torsdag 24 september 2015

Fredlös kan ha gömt sig i grotta på Snæfellsnes

I en grotta på Neshraun på Snæfellsnes kan för 900 år sedan en fredlös ha gömt sig. Grottan upptäcktes först i vintras - och där fanns en eldstad och hästben som nu daterats till 1000- eller 1100-talet. Fyndet är unikt eftersom det inte finns någon information om att någon skulle ha uppehållit sig i det ogästvänliga lavalandskapet, rapporterar RÚV.

Neshraun är ett lavafält på Snæfellsnes västra spets. Det ligger omkring en mil från Hellissandur - men inga gårdar finns i närheten. Inte i några förteckningar över forna bosättningar finns det heller några uppgifter om att någon skulle ha bott på Neshraun.

Området är allt annat än gästvänligt. Lavalandskapet är varken lämpligt som betes- eller odlingsmark. Avståndet till närmaste gård var på 1000-talet sannolikt åtminstone en mil. Den som valde Neshraun som boplats kan alltså ha varit någon som behövde hålla sig undan.

Förra vintern påträffade fyra grottentusiaster en tidigare okänd grotta vid Neshraun. I grottan fanns en primitiv eldstad byggd av stenar, ben från en häst, något som tros ha varit en liggplats bredvid elden och andra tecken på att den varit bebodd. Nu har fynden analyserats av Minjastofnun Íslands.

Eldstaden och benen är 800 till 900 år gamla. Det betyder att någon uppehöll sig i grottan under 1000- eller 1100-talet. Denna person stekte förmodligen hästkött över elden. Spår av jord och gräs antyder att den boende försökte göra det så bekvämt för sig som det var möjligt i den trånga grottan.

Fynden tyder på att grottan utgjort en bostad under en längre tid. Samtidigt finns det alltså ingen information om att Neshraun någonsin skulle ha varit bebott. Regionantikvarien Magnús A. Sigurðsson säger till RÚV att det tyder på att det kan ha varit en fredlös som tog sin tillflykt till grottan:
"Eller någon som gömde sig. Det är så svårt att ta sig in i grottan, svårt att komma in i den. Så detta är ett mycket märkligt och roligt fynd."
Att äta hästkött blev otillåtet i samband med att Island kristnades år 1000. Men om det på något sätt skulle vara en bidragande orsak till att någon tog sin tillflykt till grottan kommer att förbli en gåta.

Fler undersökningar ska göras i grottan under hösten. Än så länge hålls den exakta platsen hemlig eftersom många lämningar finns kvar. Magnús A. Sigurðsson säger till RÚV att grottan i nuläget är i ett sådant skick att besökare skulle riskera att förstöra fyndet:
"Särskilt nu är den mycket känslig. Här finns benlämningarna fortfarande. Här finns lämningarna efter mänsklig bosättning fortfarande. Den har inte undersökts till fullo så den är mycket känslig för alla folkströmmar."
Adolf Friðriksson, chef för Fornleifastofnun Íslands, säger till RÚV att grottfyndet är ett av de märkligaste på mycket länge. Och det händer inte ofta att arkeologer hittar så många lämningar på en och samma plats - och som samtidigt bidrar till att förändra bilden av Islands historia:
"Detta är mycket ovanliga fornlämningar som är svåra att förklara. Detta är ett ovanligt mysterium som vi brottas med. ... Det som är roligast med detta är att detta fördjupar människans känsla för hur lite vi egentligen vet. ... Om vi tittar på arkeologins vittnesbörd så tycks det faktiskt ha varit ganska ovanligt att människor över huvud taget åt hästkött, oavsett om det var som hedningar eller som kristna. Denna människa smög verkligen med sin hästköttskonsumtion."
Grottan kallas för Leynir. Namnet är bildat till verbet leyna som betyder 'dölja, hemlighålla'. Och Magnús A. Sigurðsson tror inte att grottan är ensam i sitt slag, utan att fler okända grottor och pusselbitar till Islands historia gömmer sig ute i lavalandskapen.