Dagens bonuscitat

"Naturligtvis var detta en dramatisk motgång. Detta var ett enormt stort bortfall av anhängare. Jag har berättat att Össur Skarphéðinsson talade med mig efter valet och varnade mig för att det skulle kunna hända att partiet inte skulle överleva detta, att jag skulle bli partiets sista ordförande. Jag tror inte att någon i dag skulle komma på tanken att jag skulle bli partiets sista ordförande. Det är en stor framgång."

Árni Páll Árnason, ordförande för Socialdemokraterna, i Eyjan om partiets tillbakagång i alltingsvalet våren 2013.

Nio av tio islänningar finns på Facebook

Facebook är i särklass när det gäller islänningarnas användning av sociala medier. Nio av tio vuxna islänningar finns på Facebook. Nummer två bland sociala medier är Snapchat följt av Instagram, Twitter, Linkedin och Twitter. Det visar en undersökning utförd av Gallup.

Inte i något annat europeiskt land använder medborgarna internet så mycket som på Island. Förra året surfade hela 97 procent av islänningarna på nätet. Inom EU är det i snitt 75 procent som regelbundet använder internet.

Nästan lika många islänningar använder sociala medier. Populärast är Facebook - som i folkmun ofta kallas Fésbók. Hela 89 procent av islänningar som har fyllt 18 år finns på Facebook.

Andra populära sociala medier är Snapchat som används av 46 procent, Instagram med 31 procent, Twitter med 16 procent och Linkedin med 14 procent. Dejtingtjänsten Tinder används av 5 procent.

En ko som simmade för livet

I almanackan stod det den 13 oktober 1987 när kon Sæunn skulle slaktas i Flateyri. Men Sæunn ville annat. Kon slet sig loss, galopperade ned till stranden och simmade rakt ut i fjorden. När Sæunn klev i land på andra sidan Önundarfjörður hade hon tillryggalagt en sträcka på 2,5 kilometer i allt annat än badvänlig temperatur.

Kossans flykt från slakteriet blev en nyhet som fick spridning långt utanför Islands gränser. Inte minst eftersom bönderna på Kirkjuból i Valþjófsdalur, Guðmundur Steinar Kristjánsson och Sigríður Magnúsdóttir, valde att ge Sæunn en fristad på andra sidan fjorden. Eftersom kor inte simmar särskilt gärna ville de belöna henne för den våghalsiga flykten från slakteriet.

Efter simturen blev Sæunn kvar på Kirkjuból i sex år. Att hon ett år fick en kviga på sjömännens dag - en helgdag som infaller en söndag i början av juni - tyckte bönderna bara var passande. Sæunn hade ju genom sina färdigheter visat sig snarare vara en fråga för fiskedepartementet än för jordbruksdepartementet. Kvigan fick namnet Hafdís Sæunnardóttir.

När det blivit dags för kon att simma vidare till andra sidan var det Guðmundur Steinar Kristjánsson som höll i geväret. Han ledde Sæunn till samma plats på stranden som hon simmat i land. Hon ska ha varit lugn när skottet gick av.

Sæunn begravdes i en hög på stranden. Där vilar hon än i dag med utsikt över fjorden och den simtur som gav henne sex år till i livet. Den som besöker platsen kan skänka Islands kanske mest simkunniga och kända ko en tanke vid minnesmärket med texten Sæunnarhaugur.

Sæunn har fått en egen sida på Facebook som då och då uppdateras med artiklar där hon nämns. Ovan kan du se ett inslag från RÚV:s nyhetskrönika 1987 om kons flykt.

Dagens citat

"En sak som är dålig med detta låga förtroende som finns för politiken är att då ställer kanske folk låga krav. Om folket har börjat tro att alla vi som sitter i tinget bara är idioter och att det bara är idioter i regeringen så kan det leda till det sorgliga resultatet att folk inte längre ställer några krav. Då har detta tillstånd blivit ett slags allmän nonchalans. Det kan fungera som svepskäl. Då spelar det ingen roll vad någon gör."

Guðmundur Steingrímsson, ordförande för Ljus framtid, i Eyjan om misstroendet mot alltinget.

Dagens bonuscitat

"Set in an architecturally stunning building, this small museum offers an amazing view of the city and coast and is run by the sculptor’s wife, Birgitta Spur, who, at 83, still bicycles around Reykjavik. The artist lived and worked here and his big, beautiful sculptures are displayed both inside and outside."

Designern Steinunn Sigurðardóttir tipsar i Wall Street Journal om Sigurjón Ólafssons skulpturmuseum som ett av sina favoritställen i Reykjavík.

Landsbanki stänger kontor i Tálknafjörður

På fredag stänger Landsbanki kontoret i Tálknafjörður i Västfjordarna för gott. Kunderna hänvisas då till kontoret i Patreksfjörður två mil bort. Kommunchefen Indriði Indriðason är mycket kritisk till nedläggningen - men enligt Landsbanki är den nödvändig eftersom kunderna i allt större utsträckning utför sina bankärenden på nätet.

Listan över de kontor Landsbanki lagt ned efter finanskraschen börjar att bli lång: Stöðvarfjörður, Sandgerði, Eyrarbakki, Stokkseyri, Vogar, Garður, Króksfjarðarnes, Flateyri, Súðavík, Bíldudalur, Grundarfjörður, Eskifjörður och Fáskrúðsfjörður. Nu går kontoret i Tálknafjörður samma väg.

Landsbanki anser att kundunderlaget på landsbygden är för dåligt. Samtidigt sköter allt fler sina bankärenden på nätet. Därför har det blivit för dyrt för att hålla kontoren öppna på mindre orter.

Indriði Indriðason, kommunchef i Tálknafjörður, säger till RÚV att beskedet är en besvikelse. I orten har en stor satsning på fiskodling påbörjats. Därför räknar han med att invånarantalet kommer att öka under de närmaste åren:

"Det förväntas en ökning av invånare på 40 till 50 personer. ... Om detta inte är nog för att vilja driva ett bankkontor så finns det skäl att tänka om gällande bankens verksamhetsunderlag. Är detta en huvudstadsbank eller en landsbank?"

Landsbanki skriver i ett pressmeddelande att kunderna i Tálknafjörður nu hänvisas till kontoret i Patreksfjörður två mil bort. Två deltidsanställda förlorar sina jobb i samband med nedläggningen.

Nyligen försvann även postkontoret från Tálknafjörður.

Här kan du läsa mer om Landsbankis nedläggningar.

Island inte längre någon kandidat för EU-medlemskap

Island finns inte längre med på listan över kandidatländer till EU. I stället finns bara en anteckning om att förhandlingarna om villkoren för inträde i unionen för två år sedan stoppades på Islands begäran. Samtidigt tycks EU inte anse att Island har återkallat ansökan om medlemskap.

Efter drygt två och en halv månad har EU reagerat på det sätt som utrikesminister Gunnar Bragi Sveinsson önskat. Island finns inte längre på listan över kandidatländer. Att kandidatstatusen skulle försvinna var hans huvudmål när han i ett brev till EU i mars i år skrev att regeringen inte har några planer på att återuppta förhandlingarna om medlemskap.

Sedan tidigare har EU slutat att bjuda in Island till möten där kandidatländer brukar ges plats. Nu är kandidatstatusen alltså formellt historia. Beslutet har enligt uppgifter tagits av ministerrådet.

EU uppger att förhandlingarna avbröts den 1 maj 2013. Då hade de redan legat på is sedan årsskiftet. Den rödgröna koalitionen stoppade förhandlingarna för att undvika en regeringskris inför alltingsvalet samma år.

Inget tyder dock på att EU anser att Island dragit tillbaka ansökan om medlemskap. Därmed ser det alltså ut som att den skulle kunna återuppväckas efter ett regeringsskifte. Frågan är om EU den här gången skulle kräva ett bredare stöd både i alltinget och bland folket för att återuppta förhandlingarna.

I alltinget har det aldrig funnits någon majoritet för EU-inträde, men Socialdemokraterna lyckades sommaren 2009 samla en majoritet bakom en ansökan. Inte någon gång sedan Island ansökte om medlemskap har en majoritet av islänningarna varit för ett sådant steg.

Här kan du läsa mer om Island och EU.

Dagens citat

"Jag upplevde att detta agerande från den nuvarande majoriteten i staden var gentemot partiet, ty detta var gentemot hela partiet på ett mycket fördomsfullt sätt, under all kritik. Detta är något av det orimligaste och osmakligaste och grövsta som jag har sett i isländsk politik, eftersom den som känner framstegspartister vet att dessa är några av de största människovänner som du kan hitta och människor som allmänt inte vill se någon orättvisa."

Statsminister Sigmundur Davíð Gunnlaugsson i Eyjan om reaktionerna på Framstegspartiet i Reykjavíks islamfientliga uttalanden - läs mer här.

Skyrfejden fortsätter - MS angriper Arla

Arlas skyr förstår inte isländska eftersom tillverkaren är dansk. Det är isländska Mjólkursamsalans senaste utspel i skyrfejden mellan de två mejerierna. Konflikten uppstod i samband med att Arla lanserade skyr i Storbritannien. I marknadsföringen anspelade Arla på skyrs isländska ursprung och på Facebook påstod företaget - vilket var en lögn - att produktionen skedde på Island.

I en ny reklamfilm angriper alltså Mjólkursamsalan, MS, Arla just på grund av marknadsföringen. Det bakomliggande motivet är en förestående egen lansering av skyr i Storbritannien. Uppenbarligen vill Mjólkursamsalan försöka muta in ett revir.

Mjólkursamsalans höga svansföring i dispyten är dock inte helt lättbegriplig. Den skyr som av Kavli säljs på licens från mejeriet är exempelvis i Sverige tillverkad i Danmark. Och har lika lite att göra med Island som Arla.

Här kan du läsa mer om skyrfejden.

