tisdag 22 september 2015

Icesave-tvisten över efter brittisk och nederländsk reträtt

Storbritannien och Nederländerna krävde i domstol den isländska garantifonden på drygt 1 000 miljarder isländska kronor. Men i en uppgörelse får de nöja sig med 20 miljarder. Därmed är den nästan sju år långa tvisten om Landsbankis Icesave-konton till sist över. Och den slutar med ännu en isländsk seger.

När Landsbanki kollapsade hösten 2008 blev verksamheten i Nederländerna och Storbritannien snart ett bekymmer. I den isländska garantifonden, Tryggingarsjóður innstæðueigenda og fjárfesta, fanns nämligen långt ifrån tillräckligt med pengar för att täcka garantibeloppet på 20 887 euro per sparare.

Både Storbritannien och Nederländerna valde att på eget initiativ ersätta inhemska sparare. Därefter försökte de skicka räkningen till Island. Tre gånger röstade alltinget för att staten - och därmed skattebetalarna - skulle bära ansvaret för Icesave. Två gånger fälldes besluten i folkomröstningar, och en gång strandade uppgörelsen på att Island införde avtalsändringar som inte godkändes av Nederländerna och Storbritannien.

Med stöd från EU använde Nederländerna och Storbritannien Icesave-tvisten som ett politiskt vapen. Det var också en metod som fick stöd av de övriga nordiska länderna, däribland Sverige. Utan ett statligt ansvar för den privata bankens skulder blockerade EU låneutbetalningar från Internationella valutafonden till Island.

Storbritannien och Nederländerna motsatte sig hela tiden att det juridiska ansvaret för Icesave skulle prövas i domstol. När Eftas domstol valde att ta upp fallet fick länderna uppbackning av EU. Men Island gick segrande ur prövningen. Domstolen fastslog att den isländska staten inte var skyldig att träda in i en privat banks eller en privat garantifonds ställe. Inte heller hade Island diskriminerat utländska sparare.

Domslutet uppenbarade ett hål i EU:s regelverk. Trots utgången i Eftas domstol hävdade ändå EU att Island alltjämt skulle bära ansvaret för Icesave. Unionen valde dock att skriva om direktivet om insättningsgarantier - men uppgav att dispyten med Island och de brister som avslöjats inte var skälet till ändringarna.

I stället valde Storbritannien och Nederländerna förra året att stämma den isländska garantifonden på totalt drygt 1 000 miljarder isländska kronor. Men tvisten kommer alltså inte att prövas vid Héraðsdómur Reykjavíkur. I stället nöjer sig Storbritannien och Nederländerna med 20 miljarder - en summa som garantifonden hela tiden varit redo att betala ut.

När de isländska storbankerna kollapsade hösten 2008 hade garantifonden tillgångar där Icesaves proportionella andel uppgick till 18,2 miljarder. Med räntor har summan i dag växt till 20 miljarder isländska kronor.

Eftersom Storbritannien och Nederländerna krävde helt andra summor gjorde de aldrig något anspråk på den del av insättningsgarantin som i fonden var öronmärkt för just Icesave. Under tiden som dispyten om insättningsgarantin pågick löpte också tiden ut för att göra anspråk på de pengar som faktiskt fanns i fonden.

Den stämningsansökan som Storbritannien och Nederländerna lämnade in till Héraðsdómur Reykjavíkur var den största i rättens historia. Men att domstolen skulle ge dem rätt föreföll helt osannolikt. I så fall skulle garantifonden för en lång tid framöver enbart betala ut garantisummor som inkommit från dagens banker till gamla fordringar.

Uppenbarligen hade både Storbritannien och Nederländerna begränsad tro på stämningsansökan. Nu nöjer de sig med de 20 miljarder som sedan tidigare finns i garantifonden öronmärkta för just Icesave. Och det är alltså samma summa som under dessa sju år hela tiden varit tillgänglig för dem om Nederländerna och Storbritannien gjort anspråk på dem.

Den höga svansföringen som både britter och nederländare hade vid konfliktens början - där Landsbanki, finansdepartementet och centralbanken terrorstämplades av brittiska myndigheter - har sedan länge försvunnit. Varken EU, Storbritannien eller Nederländerna talade särskilt högt om utfallet i Eftas domstol. Och att de nu helt ger upp de sista förhoppningarna på mer än vad som fanns i garantifonden är en reträtt som hittills inte kommenterats av den nederländska centralbanken eller av den brittiska insättningsgarantifonden.

I ett pressmeddelande skriver garantifonden att den av Seðlabanki Íslands beviljats undantag från de befintliga kapitalkontrollerna för att betala ut garantibeloppet till Nederländerna och Storbritannien. Centralbanken uppger i ett pressmeddelande att britter och nederländare nu fått tillbaka 84,2 procent av de prioriterade fordringarna - som främst består av Icesave-krav - på Landsbankis konkursbo.

Uppgörelsen innebär alltså att Nederländerna och Storbritannien har uttömt alla möjligheter att genom domstol få mer än själva beloppet i garantifonden. Statsminister Sigmundur Davíð Gunnlaugsson skriver på Facebook att dispyten därmed äntligen är över och att han gratulerar islänningarna till "en slutseger".

Investeraren Björgólfur Thor Björgólfsson var huvudägare i Landsbanki när banken gick omkull i oktober 2008. I ett blogginlägg skriver han att de uttalanden som han då gjorde om att bankens tillgångar skulle täcka de prioriterade fordringarna har visat sig stämma:
"Spöket är dött och spaden har kastats bort. Jag hoppas att det ostört får vila i sin grav."
Här kan du läsa mer om Icesave-tvisten.