tisdag 24 november 2015

Svårt väcka liv i ödegårdar i Skaftárhreppur

När väl staten har tagit över en jordbruksfastighet är det närmast omöjligt för nya ägare att få gården att blomstra på nytt. Fastigheterna säljs först när all verksamhet är avvecklad. Då kan både vägförbindelser och naturtillgångar ha försvunnit. Nu larmar Eirný Valsdóttir om ödegårdarna i Skaftárhreppur på södra Island.

Med en yta på 6 946 kvadratkilometer är Skaftárhreppur Islands till ytan näst största kommun. Men stora delar av arealen täcks av ofruktsamma lavalandskap och eroderande sandbankar vid kusten. Antalet invånare var vid årsskiftet 460 personer. Så sent som 1998 bodde 593 personer i kommunen. Av dessa bor 140 personer i Kirkjubæjarklaustur, den enda tätorten i Skaftárhreppur. 

Men Skaftárhreppur är inte bara lava och sand. I kommunen finns också några av Islands bästa odlingsmarker. Trots det står allt fler jordbruksfastigheter öde.

Eirný Valsdóttir arbetar i Skaftárhreppur med projektet Brothættar byggðir. Syftet är att hitta lösningar på den negativa befolkningsutvecklingen. Främst handlar det om att skapa arbetstillfällen. Om jobben finns så finns det också förutsättningar för familjer att stanna kvar på landsbygden.

Under arbetet har Eirný Valsdóttir identifierat ett stort problem i kommunen. Totalt finns 134 jordbruksfastigheter i Skaftárhreppur. Av dessa ägs 24 av staten. Av dessa är i sin tur nio obebodda, medan tre är bebodda utan att det bedrivs något jordbruk på gården. Och av dessa tolv fastigheter ligger elva i Meðalland.

Meðalland är ett område öster om älven Kúðafljót och söder om lavafältet Eldhraun på södra Island. Här är förutsättningarna för odling goda. Marken är platt och fruktsam. Ändå står alltså många gårdar tomma. Eirný Valsdóttir säger till RÚV att ett avgörande skäl är just det statliga ägandet:
"Det verkar inte finnas några arbetsmetoder eller någon helhetssyn när det gäller att bebygga statliga fastigheter på nytt när de blivit obebodda. Departement och statliga institutioner går närmast samman för att för att dessa fastigheter ska bli öde."
Enligt Eirný Valsdóttir är det byråkratin från departement och myndigheter som gör det svårt för nya ägare att ta över. Jordbruksfastigheter brukar inte utannonseras förrän de tidigare ägarna har avvecklat hela verksamheten. Kvar finns alltså varken boskap eller maskiner. Men det stannar inte där.

Inte sällan hinner gården försvinna från vägnätet. Vägar till gårdar som inte längre är året runt-bebodda får inte längre något underhåll från Vegagerðin. Och tillgångar som jakt och drivved brukar Landgræðsla ríkisins lägga beslag på.

För att komma i gång på en ny gård behöver alltså bonden börja om från början. Det handlar om att skaffa djur och maskiner, om att se till så att gården finns kvar i vägnätet så att den underhålles och plogas under vintern och om att kämpa för andra tillgångar som finns i markerna.

Eirný Valsdóttir säger till RÚV att det nästan tycks som att staten avsiktligt gjort det så krångligt som möjligt att försöka väcka liv i en ödegård. Arrende av statliga fastigheter ligger under finansdepartementet, jordbruksfrågor under jordbruksdepartementet, vägfrågor under inrikesdepartementet och naturresurser under miljödepartementet:
"Vi ser stora möjligheter i Skaftárhreppur och vi är helt övertygade om att många vill bo och arbeta här. Här finns tillräckligt med jobb. Vi behöver människor och bostäder. Men behandlingen av statliga fastigheter ställer sannerligen till med problem för människor här, och deras arrenden och arrendelöshet. Regler och arbetsmetoder skapar problem för oss. Informationen är inte klar och i dessa frågor är många departement och institutioner inblandade. ... Vi upplever det som att frågan om statliga fastigheter är precis som en gordisk knut."
Skaftárhreppur ingår sedan 2013 i projektet Brothættar byggðir. Det leds av glesbygdsmyndigheten Byggðastofnun. I projektet ingår även Bíldudalur, Grímsey, Hrísey, Kópasker, Raufarhöfn, Stöðvarfjörður, Djúpavogshreppur och Breiðdalshreppur.

Platser som har fått nej är Dalabyggð, Strandabyggð, Árneshreppur, Suðureyri, Flateyri, Þingeyri och Hofsós.