Anklagade kommunalråd för mutor - fälls i domstol

50 000 isländska kronor i böter för ärekränkning. Det blir straffet för den kvinna som på Facebook anklagade tidigare kommunalrådet i Eyja- og Miklaholtshreppur för att ha mutats av finansmannen Ólafur Ólafsson. Mutan ska ha bestått i en ny traktor. Om kvinnan inte betalar böterna omvandlas straffet till fyra dagars fängelse.

Hösten 2013 anklagade en ung kvinna boende i Eyja- og Miklaholtshreppur på västra Island det dåvarande kommunalrådet i kommunen för att ha tagit emot en muta. Själva mutan ska ha varit en ny traktor.

Kvinnan påstod på Facebook att kommunalrådet i en markdispyt ska ha tagit parti för investeraren Ólafur Ólafssons fru. Detta ska alltså ha belönats genom en otillåten gåva.

Sedan flera år tillbaka har kvinnan och hennes familj hamnat i flera konflikter både med kommunalrådet, fullmäktigeledamöter och Ólafur Ólafsson. Fejderna har gällt borrning efter varmvatten. Flera dispyter har gått både till polis och åklagare.

Efter fyra dagar raderade kvinnan inlägget från Facebook sedan det uppmärksammats av kommunalrådet. Samtidigt skrev hon i ett nytt inlägg att sanningen inte förändrades bara för att innehållet försvann. Hon ansåg alltså fortfarande att kommunalrådet tagit emot en muta från Ólafur Ólafsson.

Kommunalrådet lät sig inte nöjas med denna reträtt. I stället anmäldes kvinnan för ärekränkning. Under rättegången i Héraðsdómur Vesturlands förklarade hon sig oskyldig. Hon hävdade att hon hade goda skäl att tro att traktorn faktiskt var en belöning för att kommunalrådet ställt sig på Ólafur Ólafssons hustrus sida av ekonomiska anledningar.

I rätten framkom det att kommunalrådet fått låna både traktor och plog av grannen Ólafur Ólafsson. Detta var dock enligt kommunalrådet inget tecken på några mutor, utan en typ av hjälp som är vanlig på landsbygden. Han hade definitivt inte fått någon traktor av Ólafur Ólafsson.

Kvinnan sade i förhör att hon baserade Facebook-inlägget på rykten. Hon sade att hon hade begått ett misstag genom att formulera sig som hon gjorde, men att hon aldrig varit ute efter att smutskasta någon. I stället ville hon att affären skulle uppmärksammas.

Héraðsdómur Vesturlands anser att kvinnan gjort sig skyldig till ärekränkning. Eftersom hon efter några dagar raderade inlägget och är sedan tidigare ostraffad slipper hon fängelse. Straffet blir 50 000 isländska kronor i böter. De omvandlas dock till ett fyra dagar långt fängelsestraff om hon inte betalar böterna inom fyra veckor.

Kvinnan ska också stå för rättegångskostnader på 1,2 miljoner isländska kronor.

Här kan du läsa mer om rättsprocessen mot kvinnan och här kan du läsa domen i sin helhet.

Om okända öden och fem isländska försvinnanden

Trots enorma sökinsatser kunde räddningsarbetare och polis inte ta sig in i den dolda berggången bakom ett vattenfall vid Bleiksárgljúfur där 35-åriga Ásta Stefánsdóttir tros ha omkommit. De extrema omständigheterna utsatte även räddningsarbetarna för stor fara. Och det är inte det enda försvinnandet där sökandet skett under mycket svåra förhållanden.

Sökandet efter Ásta Stefánsdóttir är en av de svåraste uppgifterna som räddningstjänsten någonsin ställts inför. Under de senaste åren är det bara ett annat försvinnande som varit lika svårt - sökandet efter två tyska bergsklättrare som sommaren 2007 tros ha försökt bestiga Hvannadalshnjúkur, Islands högsta berg, genom att använda en led som bara några få lyckats bemästra.

Försvinnanden har i århundraden varit en del av livet på Island. Hårt väder och extrem terräng har genom åren orsakat många dödsfall. Ofta får försvinnanden sin förklaring när stormen mojnar eller snön smälter. Men vissa förblir gåtor som aldrig riktigt lämnar medvetandet. En fiktiv person som blivit närmast en symbol för detta är deckarförfattaren Arnaldur Indriðasons poliskommissarie Erlendur Sveinsson.

Ásta Stefánsdóttir, en 35-årig kvinna från Reykjavík, sågs senast i livet kvällen den 7 juni 2014. Morgonen därpå gick hon med sin 42-åriga sambo Pino De Los Angeles Becerra Bolaños till Bleiksárgljúfur, en ravin i Fljótshlíð öster om Hvolsvöllur på södra Island. När hon inte återvände till jobbet efter helgen ringde arbetskamraterna polisen.

Vid en av många djuphålor i Bleiksárgljúfur hittade räddningsarbetare parets kläder och skor. Troligtvis hade de gett sig i vattnet för att bada. Men ravinen är livsfarlig med stort vattentryck och många djupa hålor och trånga gångar. Pino De Los Angeles Becerra Bolaños föll från 30 meters höjd och hittades strax efter sökandets början. Men Ásta Stefánsdóttirs öde förblev en gåta.

I sökandet efter kvinnan fördämde räddningsarbetarna Bleiksárfoss och ledde om vattenfallet. För första gången kunde dykare då finkamma hela ravinen - från vattenfallet och ända ned till älven Markarfljóts utlopp i Atlanten. Efter den saknade Ásta Stefánsdóttir hittades inga spår.

Bara en plats återstod att söka - en smal och okänd berggång bakom vattenfallet där enorma mängder vatten forsar fram. Att ta sig in är förenat med akut livsfara. Eftersom det inte finns några spår efter 35-åringen någon annanstans är det troligt att hon omkommit inne i berggången. Det är första dödsolyckan i Bleiksárgljúfur sedan 1876.

Vid ett försvinnande måste det gå minst tre år innan anhöriga kan göra krav på att den saknade ska behandlas som avliden. Om det anses bevisat att personen befann sig i livsfara räcker det med fyra månader. Eftersom det inte finns några vittnen till olyckan var det osäkert hur 35-åringens öde skulle behandlas.

Ärendet avslutades dock inte hos polisen. Ansvaret för sökandet flyttades från polisen i Hvolsvöllur till Selfoss. Polis och räddningsarbetare hade fortsatt uppsikt över Bleiksárgljúfur, Bleiksá och Markarfljót om kvinnans kropp skulle sköljas upp. I Bleiksá spändes ett nät över ån. Det skulle stoppa större föremål från att flyta ut i Markarfljót. Nätet kontrollerades varannan dag. Något försök att ta sig in i berggången skulle däremot inte göras eftersom det ansågs vara för farligt. Däremot skulle räddningsarbetare med några veckors mellanrum på nytt söka i Bleiksárgljúfur.

Den 15 juli hittades en kvinnokropp i ravinen. På något sätt hade Ásta Stefánsdóttirs döda kropp spolats upp genom ravinens myller av grottor, gölar, gångar och vattenfall. Försvinnandet klarades upp och Ásta Stefánsdóttirs anhöriga fick kännedom om hennes öde. Dödsorsaken var antingen drunkning eller nedkylning.

Efter olyckan startade anhöriga till Ásta Stefánsdóttir en fond med syftet att samla in pengar till utrustning som kan användas i sökandet efter försvunna personer. Det första som fonden köpte in var drönare utrustade med vanlig kamera och värmekamera. Med hjälp av drönarna ska räddningstjänsten kunna söka av stora områden. Drönarna tilldelades räddningstjänsterna i Hella och Hvolsvöllur.

Försvinnandet i Bleiksárgljúfur är tillsammans med de saknade bergsklättrarna vid Hvannadalshnjúkur de svåraste omständigheterna som mött den isländska räddningstjänsten på senare tid. Den 17 augusti 2007 anmäldes de två tyska klättrarna Matthias Hinz och Thomas Grundt som saknade. De hade då inte dykt upp på flygplatsen i Keflavík för att resa hem till Tyskland. De hade heller inte dykt upp i Reykjavík som planerat den 12 augusti.

Efter sex dagars sökande hittades deras tält på Svínafellsjökull. Eftersom det fanns personliga tillhörigheter i tältet fanns inget tvivel om att de befunnit sig på glaciären. Sökandet var dock allt annat än enkelt. Svínafellsjökull, som är en utlöpare från Vatnajökull, är en utloppsglaciär med mängder av djupa sprickor. Väderförhållandena är i praktiken sådana att det enbart går att leta under sommarmånaderna.

Två isländska bergsklättrare hittade i september 2010 en lina på Hvannadalshnjúkurs västra sida. Linan påträffades på 1 700 meters höjd. Det var just denna väg - uppför en 100 meter lodrät isvägg - som Matthias Hinz och Thomas Grundt hade valt. Linan hade slitits itu mellan två stenar och bägge ändarna låg synliga i snön.

Ytterst få klättrare har genom åren valt denna väg för att bestiga Hvannadalshnjúkur. Den enda tidigare kända bestigningen gjordes 1986. Efter fyndet av linan uppmanades bergsklättrare som hade använt just denna väg att kontakta myndigheterna. På så sätt skulle fyndet kunna få sin förklaring.

Men ingen hörde av sig. Och det är en ytterst begränsad krets av klättrare som skulle klara av att bestiga Hvannadalshnjúkur från den västra sidan. Därför pekar allt på att den brustna linan är förklaringen till de tyska bergsklättrarnas öde.

Även om båda var rutinerade klättrare tror polisen att bergsklättrarna helt enkelt underskattat svårigheterna och valt en väg som de inte var förberedda för. Vid Svínafellsjökulls fot har anhöriga rest en minnessten efter de två.

