onsdag 25 november 2015

Kompromiss räddar vågbrytare och nybygge i Reykjavík

Tvisten om en vågbrytare från 1928 mellan regeringen och den styrande majoriteten i Reykjavík är över. Den gamla vågbrytaren kommer att byggas in i ett parkeringsgarage. Vågbrytaren upptäcktes under utgrävningar inför nybyggen vid Harpa. Konflikten uppstod när regeringen ville skydda den medan kommunen ansåg att den inte var tillräckligt kulturhistoriskt värdefull.

På Austurbakki mitt emot konsert- och kongresshuset Harpa i Reykjavík har Landstólpi påbörjat bygget av ett sexvåningshus. Det ska rymma butikslokaler på entréplanet och bostäder. Dessutom byggs ett underjordiskt garage.

Redan i våras när arbetet just påbörjats visade det sig att något oväntat fanns på platsen: en 70 meter lång och mycket välbevarad vågbrytare. Den kunde snart dateras till 1928. Eftersom den var yngre än hundra år åtnjöt den inte med automatik något skydd.

Tidigt stod det klart att regeringen och den styrande majoriteten i Reykjavík inte alls hade samma åsikt om vågbrytaren. Statsminister Sigmundur Davíð Gunnlaugsson gick ut och tog ställning för att den skulle fredas och bevaras. Borgmästaren Dagur B. Eggertsson ansåg däremot att det kulturhistoriska värdet inte var tillräckligt.

Även Minjastofnun Íslands hade en annan åsikt. Myndigheten betraktade vågbrytaren som en del i arbeten som genomfördes mellan 1913 och 1917. Den pekade också på att tidigare delar av den gamla hamnen fredats. Bygget var dessutom unikt i sitt slag eftersom det på den tiden var det största i landet. Exempelvis skaffades två ånglok för att kunna transportera byggmaterial.

I september fredade Minjastofnun Íslands tillfälligt vågbrytaren. Myndigheten motiverade ingripandet med att den annars riskerade att förstöras. Landstólpi svarade med att det kunde bli aktuellt att kräva myndigheten på ersättning om bygget antingen stoppades eller fördröjdes. Anspråken skulle kunna uppgå till 2,2 miljarder isländska kronor.

Kommunen pekade ut Sigmundur Davíð Gunnlaugsson som jävig. I ett blogginlägg hade han redan skrivit att vågbrytaren borde bevaras. Han dömde samtidigt ut stadsplaneringen i Reykjavík och anklagade kommunpolitikerna för bristande respekt för den gamla stadsbilden. Hans uppfattning var att ny bebyggelse borde anpassas efter den stil som kännetecknat huvudstadens centrum.

I stället blev det miljöminister Sigrún Magnúsdóttir som i rollen som tillförordnad statsminister tog beslut om att vågbrytaren skulle fredas. Detta klubbades vid ett regeringssammanträde den 22 oktober i år.

Men Dagur B. Eggertsson ansåg att beslutet var ogiltigt. Från det att Minjastofnun Íslands tillfälligt skyddade vågbrytaren hade regeringen sex veckor på sig. Den tidsfristen hade nu överskridits med en dag. Alltså hade regeringen missat möjligheten att bevara vågbrytaren.

Borgmästaren anklagade myndigheten för att ägna sig åt efterhandskonstruktioner. Brevet där beslutet tillkännagavs daterades den 9 september. Det kom dock först till regeringskansliet dagen därpå. Enligt Dagur B. Eggertsson saknade detta betydelse, medan Minjastofnun Íslands ansåg att fristen skulle börja räknas när departementet fick en kopia av brevet.

Ordkriget mellan regeringen, myndigheten och kommunen fortsatte. Landstólpi bjöds i slutet på oktober in till ett möte med regeringskansliet. Regeringen presenterade ett förslag till kompromiss som företaget ratade. Några veckor senare kom i stället Landstólpi överens med Minjastofnun Íslands om en lösning.

Vågbrytaren ska bevaras. Men den kommer att plockas bort under bygget av den nya fastigheten på Austurbakki. Muren plockas ned sten för sten och kommer därefter att sättas upp på nytt sten för sten. Vågbrytaren kommer att vara synlig i parkeringsgaraget och vid en gångväg. 

Kompromissen innebär alltså att bygget genomförs i princip som planerat samtidigt som vågbrytaren bevaras. Därmed minskar antalet konflikter mellan kommunen och regeringen - även om lösningen på tvisten kom när varken kommunen eller regeringen fanns med vid förhandlingsbordet.