torsdag 5 november 2015

Forskare: Magmarörelser vid Katla kan ha feltolkats

Avsmältningen från Mýrdalsjökull kan ha underskattats samtidigt som tecknen på magmarörelser vid Katla kan ha överskattats. Onormal landhöjning kan bero på att istäcket lättar snarare än att berget expanderar på grund av magma. Därför kan också aktiviteten vid Katla ha övervärderats. Det visar en forskarstudie publicerad i den vetenskapliga tidskriften Scientific Reports.

Senast Katla hade ett stort utbrott var 1918. Sedan dess har mindre utbrott med all sannolikhet ägt rum 1955, 1999 och 2011. Då inträffade stora översvämningar som kopplas till vulkanisk aktivitet. Utbrotten var dock inte tillräckligt långvariga eller kraftfulla för att kunna ta sig igenom Mýrdalsjökulls 700 meter tjocka istäcke.

Att Katla är redo för ett nytt utbrott är det ingen som tvivlar på. Men den vulkaniska aktiviteten vid Mýrdalsjökull kan ha överskattats. Det skriver alltså forskare från Háskóli Íslands, Veðurstofa Íslands och universitetet i Leeds i en studie publicerad i Scientific Reports.

Forskarna har studerat jordskorpans rörelser med hjälp av data från mätstationer i närheten av Katla. Deras slutsats är att avsmältningen från glaciären kan utgöra huvudförklaringen till att jordskorpan lyfter sig. Samtidigt tonar de ned magmarörelser som orsaker till landhöjningen.

Utgångspunkten för forskarnas resonemang är att avsmältningen gör det möjligt för berget att resa sig när istäcket som tynger ned det minskar i tyngd. Vid Mýrdalsjökull har avsmältningen - där mer is och snö smälter varje sommar än vad som tillkommer under vintern - pågått sedan 1890-talet.

På samma sätt kan berget lyfta sig när ny magma tränger in i vulkanens magmakammare och pressar det uppåt. Hittills har landhöjningen vid Katla främst sammankopplats med just magmarörelser.

Forskarna anser att det mellan 2001 och 2010 inte finns några säkra tecken på att magmakammaren skulle ha expanderat. I stället kan förändringarna förklaras med avsmältningen från glaciären.

Trots att aktiviteten vid Katla kan ha överskattats innebär det inte att risken för ett utbrott har överskattats. Forskarna betvivlar inte att Katla är redo för ett utbrott. Inte minst kan det allt tunnare istäcket göra det lättare för magma att bryta fram genom berget till ytan.

Bara för att tecknen inte finns där behöver det heller inte betyda att magmakammaren inte fylls på. På samma sätt som vid Hekla skulle rörelserna kunna ske utom synhåll för mätutrustningen.

Ofta kopplas jordskalvssvärmar vid Mýrdalsjökull till magmarörelser. Skalvserierna är vanligast under sensommaren och hösten när avsmältningen från glaciären är som störst. Jordskalven återkommer från år till år. Men forskarna ifrågasätter nu alltså kopplingen mellan jordskalvssvärmar och magmarörelser.

Vulkanutbrott i Katla producerar i regel tefra. Vulkanen har haft omkring tjugo utbrott sedan Island befolkades under 800-talets slut. Den största risken är inte vulkanaskan utan de översvämningar som brukar följa på större utbrott. Vattenmassorna kan bli upp till 25 meter höga och flödena kan uppgå till enorma 300 000 kubikmeter i sekunden.

Oftast strömmar översvämningar från Katla mot Mýrdalssandur. De kan även forsa fram mot Sólheimasandur och området kring Markarfljót. Beroende på vilken väg vattenmassorna tar riskerar gårdar, jordbruksområden och tätorten Vík í Mýrdal att översvämmas.

Utbrott i Katla börjar alltid med en jordskalvssvärm. Skalven rör sig då uppåt i takt med att magman stiger i berget och blir allt grundare och tätare. Om utbrottet lyckas smälta glaciärens istäcke kan översvämningarna nå befolkade områden inom loppet av några timmar.

Här kan du läsa mer om Katla.