Området har undersökts med helikopter utan att några spår efter Matthias Hinz och Thomas Grundt påträffats. Polisen utgår dock från att de omkom just här och att kropparna finns en bit längre ned. De extrema omständigheterna gör dock att det anses för riskfyllt att söka efter kropparna. Redan när linan hittades för fyra år sedan är det troligt att de begravts djupt under nya lager av snö och is.

Räddningsaktionerna är med tanke på omständigheterna förvånansvärt ofta framgångsrika. Men det finns från de senaste åren ytterligare några uppmärksammade exempel på sökanden som inte lyckats.

I november 2008 försvann en isländsk man på Skaldabúðaheiði norr om Hella på södra Island. Tillsammans med två vänner hade han gett sig ut för att jaga ripa. Uppe på heden tappade de bort varandra. Mannen återvände aldrig till bilen.

I en veckas tid sökte 200 räddningsarbetare efter mannen. Ett område på 80 kvadratkilometer genomsöktes med hjälp av hundar, hästar och fyrhjulingar. När sökandet avbröts hade snön gjort arbetet både mödosamt och riskabelt.

Mannens kropp hittades i juni året därpå. Platsen låg ungefär en mil från där de tre jägarna parkerat bilen. Han hade då tagit sig till en plats som skulle visa sig vara i utkanten av det område som genomsöktes av räddningsarbetarna. Att han var klädd i kamouflagefärgade kläder kan ha bidragit till att han inte hittades tidigare.

Ett liknande öde drabbade hösten 2013 Nathan Foley-Mendelssohn, en 33-årig amerikansk turist. Han försvann den 10 september förra året under en vandring längs Laugavegur från Landmannalaugar till Skógar. På vägen drabbades han av ett oväder med hårda vindar, kraftigt regn och låga temperaturer. Med sig hade han proviant för tre dagar.

Omkring 180 personer deltog i sökandet. Den 29 september hittades en madrass och ett tält längs vandringsleden som tros ha tillhört Nathan Foley-Mendelssohn. Det var det första spåret efter honom sedan han lämnade fjällstugan i Landmannalaugar.

Den 7 oktober avslutades sökandet. Mannen hade då varit försvunnen i fyra veckor. Den 17 juli 2014 upptäcktes en manskropp vid Háalda vid Landmannalaugar. Polisen kunde snart konstatera att det var Nathan Foley-Mendelssohn som hittats död.

I två och ett halvt dygn sökte 500 räddningsarbetare i november 2011 efter en svensk turist som förirrat sig på en glaciär. På kvällen den 9 november ringde han nödnumret 112. Han hade då irrat runt på en jökel i sex till åtta timmar och var frusen och blöt. Men han visste inte var han befann sig - och innan larmoperatörerna hann ställa frågor till honom dog telefonens batteri.

Eftersom 25-åringen pratat om Skógar koncentrerades sökandet först till Fimmvörðuháls mellan Mýrdalsjökull och Eyjafjallajökull. När mannens hyrbil hittades vid Sólheimajökull dagen därpå började en intensiv jakt. Det skulle dröja två och ett halvt dygn innan 25-åringen påträffades. Då var det för sent. Han hittades död i en trång spricka i glaciären. Om han där sökt skydd för ovädret eller fallit vet ingen.

Mannen hittades på 620 meters höjd. Hur han kunnat ta sig så långt upp på glaciären utan någon klättringsutrustning förbryllade myndigheterna. I sökandet uppe på Sólheimajökull användes rep, broddar och yxor. Mannens föräldrar tackade efteråt räddningsarbetarna för de insatser som gjorts i sökandet efter sonen.

Här kan du läsa mer om den försvunna kvinnan vid Bleiksárgljúfur, här mer om de saknade tyska bergsklättrarna och här mer om svensken som omkom på Sólheimajökull.

Dagens citat

"Det är tragikomiskt att bli vittne till den hatiska diskussion som riktas mot Skagafjörðurs invånare, nu senast när Piratpartiets ledare, Birgitta Jónsdóttir, utmålade invånare i en hel region som ett rövarpack där korruption och ruttna attityder sätter kursen. Kommentarerna doftar av arrogans och fördomar och är förmodligen avsedda för att ge alltingsledamoten några poäng hos människor som när sig på fördomar och avund gentemot ett samhälle som trots allt går bra."

Bjarni Jónsson, fullmäktigeledamot för Gröna vänstern i Skagafjörður, skriver i Feykir om de rikspolitiker som hävdar att regionen fungerar på ett maffialiknande sätt på grund av de starka kopplingarna till Framstegspartiet - läs mer här.

Inte Ghostigitals regering

Strax ('med en gång') behöver inte innebära omedelbums och utländskt kött är fullpumpat av steroider som gör konsumenten sjuk. Det är några av de påståenden som kommit från tunga framstegspartister under det senaste året. Einar Örn Benediktsson i Ghostigital - och tidigare kommunpolitiker för Bästa partiet i Reykjavík - skriver dock inte under på dessa uttalanden. I stället utgör de grunden i protestlåten "Ekki mín ríkisstjórn" ('Inte min regering').

Island återbetalar krislån till Polen i förtid

I veckan återbetalar Island ett nödlån till Polen på 204 miljoner zloty, vilket motsvarar 7,3 miljarder isländska kronor. Det polska lånet kom i kölvattnet av finanskraschen och var en del av Internationella valutafondens räddningspaket. Lånet skulle ha betalats av mellan 2015 och 2022. Det uppger finansdepartementet i ett pressmeddelande.

När de isländska storbankerna kollapsade hösten 2008 blev det tomt i centralbanken Seðlabanki Íslands valutareserv. Inom ramarna för ett krispaket från Internationella valutafonden, IMF, fick Island lån från Sverige, Norge, Danmark, Finland, Färöarna och Polen.

Sverige, Norge, Danmark och Finland gick på EU:s linje och villkorade lånen med att Island skulle bära ansvaret för insättningsgarantin knuten till Landsbankis Icesave-konton i Storbritannien och Nederländerna. IMF-programmet försenades gång på gång sedan länder lojala med EU-linjen blockerade nya utbetalningar.

Avsiktsförklaringar från den isländska regeringen gjorde så småningom så att utbetalningarna fullföljdes. Regeringens lovord blev dock värdelösa när de två gånger om fälldes i folkomröstningar om Icesave-ansvaret. Senare friades Island också i domstol från ansvaret för insättningsgarantin.

Stödet från Polen och Färöarna var särskilt värdefullt för Island. Till skillnad från lånen från de nordiska grannländerna villkorades de nämligen inte med något Icesave-ansvar. I stället kom löftena om lån närmast direkt efter kraschen och utan några förbehåll.

Polen utlovade lån på upp till 630 miljoner zloty. Av detta utnyttjade Island 204 miljoner, vilket motsvarar 7,3 miljarder isländska kronor. Återbetalningen skulle ske mellan 2015 och 2022. Fram till dess skulle Island bara betala ränta på lånebeloppet.

Island har nu kommit överens med Polen om att återbetala lånet redan i veckan. Överenskommelsen undertecknades i Reykjavík i går under ett möte mellan finansminister Bjarni Benediktsson och hans polske kollega Mateusz Szczurek samt centralbankschefen Már Guðmundsson. Under presskonferensen tackade Bjarni Benediktsson för Polens stöd till Island:

"Genom att erbjuda Island lån i en svår tid och på så sätt bistå folket vid återuppbyggandet av landet visade polackerna islänningarna vänskap. Sådan vänskap är värdefull och det isländska folket tackar för den."

Sedan tidigare har Island i förtid återbetalat nödlånen från de nordiska länderna. Lånet på 300 miljoner danska kronor återbetalades till Färöarna redan 2013. Lånen på totalt 1,775 miljarder euro återbetalades förra året till Sverige, Norge, Danmark och Finland.

På IMF-lånen återstår bara några få återbetalningar i år och nästa år. Därefter kommer Island att helt och hållet ha betalat av alla krislån som togs i samband med finanskraschen.

Även statsminister Sigmundur Davíð Gunnlaugsson träffade i går Mateusz Szczurek. Han tackade enligt ett pressmeddelande för det stöd och den vänskap som Polen visade Island genom att erbjuda lån direkt efter bankkollapsen.

Här kan du läsa mer om Islands återbetalning av krislånen.

Alltingets politiker får nya etiska regler

Beslut ska tas för allmänhetens bästa och inte tjäna egna intressen. Alltingets anseende ska inte skadas genom olämpligt beteende. Och alla gåvor som är värda minst 50 000 isländska kronor måste deklareras. Så ser huvuddragen ut i ett förslag om nya etiska regler för alltingets ledamöter. Bakom förslaget står samtliga gruppledare och talmannen Einar K. Guðfinnsson.

Redan sommaren 2011 klubbades en ny riksdagsordning där alltingets presidium fick i uppdrag att ta fram nya etiska regler för ledamöterna. Arbetet har dock gått trögt. Under den förra rödgröna regeringen nåddes ingen överenskommelse.

Frågan fick nytt liv förra våren då piraten Birgitta Jónsdóttir och socialdemokraten Katrín Júlíusdóttir uppmanade presidiet att påskynda arbetet. Uppmaningen kom sedan framstegspartisten Vigdís Hauksdóttir uppmanat till en annonsbojkott mot Kvennablaðið. Utspelet gjordes efter att webbplatsen listat en serie anmärkningsvärda uttalanden från Vigdís Hauksdóttir.

Efter fyra års väntan ser det ut som att förslaget nu ska bli verklighet. Förslaget har undertecknats av talmannen Einar K. Guðfinnsson, samtliga vice talmän och alla gruppledare. Totalt står fjorton ledamöter bakom förslaget. Som förebild har regelverket för Europarådets parlament använts.

