fredag 9 oktober 2015

Ovanligt sena lunnefågelungar på Hemön i år

Hela 3 557 lunnefågelungar hade i går tagits emot på Sæheimar på Hemön. Aldrig tidigare har ungarna varit så sent ute. Samtidigt ser det ut som att fler ungar kan ha överlevt sin första sommar än tidigare katastrofsomrar - mycket tack vare att de ätit silverskärlånga, en liten torskfisk som inte tillhör lunnefågelns vanliga föda.

För trettonde året i följd ser återväxten av lunnefågel på södra Island ut att bli ytterst begränsad. I den här delen av landet hotas beståndet av en kollaps. De senaste somrarna har mycket få ungar lyckats överleva. Vid en inspektion i somras fanns i snitt bara 0,15 ungar per bohåla på Västmannaöarna.

Inom tio till tjugo år riskerar lunnefågeln att nästan helt försvinna från södra Island. Skälet är dålig tillgång till föda. Medan fiskar som havstobis och lodda rör sig norrut i takt med att Atlanten blir allt varmare återvänder lunnefågeln till samma håla år efter år.

Många fåglar har de senaste åren antingen inte lagt några ägg eller övergivit dem tidigt eftersom det inte funnits tillräckligt med mat.

I år kan läget på Västmannaöarna vara något bättre. Samtidigt bidrog bristen på föda och en ovanligt kall vår till att häckningen kom i gång sent. Fortfarande finns det stora mängder lunnefågelungar som ännu inte sökt sig ut till havs. Aldrig tidigare har de varit så många så långt in på hösten.

Totalt har Sæheimar på Hemön i år tagit emot 3 557 ungar. I går kom 61 lunnefågelungar. Där mäts och vägs ungarna innan vissa blir ringmärkta. Därefter släpps de fria.

Att barn samlar in vilsna lunnefågelungar är en tradition på Hemön. För inte så länge sedan använde många barn sommarlovets sista dagar i slutet på augusti för att undsätta ungar. I år är fåglarna alltså betydligt senare ute.

Ett lunnefågelpar får bara ett ägg om året. Efter att ungen kläckts matas den med småfiskar som havstobis och lodda. I mitten på augusti brukar de vuxna fåglarna överge boet och flyga ut till havs. Ungarna blir inte sällan vilsna. Ofta lockas de av stadens ljus och hamnar därför i Hemöns centrum. Ungar som ännu inte har lärt sig att flyga ordentligt riskerar att falla offer för både katter och bilar.

Lunnefågelungar som hamnar i tätorten är både rädda och förvirrade. Dessutom riskerar de att dö av svält eftersom det inte finns någon föda för dem. Det är alltså därför som det bland barnen på Hemön är tradition att mot sommarens slut hålla utkik efter vilsna fåglar. De samlas in i kartonger och släpps vid havet dagen därpå. När de släpps kastas fåglarna upp i luften så att de lättare ska kunna flyga.

En del av traditionen är att ta de upphittade fåglarna till Sæheimar för vägning och mätning. Därmed kan forskarna följa hur lunnefågelungarnas utveckling.

Sæheimar kommer enligt ett pressmeddelande att ha öppet även i helgen. Skälet är att ungarna är så sent ute att det troligtvis kommer att komma in en hel del lunnefåglar även under lördagen och söndagen.

I år finns fortfarande många vuxna lunnefåglar kvar runt Västmannaöarna och föder sina ungar. I lördags tvingades personal på fotbollsstadion Hásteinsvöllur att rensa planen från havstobis och fiskyngel inför en match mellan ÍBV och ÍA. Gräset var nämligen täckt av småfisk som vuxna lunnefåglar tappat på väg till ungarna med mat.

Erpur Snær Hansen, ornitolog vid Náttúrustofa Suðurlands, säger i Morgunblaðið att ungarna i år vuxit ovanligt långsamt. En bidragande orsak kan vara att de ätit en hel del silverskärlånga, en liten torskfisk som inte tillhör den normala födan för arten:
"Barnen hittar fortfarande lunnefågelungar och det är ovanligt sent. ... Silverskärlångan är ingen superföda, men fåglarna nyttjar den där den finns."
Här kan du läsa mer om lunnefågeln.