onsdag 2 september 2015

Reykjavík säger ja till att ta emot fler flyktingar

Med 14 röster mot 0 sade kommunfullmäktige i Reykjavík i går ja till att ta emot fler flyktingar. Hur många Island kommer att ta emot under de närmaste åren är oklart - men mycket pekar på att det blir betydligt fler än de 50 som tidigare utlovats. Men ingen minister vill ge besked om något antal. Frivilliga islänningar som vill hjälpa till strömmar dock in både på Facebook och till Röda korset.

I söndags efterlyste socialminister Eygló Harðardóttir frivilliga islänningar som kunde tänka sig att på något sätt hjälpa till med flyktingmottagandet. Responsen lät inte vänta på sig. 36 timmar senare hade 12 000 islänningar genom Facebook erbjudit sig att hjälpa till med allt från pengar, bostäder, mat, kläder, leksaker, möbler och flygbiljetter till undervisning, sjukvård och sociala kontakter.

Även hos Röda korset strömmade anmälningarna in. Före helgen hade avdelningen i Reykjavík 831 frivilliga som ville arbeta med just flyktingar. Inom loppet av två dagar har 500 nya volontärer anmält sig. I hela landet har organisationen fått 909 nya frivilliga.

Regeringens ursprungliga plan var att ta emot 25 kvotflyktingar i år och lika många nästa år. Oppositionen försöker nu samlas bakom ett förslag om 500 flyktingar fram till år 2017. Förslaget kommer att läggas fram i alltinget när parlamentet återsamlas i nästa vecka.

Flera ministrar har sagt att Island har möjlighet att ta emot betydligt fler än 50 flyktingar. Efter ett första möte med den grupp av fem ministrar som ska hantera flyktingfrågan ville dock varken Eygló Harðardóttir eller statsminister Sigmundur Davíð Gunnlaugsson nämna ett visst antal.

Sigmundur Davíð Gunnlaugsson säger till RÚV att arbetsgruppens uppgift är att undersöka hur Island bäst kan bidra till en lösning på flyktingkrisen:
"Detta går till stor del ut på datainsamling för att kartlägga läget och våra möjligheter att reagera på det så att Islands bidrag kan användas som bäst för att reagera på detta läge. Det är rätt att peka på att detta naturligtvis inte är nyuppkommet, även om det har ökat i omfång på sistone. Regering, departement och myndigheter har arbetat mycket med detta område."
Annan tänkbar hjälp kan exempelvis vara bistånd med mat och medicin i flyktingläger.

Flera av Islands största kommuner har sagt sig vara intresserade av att ta emot flyktingar. I Akureyri har redan ett sådant beslut klubbats. I går följde Reykjavík efter med ett liknande beslut. Borgmästaren Dagur B. Eggertsson får i uppdrag att kontakta regeringen med syftet att ge så många som möjligt en fristad i kommunen.

Förslaget klubbades med 14 röster mot 0. En ledamot, Självständighetspartiets Kjartan Magnússon, avstod från att rösta.

Tonläget från oppositionen var dock inte enbart positivt. Kjartan Magnússon anklagade kommunpolitikerna för att hoppa på "popularitetsvagnen med syftet att få massmedial publicitet". Han ansåg att det vore bättre att försöka hjälpa nödställda på plats i stället för att ta emot fler asylsökande:
"För varje gång som någon som reser över Medelhavet räddas så uppmanar vi andra att resa denna väg. ... Det är en ansvarsfull sak att uppmana människor att ge sig ut på denna resa. Det är många som drunknar på vägen och många blir offer för kriminella organisationer. Till exempel är det till största delen kriminella organisationer som transporterar människor över Medelhavet."
Kjartan Magnússon hävdade att det beslut som i går klubbades i fullmäktige fattades på felaktiga grunder. Syftet var enligt honom att sätta press på regeringen i frågan. Men det skulle enligt Kjartan Magnússon kunna få motsatt effekt:
"Förhållandevis få flyktingar kan skapa en stor belastning på systemet som sedan kan bli vatten på utlänningsfientlighetens kvarn ... Detta är en etisk fråga. Om vi tar emot dem som har kommit över havet så gör vi skillnad på människor. ... Västmakterna lockar till sig de mest driftiga människorna. Det är en brain gain att ta emot människorna, men för det syriska samhället är den en brain drain eftersom det behöver alla välbärgade och utbildade människor för att återuppbygga samhället när kriget slutar."
Självständighetspartiets Áslaug Friðriksdóttir ifrågasatte förslaget, men röstade ändå ja. Hennes invändningar gick ut på att det finns många Reykjavíkbor som har det ekonomiskt svårt och som köar efter bostad.

Sveinbjörg Birna Sveinbjörnsdóttir, ledamot för Framstegspartiet, hade liknande invändningar. Även hon pekade på bostadsbristen i Reykjavík. Samtidigt talade hon om ett internationellt ansvar och kristna värderingar som ställer krav på att hjälpa sina medmänniskor.

Hildur Sverrisdóttir, fullmäktigeledamot för Självständighetspartiet, var betydligt mer positiv. Hon föreslog på Facebook före mötet att anslaget till den årliga kulturnatten - som kostar kommunen mellan 30 och 50 miljoner isländska kronor - i stället skulle gå till flyktingmottagande. Det skulle visserligen inte lösa hela problemet, men det skulle enligt Hildur Sverrisdóttir ge personer som annars inte hade fått någon fristad en möjlighet att komma till Island.

Island har sedan 1956 tagit emot 511 kvotflyktingar i samarbete med FN:s flyktingorgan UNHCR. De första 52 personerna kom i samband med Ungernrevolten. Sedan dess har grupper av flyktingar välkomnats från Jugoslavien, Vietnam, Polen, Colombia, Irak (palestinier), Afghanistan, Zimbabwe, Uganda, Kamerun och Syrien.

Under det senaste året - mellan augusti 2014 och juli 2015 - anlände 220 asylsökande till Island. Av dessa har 12 fått asyl medan 89 har fått avslag. 95 ärenden återstår att avgöra. Övriga har antingen dragit tillbaka sina ansökningar eller försvunnit.

En asylsökande har rätt till skolgång, sjukvård, läkemedel, tolk, juridisk hjälp och bostad. Asylsökande får också busskort, bibliotekskort och simkort. De ekonomiska bidragen är totalt 10 700 isländska kronor i veckan, vilket motsvarar 700 svenska kronor. Av dessa finns 8 000 isländska kronor på ett konto som enbart kan användas till att köpa livsmedel i lågpriskedjan Bónus. Resterande 2 700 isländska kronor är fickpengar.

Här kan du läsa mer om det ökande trycket på att ta emot fler flyktingar.