De etiska reglerna talar om vad som kan förväntas av en alltingsledamot. En grundläggande punkt är att folkvalda tar ställning till frågor efter vad som bör betraktas som det bästa för allmänheten. Beslut ska inte tas med hänsyn till egenintressen. Eventuella intressekonflikter ska avgöras med medborgarnas bästa som högsta prioritet.

Vidare ska det inte vara tillåtet att utnyttja sin position för personlig vinning. Därför ska samtliga ledamöter - inklusive ersättare som sitter i alltinget minst fyra veckor i följd - lämna in redovisningar över sina tillgångar och eventuella intressekonflikter som kan påverka jobbet.

Alla gåvor värda minst 50 000 isländska kronor måste deklareras. Steget bidrar enligt förslaget till ökad transparens. Det är bara alltingsledamoten som kan ställas till svars för brott mot regelverket. Även den som förser ledamoten med något som inte deklareras kan få vara anonym.

Regelverket säger också hur ledamöterna ska bete sig. Deras beteende ska kännetecknas av ansvar, hederlighet och redbarhet.

Den som är folkvald i parlamentet ska visa respekt inför alltinget. Den får heller inte agera på ett sådant sätt att respekten för alltinget äventyras.

Misstankar om regelbrott ska utredas av en tremannanämnd. Ledamöterna i nämnden utses på fem år i taget. För att ett utlåtande från nämnden ska publiceras måste presidiet vara enigt. Den alltingsledamot som är föremål för utredning kan dock - utan garanterad framgång - begära att den ska offentliggöras.

Dagens citat

"Vi har full personalstyrka fram till oktober, vilket inte har skett tidigare. Man kan säga att sommaren började hos oss redan i april."

Elías Guðmundsson, som driver Hótel Edda och Icelandair Hótel Vík i Vík í Mýrdal, säger i Morgunblaðið att större delen av sommaren redan är fullbokad.

Ett flashmobbfrieri till en isländsk pirat

Vid en resa under påskhelgen bestämde sig Inga Auðbjörg Kristjánsdóttir för att fria till Helgi Hrafn Gunnarsson, alltingsledamot för Piratpartiet. Ovan kan du se hur frieriet gick till - och svaret.

Regeringen satsar 850 miljoner på isländska besöksmål

Regeringen lägger 850 miljoner isländska kronor på service och naturvård på populära turistattraktioner. Det handlar om bland annat toaletter, informationstavlor, gångstigar och utsiktsplattformar. Förbättringarna ska genomföras redan i sommar. Mest pengar går till Skaftafell och Þingvellir. Det uppger regeringen i ett pressmeddelande.

Näringsminister Ragnheiður Elín Árnadóttirs förslag om att införa ett naturpass blev ett rejält magplask. Hon fick varken med sig turistnäringen eller partikamraterna på förslaget. Tanken var att intäkterna från naturpasset skulle finansiera förbättrad service och naturvård vid populära turistattraktioner.

Regeringens mål är fortfarande att få direkta intäkter från turister i stället för indirekta intäkter som moms. Nu ryktas det att huvudspåret är att i stället införa parkeringsavgifter vid turistattraktioner. Intäkterna därifrån ska sedan öronmärkas för satsningar på vanliga besöksmål.

Nu lägger regeringen totalt 850 miljoner isländska kronor på förbättrad service och naturvård. Sammanlagt handlar det om 104 projekt som ska genomföras på 51 olika platser. Åtgärderna ska genomföras redan i sommar.

Allra mest pengar - 160 miljoner isländska kronor - går till Skaftafell. Nationalparken ska få ny parkering, ny reception och flera nya servicebyggnader.

Nästan lika mycket - 156,5 miljoner - går till Þingvellir. Här handlar det om underhåll av gångstigar, nya utsiktsplattformar och naturskydd. Men en del av pengarna ska också gå till att utveckla en app som ska guida besökare genom området.

Andra besöksmål som får stora anslag - mellan 20 och 50 miljoner kronor - är Geysir, Dimmuborgir, Dynjandi, Gullfoss, Dyrhólaey, Stöng, Dettifoss, Teigarhorn och Fjallabak.

Mindre bidrag går till bland annat Seljavallalaug, ett utomhusbad som de senaste åren förfallit efter en dispyt om vem som ska stå för underhållet. Nu lägger regeringen 5 miljoner isländska kronor på att fräscha upp badet.

Lika mycket pengar läggs på Flókatoftir, lämningarna efter Flóki Vilgerðarson förmodade bosättning vid Brjánslækur i Västfjordarna. Omkring år 865 seglade den norske vikingen till Island efter strandhugg på Färöarna och Shetlandsöarna. Han tillbringade ett knappt år på Island innan han återvände.

Regeringen öronmärker dessutom 5 miljoner till Vatnsfjörður, samma fjord som Flóki Vilgerðarson valde för sin bosättning.

Anslagen har klubbats vid ett regeringssammanträde. De måste även klubbas i alltinget.

Här kan du läsa mer om naturpasset.

Pirater stjäl väljare från Ljus framtid och Framstegspartiet

Piratpartiet fortsätter att sätta nya opinionsrekord. De isländska piraterna får nu 32,7 procent i MMR:s nya väljarbarometer. De flesta nya sympatisörerna kommer från Ljus framtid och Framstegspartiet. Samtidigt rasar Framstegspartiet till den sämsta opinionssiffran sedan finanskraschen hösten 2008.

Medvinden i Piratpartiets segel visar inga tecken på att mojna. Hos MMR får nu Piratpartiet 32,7 procent, en ökning med 0,7 procentenheter jämfört med den föregående mätningen. Siffran är den högsta som Piratpartiet någonsin fått i en opinionsundersökning.

Piratpartiet tar väljare från alla andra partier, men det är framför allt islänningar som i alltingsvalet våren 2013 röstade på Ljus framtid och Framstegspartiet som bytt parti. Hela 52,5 procent av dem som då valde Ljus framtid föredrar i dag Piratpartiet. Motsvarande siffra för Framstegspartiet är 32,4 procent, för Gröna vänstern 23,3 procent, för Socialdemokraterna 18,7 procent och för Självständighetspartiet 14,9 procent.

Med 23,1 procent - en uppgång med 1,2 procentenheter - är Självständighetspartiet näst största parti. Värt att notera är att 11,6 procent av dem som i valet röstade på Framstegspartiet nu hade lagt sin röst på Självständighetspartiet.

Socialdemokraterna ökar med 2,4 procentenheter till 13,1 procent, Gröna vänstern klättrar 0,1 procentenhet till 10,4 procent, Framstegspartiet backar med 2,2 procentenheter till 8,6 procent och Ljus framtid förlorar 2 procentenheter till 6,3 procent.

Både för Framstegspartiet och Ljus framtid är opinionsläget dystert. Noteringen för Framstegspartiet är den sämsta för Sigmundur Davíð Gunnlaugsson som partiledare. Inte sedan finanskraschen senhösten 2008 har stödet för partiet varit så lågt. För Ljus framtid är siffran den lägsta sedan partiet valdes in i alltinget våren 2013.

Som tidigare är Piratpartiets sympatisörer framför allt unga män med låga inkomster bosatta i Reykjavíkområdet. I åldersgruppen 18 till 29 år väljer hela 44,5 procent Piratpartiet. Men stödet har ökat kraftigt även bland äldre islänningar. Bland dem som har fyllt 68 år är det 24,1 procent som sympatiserar med Piratpartiet.

Självständighetspartiet går bäst hos höginkomsttagare, Framstegspartiet har betydligt starkare stöd på landsbygden än i huvudstadsregionen och både Gröna vänstern och Ljus framtid lockar avsevärt fler kvinnliga väljare än manliga.

Övriga partier befinner sig långt ifrån femprocentsspärren till alltinget. Gryning får 0,6 procent (-0,2 procentenheter jämfört med föregående mätning), Regnbågen 0,5 procent (+0,2), Sturla Jónsson 0,5 procent (-0,2), Demokrativäktaren 0,5 procent (-0,1), Hushållens parti 0,5 procent (-0,1), Höger-gröna 0,3 procent (+0,2), Landsbygdspartiet 0,2 procent (-0,1) och Folkfronten 0,1 procent (+0,1).

Övriga får 2,4 procent, en ökning med 0,4 procentenheter jämfört med MMR:s föregående mätning.

Trots att det samlade stödet för de två regeringspartierna minskar så ökar stödet för koalitionen. Nu svarar 31,4 procent att de står bakom samarbetet mellan Självständighetspartiet och Framstegspartiet, en ökning med 0,7 procentenheter.

Här kan du läsa mer om Piratpartiets uppsving i opinionen.

Dagens citat

"Tidigt år 2014 lade utrikesministern fram ett förslag till alltingsuttalande om stopp för förhandlingarna, men kom inte igenom med det i tinget. Förslaget väckte ont blod hos EU-vänner, där vissa fanns i Självständighetspartiets led. Vecka efter vecka samlades de på Austurvöllur och kritiserade regeringen. Förslaget skapade dessutom bilden av Självständighetspartiets ledning att deras ord inte gick att lita på. Detta behövde partiet inte eftersom det i stor utsträckning behövde fortsätta att återvinna väljarnas förtroende. Nästa steg i frågan var inte heller förnuftigt, eftersom beslutet att meddela EU om stopp för medlemskapsförhandlingarna utan formellt samråd med alltinget eftersom det gav budskapet att regeringen var på fallrepet gentemot tinget och den allmänna opinionen."

Stefanía Óskarsdóttir, docent i statsvetenskap vid Háskóli Íslands, skriver i Eyjan om regeringens hantering av EU-frågan.

Konsten att dricka vatten på Island

Metoden är kanske inte den rätta och definitivt inte vädret. Men ibland kan det - som den här turisten visar - vara knepigt att dricka vatten på Island.

