tisdag 19 januari 2016

Historiker tvistar om Hrafna-Flóki som namngav Island

På öppet hav släppte Flóki Vilgerðarson sina korpar. En av dem visade honom så småningom vägen mot Island. Där gick han i land i Vatnsfjörður - och efter en hård vinter och en kylig vår där fjorden täcktes av is gav han ön namnet Island. Så lyder den officiella historieskrivningen. Men det finns historiker som inte alls tror på berättelsen.

Omkring år 865 seglade Flóki Vilgerðarson norrut från Färöarna. Målet var en ö längre norrut som många talat om, men som få hade besökt. Med sig ombord på skeppet hade han tre korpar. De skulle visa honom vägen.

Den första korpen släppte han en bit in på seglatsen norrut. Men i stället för att flyga norrut vände den tillbaka mot Färöarna. Den andra korpen släppte han senare. Den valde att stanna ombord. När Flóki Vilgerðarson ännu senare släppte den tredje korpen satte den av i nordlig riktning. Flóki styrde efter - och kunde snart skymta det fjäll som i dag heter Eystrahorn i fjärran.

Eystrahorn ligger på sydöstra Island öster om Höfn. Flóki Vilgerðarson seglade längs sydkusten i västlig riktning och vände sedan norrut. I Vatnsfjörður i Västfjordarna bestämde han sig för att slå sig ned över vintern. Här fanns gott om både betesmark och fiskevatten.

Den vackra sommaren lurade bosättarna. När vintern kom hade Flóki Vilgerðarson varit så upptagen av fisket att han inte hade samlat hö till boskapen. Under de kalla månaderna svälte samtliga djur han haft med sig ihjäl.

Vintern tycktes oändlig och fjorden täckt av is. På vårkanten besteg den ivrige Flóki Vilgerðarson ett fjäll för att se sig omkring. Inte någonstans syntes annat än is och snö. Där och då ska han ha gett ön namnet Island. När isen till sist lossnade lämnade han ön för att aldrig återvända.

I Landnámabók, den bok som skildrar hur Island befolkades, är det så Flóki Vilgerðarsons äventyr beskrivs. Där kallas han Hrafna-Flóki efter de korpar som han förde med sig. Denna historieskrivning backas dessutom upp av arkeologiska fynd. Vid Brjánslækur i Vatnsfjörður finns lämningar efter en bosättning som daterats till omkring år 865. Bara sex kilometer därifrån ligger Flókalundur, en plats uppkallad efter Hrafna-Flóki.

Det tycks alltså inte otroligt att det faktiskt gick till på ungefär det sätt som beskrivs i Landnámabók. Isländska historiker är dock långt ifrån eniga om vad som egentligen hände under denna tid. De arkeologiska fynden ger berättelserna en viss tyngd - men frågan är om lämningarna kan förklaras på andra sätt.

En som tvekar är Helgi Þorláksson, professor emeritus i historia. Han kallar den officiella historieskrivningen tvivelaktig. Han säger till Vísir att delar av berättelsen om Hrafna-Flóki i Landnámabók har stora likheter med Bibeln:
"Där sägs att Flóki använde korpar för att hitta till Island. Det påminner obehagligt mycket om Noa som använde duvor. Detta är vad som kallas en lärd konstruktion. Människor söker sig till Bibeln, tar med sig vissa idéer därifrån och för in i sitt eget skrivande."
Gunnar Karlsson, professor emeritus i historia, är en annan skeptiker. Han tror inte att Flóki Vilgerðarson namngav Island på det sätt som historieskrivningen säger. I stället anser han att den rimligaste förklaringen är att ön fått sitt namn av vikingar som seglade mellan Norge och Irland, där de använde de isländska glaciärerna som riktmärke:
"När de ser dessa glaciärer i väster så vet de att de har kommit för långt. Och då kallar de detta land för Island eftersom de aldrig ser något annat av det än glaciärerna. Det anser jag vara en mycket bättre förklaring än berättelsen om Hrafna-Flóki."
Men det finns också forskare som tror på den traditionella historieskrivningen. Historikern Valdimar Gíslason säger till Vísir att de lämningar som påträffats i Vatnsfjörður bevisar berättelsen om Flóki Vilgerðarson:
"Där har arkeologiska undersökningar visat att det inte är något påhitt om att han varit på väg här. Ruinerna där han bodde är fortfarande synliga."
Geologen Árný Erla Sveinbjörnsdóttir har en liknande uppfattning om de fynd som hittats i området. Undersökningar visar att det vid denna tid var ett mycket bistert klimat på Grönland. Hon säger till Vísir att det stödjer uppgifterna om att det även på Island ska ha varit så kallt att Flóki Vilgerðarson miste all boskap under vintern:
"Våra mätningar stödjer dessa berättelser - att det var kallt och därför inte så underligt att han bara drevs bort och kallade landet Island."
Här kan du läsa mer om Hrafna-Flóki och Flókalundur.