tisdag 11 augusti 2015

Efter kritikstorm - vill införa stafettledarskap i Ljus framtid

Ett system där en grupp turas om att vara ordförande, styrelseordförande och gruppledare i alltinget. Det är Guðmundur Steingrímssons svar på kritiken mot hans ledarskap för Ljus framtid. Samtidigt skulle han själv avgå som ordförande. Men idén kommer inte från honom själv. Och gruppledaren Róbert Marshall dömer ut grundaren Heiða Kristín Helgadóttirs kritik som barnslig.

När Ljus framtid bildades hade kopplingarna till Bästa partiet i Reykjavík sannolikt en stor del i partiets framgångar. Sedan ex-borgmästaren Jón Gnarr och grundaren Heiða Kristín Helgadóttir riktat hård kritik mot Ljus framtid har opinionssiffrorna dalat.

Tanken var från början att Ljus framtid skulle ha ett delat ledarskap. Guðmundur Steingrímsson valdes till ordförande och Heiða Kristín Helgadóttir till styrelseordförande. När hon hoppade av valdes i stället Margrét Marteinsdóttir. I praktiken har efterträdaren varit osynlig. Kjarninn uppger att hon efter själva valet inte förekommit i en enda intervju i isländska medier.

I praktiken har i stället ledarduon bestått av Guðmundur Steingrímsson och gruppledaren Róbert Marshall, två vänner som inför senaste alltingsvalet hade närmast mikroskopiska möjligheter att få nytt förtroende för Framstegspartiet respektive Socialdemokraterna. Utan lyskraften från Bästa partiet hade de knappast suttit i alltinget i dag.

Heiða Kristín Helgadóttirs kritik mot Guðmundur Steingrímsson har de senaste dagarna fört upp ett omfattande internt missnöje till ytan. Guðmundur Steingrímsson bröt i går tystnaden med ett inlägg på Facebook. Där skriver han att han på partimötet den 5 september vill införa ett system där Ljus framtids företrädare roterar mellan uppdragen som ordförande, styrelseordförande och gruppledare.

Idén kommer dock inte från Guðmundur Steingrímsson själv, utan från alltingsledamöterna Brynhildur Pétursdóttir och Björt Ólafsdóttir.

Om idén skulle få majoritet skulle Guðmundur Steingrímsson alltså avgå som ordförande. Han skulle dock kunna återvända när det blivit hans tur att ta över stafettpinnen. Exakt hur upplägget skulle se ut och vilka företrädare som skulle vara aktuella för de olika uppdragen är oklart.

Guðmundur Steingrímsson skriver att förslaget med roterande ledarskap är i Ljus framtids anda. Han hävdar att skälet att han ställer sig bakom idén är att han inte vill se en strid om ordförandeposten. En sådan skulle enligt honom kunna bli förödande för partiet:
"Jag har inget intresse av att delta i en ordförandestrid. Strider om ämbeten och makt inom politiska partier är enligt min mening ett betydande gissel. Hela politiska rörelser, begåvade med vackra ideal, står förlamade i kölvattnet av sådana strider. Fokus på angelägna uppgifter inom samhället, på de arbetsuppgifter som behöver utföras, försvinner i skuggan."
Heiða Kristín Helgadóttir säger till RÚV att hon kan tänka sig att ställa sig bakom förslaget om ett stafettliknande system. Men hon vill att även andra lösningar ska diskuteras. Hon anser att det är viktigt att Ljus framtid inte beskyller väljarna för partiets svaga opinionssiffror, utan att förändringar genomförs så att politiken når fram:
"Det är en nyckelfråga i detta att det finns något samtal som äger rum. Att inte bara ge sig i väg och se på ett förslag till lösning. ... Den här idén har varit uppe och jag har absolut hört talas om den tidigare. Jag anser att alla idéer som leder till några förändringar är av godo. Min kritik handlar om att försöka att rikta blicken inåt och se på läget som det är."
Nyligen aviserade Heiða Kristín Helgadóttir att hon var beredd att ta över ledarskapet - men bara om Guðmundur Steingrímsson självmant trädde tillbaka. Hon säger till RÚV att det även finns många andra inom partiet som skulle kunna fungera utmärkt som ordförande.

Róbert Marshall håller inte alls med om Heiða Kristín Helgadóttirs kritik. Han säger till Vísir att han inte förstår vad Guðmundur Steingrímsson skulle ha kunnat göra annorlunda. Inte heller anser han att ordföranden bär skulden till Ljus framtids ras i opinionen:
"Vi är inte ett parti som bygger på att ordföranden kan lyfta stödet, eller att det är ordförandens fel när det har sjunkit. Vid närmare undersökning är inget politiskt parti på Island sådant. Det är bara barnsligt att hävda att partiers stöd går upp och ner efter vem som är ordförande. Det är politiken som har betydelse, den vikt och det angreppssätt på politiken som är huvudsaken i detta."
Eiríkur Bergmann Einarsson, professor i statsvetenskap vid Háskólinn á Bifröst, är skeptisk till idén om ett roterande ordförandeskap. Liknande system har visserligen använts inom Kvinnolistan, Rörelsen, Medborgarrörelsen och Piratpartiet, men då har det oftast handlat om rollen som gruppledare i alltinget som gått runt mellan olika företrädare. Han säger till RÚV att förslaget riskerar att urholka den interna demokratin inom Ljus framtid:
"Ett parti som vill ta sig självt på allvar och bygga upp sig som en stark helhet behöver naturligtvis en ledning. Den demokratiska metoden är att medlemmarna väljer en ledning, där människor presenterar de frågor som de tänker kämpa för. Demokratin består då av att kunna välja mellan olika vägar. En sådan rotering kan frånta medlemmarna det valet. ... Sådant kan fungera i en liten och sluten organisationshelhet. Men om partiet har intresse av att locka till sig många medlemmar så är det demokratiskt att välja en ledning."
Här kan du läsa mer om krisen inom Ljus framtid.