Bjarni Benediktsson vill ändra Islands grundlag

En riksdagsordning som ser till så att alltinget inte kan blockeras genom att motståndare till ett förslag ockuperar talarstolen. Men också en väg att få in regelverk om folkomröstningar, miljöfrågor och naturresurser i grundlagen. Det vill Bjarni Benediktsson folkomrösta om redan nästa år. Trots att en liknande folkomröstning hölls redan för tre år sedan.

I alltinget pågår just nu något av ett skyttegravskrig mellan regering och opposition. Högerkoalitionens förslag om utbyggnad av vattenkraften har av oppositionen dömts ut som formellt felaktigt. I protest har oppositionen genom ständiga inlägg om talmannens mötesordning kunnat blockera debatten om utbyggnaden.

Regeringen anklagar i sin tur oppositionen för obstruktion. Frågan är hur hårt den kritiken biter. När dagens regeringspartier förra mandatperioden befann sig i opposition använde de samma taktik för att stoppa förslag från den dåvarande rödgröna regeringen.

Nu skriver finansminister Bjarni Benediktsson på Facebook att han vill genomföra förändringar i riksdagsordningen för att inte situationer som dagens ska kunna uppstå. Han beskyller inte bara oppositionen för att använda obstruktion som metod, utan medger att även regeringspartierna har använt samma taktik.

Bjarni Benediktsson vill ge talmannen större befogenheter att styra debatten i parlamentet. Han förespråkar också att debattiden för en viss fråga ska begränsas. Förslag som inte har hunnit avklaras under en session ska fortsätta att behandlas vid nästa session - i stället för att som i dag försvinna från dagordningen.

Eftersom åtgärderna skulle stärka majoritetens ställning i parlamentet vill Bjarni Benediktsson på något sätt också kompensera minoriteten genom nya åtgärder. Hur de skulle se ut är dock inte klart.

I Morgunblaðið utvecklar Bjarni Benediktsson sitt förslag. Han skriver där att han vill se en folkomröstning om förändringar i grundlagen redan i samband med presidentvalet nästa sommar. Förändringarna ska syfta till att förbättra arbetsgången i alltinget.

Men han vill också se flera andra förändringar. Bjarni Benediktsson anser att folkomröstningar bör fungera som en säkerhetsventil för medborgarna och att det ska finnas ett tydligt regelverk för dem. Vidare förespråkar han att miljöfrågor och naturresurser slussas in i grundlagen. En annan punkt är riktlinjer för hur alltinget kan avsäga sig makt exempelvis för EES-avtalet.

I alltinget välkomnades Bjarni Benediktssons förslag både av Árni Páll Árnason, ordförande för Socialdemokraterna, och Katrín Jakobsdóttir, ordförande för Gröna vänstern. Bägge sade sig uppskatta tonen i finansministerns utspel. De ville bland annat komplettera förslaget med en regel om att en tredjedel av alltingets ledamöter ska kunna tvinga fram folkomröstningar. Även medborgarna ska ha möjlighet att genom namninsamlingar utlysa folkomröstningar.

För snart tre år sedan röstade en majoritet av islänningarna för en ny grundlag. De tog också ställning för huvuddragen i grundlagen som gällde just folkomröstningar, samma betydelse för en röst i alltingsvalet oavsett var den röstande bor, naturresurser som allmän egendom, utökat personval med mera.

Regeringen lyckades inte driva igenom första steget av förändringarna under förra mandatperioden. Den nuvarande koalitionen har inget som helst intresse av att genomföra förslaget - trots att det tillkom på Framstegspartiets initiativ. Högerkoalitionen lägger heller uppenbarligen ingen större vikt vid den folkomröstning som redan hållits.

Flera av de punkter som Bjarni Benediktsson nu lanserar finns redan i det förslag som då togs fram av en särskild grundlagsgrupp. Frågan är varför Självständighetspartiets ledare inte vill återuppväcka det förslaget - som fick stöd i en folkomröstning - utan hellre lägger ett eget förslag. En gissning är att han inte alls vill gå lika långt när det gäller att förklara naturresurser som allmän egendom. Traditionellt har Självständighetspartiet motsatt sig detta för att inte stöta sig med fiskeindustrin.

Turismen på Island - utlänningar tar hand om utlänningar

Turismen på Island växer långt snabbare än tillgången på inhemsk arbetskraft. Under de närmaste åren väntas den öka med 20 procent om året. Därför kommer allt fler utlänningar att anställas inom branschen. I synnerhet på landsbygden kommer det att bli allt svårare för turismföretagare att hitta islänningar som vill jobba i näringen.

De senaste åren har turismen på Island ökat dramatiskt. Den har nu passerat fisket som den näringsgren som genererar de största intäkterna. I år väntas omkring 1,2 miljoner turister besöka Island. Därtill kommer ytterligare runt 100 000 gäster ombord kryssningsfartyg.

Inget pekar i dagsläget på att något trendbrott är på väg. I stället beräknas turismen öka med 20 procent om året under de närmaste åren.

Turismen ökar alltså betydligt snabbare än befolkningen. Dessutom är många serviceyrken dåligt betalda. Därför kommer också andelen utlänningar anställda inom branschen att öka.

Edward Huijbens, expert vid Rannsóknamiðstöð ferðamála, säger till RÚV att han räknar med att antalet jobb inom turistnäringen växer med minst 10 000 tjänster inom de närmaste sju åren. Då handlar det om arbetstillfällen på hotell, resebyråer, flygbolag och researrangörer. Ytterligare 10 000 jobb väntas skapas runt dessa arbetstillfällen:

"Det är helt uppenbart att islänningar inte kommer att kunna besätta dessa tjänster. Inte kan jag se det. ... Det främsta styrredskapet över hela världen för operatörer inom turistnäringen där det råder årstidssvängningar, vilket är förhållandevis vanligt, är just in- och utflöde av arbetskraft och att använda säsongsarbetare för att ta hand om jobben."

I Reykjavíkområdet har turismen i allt större utsträckning blivit en året runt-industri. Men på landsbygden handlar det alltjämt om en bransch som är koncentrerad till sommarmånaderna. Soffía Gísladóttir, föreståndare på Vinnumálastofnun i Norðurland eystra, säger till Vísir att det är svårt att hitta islänningar som kan tänka sig att säsongsjobba i glesbygden:

"Islänningar som är arbetssökande är fast på sin plats och är inte alls beredda att åka och bo i glesbygden en kort tid eftersom helårsjobben saknas inom turistnäringen på landsbygden. Det är mycket svårt för människor som är arbetssökande att slita sig upp och flytta någon annanstans. Det är vår känsla att turismparter därför i högre grad riktar sina annonser mot den europeiska arbetsförmedlingen Eures och får anställda till sig från utlandet."

Edward Huijbens uttalar sig även för Vísir. Han säger att det bara finns två alternativ för den som vill öka turismen på landsbygden utanför högsäsongen - att antingen skapa fler direkta förbindelser från flygplatsen i Keflavík till resten av landet, eller att skapa en helt ny öppning för turister till Island.

Här kan du läsa mer om turismen på Island.

Dagens citat

"Jag är av åsikten att islänningarna i dag har den starkaste ställningen som vi någonsin har haft utifrån ekonomiska perspektiv. ... Högkonjunkturåren före kraschen byggdes på ett stort handelsunderskott. ... Men om vi jämför oss med den tiden i dag så har vi för det första större bruttonationalprodukt, större köpkraft och vi har balans i handeln med utlandet och huvudnäringarna går alla bättre än de gjorde då."

Finansminister Bjarni Benediktsson säger i Eyjan att isländska hushåll aldrig tidigare haft det så bra ekonomiskt som nu.

Jón Bjarnason: Kampen mot EU-medlemskap är evig

Så länge som Islands ansökan om EU-medlemskap inte återkallats finns det alltid en risk att frågan om inträde vaknar på nytt. Därför är kampen mot EU att betrakta som evig. Så säger Jón Bjarnason, tidigare statsråd och alltingsledamot för Gröna vänstern men som i senaste alltingsvalet kandiderade för Regnbågen, i Morgunblaðið om de kampanjfilmer som Heimssýn nu publicerat.



Heimssýn är en organisation som samlar EU-motståndare från höger till vänster. Ordförande är Jón Bjarnason. I kampanjfilmerna, som propagerar för att Island ska stå utanför unionen, syns bland annat Jón Bjarnason, framstegspartisten Frosti Sigurjónsson och självständighetspartisten Unnur Brá Konráðsdóttir.

Favoritplatser på Island - 33: Mjóifjörður

Kommunpolitiker i Mjóafjarðarhreppur i 44 år, kommunalråd i 28 år, bonde på Brekka i 31 år - först med sin far och hans bror och därefter med sönerna, lärare vid skolan i Mjóifjörður i elva år - och rektor för samma skola i ytterligare elva år, sillsaltare, framstegspartist, facklig förtroendevald, utbildningsminister i fyra år och invald - med några få kortare avbrott - i alltinget mellan 1949 och 1979.

Vilhjálmur Hjálmarsson gjorde sig känd som utbildningsministern som sparkade ut brännvinet från departementets alla tillställningar. Men mest känd är han som den som aldrig lämnade Mjóifjörður, en ensligt belägen fjord på östra Island där få valt att stanna kvar.

Den 14 juli förra året avled Vilhjálmur Hjálmarsson, 99 år gammal. Han gjorde det i hemmet på Brekka i Mjóifjörður. Han efterlämnade fem barn, 18 barnbarn, 35 barnbarnsbarn och fem barnbarnbarnsbarn - och ytterligare två på väg. Han efterlämnade också 27 böcker - många av dem med koppling till hembygden.

Vilhjálmur Hjálmarssons sista bok Örnefni í Mjóafirði, som handlar om ortnamn i Mjóifjörður, utkom den 20 september förra året. Det skulle ha blivit hans hundraårsdag, men Vilhjálmur Hjálmarsson somnade alltså in ett par månader innan det stora firandet.

