måndag 24 augusti 2015

Guðmundur Steingrímsson avgår som Ljus framtids ledare

Guðmundur Steingrímsson avgår som ordförande för Ljus framtid vid årsmötet i september. Avgår gör också gruppledaren Róbert Marshall. Avhoppen är en följd av den senaste tidens utbredda missnöje med ledarduon. Vem som blir ny partiledare är oklart - men grundaren Heiða Kristín Helgadóttir återvänder nu till politiken och en plats i alltinget.

När det senhösten 2011 blev känt att Guðmundur Steingrímsson och Heiða Kristín Helgadóttir tänkte bilda ett parti ihop var det många som höjde på ögonbrynen. Han hade hoppat av från både Socialdemokraterna och Framstegspartiet, knappast gjort succé i alltinget och hade små utsikter till omval. Hon hade varit en av de tongivande krafterna som förde Bästa partiet till makten i Reykjavík.

I valet våren 2013 fick Ljus framtid sex platser i alltinget. Till gruppledare utsågs Róbert Marshall, avhoppare från Socialdemokraterna och personlig vän till Guðmundur Steingrímsson.

Ljus framtid talar mycket om politik befriad från särintressen och beslut grundade på fakta och förnuft. Efter drygt halva mandatperioden är det sannolikt få som skulle hävda att partiet lyckats att omsätta idealen i praktiken. I dag är det inte sällsynt att Ljus framtid betraktas närmast som en floskelgenerator, där visioner aldrig omsätts i konkreta politiska förslag.

Under året har partiets opinionssiffror sjunkit under alltingets femprocentsspärr. Raset sammanfaller med att grundaren Heiða Kristín Helgadóttir och Jón Gnarr, tidigare borgmästare i Reykjavík, distanserat sig från Ljus framtid.

Heiða Kristín Helgadóttir gick nyligen ut och kritiserade partiets ledning. Hon hävdade att Ljus framtid blivit ett parti som alla andra och att Guðmundur Steingrímsson inte lyckades föra ut partiets politik. Róbert Marshall kallade kritiken barnslig medan Guðmundur Steingrímsson svarade med ett förslag om att de tyngsta posterna - ordförande, styrelseordförande och gruppledare - skulle rotera mellan företrädarna.

Nu står det enligt Fréttablaðið klart att både Guðmundur Steingrímsson och Róbert Marshall avgår vid årsmötet den 5 september. Beslutet är knappast överraskande. Det interna missnöjet med ledningen är utbrett. Genom att självmant lämna sina uppdrag slipper de den uppenbara risken att röstas bort av årsmötet. De överger dock inte sina platser i alltinget.

Guðmundur Steingrímsson säger i Fréttablaðið att syftet med avhoppet är att skapa utrymme åt andra krafter som kan leda partiet. Själv kommer han vid årsmötet att argumentera för förslaget att ledarskapet ska fungera som en stafettpinne mellan företrädarna:
"Det är många som är positiva till det, andra har tvivel och andra är emot det. Det är bara som det är. Men från min sida finns det en vilja att förändra ledarskapet oavsett om vi gör det genom en formell rotering eller inte."
Avhoppet innebär att Heiða Kristín Helgadóttir nu tar den plats i alltinget som tillfälligt blir ledig under Björt Ólafsdóttirs föräldraledighet. Ett villkor för att ta platsen var just att Guðmundur Steingrímsson och Róbert Marshall skulle avgå.

Heiða Kristín Helgadóttir har inte bestämt sig för om hon kandiderar till posten som ordförande. Hon uppmanar i synnerhet kvinnor att ställa upp som kandidater. Däremot vill hon inte se ett ledarskap som roterar efter ett visst schema. Hon säger i Morgunblaðið att hon välkomnar den sittande ledningens beslut att avgå:
"Det är gott att det har lyssnats på den kritik som kommit fram både inom och utanför partiet och att vi har kunnat gå igenom en viss process som ofta har obekväm, men som har resulterat i ärligare diskussioner. ... Jag anser att det är en nödvändig rensning som har ägt rum, både i ord och handling. ... Detta handlar inte om någon personlig motvilja gentemot Guðmundur. Han har tagit på sig ett visst uppdrag och har därför en viss ledarroll, och jag tyckte det var prövat till det yttersta. Vi är fullt kapabla till att ha en god relation fri från dramatik. ... Jag kan ta på mig att vara tråkig. Det är inget problem. Någon behöver alltid vara det."
I alltinget tänker Heiða Kristín Helgadóttir främst driva frågor som berör städernas utveckling. Hon anser att förutsättningarna för att Reykjavík ska kunna växa och utvecklas är avgörande för Islands attraktions- och konkurrenskraft.

S. Björn Blöndal, Ljus framtids toppnamn i Reykjavík, har tidigare sagt att han gärna ser Heiða Kristín Helgadóttir som nästa partiledare. Andra namn som nämns är enligt RÚV alltingsledamöterna Brynhildur Pétursdóttir och Óttarr Proppé. Ingen av dem utesluter heller en kandidatur. Däremot säger Björt Ólafsdóttir till Vísir att hon inte tänker ställa upp.

Ljus framtids nya ordförande kommer att få en tuff uppgift. Partiet är splittrat mellan gruppen med kopplingar till Heiða Kristín Helgadóttir och Bästa partiet, och gruppen som är lojal med Guðmundur Steingrímsson och Róbert Marshall. Eftersom uppdragen som ordförande och gruppledare gick till de senare är det denna falang som haft det största inflytandet under de första två åren i alltinget - utan att lyckas att uträtta särskilt mycket.

Det handlar också om två helt olika politiska kulturer. Guðmundur Steingrímsson och Róbert Marshall är stöpta i och präglade av den politiska kulturen inom de etablerade partierna. Bästa partiet karakteriserades i stället av kamratskap, humor, anarki och traditionslöshet.

Frågan är hur dessa motsatta partikulturer ska kunna förenas. Inte minst eftersom många i kretsen kring Guðmundur Steingrímsson anser att Heiða Kristín Helgadóttir skadat partiet genom att gå ut med kritiken i medierna. Dessutom finns det personer som hävdar att hennes kritik inte gäller politiken utan enbart personfrågor.

Samtidigt finns det röster med kopplingar till Bästa partiet som tycker att den sittande ledningen representerar ett gubbgrått politikervälde där ledarduon Guðmundur Steingrímssons och Róbert Marshalls vänskap och maktlystnad har fått gå före partiets bästa. Ljus framtid - och länkarna till Bästa partiet - beskrivs av vissa mest som ett sätt att rädda fortsatta platser i alltinget när ingen av dem hade någon större chans till omval.

Den nya ordföranden kommer alltså att börja i rejäl uppförsbacke. Och om inte den nya ledningen lyckas ena de olika falangerna inom partiet pekar allt på att Ljus framtid bara blir en fyraårig parentes i alltinget.

Här kan du läsa mer om ledarstriden inom Ljus framtid.