torsdag 12 februari 2015

Översvämningar från Vatnajökull formade Jökulsárgljúfur

Sägnerna säger att Jökulsárgljúfur uppstod när Odens häst Sleipner satte ned en av sina hovar på norra Island. I själva verket bildades kanjonen vid tre olika översvämningar. Vattenmassorna stormade fram efter stora vulkanutbrott under Vatnajökull. Varje översvämning spolade bort två kilometer berggrund. Det visar en forskarstudie publicerad i tidskriften PNAS.

Kanjonen Jökulsárgljúfur - där vattenfallet Dettifoss och glaciärälven Jökulsá á Fjöllum ingår - ser från ovan ut som ett avtryck format av en hästsko. I myterna har det talats om att området formades av Odens häst Sleipner. När den dundrade fram över himlen och vid ett tillfälle satte ned hoven pressades landskapet ned - medan Ásbyrgi fick stå orört i mitten.

Forskare vid University of Edinburgh presenterar en annan förklaring i en studie publicerad i PNAS. De konstaterar att Jökulsárgljúfurs uppkomst inte alls är förenlig med bilden av att landskapsförändringar går långsamt. Inom loppet av några få dagar har kanjonen bildats i samband med enorma översvämningar.

Jökulsárgljúfur är 28 kilometer lång och upp till 100 meter djup. Forskarna har analyserat klipporna med hjälp av heliumisotoper. På så sätt har de kommit fram till att Jökulsárgljúfur bildats vid tre tillfällen - för cirka 9 000, 5 000 och 2 000 år sedan.

Varje översvämning har sett ungefär likadan ut. Ett stort vulkanutbrott under Vatnajökull har fått stora mängder smältvatten att strömma norrut genom Jökulsá á Fjöllum. Vattenmassorna har skapat ett sådant tryck att de inom loppet av ett par dagar sköljt bort minst två kilometer berggrund. Var och en av dessa översvämningar har bidragit till att urholka Jökulsárgljúfur.

Även Dettifoss - Europas mest kraftfulla vattenfall med en bredd på 100 meter, en fallhöjd på 54 meter och ett flöde på 200 kubikmeter i sekunden - påverkades av översvämningarna. Varje gång pressades vattenfallet två kilometer uppströms. Även de mindre vattenfallen Selfoss och Hafragilsfoss påverkades på samma sätt.

Vilken vulkan som förorsakade översvämningarna är oklart. Bárðarbunga är dock en sannolik kandidat. Eftersom den ligger i Vatnajökulls nordvästra del tar dess översvämningar ofta vägen norrut genom Jökulsá á Fjöllum.

Forskarna utesluter att Jökulsárgljúfur skulle kunna vara en produkt av långsam och gradvis erosion. Även vid så kraftiga flöden som 500 kubikmeter i sekunden skulle inte vattnet i Jökulsá á Fjöllum kunna tränga undan berggrunden. I stället har det alltså vid varje tillfälle handlat om ett par dagars översvämningar som tillsammans format kanjonen.

Jökulsárgljúfur, Dettifoss och Ásbyrgi ingår i nationalparken Vatnajökull.