Vid 1900-talets början bodde flera hundra personer i Mjóifjörður. De flesta livnärde sig på valfångst. I dag finns bara några få lämningar kvar av fångststationerna på fjordens södra strand. Valarna har däremot inte lämnat Mjóifjörður. Den som vill observera val från land har utmärkta möjligheter i den långsmala fjorden.

I dag bor bara 23 personer i Mjóifjörður året runt. Väg 953 över Mjóafjarðarheiði - den enda vägförbindelsen - är inte sällan igensnöad hela vinterhalvåret. Vägen öppnades för första gången i år i förra veckan. Då hade den varit oframkomlig sedan jul. Att öppna vägen tog i år 20 timmar jämfört med 40 timmar förra våren.

Två gånger i veckan, måndagar och torsdagar mellan den 1 oktober och den 31 maj, har invånarna möjlighet att ta båten till Neskaupstaður i grannfjorden. Där ställer de flesta bilen under vintern så att de kan fortsätta resan. Färjan har alltid med sig post och tar alltid med sig soporna. Och båten går även om det inte finns några passagerare.

När snön ligger tung över hedarna är det inte heller ovanligt att telefonförbindelserna försvinner. Enda sättet för invånarna att då meddela sig med omvärlden är det kommunikationssystem som finns ombord fiskebåtarna. Där kan någon anropa kustbevakningen som i sin tur kan föra information vidare.

Trots isoleringen finns det mesta i Mjóifjörður. Lantbruk, fiske och fiskodlingar. I det lilla samhället Brekkuþorp finns kyrka, bensinpump och postkontor. Och under sommarmånaderna restaurang, turistbutik och flera olika övernattningsmöjligheter hos Sólbrekka. Skolan bommade dock igen 2007. Sista läsåret hade den bara två elever.

När väg 953 väl är öppen är det inte svårt att ta sig till Mjóifjörður. Det är bara att lämna väg 92 och korsa heden och komma ihåg att hålla foten på bromsen på väg ned mot fjorden när lutningen är som mest 18 procent.

Det är en hygglig grusväg som nu för tiden är tillåten för vanliga personbilar. Men på försommaren när vägen är blöt är fyrhjulsdrivet att rekommendera. Serpentinvägen från fjorden uppför heden gör det omöjligt att hålla någon högre fart, och för motorsvaga fordon utan fyrhjulsdrift kan lutningarna, vätan och de snäva kurvorna bli ett problem. Inte sällan har både lastbilar och personbilar behövts knuffas eller dras upp till toppen.

Med ett lämpligt fordon är försommaren ändå den bästa tiden att köra över Mjóafjarðarheiði. Vägen över heden fungerar närmast som en påminnelse om att det finns saker som ligger utanför människans makt att kontrollera. Inte sällan är snön tio meter djup när vägen öppnas efter vintern. Att med tungan rätt i munnen sicksacka ned mot fjorden med snövallar flera gånger högre än bilen vid sidorna är en svårslagen upplevelse av skräckblandad förtjusning.

Den säsongsbundna isoleringen gör att Mjóifjörður påminner en hel del om Árneshreppur i Västfjordarna. Där är flyget eller fiskebåt enda alternativet när vägen snöat igen för vintern. Och vid fjordens botten ligger - precis som vid Djúpavík i Árneshreppur - ett fartyg och rostar sönder. I Mjóifjörður handlar det om en landstigningsbåt som blivit kvar sedan amerikanska trupper övergav fjorden vid andra världskrigets slut.

Utöver den hisnande vägen är det naturen och lugnet som är Mjóifjörðurs signum. Vattenfallen är närmast oräkneliga, bäckarna kluckar ivrigt på smältvattnets resa mot havet och fåglarna skvalpar i vågorna vid strandkanten. Här finns får och hästar som stirrar förundrat på varje besökare som om den kommit vilse och förirrat sig in i en annan värld.

Fiske och vandringar är vad som mest lockar till Mjóifjörður - den som vill shoppa får nöja sig med lokalbefolkningens konsthantverk och Vilhjálmur Hjálmarssons böcker. Men från Brekkuþorp sträcker sig en smal och gropig grusväg ytterligare 15 kilometer österut till Dalatangi, där en av Islands östligaste gårdar är granne med Atlanten, en väderstation och landets äldsta fyr.

Att på vägen tillbaka ha nått krönet på Mjóafjarðarheiði är alltid en lättad utandning. Efter en sista blick ned mot den grönskande fjorden känns det alltid lika skönt som småsorgligt att lämna serpentinvägen och dess branta sluttningar bakom sig.

Här kan du läsa mer om Mjóifjörður och valfångsteran.

Hemlöst naturmuseum riskerar nedläggning

Förutsättningarna för Islands naturhistoriska museum är så usla att det bör läggas ned. Om inte politikerna börjar att prioritera museet har det ingen möjlighet att uppfylla de kravs som ställs på det i lagen. Museet saknar både utställningslokaler och inriktning. Det skriver Ríkisendurskoðun i en mycket kritisk rapport om förhållandena.

Náttúruminjasafn Íslands är enligt isländsk lag ett av tre nationella huvudmuseer. Men de senaste åren har verksamheten egentligen bara existerat på pappret. Det naturhistoriska museet saknar både lokaler och pengar.

För tre år sedan beskrev Ríkisendurskoðun i en rapport läget för Náttúruminjasafn Íslands som dystert. Redan då kunde museet inte uppfylla de krav som ställs på de tre nationella huvudmuseerna. Myndigheten konstaterade bland annat att museet inte fick nog anslag för att kunna driva verksamheten och att lokalfrågan var olöst.

Tre år senare är situationen närmast identisk. Náttúruminjasafn Íslands har fortfarande varken utställningslokaler eller tillräckliga anslag.

Den tidigare rödgröna regeringen kom överens med Reykjavíks kommun om att Náttúruminjasafn Íslands skulle få lokaler i Perlan. Där skulle bland annat skelettet efter den blåval som drev i land på norra Island sommaren 2010 visas.

Men när den borgerliga regeringen tillträdde för två år sedan rev den upp planerna. Náttúruminjasafn Íslands fick därmed varken de nya utställningslokalerna eller de utlovade 500 miljonerna isländska kronor för att ta fram en ny basutställning.

Nu har Ríkisendurskoðun följt upp den tidigare rapporten. Läget har inte förbättrats sedan 2012. Museet saknar resurser för att kunna fungera som lagen säger. Lagkravet har inte uppfyllts på flera år. Om inte Náttúruminjasafn Íslands får mer pengar anser myndigheten att det bör läggas ned.

Ríkisendurskoðuns förslag är att museet får en tydlig framtidsvision att förhålla sig till. Den bör backas upp av såväl kultur- och utbildningsdepartementet som alltinget. Annars är det bättre att fördela Náttúruminjasafn Íslands uppgifter på andra institutioner.

Mellan 1889 och 2008 fanns Náttúruminjasafn Íslands på åtta olika adresser i Reykjavík. Sedan dess har museet inte haft någon utställning. Nu ser det även ut som att museets anställda blir hemlösa eftersom kontorslokalerna sagts upp. Lokalerna på Brynjólfsgata övertas i sommar av Háskóli Íslands.

Ett annat problem som Ríkisendurskoðun tar upp är ständiga dispyter mellan Náttúruminjasafn Íslands och Náttúrufræðistofa Íslands. Konflikterna gäller vilken institution som ska bestämma över museiföremål som på grund av platsbrist hos Náttúruminjasafn Íslands förvaras av Náttúrufræðistofa Íslands.

Här kan du läsa mer om Náttúrustofa Íslands.

Dagens citat

"Jag har infört riktlinjen att inte ha mer än ett bröllop om dagen så att stämningen inte blir som i Las Vegas. Om inte högtidligheten kring ceremonin upprätthålls är det risk att detta blir något slags löpande band."

Páll Ágúst Ólafsson, präst i Staðastaðarprestakall, i Morgunblaðið om alla de utländska par som vill gifta sig i kyrkan i Búðir på Snæfellsnes.

Dagens bonuscitat

"Det är helt uppenbart att denna strejk skulle ha stor effekt över hela landet och på vår service för våra gäster. Nu är det lite så att grupper har avbokat sin resa till Island och det som är värre är att det finns en motvillighet att bekräfta bokningarna hos grupper som tänker komma."

Þórir Garðars­son, marknadschef för bussföretaget Gray Line, i Morgunblaðið om hur en strejk i nästa vecka skulle påverka verksamheten.

Kopiss huvudingrediens i nytt isländskt schampo

Rikt på vitaminer och mineraler, bakteriedödande och renande och en tydligt doft av rosor. Så beskrivs det nya isländska schampot Q Shampoo. Bakom initiativet står innovationsstudenter från Háskólinn í Reykjavík. En av huvudingredienserna i schampot är - precis som i gamla tider - kopiss.

Sex studenter vid Háskólinn í Reykjavík är på väg att göra kopiss till en skönhetsprodukt. Länge användes urin från kor för att tvätta håret. Genom lanseringen av Q Shampoo - i ackusativ och dativ heter ko på isländska kú, vilket uttalas nästan som q - hoppas de kunna väcka nytt liv i trenden.

Studenternas uppgift var att skapa en produkt av något som inte används i dag. Syftet var alltså att utnyttja en outnyttjad resurs. Efter att ha snubblat över berättelser om hur islänningar tidigare tvättade håret med kourin bestämde de sig för att utveckla ett schampo.

Själva råvaran, kopisset, kommer från kor på en gård utanför Hvolsvöllur på södra Island. Det blandas sedan med väldoftande oljor. Schampot ska inte alls lukta urin - utan ska i stället ha en tydlig doft av rosor.

