fredag 25 september 2015

Dagverðará - om spöken, legender, dvärgar och turister

Ödegården Dagverðará på Snæfellsnes har täckts av graffiti. Bakom målningarna står turister på resa runt Island. Lokalbefolkningen uppskattar inte alls utsmyckningarna. Gården är förknippad både med den legendariske rävjägaren Þórður Halldórsson och spökhistorier. Dagverðará har inte varit bebott på länge och i snart fyra år har gården varit till salu.

Trots att det är flera år sedan taket blåste av Dagverðará och det i dag inte finns mycket mer än väggarna kvar har gården en given plats i många islänningars hjärtan. Fastigheten är granne med nationalparken Snæfellsjökull - och de förfallna bostadshusen är nästan granne med den mytomspunna glaciären Snæfellsjökull.

Gården byggdes av Helga Halldórsdóttir och Hallgrímur Ólafsson. Men det var hennes bror Þórður Halldórsson som kom att förknippas med Dagverðará. Han gjorde sig känd som rävjägare, sjöbuse, författare, konstnär och historieberättare. Han gick bort 2003 vid 98 års ålder. Förra året premiärvisades Kári G. Schrams dokumentär Jöklarinn om Þórður Halldórsson. Det finns också en förening som hedrar hans minne.

Även Helga Halldórsdóttir (1903-91) och Hallgrímur Ólafsson (1888-1981) blev ovanligt gamla. Redan på 1970-talet flyttade de dock från Dagverðará. Sedan dess har gården stått öde. För fyra år sedan lades fastigheten på 437,8 hektar ut till försäljning. Prislappen är enligt mäklarannonsen 69 miljoner isländska kronor.

Den mest kända spökhistorien förknippad med Dagverðará tar sin början redan när Helga Halldórsdóttir och Hallgrímur Ólafsson sätter i gång med bygget. När de gräver grunden hittar de ruiner från en tidigare bosättning. Där finns bland annat människoben som de bestämmer sig för att inte röra.

Samma natt drömmer Helga Halldórsdóttir om att en ung man kommer till henne. Han säger att lämningarna är efter honom. Han har dock sedan länge tröttnat på att vara ensam på Dagverðará. Därför föreslår han att han ska få bosätta sig i huset mot löftet om att inte störa paret.

Helga Halldórsdóttir säger ja. Men den unge mannen får hålla sig på vinden. I resten av huset får han inte vara när någon annan är där. Från loftet hör paret därefter ofta ljudet av snickrande, sågande och spikande. Inte sällan anar de att någon då och då passar på att röra sig i hela huset, men bara när de själva är ute. Den unge mannen som besökte Helga Halldórsdóttir i sömnen tycks alltså respektera överenskommelsen.

När Hallgrímur Ólafsson ligger för döden uppenbarar sig mannen på nytt. Han säger till Helga Halldórsdóttir att han ska ta med sig maken efter döden. Efter Hallgrímur Ólafssons bortgång hör aldrig Helga Halldórsdóttir några mer ljud från vinden. Inte heller finns det några andra tecken på att mannen skulle finnas kvar på Dagverðará.

Såväl Þórður Halldórsson som Helga Halldórsdóttir och Hallgrímur Ólafsson är personer som många islänningar än i dag minns med värme. Gården och glaciären är också ett populärt motiv för många som bilar runt Snæfellsnes.

Ólína Gunnlaugsdóttir är bosatt i Arnarstapi inte långt från Dagverðará på södra Snæfellsnes. Hon är också släkt med paret som bodde på gården. Hon säger till Vísir att Dagverðará för många är en symbol för äldre tider. När gården var bebodd var det också många resenärer som stannade till och passade på att hälsa på Helga Halldórsdóttir och Hallgrímur Ólafsson.

Inte sällan har det talats om att på något sätt återuppbygga Dagverðará. Ólína Gunnlaugsdóttir säger till Vísir att det inte är säkert att markerna i dag är helt övergivna:
"Det finns en sten på slåttervallen där huldrefolk lever med tre barn och nära havet bor en dvärg."
Stefán Ingvar Guðmundsson påträffade nyligen betydligt färskare spår efter människor på Dagverðará. Under en biltur upptäckte han en stor målning utförd av två turister på resa runt Island. Graffitin täcker en stor del av ena långsidan. Han publicerade bilder på Facebook på vad Chris och Lena - eller möjligen Lana - lämnat efter sig på gården.

Mindre klotter har tidigare funnits på de inre väggarna. Men nu täcks alltså en större del av Dagverðará av en målning. Stefán Ingvar Guðmundsson säger till Vísir att graffitin gjorts nyligen:
"Det är helt bedrövligt att människor inte kan visa naturen och gamla lämningar respekt."
Den som är spekulant på Dagverðará behöver inte bara komma överens med spöken, huldrefolk, dvärgar och eventuella andra okända gäster. Staten äger sedan tidigare 50 procent av fastigheten, och skulle alltså fortsätta vara delägare.