måndag 31 augusti 2015

Politiker och medborgare vill Island tar emot fler flyktingar

Att ta emot 50 kvotflyktingar inom de närmaste två åren är alldeles för lite. Nu växer opinionen både i och utanför alltinget med krav på att Island ger fler flyktingar från Syrien en fristad. Flera av landets största kommuner har också gått ut och erbjudit sig att ta emot människor i nöd. Från regeringen är signalerna att Island kommer att ta emot fler än 50 flyktingar - men hur många det blir är oklart.

Den senaste tiden har tusentals människor omkommit ombord båtar på väg från Nordafrika till Europa. Både EU och FN:s flyktingorgan UNHCR har uppmanat länder som kan att ge flyktingar en fristad. Island har tidigare lovat att ta emot totalt 50 kvotflyktingar under 2015 och 2016. Nu ser det ut som att den siffran kan bli betydligt högre.

Uppmaningarna om att ta emot fler flyktingar kommer från olika politiska håll. Ljus framtid skriver på Facebook att Island har en moralisk skyldighet att hjälpa människor i nöd. Därför bör regeringen välkomna fler flyktingar än vad som redan gjorts.

Elín Hirst, alltingsledamot för Självständighetspartiet, skriver på Facebook att en rimlig siffra vore den tiofaldiga, alltså att Island tar emot 500 flyktingar. Dagens nivå får henne att skämmas. Socialdemokraten Katrín Júlíusdóttir skriver på Twitter att Island måste öppna famnen för fler människor på flykt.

Gröna vänsterns Bjarkey Olsen Gunnarsdóttir har begärt ett möte om utökat flyktingmottagande i alltingets allmänna nämnd. Unnur Brá Konráðsdóttir, självständighetspartist och nämndens ordförande, säger till RÚV att frågan ska diskuteras och att Island kan ge fler än 50 flyktingar en fristad.

Alltinget återsamlas först i nästa vecka. Men socialdemokraten Sigríður Ingibjörg Ingadóttir har redan mejlat ett nytt förslag till flyktingpolitik till samtliga alltingsledamöter. Hittills har samtliga socialdemokrater, Piratpartiets Birgitta Jónsdóttir och Ljus framtids Páll Valur Björnsson ställt sig bakom förslaget.

I stället för 50 kvotflyktingar på två år vill Sigríður Ingibjörg Ingadóttir ta emot 500 kvotflyktingar på tre år. De första 100 personerna ska ges en fristad redan i år. Därefter följer ytterligare 200 personer under 2016 och lika många under 2017. Mottagandet ska ske i samarbete med UNHCR och fokusera på flyktingar från Syrien. Som tidigare vill Island i första hand ta emot särskilt utsatta grupper, exempelvis homosexuella eller ensamstående kvinnor med barn.

Vidare föreslår Sigríður Ingibjörg Ingadóttir att en långsiktig politik för flyktingmottagande ska vara på plats 2018. Island ska då ta emot flyktingar med hänsyn till vad ekonomin och invånarantalet tillåter.

Frågan hamnar enligt Morgunblaðið på regeringens bord redan i morgon. Statsminister Sigmundur Davíð Gunnlaugsson tänker vid tisdagens regeringssammanträde föreslå att en särskild arbetsgrupp bildas med målet att undersöka hur Island bäst kan hjälpa nödställda i Medelhavsområdet.

Socialminister Eygló Harðardóttir är för ett utökat flyktingmottagande, men hon vill inte nämna hur många som kan få en fristad på Island. I en intervju i Bylgjan säger hon att kritiken om att mottagandet kostar inte ser frågan som en helhet. Flyktingar som får ett gott mottagande blir snart medborgare som arbetar och betalar skatt. Det finns därför inga samhällsekonomiska skäl att inte undsätta människor som flyr från krig och förföljelse:
"För att detta ska gå bra så behöver vi hjälp. Det finns människor på Island nu som har fått flyktingstatus och behöver hjälp. Jag uppmanar människor att kontakta välfärdsdepartementet och Röda korset och fråga vad de kan göra för att hjälpa till. Folk behöver få jobb, bostad, kläder och till exempel hjälp med att lära sig hur banksystemet fungerar."
Eygló Harðardóttirs efterlysning fick direkt svar genom en grupp på Facebook. Där erbjuder tusentals islänningar bostäder, kläder, leksaker, husgeråd, möbler, pengar till flygbiljetter och ekonomiskt stöd till flyktingar. Andra erbjuder sig att undervisa i isländska, att på fritiden stå till tjänst med sjukvård och att ställa upp som kontaktpersoner. Där finns även exempelvis författaren Auður Jónsdóttir som vill skriva en barnbok där intäkterna går till flyktingmottagande, artisten Hafdís Huld, kändiskocken Hrefna Rósa Sætran, författaren Guðrún Eva Mínervudóttir och flera kommunpolitiker.