Den första satsen sålde slut snabbt. Anton Reynir Hafdísarson, en av studenterna bakom Q Shampoo, säger till RÚV att intresset varit stort - särskilt från äldre islänningar som själva minns när urin användes för att tvätta håret. Men somliga har också tyckt att det varit äckligt att använda kopiss:

"Det har varit ett sådant intresse för detta. Folk har kontaktat oss och sagt: 'Jag måste få testa detta.'"

Studenterna hoppas nu kunna få ut schampot på marknaden så att det ska kunna köpas i dagligvaruhandeln. Brynhildur María Gestsdóttir, en annan av de sex studenterna, säger till RÚV att det är känt att kopiss har många goda egenskaper. Tidigare har det till exempel använts som tvättmedel:

"Det är enormt vitaminrikt, det finns mycket av mineraler i det, det är bakteriedödande och renande och det har genom åren visat sig ge goda erfarenheter."

Andra ingredienser i Q Shampoo är kokosolja och solrosolja.

Donationer räddar badet i Breiðdalsvík

I två år stod badhuset i Breiðdalsvík igenbommat och barnen i kommunen bussades till Stöðvarfjörður för sin simundervisning. Men genom en insamling har nu privatpersoner, företag och föreningar på orten skakat fram de fyra miljoner isländska kronor som behövdes. Det rapporterar RÚV.

Breiðdalshreppur på östra Island är en liten kommun med stora problem. Antalet invånare i centralorten Breiðdalsvík minskar stadigt och fiskenäringen är beroende av öronmärkta bygdekvoter från staten.

Att antalet invånare minskar betyder också att skatteintäkterna minskar. För två år sedan bestämde en majoritet i fullmäktige sig för att stänga badhuset. En ny golvbeläggning var nödvändig, men kommunen ansåg sig inte ha råd med en sådan investering.

Badet har framför allt använts under somrarna, men det har inte stått öde under resten av året. Då användes det för simundervisning av eleverna i Breiðdalsvíks skola. Men de två senaste åren har de i stället bussats till grannorten Stöðvarfjörður för simskolan.

Kvennfélagið Hlíf tog initiativ till en insamling som drog in 1,5 miljoner isländska kronor. Fler föreningar anslöt sig och fick privatpersoner och företag att skänka pengar till renoveringen. Tillsammans drog de in fyra miljoner kronor.

Insamlingen gör nu så att badet i Breiðdalsvík kan öppna för första gången på två år. Sif Hauksdóttir, projektledare i Breiðdalshreppur, säger till RÚV att skolbarnen nu slipper bussas till Stöðvarfjörður för simundervisning:

"Det behövs inte mer än en röst för att sätta bollen i rullning. Så vi ser med glädje fram emot sommaren."

Breiðdalshreppur hade vid årsskiftet 346 invånare. Av dessa bodde 128 i tätorten.

Dagens citat

"Annonserar efter läderbyxor i storlek 33/33 eller 50. För användning på tisdag."

Dagur B. Eggertsson, borgmästare i Reykjavík, i ett inlägg på Twitter sedan han i en tidigare tweet lovat att han skulle komma till jobbet i skinnbrallor om Sverige och Måns Zelmerlöw skulle vinna Eurovision Song Contest.

Dagens bonuscitat

"Vi strider här dagligen om vem som gjorde vad och vem som sade vad, när och varför och det är bilden som allmänheten ser av tinget. Därför står vi inför det faktum att folket inte förstår tinget. ... Och detta är inte bara majoritetens skuld. Det är inte heller bara minoritetens skuld. Det är en skuld som läggs på oss alla."

Hanna Birna Kristjánsdóttir, alltingsledamot för Självständighetspartiet, i RÚV om islänningarnas låga förtroende för parlamentet.

Ex-minister backar om uttalanden om finansman

Árni M. Mathiesen hävdade att Björgólfur Thor Björgólfsson ljög om Landsbankis ställning dagarna före finanskraschen hösten 2008. Nu drar den tidigare finansministern tillbaka sina uttalanden om bankens före detta huvudägare. Árni M. Mathiesen ber också om ursäkt för kommentarerna om Björgólfur Thor Björgólfsson.

Ledningen för de isländska storbankerna talade osanning och den som ljög mest var Björgólfur Thor Björgólfsson. Det hävdade Árni M. Mathiesen, finansminister vid bankkraschen hösten 2008, både när han intervjuades för den parlamentariska kriskommissionens rapport om krisen och i en egen bok om händelserna.

Árni M. Mathiesen ansåg bland annat att Björgólfur Thor Björgólfsson spelade falskt när regeringen diskuterade möjligheterna att slå ihop Landsbanki och Kaupþing. Regeringens uppfattning var att Kaupþing var den bank som hade bäst förutsättningar att överleva. Senare har det visat sig att Landsbankis fordringsägare kan vänta sig en större återhämtning - vilket alltså pekar på att Landsbanki finansiellt skulle ha varit starkare än Kaupþing.

Björgólfur Thor Björgólfsson skriver i ett blogginlägg att han nyligen vände sig till Árni M. Mathiesen med syftet att få honom att dra tillbaka sina uttalanden. Han hävdar att han kontaktade ex-ministern eftersom han då troligtvis uttalade sig utan att ha haft alla fakta på bordet. Dessutom anser Björgólfur Thor Björgólfsson att han felaktigt pekats ut som ohederlig.

Landsbankis tidigare huvudägare fick det besked han ville av den tidigare ministern. Árni M. Mathiesen ber i sitt svar om ursäkt för sina kommentarer och de problem som de kan ha orsakat Björgólfur Thor Björgólfsson:

"Beträffande mina uttalanden vid förhör inför alltingets granskningskommission har utvecklingen av sakerna efter krisen ändrat min åsikt om det händelseförlopp som kommentarerna gäller. Jag bedömer det som att din ställning har varit finansiellt starkare än jag trodde och att din bedömning av Kaupþings ställning var bättre än andras, och därför inte skäl för mig att tro att du talat osanning om dina möjligheter att skaffa kapital för en ny förenad bank."

Árni M. Mathiesen är dock av åsikten att det i början av oktober 2008 hade gått för långt för att Kaupþing skulle kunna räddas.

En av fyra islänningar vill tillåta cannabis

Islänningarna har blivit betydligt positivare till att legalisera cannabis. Nu vill en av fyra att cannabis ska bli tillåtet. Och det är framför allt Piratpartiets väljare som vill häva kriminaliseringen. Bland piratsympatisörerna är nästan varannan för att tillåta cannabis. Det visar en undersökning utförd av MMR.

I dag vill 24,3 procent av islänningarna att det ska vara lagligt att bruka cannabis. När MMR senast ställde samma fråga i en opinionsundersökning, i november 2011, var det bara 12,7 procent som förespråkade en avkriminalisering. Andelen som är positiv till cannabis har alltså dubblerats inom loppet av tre och ett halvt år.

Värt att notera är också att motståndet mot en legalisering har mjuknat något. Då var det 75,2 procent som kraftigt motsatte sig förslaget. I dag har motsvarande siffra sjunkit till 60,2 procent. Samtidigt har andelen som anser att en avkriminalisering är ett ganska dåligt förslag ökat från 12,1 procent till 15,5 procent.

Skillnaderna mellan olika samhällsgrupper är stora. I åldern 18 till 29 år vill hela 42,6 procent se en legalisering. Bland de islänningar som har fyllt 68 år är motsvarande siffra bara 3 procent.

Hela 31,4 procent av männen säger ja till en avkriminalisering. Men bara 16,5 procent av kvinnorna har samma åsikt.

Låginkomsttagare förespråkar i större utsträckning att cannabis ska vara lagligt. Det gör också personer bosatta i Reykjavíkområdet jämfört med personer bosatta på landsbygden.

Även skillnaderna mellan olika väljargrupper är stora. Hela 46,2 procent av Piratpartiets sympatisörer vill se en legalisering. Hos Ljus framtid är siffran 18,6 procent, Självständighetspartiet 15,8 procent, Socialdemokraterna 13,5 procent, Framstegspartiet 11,3 procent och Gröna vänstern 11,2 procent.

Här kan du läsa mer om cannabisopinionen.

Dagens citat

"Prior to the (economic) collapse, nobody ever believed that we could break through the pillars that owned Iceland. ... It is a bit of an illusion that it's too big -- just like the banks were supposed to be too big to fail."

Birgitta Jónsdóttir, alltingsledamot för Piratpartiet, i Cnet om sin syn på partiets framgångar i opinionen - läs mer här.

Ragnar Axelssons resa runt Island

Ragnar Axelsson är kanske Islands mest känd fotograf. Till vardags arbetar han för Morgunblaðið, men de bilder som har fått störst spridning har han tagit i arktiska miljöer som på Grönland. Nyligen reste han Island runt på 80 timmar och fotograferade. Ovan kan du se bilderna.

Reykjavík vill grannkommuner betalar för symfoniorkester

Politikerna i Reykjavík har tröttnat på att inga andra kommuner är med och finansierar Sinfóníuhljómsveit Íslands verksamhet. Nu vill politikerna att kulturminister Illugi Gunnarsson ska fastslå att grannkommunerna också ska betala för symfoniorkestern. Om det inte går på frivillig väg vill kommunen att de ska tvingas skjuta till pengar.

Inte sällan klagar politiker i Reykjavík på att invånare i grannkommunerna utnyttjar kommunal service i huvudstaden utan att betala för den. Längst gick förra borgmästaren Jón Gnarr, som på lika stora delar skämt och allvar ville införa vägtullar för Seltjarnarnes. Grannkommunen väster om Reykjavík har en stämpel som gräddhylla. Jón Gnarr ansåg att de höga medelinkomsterna var ett skäl till att Seltjarnarnes borde subventionera kommunal service i Reykjavík.

En sådan fråga är det ekonomiskt krisande konserthuset Harpa i Reykjavík. Visserligen har alla islänningar genom statliga bidrag fått stå för en del av notan genom skattsedeln. Men invånarna i Reykjavík har fått betala dubbelt eftersom även kommunen gång på gång har gått in med pengar för att undvika en konkurs för Harpa.

