onsdag 27 januari 2016

Kaupþing-toppar frias för låneförlust på 500 miljoner euro

Drygt 500 miljoner euro gick förlorade när Kaupþing strax före finanskraschen hösten 2008 godkände lån till en rad olika bolag. Bolagen var hemmahörande i skatteparadis, var i obestånd eller ägdes av storkunder. Men Héraðsdómur Reykjavíkur anser inte att åklagaren lyckats bevisa att Hreiðar Már Sigurðsson, Sigurður Einarsson och Magnús Guðmundsson gjort sig skyldiga till trolöshet mot huvudman. Därför frias trion.

Kaupþings tidigare vd Hreiðar Már Sigurðsson, tidigare styrelseordförande Sigurður Einarsson och Magnús Guðmundsson, som basade över verksamheten i Luxemburg, avtjänar sedan tidigare långa fängelsestraff för marknadsmissbruk och trolöshet mot huvudman. Men i ett liknande fall friades alla tre i går.

Under hösten 2008 lånade Kaupþing ut över 500 miljoner euro till bolag främst registrerade på Brittiska Jungfruöarna. I flera fall handlade det om bolag som kontrollerades av storkunder som Ólafur Ólafsson, Kevin Stanford och Karen Millen. I andra fall handlade det om bolag som var på obestånd eller där ägarna hade begränsat ansvar.

Lånen betalades ut i flera omgångar. 130 miljoner euro lånades ut till Harlow Equities, 125 miljoner till Chesterfield United, 125 miljoner till Partridge Management Group, 41,6 miljoner till Charbon Capital, 41,6 miljoner till Holly Beach och 41,6 miljoner till Trenvis Limited.

I samband med finanskraschen stod det klart att Kaupþing sannolikt skulle förlora samtliga lån. I dag, drygt sju år efter bankens kollaps, har inget av de sex bolagen återbetalat något på miljonlånen.

Affärerna planerades av bankens ledning. Pengarna användes för att köpa värdepapper i Kaupþing med syftet att hålla nere priset på kreditswappar. Därmed skulle bankens möjligheter att låna upp kapital öka. Pengarna gick också till att täcka marginalsäkerhetskrav från Deutsche Bank.

Hreiðar Már Sigurðsson, Sigurður Einarsson och Magnús Guðmundsson gjorde sig enligt åklagaren skyldiga till trolöshet mot huvudman genom att bevilja lånen. Pengarna skulle enligt åtalet ha betalats ut utan tillräckliga riskbedömningar och utan säkerheter. Eftersom flera av låntagarna hade svaga finanser borde det ha varit uppenbart för trion att banken på grund av lånen riskerade stora förluster.

Pengarna gick visserligen förlorade. Héraðsdómur Reykjavíkur anser ändå inte att de tre kan fällas för trolöshet mot huvudman. Samtliga tre frias från anklagelserna.

Magnús Guðmundsson frias eftersom det inte anses bevisat att han var inblandad i själva lånebesluten. Han ansvarade enbart för Kaupþing i Luxemburg och åklagaren har inte kunnat visa att han haft avgörande inflytande över dessa beslut, som fattades av det isländska moderbolaget.

Sigurður Einarsson hävdade i rätten att han dagarna före bankens kollaps inte hade tid att engagera sig i frågor som enskilda marginalsäkerhetskrav. Rätten anser heller inte att det bevisats att han kände till att utlåningen till de sex olika bolagen stred mot regelverket. Därför frias han.

Hreiðar Már Sigurðsson frias även han eftersom det inte anses bevisat att han gett anställda instruktioner om att låna ut pengar till bolagen utan beslut i bankens särskilda utlåningsnämnd. Därför kan han heller inte anses vara skyldig till att på ett brottsligt sätt ha utnyttjat sin position som vd för Kaupþing.

I domen står det klart att åklagarens nyckelvittne, Halldór Lúðvík Bjarkarson som då basade över bankens utlåning, inte övertygat rätten om de tre Kaupþing-topparnas inblandning. Domstolen reagerar på att han i rätten och i förhör inte gett entydiga berättelser om hur lånebesluten fattades.

Under rättegången gick Hreiðar Már Sigurðsson till angrepp mot Halldór Luðvík Bjarkarson. Han anklagade den tidigare kollegan för insiderbrott och för att ha ljugit för polisen. Vidare hävdade han att Halldór Lúðvík Bjarkarson i förhör hade ändrat sina vittnesmål för att undvika att själv bli åtalad. Detta förnekades av Halldór Lúðvík Bjarkarson.

Även åklagaren får kritik av domstolen. I målet lämnade åklagaren in över 6 000 sidor bevisning. Enligt Héraðsdómur Reykjavíkur var dock en stor del av dessa dokument inte relevanta för rättsprocessen. Rätten påpekar därför att det står i strid med lagen att på detta sätt överösa den med dokument utan direkt koppling till det aktuella fallet.

Här kan du läsa domen i sin helhet.