onsdag 27 januari 2016

Kyrkan ger inte upp strid om ejderdun på Hagavatnshólmi

Kyrkan backar inte från kraven om att ejderdun från Hagavatnshólmi ska tillhöra kyrkoherden i Staðarstaður på södra Snæfellsnes. Kyrkomötet överklagar därför den dom som gav markägaren rätt till ejderdunet till Hæstiréttur Íslands. Förlusten i lägre instans är inte kyrkoherdens enda motgång. Páll Ágúst Ólafsson med familj tvingades nyligen flytta från prästgården på grund av fuktskador.

När Kári H. Jónsson 2007 köpte en fastighet på södra Snæfellsnes befann han sig snart i en konflikt med den dåvarande kyrkoherden på Staðarstaður. Kyrkoherden ansåg sig nämligen ha rätt att samla ejderdun från ön Gamlahólmi i sjön Hagavatn.

Vid ett tillfälle polisanmälde Kári H. Jónsson den dåvarande kyrkoherden för stöld. Han hade då samlat in dun från ejderbon på ön. Kyrkoherden hävdade att han av tradition hade rätt till fyra kilo ejderdun om året - något som kan ge en extrainkomst på omkring 700 000 isländska kronor.

Anmälan ledde aldrig till åtal. Rättsläget var nämligen allt annat än klart. Kyrkoherden hänvisade till att han av hävd hade rätt till ejderdun från Gamlahólmi. Kári H. Jónsson hävdade att någon sådan rätt inte fanns och att den ö som kyrkan talade om i själva verket hette Hagavatnshólmi.

I höstas avgjordes tvisten i Héraðsdómur Vesturlands. Kyrkan - som tog strid för rättigheterna tillsammans med kyrkoherden - förlorade. Domstolen ansåg att allt talade för att Hagavatnshólmi och Gamlahólmi var samma ö. Ön ingick i sin tur i den av Kári H. Jónsson ägda fastigheten. Och kyrkan hade inte lyckats bevisa att det fanns något servitut som gav kyrkoherden rätt att samla dun på ön.

Alltinget klubbade redan 1952 en lag som ställde krav på statskyrkan att få alla servitut godkända. Något sådant anspråk gjordes aldrig formellt för Staðarstaður. Därför upphörde kyrkans servitut - och därmed kyrkoherdens rätt till ejderdun - redan sommaren 1954.

Efter ett beslut vid kyrkomötet har statskyrkan valt att överklaga domen till Hæstiréttur Íslands. Kyrkan kräver på nytt att kyrkoherden på Staðarstaður ska ha rätt att samla ejderdun från ön. Samtidigt ska markägaren förbjudas att plocka dun från ejderbon på Hagavatnshólmi.

Kyrkan hävdar att det sedan 1954 finns en obruten tradition för att kyrkoherden samlar ejderdun på ön. Även om det inte finns något servitut som bekräftar denna rätt så anser kyrkan att traditionen i praktiken har samma funktion. Detta argument underkändes av Héraðsdómur Vesturlands. Kyrkan kunde inte visa genom till exempel självdeklarationer att kyrkoherdar kontinuerligt samlat in och skattat för ejderdun från ön i Hagavatn.

Hösten 2013 valdes Páll Ágúst Ólafsson till ny kyrkoherde på Staðarstaður. En tid senare flyttade han med familjen till den prästgård som ligger bredvid kyrkan. Nu visar det sig att nederlaget i tvisten om ejderdun inte är hans enda bekymmer. Nyligen tvingades familjen enligt Morgunblaðið att flytta från prästgården på grund av omfattande fuktskador.

Vid en inspektion kunde Heilbrigðiseftirlit Vesturlands konstatera att prästgården var direkt olämplig som bostad och att en unken lukt mötte alla besökare. I flera rum fanns fuktskador. I denna miljö frodades silverfiskar. Mest besvärad var kyrkoherdens ettårige son.

Just nu saneras och renoveras prästgården. Arbetena väntas bli klara under februari. Då är kyrkoherden - som under tiden köpte en bostad i Borgarnes och flyttade dit med familjen - skyldig att återvända till Staðarstaður. Om det blir med eller utan rätt till att samla ejderdun återstår att se.

Här kan du läsa mer om ejderdunstvisten.