måndag 22 februari 2016

Hård kritik mot regeringens nya jordbruksavtal

Regeringen lägger 132 miljarder isländska kronor i stöd till jordbruket fram till år 2026. Det nya avtalet ger både bönderna mer pengar och en långvarigare överenskommelse. Men kritiken är hård mot jordbruksminister Sigurður Ingi Jóhannsson. Mejeriet Mjólkursamsalan ska fortfarande undantas konkurrenslagarna. Och inom Självständighetspartiet finns det politiker som hävdar att de enda som gynnas av det nya avtalet är bönderna själva.

Nästa år lägger regeringen 13,8 miljarder isländska kronor i stöd till jordbruksprodukter. Jämfört med årets bidrag är det en ökning med 1 miljard. Det nya avtalet gäller fram till år 2026 och gäller totalt stöd på 132 miljarder. Om dessutom det indirekta stödet i form av skyddstullar räknas in hamnar slutsumman på omkring 240 miljarder.

Fiske- och jordbruksminister Sigurður Ingi Jóhannsson säger i ett pressmeddelande att det rör sig om "ett epokgörande avtal". Det innefattar produktionen av grönsaker, fårkött och produkter från nötkreatur. Ett syfte med avtalet är att öppna för avskaffande av kvotbaserade produktionsnivåer. Därmed ska bönderna få större frihet när de väljer hur de använder sin mark.

I avtalet ingår även bidrag till ombyggnad som blivit nödvändig på grund av strängare djurskyddslagstiftning. Dessutom finns det ett utökat stöd till bland annat ekologisk produktion. Möjlighet att se över det tioåriga avtalet finns 2019 och 2023.

Mjólkursamsalan, MS, kommer enligt avtalet att behålla sin dominerande ställning på mejerimarknaden. Trots att mejeriet, som i dag har 98 procent av marknaden, utreds för upprepade brott mot konkurrenslagstiftningen så får MS behålla sin särställning. MS får makten att sätta pris på mjölkprodukter - och kan därmed anpassa sina priser efter den lilla konkurrens som finns.

Ólafur M. Magnússon, vd för mejeriet Kú, liknar enligt RÚV avtalet med en dödsdom för landets mindre mejerier. Han säger i Morgunblaðið att avtalet ger MS totalt kontroll över marknaden. Samtidigt har historien visat att MS inte är att lita på:
"Det är mycket allvarligt när det nu visar sig att hela prissättningsmakten har gått till Mjólkursamsalan. Samtidigt flyttas inte Mjólkursamsalan in under konkurrenslagen där den hade blivit föremål för tillsyn av sin prissättning och affärsmetoder från [konkurrensmyndigheten] Samkeppniseftirlitið precis som alla andra företag på marknaden."
En annan kritiker är Andrés Magnússon, vd för handelns branschorganisation Samtök verslunar og þjónustu. Han ifrågasätter i Vísir påståendena om att avtalet ska vara fördelaktigt för såväl bönderna som för konsumenter och samhället i stort. I stället anser han att det är konsumenterna som är de stora förlorarna:
"Om vi tittar på detta som en helhet så talar vi om direkt och indirekt stöd till jordbruket på 22 till 24 miljarder om året, och under en tioårsperiod talar vi om ett paket på 220 till 240 miljarder som skattebetalarna betalar på ett eller annat sätt."
Andrés Magnússon jämför jordbruksavtalet med det Icesave-avtal som röstades ned i en folkomröstning 2009. Icesave-avtalet hade kostat skattebetalarna 208 miljarder isländska kronor - och hade enligt honom alltså varit billigare än om staten hade tagit ansvaret för Landsbankis kollaps i Nederländerna och Storbritannien.

Statsminister Sigmundur Davíð Gunnlaugsson motsatte sig Icesave-avtalet - och han uppskattar inte alls jämförelsen mellan Icesave-avtalet och subventionerna till jordbruket. I ett blogginlägg hävdar han att konsumenterna tjänar på det nya jordbruksavtalet:
"Att kritisera ett stöd på 13 till 14 miljarder till lägre priser för konsumenterna och valutabesparingar på upp till 50 miljarder om året genom att hänvisa till planer på att betala hundratals miljarder ut ur landet för ingenting alls när ingen valuta fanns är minst sagt underligt. Men det är talande för dem som gör det hur långt de har gått i sin kritik mot bönder och jordbruk, huvudnäringen på Island i mer än 1 100 år."
Sigmundur Davíð Gunnlaugsson tar i inlägget fasta på att handlare i regel har något större marginaler på importerade produkter. Samtidigt råder det ingen tvekan om att det är subventioner och skyddstullar som i stor utsträckning bidrar till att hålla det inhemska jordbruket vid liv. Om statsministern enbart hade varit intresserad av låga priser hade det mest effektiva varit att bara slopa de skyddstullar som gör import av varor som även tillverkas på Island mycket dyr.

Både Sigmundur Davíð Gunnlaugsson och Sigurður Ingi Jóhannsson tillhör Framstegspartiet. Inom koalitionspartnern Självständighetspartiet finns det på sina håll ett stort missnöje med avtalet. Alltingsledamoten Vilhjálmur Bjarnason säger till Vísir att han inte alls står bakom det. Ett för honom tungt skäl är att avtalet binder flera kommande regeringar:
"Jag kan inte stödja detta som det ser ut nu. Detta tjänar inte till att förbättra välfärden i sin helhet och knappast annat än att förbättra välfärden hos några få bönder som har det bäst ställt, men som helhet är detta en liten försäkring om oförändrade förhållanden."
Samma inställning har partikamraten Ragnheiður Ríkharðsdóttir. Hon skriver på Facebook att hon betraktar avtalet som ett skämt och att hon inte kan ställa sig bakom det.

I Stundin gör Jóhannes Benediktsson en annan jämförelse. Han skriver om den kritik som alltid riktas mot konstnärslöner. Det nya jordbruksavtalet innebär enligt honom att bönderna i praktiken får full konstnärslön i tio år framåt.

Någon reträtt från regeringens sida är inte att vänta. Sigmundur Davíð Gunnlaugsson säger i Morgunblaðið att avtalet är underskrivet och att det inte kommer att ändras.