torsdag 13 augusti 2015

Ny katastrofsommar för lunnefågeln på Västmannaöarna

Ytterst få lunnefågelungar kommer att överleva sommaren på södra Island. På Västmannaöarna fanns i snitt bara 0,15 ungar på varje bohåla. Sämst var återväxten vid Dyrhólaey med bara 0,04 ungar per håla. Men på västra Island bröts den negativa trenden åtminstone tillfälligt. Och i norr är återväxten stabil. Det visar Náttúrustofa Suðurlands årliga kartläggning av lunnefågeln.

Tolv somrar i följd har ytterst få lunnefågelungar fötts på södra Island. Årets sommar blir alltså den trettonde i rad. Skälet till att beståndet är på väg att kollapsa är brist på föda. Atlanten har blivit allt varmare vilket har fått lunnefågelns huvudföda - som lodda och havstobis - att flytta norrut. Samtidigt återvänder lunnefågeln till samma håla i hela sitt liv.

Den begränsade tillgången till föda har gjort att lunnefågeln häckat allt senare. Därmed har de ägg som inte övergivits kläckts allt senare på sommaren. Det innebär i sin tur att tiden i land innan fåglarna ger sig ut till havs blir allt kortare. Även det är något som kan påverka överlevnadschanserna.

Västmannaöarna är alltjämt platsen för världens största koloni av lunnefåglar. Men om den negativa trenden inte bryts kommer arten att vara närmast helt försvunnen inom tio till tjugo år. Sedan 2005 har nämligen få fåglar överlevt sommaren.

Problemen drabbar inte bara lunnefågeln. Situationen är kritisk även för andra klipphäckande sjöfåglar som tordmule, sillgrissla, spetsbergsgrissla och tobisgrissla. De mest omfattande kartläggningarna görs dock av lunnefågel. Erpur Snær Hansen säger till RÚV att allt tyder på att även dessa arter har svårt att hitta föda åt sina ungar när exempelvis loddan flyttar norrut:
"Det råder utan tvekan en avsaknad av nativitet hos dessa arter. ... Loddan är en högarktisk fiskart och den flyr undan värmen."
Varje sommar besöker Náttúrustofa Suðurlands tolv häckningsplatser för att studera återväxten. Årets rundresa visar att läget är fortsatt dystert i söder. I norr är återväxten stabil eftersom tillgången till föda är bättre. Dessutom ser årets återväxt på västra Island att bli betydligt bättre än tidigare.

I år var återväxten sämst vid Dyrhólaey. Där fanns det i snitt bara 0,04 ungar per håla. Det innebär i praktiken att bara någon enstaka unge kommer att överleva sommaren. På Västmannaöarna och Ingólfshöfði var läget bara aningen bättre med 0,15 respektive 0,18 ungar i varje håla.

På västra Island var läget alltså bättre än tidigare. På Akurey i Faxaflói fanns 0,45 ungar i varje håla och på Elliðaey i Breiðafjörður 0,48 ungar.

I norr var Lundey utanför Húsavík ett hittills oförklarligt undantag med bara 0,22 ungar per håla. Den högsta återväxten noterades på Vigur med 0,64 ungar per håla. Därefter följde Drangey med 0,62, Grímsey i Steingrímsfjörður med 0,53 och Grímsey med 0,51.

På östra Island fanns det 0,57 lunnefågelungar i varje håla vid Hafnarhólmi i Borgarfjörður Eystri. Återväxten var däremot inte lika stark på Papey längre söderut med 0,39 ungar per håla.

I söder är läget fortfarande katastrofalt. Om utvecklingen inte vänder står beståndet inför en kollaps. Men att återväxten varit god i norr och förbättrats i väster tror Erpur Snær Hansen kan ha att göra med en ovanligt lång vinter och en kall vår. Han säger i Bæjarins Besta att lägre havstemperaturer kan ha fått fler fiskyngel att överleva, vilket varit till lunnefågelns fördel:
"Men detta är bara en hypotes och måste undersökas som en sådan. Det går heller inte att dra allt för stora slutsatser av en god sommar. Vi kan se en helt annan situation nästa år."
Här kan du läsa mer om hotet mot lunnefågeln.