúður Ragna Jóhannsdóttir har en helt annan upplevelse av Birkimelsskóli:
Samtliga sju elever i Birkimelsskóli går i de tre översta klasserna. Några yngre barn finns inte i området. Skolchefen Valgeir Jens Guðmundsson - som är en av skolans två anställda - säger till Vísir att det därför ser ut som att undervisningen kommer att upphöra naturligt inom de närmaste åren. Och om skolan väl läggs ned finns det inte mycket som talar för att Birkimelsskóli någon gång ska öppnas på nytt.
Om nya elever dyker upp kommer de sannolikt att bussas till Patreksfjörður i stället. Dit transporteras redan i dag skolans elever för undervisning i slöjd och idrott. Undervisningen på danska sker på distans.
Halldóra Ingibjörg Ragnarsdóttir, bonde på gården Brjánslækur, berättar för Vísir att hon minns att när hon själv gick i skolan var antalet elever som mest 56. Hennes 15-åriga dotter Jarþrúður Ragna Jóhannsdóttir har en helt annan upplevelse av Birkimelsskóli:
"Det var tjugo barn när vi började. Så har detta droppat av en efter en och ingen har tillkommit."
Här kan du läsa mer om Brjánslækur.
