måndag 23 november 2015

Piratpartiet: Självständighet för Västfjordarna

Republiken Västfjordarna med Ísafjörður som huvudstad och landgräns mot Island vid Bitrufjörður och Gilsfjörður. Så skulle det kunna se ut redan 2017 - om Piratpartiets nya avdelning i Västfjordarna inte lyckas driva igenom en tredje beslutsnivå i isländsk politik. Målet är att regionen ska få mer skattepengar till bland annat infrastruktur.

Nyligen bildades en regionavdelning av Piratpartiet i Västfjordarna. Vid mötet i Ísafjörður valdes Herbert Snorrason till ordförande. Avdelningen har ännu inte valts in i Piratpartiets riksorganisation, men det valet är enbart en formalitet.

I synnerhet inom den styrande högerkoalitionen brukar Piratpartiets politik - med punkter som en ny grundlag, medborgarlön och avkriminalisering av narkotikamissbruk - beskrivas som radikal. Frågan är om inte avdelningen i Västfjordarna passerat alltingspolitikerna i radikalitet. De öppnar nämligen dörren för att regionen ska lämna Island och utropa självständighet.

Bakom förslaget ligger ett djupt missnöje med alltinget och regeringen. Regionavdelningen anser att Island är alldeles för centraliserat och alldeles för fokuserat på Reykjavíkområdet. Invånarna i Västfjordarna får enligt Piratpartiet alldeles för lite tillbaka för sina skattekronor.

Som exempel använder Piratpartiet vägarna i regionen. Under vinterhalvåret - när vägarna över Hrafnseyrarheiði och Dynjandisheiði är oframkomliga - är det inte möjligt att resa mellan norra och södra Västfjordarna. Den som vill resa mellan Patreksfjörður och Ísafjörður får - om de vägarna är öppna - ta en omväg på omkring 40 mil.

Piratpartiet hävdar att rikspolitikerna ständigt nonchalerar Västfjordarna. Därför kräver de att ett nytt beslutssteg införs i den isländska politiken. Denna tredje nivå, som skulle placera sig mellan alltinget och kommunerna, skulle fatta beslut för respektive region. Fördelningen av pengar till denna nivå skulle vara proportionell. Därmed skulle heller ingen omfördelning av skatteintäkter ske.

I dag anser Piratpartiet att Västfjordarna i praktiken subventionerar infrastruktursatsningar i andra delar av landet. Detta sägs löna sig för rikspolitiker eftersom Västfjordarna är en röstsvag region, medan investeringarna kan göras i andra delar av landet för att vinna popularitet och röster.

Den beslutsnivå som Piratpartiet vill införa påminner om de svenska landstingen. Förslaget är enligt avdelningen i Västfjordarna också ett led i att föra politiska beslut närmare medborgarna. Regionerna ska också få makt att riva upp samgåenden mellan kommuner. Även detta betraktar Piratpartiet som ett sätt att decentralisera beslutsfattandet.

Mot detta står att det i alltinget finns politiker som vill slå ihop hela Västfjordarna till en enda kommun. Detta betraktas enligt förslaget närmast som ett hot. Eftersom det inte finns fungerande kommunikationer mellan olika delar av Västfjordarna kan regionen heller inte betraktas som en enhet. Därför bör kommunerna finnas kvar.

I sin argumentation går Piratpartiet tillbaka ända till 1262, då Island hamnade under norsk överhöghet. Norge fick då rätt att beskatta islänningarna. Men detta var enligt Piratpartiet ett sätt att tvinga kommunerna att underordna sig staten. Före 1262 var den politiska makten inte centraliserad. Även om alltinget samlade inflytelserika från hela landet hade det inte alls samma mandat som i dag.

Piratpartiet kräver att arbetet med att införa en tredje beslutsnivå påbörjas senast 2017. Annars vill regionavdelningen att Västfjordarna lämnar Island och utropar en självständig republik. Gränsen skulle gå vid Gilsfjörður i väster och Bitrufjörður i öster. Platserna närmast gränsen mot Island skulle bli Króksfjarðarnes i väster och Óspakseyri i öster.

Självständigheten ska för Piratpartiet inte vara ett mål i sig. Däremot ses den som nödvändig om alltinget inte börjar att prioritera Västfjordarna.

Att den nya regionavdelningen ska tas upp i Piratpartiet är alltså en formalitet. Förslaget om en utbrytarrepublik i nordväst är knappast någon formalitet. Frågan är hur Piratpartiet centralt kommer att se på denna helt nya politiska linje.

Det är dock inte första gången som personer bosatta i ytterkantsområden klagar på begränsat politiskt inflytande och därför lägger fram förslag om självständighet. Hittills har förslagen haft en skämtsam underton. I regel har det gällt Västmannaöarna. När missnöjet med kommunikationerna med fastlandet varit som störst har idéer om självständighet då och då förts fram.

Här kan du läsa mer om diskussionerna om självständighet för Västmannaöarna.