onsdag 20 maj 2015

Försurad nederbörd efter Bárðarbungas utbrott

Halterna av klor, sulfat och fluor var betydligt högre än normalt och pH-värdet betydligt lägre än normalt. Konsekvenserna av Bárðarbungas utbrott vid Holuhraun var att den nederbörd som föll över Vatnajökull och höglandet var avsevärt surare än vanligt. Men försurningen tros inte utgöra något akut hot mot miljö och natur.

I nästan sex månader pågick Bárðarbungas utbrott vid Holuhraun. Det producerade framför allt ovanligt stora mängder svaveldioxid. I samband med vårens snösmältning har det därför funnits farhågor om att vattendrag skulle riskera att försuras på grund av de höga halterna.

Forskare vid Jarðvísindastofnun på Háskóli Íslands presenterar nu de första analyserna av snö som samlades in på Vatnajökull och på nordöstra höglandet under mars. Insamlingen skedde alltså direkt efter att utbrottet upphört. Totalt togs 31 olika prover.

De första resultaten visar att föroreningarna från utbrottet vid Holuhraun haft betydande påverkan på miljön. Nederbörden var avsevärt surare än normalt. Men samtidigt tros inte försurningen vara så allvarlig att miljö och natur ska vara hotad. Det uppger Almannavarnir i ett pressmeddelande.

Halterna av sulfat, klor och fluor var denna vinter betydligt högre än i jämförelsematerialet - prover som togs på Vatnajökull 1988 och på Langjökull årligen mellan 1997 och 2006.

Mest sulfat och klor fanns det i den snö som fanns längst ned i borrkärnorna. Denna snö föll under slutet på 2014, alltså den period då utbrottet var mest intensivt. Snön som fanns högst upp, och som föll mot utbrottets slut, var inte lika sur.

I normal nederbörd härstammar klor och sulfat främst från havet. Där är halterna stabila. Förändringar där tyder på att det finns en annan källa. Att halterna i nederbörden från Vatnajökull var ovanligt höga pekar därför på att något annat påverkat nederbörden. I det här fallet är det troliga scenariot svaveldioxid från Holuhraun som sedan oxiderats.

Här kan du läsa mer om Bárðarbunga.