När Harpa invigdes våren 2011 marscherade Sinfóníuhljómsveit Íslands - den statliga symfoniorkestern - in i konserthuset. Efter ett alltingsbeslut från 1982 står Reykjavík för 18 procent av bidragen till symfoniorkestern.

Nu har kommunpolitikerna i Reykjavík tröttnat på att inte grannkommunerna betalar något för Sinfóníuhljómsveit Íslands. Förslaget kom först från Självständighetspartiet. Där hävdades det att den nuvarande överenskommelsen var orättvis eftersom symfoniorkestern lockar publik från hela sydvästra Island, men utan att andra kommuner bidrar till finansieringen.

Fortfarande ska kommunerna stå för 18 procent av bidragen till orkestern. Enligt Självständighetspartiets förslag skulle utgifterna fördelas på kommunerna i huvudstadsregionen efter invånarantal. Eftersom 58 procent av invånarna i regionen bor i Reykjavík skulle grannkommunerna därmed stå för 42 procent.

Socialdemokraterna, Ljus framtid, Gröna vänstern och Piratpartiet - som tillsammans regerar i Reykjavík - klubbade i kommunfullmäktige Självständighetspartiets förslag med några ändringar.

Borgmästaren Dagur B. Eggertsson får i uppdrag att vända sig till kultur- och utbildningsminister Illugi Gunnarsson. Förhoppningen är att han på frivillig väg ska kunna övertyga ministern om att han i sin tur ska få grannkommunerna att bidra till Sinfóníuhljómsveit Íslands.

Om inte grannkommunerna på frivillig väg står för en del av symfoniorkesterns kostnader vill majoriteten i fullmäktige att Illugi Gunnarsson genom en ny lag tvingar dem att gå in med pengar. En sådan finansiering skulle enligt majoriteten ge orkestern en stabilare ekonomisk grund.

Här kan du läsa mer om Harpas ekonomiska problem.

Katolska kyrkan fortsätter växa - bygger nytt i Selfoss

Illustration: Kaþólska kirkjan á Íslandi

Selfoss är valet för katolska kyrkans första kyrka i St. Maríusókn på södra Island. Kyrkan samlar nu in pengar för ett bygge som ska rymma 200 personer. Till skillnad från statskyrkan växer nämligen den katolska kyrkan från år till år - inte minst på grund av invandring från länder som Polen, Litauen och Filippinerna, rapporterar Fréttablaðið.

Den katolska kyrkan har precis som statskyrkan de senaste åren fått hård kritik för att sexövergrepp mot barn tystats ned. Skandalerna gav upphov till en medlemsflykt från statskyrkan. Men den katolska kyrkan har inte alls drabbats på samma sätt. I stället är det ett av de samfund som ökar mest på Island.

År 1998, när Hagstofa Íslands började att föra statistik över antalet medlemmar i landets religiösa samfund, var antalet katoliker 3 214 personer. Sedan dess har medlemmarna i katolska kyrkan blivit fler från år till år. Vid årsskiftet hade antalet ökat till 11 911 personer.

Under samma period har antalet medlemmar i statskyrkan minskat från 244 893 till 242 743 personer - trots att antalet invånare på Island samtidigt ökat från 272 381 år 1998 till 329 100 år 2015.

Katolska kyrkor finns i dag i Reykjavík, Hafnarfjörður, Reykjanesbær, Akureyri och Reyðarfjörður. Dessutom finns det kapell på flera platser i landet. En av katolska kyrkans sex socknar, St. Maríusókn som omfattar regionen Suðurland, har alltså ingen kyrka.

Nu pågår en insamling för att bygga en kyrka i Selfoss, den största staden i socknen. Katolska kyrkan kommer också att få bidrag från utlandet öronmärkta för bygget. När kyrkan i dag håller gudstjänster i Selfoss och andra platser i regionen används statskyrkans lokaler.

Denis O'Leary, kyrkoherde i Maríukirkja i Reykjavík, säger i Fréttablaðið att det redan finns ritningar över hur kyrkan i Selfoss skulle kunna se ut. Kyrkan väntas få plats för omkring 200 gäster. Skälet till att det behövs en ny kyrka är att katolska kyrkan får allt fler medlemmar:

"Det har ökat mycket i den katolska församlingen på Island, särskilt polacker och filippinare. Många katoliker har också kommit till Island från Litauen och längre bort. Islänningarna i församlingen har också ökat. Familjerna blir större och så är det alltid några islänningar som går med i församlingen varje år."

Bidragen till bygget väntas framför allt komma från Tyskland. Kyrkan är tänkt att resas i centrala Selfoss i närheten av polishuset.

Här kan du läsa mer om katolska kyrkan på Island.

Dagens citat

"Jag tycker bara att detta är mycket roligt, men detta är inget jag tänker på. ... Då måste mycket förändras hos mig för att den tanken ska födas. Jag funderar inte alls på något i den riktningen."

Ragnheiður Ríkharðsdóttir, gruppledare för Självständighetspartiet i alltinget, i Morgunblaðið om att hon på ett partimöte i Seltjarnarnes uppmanades att till hösten kandidera till posten som vice ordförande mot Hanna Birna Kristjánsdóttir.

Lavafältet vid Holuhraun avbildas med hjälp av drönare

Ett par veckor efter att Bárðarbungas vulkanutbrott vid Holuhraun upphört använde företaget Svarmi en drönare för att avbilda lavafältet. Kartläggningen användes sedan för att skapa en tredimensionell bild av området. Bilden kan användas av forskare eftersom den har betydligt högre upplösning än satellitbilder. Ovan kan du se en tredimensionell modell av Holuhraun.

Staten förlorar ny namntvist - isländsk pojke får heta Gests

Mellannamnet Gests utgör inget hot mot isländska namntraditioner eller mot språksystemet. Därför får snart tvåårige Ingi Gests Guðjónsson heta just så. Mannanafnanefnd hade tidigare sagt nej till Gests som mellannamn eftersom det är genitivformen av Gestur. Det är tredje gången som den isländska namnlagen prövas i domstol - och tredje gången som staten förlorar.

Tre gånger har nu Héraðsdómur Reykjavíkur avgjort mål där föräldrar tagit strid mot Mannanafnanefnds beslut. Tre gånger har nämndens linje förlorat. Domstolen använder den här gången samma argument som tidigare - ett namn är en grundläggande rättighet där inskränkningar bara ska ske om det finns ett uppenbart behov av detta.

Den här gången gäller tvisten Ingi Gests Guðjónsson, en snart tvåårig pojke. Mellannamnet Gests fick han av modern Bjarnlaug Jónsdóttir som en hyllning till hennes avlidne halvbror Gestur. Gests är genitivformen av Gestur.

I augusti 2013 sade Mannanafnanefnd - den nämnd som avgör om namn ska tillåtas eller inte - nej till Gests. I beslutet lade nämnden fram flera argument för avslaget. Ett sådant var att mellannamn i regel inte har genitivform. Genitivformer kan tillåtas om förälderns förnamn på det sättet förs vidare till barnet som ett mellannamn, men så var det inte i fallet med Ingi Gests Guðjónsson.

I stället var det alltså moderns halvbror som hette Gestur. Den släktskapskopplingen är enligt nämnden för svag för att Gests skulle kunna godkännas. Däremot hade det i teorin varit möjligt om modern tagit mellannamnet Gests och sedan fört det vidare till sin son.

När staten tidigare förlorat namndispyter i Héraðsdómur Reykjavíkur har domarna inte överklagats till Hæstiréttur Íslands. Det blir nu upp till inrikesminister Ólöf Nordal att besluta om domstolens klartecken för mellannamnet Gests ska överklagas eller inte.

Ólöf Nordal håller just nu på med en översyn av namnlagen. I alltinget finns det en majoritet som anser att den är föråldrad och behöver anpassas till dagens samhälle. Inte minst för att det i princip finns två olika regelverk - ett för islänningar som bor på Island när ett barn föds, och ett annat för islänningar som är bosatta utomlands.

Den befintliga lagen gör att isländska familjer i utlandet kan ha gett sina barn på Island otillåtna namn. Staten kan dock inte tvinga fram något namnbyte och därför får barnen behålla namnen fast de inte är godkända. Om familjen sedan får ytterligare barn kan de inte få samma namn utan måste namnges efter isländska regler.

Ljus framtid har i alltinget lagt ett förslag om att lägga ned Mannanafnanefnd. I stället vill partiet att inrikesministern ska gå in och avgöra namndispyter, till exempel om namn skulle kunna uppfattas som kränkande. Så långt lär knappast Ólöf Nordals förslag gå.

Att det blir en liberalisering av namnlagen är sannolikt. Men Ólöf Nordal kommer knappast - vilket Ljus framtid förespråkar - att skrota patronymikon och matronymikon eftersom de anses utgöra en del av kulturarvet. Ljus framtid vill däremot tillåta släktnamn som efternamn.

Advokaten Arnar Þór Stefánsson, som representerade Ingi Gests Guðjónsson och Bjarnlaug Jónsdóttir i rätten, säger till Vísir att det är uppenbart att Mannanafnanefnds tolkning av namnlagen inte har stöd hos rättsväsendet:

"Det har nu fallit tre domar i tre namnmål under de två senaste åren och alla har gått samma väg, att isländska staten har dragit det kortaste strået. Dessa utgångar borde åtminstone vara ett tecken på att det är något fel med det nuvarande systemet som det är."

Bjarnlaug Jónsdóttir säger till Vísir att hon tänker fira segern med en informell namngivningsfest med tårta och blommor:

"Detta är lite som att jag med namnet på något sätt får tillbaka en liten del av min bror. Detta är fantastiskt."

Här kan du läsa om fler namntvister och här kan du läsa domen i sin helhet.