Facebook finns också ett upprop om en nationell överenskommelse där alla bidrar till att ta emot flyktingar genom att ge hjälp och stöd på det sätt som är mest lämpligt. En sida på Facebook där regeringen uppmanas att i stället för 50 ta emot 5 000 flyktingar har gillats över 8 000 gånger.

Men så många lär det knappast bli. Finansminister Bjarni Benediktsson säger till Vísir att Island kan och bör göra mer än i dag. Inte heller han vill nämna något antal, men han anser att 1 600 personer om året - vilket proportionellt skulle innebära ett lika stort flyktingmottagande som i Sverige - är en orealistisk siffra.

Bjarni Benediktsson säger i Morgunblaðið att det som just nu sker runt Medelhavet är en humanitär katastrof utan motstycke. Tillsammans med övriga Europa anser han att Island har ett ansvar att hjälpa till att lösa situationen och att minska det mänskliga lidandet:
"Ett av det som en behöver ha i åtanke i detta sammanhang är att denna ström av flyktingar kan pågå mycket länge, till och med i flera år. Den löses inte genom att vi kommer fram till en slutsats om en siffra efter helgen. Jag tänker inte nämna någon siffra. Vi behöver betänka detta i ett bredare sammanhang än så. Huvudsaken är att människor inser i vilken hemsk situation dessa människor och familjer befinner sig. Vi tar detta på allvar och frågar oss nu vad vi kan göra för att delta i problemets lösning."
Redan har flera av landets största kommuner sagt sig vilja ta emot flyktingar. Där finns bland annat Akureyri, Reykjavík, Hafnarfjörður, Akranes och Garðabær. I Kópavogur och Fjarðabyggð kommer frågan att diskuteras.

Björn Teitsson, informationsansvarig för Röda korset, anser däremot inte att 1 600 personer skulle vara ett orealistiskt antal. Han säger i Morgunblaðið att det vore utmärkt att ha Sverige som en måttstock för flyktingmottagandet:
"Islänningar har varit återhållsamma när det gäller att ta emot flyktingar. Jag vet dock inte varför det är så. Allmänt har erfarenheten varit god av de flyktingar som vi har tagit emot. Ända sedan vi tog emot ungrare år 1956. ... I detta ögonblick står vi inför det största flyktingproblemet i människans historia. Det har inte varit så stora människorörelser sedan senaste kriget, och vi måste fråga oss om vi vill återupprepa erfarenheten från då - när vi kunde välkomnat judar hit men inte gjorde det. Jag tvivlar på att islänningar vill se sig själva i ögonen vid något sådant, att ha haft möjlighet att ha haft en positiv inverkan på historien men kasta den ifrån sig."
Inte minst i kommentarsfält och sociala medier finns det också ett uttalat motstånd mot ett utökat flyktingmottagande. Ett argument som ofta förekommer i debatten är att det inte är rätt att ta emot flyktingar så länge som det finns islänningar som har det svårt att få pengarna att räcka till mat och hyra.

Jovana Schally och hennes familj kom 1996 till Island efter att ha flytt kriget på Balkan. Familjen fick då en bostad i Ísafjörður. Hon skriver på Facebook att dagens debatt gör henne ledsen. Island har råd att ta emot personer som flyr för sina liv:
"År 1996 kom vi så genom Röda korset till Ísafjörður som flyktingar, tillsammans med ytterligare några familjer. Vi blev mottagna av de mest underbara människor som jag har fått lära känna i mitt liv, människor som tog emot oss som en del av sin familj, människor som vi systrar kunde kalla mormor och morfar, morbröder och fastrar, människor som min pappa kunde kalla sina föräldrar, bröder, systrar och så vidare. Familjen kommer att vara dem evigt tacksam. Det som jag ville säga med min text är att ur dessa flyktinggrupper som kommer till Island under dessa år går det att hitta blivande läkare, lärare, psykologer, jurister, socionomer, politiker och det går att räkna betydligt längre än så. Jag har nu följt denna debatt i några dagar och att se vad människor häver ur sig gör mig verkligen ledsen. Att hjälpa människor från andra länder betyder inte att vi inte kan hjälpa vårt folk. Vi kan göra både och. Det är nämligen poängen."
Här kan du läsa mer om Islands flyktingmottagande.