torsdag 22 oktober 2015

Utkastad efter borgerlig vigsel i Skógakirkja

Ett kors flyttades och det ringdes i kyrkklockorna utan lov vid en borgerlig vigsel. Därför sparkas nu Siðmennt för gott ut ur kyrkan i Skógar. Beslutet kommer efter en rapport från kyrkvärden Smári Ólason som i ett brev till suffraganbiskopen i Skálholt skriver att han "blev skräckslagen" när han såg vad som skett vid bröllopet.

I augusti anlitade resebyrån Pink Iceland en företrädare från humanistförbundet Siðmennt för att genomföra en borgerlig vigsel i Skógakirkja i Skógar på södra Island. Eftersom det inte handlade om en kristen ceremoni flyttade han ett kors från altaret. Dessutom ringde en person från resebyrån i kyrkklockorna utan tillstånd.

Kyrkvärden Smári Ólason blev vittne till den olovliga klockringningen. Han kunde efter ceremonin också konstatera att ett kors flyttats inuti i kyrkan.

I ett brev till Kristján Valur Ingólfsson, suffraganbiskop i Skálholt, skriver Smári Ólason att han "blev skräckslagen" när han insåg vad som skett under den borgerliga vigseln. Han hävdar att kyrkan vanhelgats på grund av det flyttade korset. Brevet skickades även till Siðmennt, Pink Iceland och biskop Agnes Sigurðardóttir.

Därefter vände sig Smári Ólason till Kristján Valur Ingólfsson, kyrkoherden Haraldur M. Kristjánsson i Víks pastorat och Sverrir Magnússon, chef för hembygdsmuseet i Skógar. Resultatet blev att Siðmennt inte längre får använda Skógakirkja. Kyrkan ska hädanefter enbart användas för kristna ceremonier.

Bjarni Jónsson, chef för Siðmennt, blev inte alls nöjd med beslutet. I ett brev hävdade han att enbart det flyttade korset inte kunde vara tillräckligt skäl för att inte låta föreningen använda Skógakirkja. Brevet skickade han till hembygdsmuseet i Skógar, kommuncheferna i Rangárþing eystra och Rangárþing ytra samt regionen Vestur-Skaftafellssýsla.

Kyrkan i Skógar byggdes nämligen på initiativ av Þórður Tómasson, som också är initiativtagare till ortens hembygdsmuseum. Museet är en självständig institution som i sin tur ägs av kommunerna i regionen. Därför ifrågasatte Bjarni Jónsson även beslutsgången. Han ansåg att det borde vara upp till kyrkan och inte till kommunerna och museet att avgöra om Siðmennt skulle få använda Skógakirkja.

Hittills ser det dock ut som att beslutet står fast. Ísólfur Gylfi Pálmason, kommunchef i Rangárþing eystra, skriver i ett svar till Bjarni Jónsson att han inte har några invändningar mot museets linje. Han anser att Siðmennt kan arrangera borgerliga vigslar i andra av museets lokaler än just kyrkan:
"Jag är helt övertygad om att museet i Skógar naturligtvis kommer att hitta plats för ceremonier å Siðmennts vägnar om så önskas, men det gäller inte den vigda Skógakirkja."
Vidare skriver Ísólfur Gylfi Pálmason att kyrkan visserligen ligger i Njáls trakter - en region som för länge sedan präglades av blodiga konflikter som beskrivs utförlig i islänningasagorna - men att invånarna med tiden lärt sig att "ta hänsyn till människors åsikter och behov och med all kraft försökt att hysa respekt för traditioner och sedvänjor".

Situationen med Skógakirkja är speciell eftersom det är en av få kyrkor i landet som inte ägs av statskyrkan. Den togs i bruk 1998 då den vigdes av den dåvarande biskopen Karl Sigurbjörnsson. Bygget var ett resultat av mångåriga ansträngningar från Þórður Tómasson, som länge ville ersätta den förra kyrkan på platsen som avvecklades 1890.

Precis som Þórður Tómasson till hembygdsmuseet har sökt föremål från regionen har han använt saker från svunna tiders kyrkor till Skógakirkja.

Fönstren är från 1898 och har hämtats från kyrkan i Gröf. En stor del av inredningen är hämtad från kyrkan i Kálfholt från 1879. Altartavlan är från Ásólfsskáli från 1768. Ljusstakarna går ända tillbaka till 1500-talet och kyrkorna i Steinar och Eyvindarhólar. Och de två kyrkklockorna är från Ásar från 1742 och från Höfðabrekka från 1600-talets början, där den senare klockan räddades undan översvämningar från vulkanen Katla i samband med ett utbrott år 1660.

Den första kyrkan i Skógar restes någon gång under 1100-talet. Dagens kyrka står på samma plats som den lilla bondekyrkan som lades ned 1890.

Övriga har ännu inte besvarat Bjarni Jónssons brev. I Rangárþing eystra fick Ísólfur Gylfi Pálmason uppdraget att skriva ett svar efter ett beslut i kommunstyrelsen.