onsdag 16 september 2015

Favoritplatser på Island - 34: Borðeyri


Några färgglada hus, en strandremsa och en liten avfart från landsvägen. Det är Borðeyri. Eller en underskön stenstrand där vågorna alltid skvalpar och det enda som hörs är vindens vinande, fåglarnas sång och suset från ringvägen på andra sidan fjorden. Det är också Borðeyri.

Borðeyri är i dag i mångt och mycket en berättelse om saker som har varit. Som viktig handelshamn på medeltiden, som en av få handelsplatser under monopoltiden, som exporthamn för får till Storbritannien, som sysselmanssäte under 1900-talets början, som bas för brittiska ockupationstrupper under andra världskriget, som telefonstation, som slakteri, som lanthandel och som sparbankskontor.


Den 1 december 2008 hade Borðeyri 25 invånare. Därefter avförde Hagstofa Íslands Borðeyri från listan över tätorter. Invånarantalet hade sedan 1991 pendlat mellan som lägst 17 och som högst 32 personer. År 2012 gick Bæjarhreppur - kommunen där Borðeyri var centralort - och dess 100 invånare ihop med grannkommunen Húnaþing vestra, som då hade 1 122 invånare.

Borðeyris historia går ända tillbaka till islänningasagorna. Berättelserna säger att Ingimundur gamli var ute på vandring för att hitta mark som ingen ännu gjort anspråk på. När han kom till en namnlös fjord ska två baggar - hrútar - ha dykt upp. Han gav därför fjorden namnet Hrútafjörður. I dimman letade sig sällskapet ned till en landtunga, eyri. Vid strandkanten fanns drivved som liknade brädor, borð. Platsens namn blev således Borðeyri.


Fram till att Island hamnade under norskt styre år 1262 var Borðeyri en av landets viktigaste hamnar. Köpmän från hela Norden seglade in i Hrútafjörður för att handla. Men i takt med att fisk blev en allt viktigare exportvara blev de skepp som angjorde Borðeyri allt färre.

År 1846 fick Borðeyri handelstillstånd och kommersen blomstrade. Under slutet av 1800-talet seglade varje år fartyg söderut mot Storbritannien med tusentals får som fösts ombord i Borðeyri. Under samma tid - när tusentals islänningar emigrerade till Nordamerika för att fly undan vulkanutbrott, svält, missväxt och massdöd - var Borðeyri på nytt en av de viktigaste hamnarna.

I Borðeyri fanns mellan 1908 och 1950 en telefonstation som gjorde orten till en naturlig knutpunkt för resor norrut in i Västfjordarna längs Strandir, för resor nordost mot Akureyri och för resor söderut mot Reykjavík. Telefonstationen flyttades så småningom söderut till Brú, en flytt som kortade resvägen något. År 1951 fick i stället eleverna i Borðeyris skola flytta till den gamla telefonibyggnaden.


Under 2000-talet har mycket av det sista av servicen försvunnit från Borðeyri. Lanthandeln har lagts ned och är nu ute till försäljning, och bankkontoret har försvunnit. Kvar finns grundskolan som 2013 bara hade åtta elever, det lägsta antalet på drygt ett årtionde. I Borðeyri finns också en bilverkstad, en campingplats, ett året runt-öppet gästhem och en marknad med kaffeservering som har öppet under högsommaren.

Gästhemmet heter Tangahúsið och är ett av landets trevligaste. Inget märkvärdigt, men rent och fräscht. Utanför högsäsongen är de enda andra gästerna du kommer i närkontakt med fåglarna som håller till runt knuten. Läget är svårslaget. Byggnaden är omgiven av fjorden på tre av fyra sidor.


Riishúsið byggdes 1862 av affärsmannen Pétur Eggerts, som då hade slagit sig ned i Borðeyri. Huset fick sitt namn efter Richard Peter Riis, en köpman som kom till orten först 1890. Riishúsið är i dag kulturminnesmärkt. Renoveringen har bland annat bekostats genom intäkter från försäljningen av fika och den sommaröppna hantverksmarknaden och andrahandsbutiken.
För den som inte har något ärende till bilverkstaden, inte tänker övernatta och missar den eftermiddagsöppna marknaden finns det ändå alltid anledning att stanna till i Borðeyri. Avståndet till ringvägen och vägstoppet Staðarskáli är bara åtta kilometer. Borðeyri är början på en helt annan värld som ligger bara fem minuter bort.


Suset från trafiken på ringvägen hörs som en påminnelse om vardagen. Medan Borðeyri bara är. Kanske kan det höras något ljud från skolan när barnen leker utomhus på rasterna. Men en promenad längs stranden borde vara ett självklart stopp för alla som färdas längs ringvägen mellan Reykjavík och Akureyri eller ska norrut längs Strandir.

Oavsett årstid finns det alltid gott om fåglar längs stranden. Under sommarmånaderna sjuder fjorden av liv. Under vintern skvalpar vatten och is mot stranden och bildar ett säreget krasande, befriande ljud. Då och då syns det också till sälar vid stranden.


För den som kör ringvägen är Borðeyri en paus, en plats att andas och påminna sig om det bästa med Island. För den som ska norrut längs väg 68 är det här resan och Island börjar på riktigt. Elva mil norrut ligger Hólmavík längs en bred och välskött väg där hälften av sträckan är asfalt och hälften grus. Väg 68 är snäll även mot mindre bilar, men fjordar, hedar, snäva kurvor och fantastiska utsikter fungerar som en aptitretare inför den än mer dramatiska naturen längre norrut.

Så det finns egentligen inte mycket att göra i Borðeyri. Och det är just därför den lilla orten på den lilla landtungan i den långa fjorden alltid är värd ett besök.

Ovan kan du se ett lokal-tv-inslag om Tangahúsið och Riishúsið.