onsdag 20 april 2016

Bedömare sågar Ólafur Ragnar Grímssons argument

Ólafur Ragnar Grímssons beslut att ställa upp i sommarens presidentval har både risats och rosats. Men hans argument sågas av en rad bedömare och motståndare. Ólafur Ragnar Grímsson anser sig behövas under en tid av politisk instabilitet. Samtidigt anser flera experter att grundlagen nyligen har bevisat att den duger för att hantera svåra situationer.

I måndags meddelade Ólafur Ragnar Grímsson ännu en gång att han ändrat sig. Han lämnar inte sitt residens på Bessastaðir utan strid, utan ställer upp för omval i presidentvalet den 25 juni. Så sent som två veckor tidigare hade han förnekat att han övervägde att kandidera för en sjätte fyraårsperiod.

Den sittande presidentens intåg förändrade ögonblickligen hela valrörelsen. Det har närmast blivit tradition att inte utmana en president som inte vill lämna sitt uppdrag. Inte någon gång i republiken Islands historia har en sittande president röstats bort.

Ólafur Ragnar Grímsson kan bli den första att röstas bort, men mycket talar för att han ännu en gång får folkets förtroende. Visserligen finns det många islänningar som avskyr honom. Men i dagsläget ser det ut som att deras röster kommer att spridas mellan tolv olika motkandidater - även om det förefaller troligt att flera av dem nu kommer att dra tillbaka sina kandidaturer. Heimir Örn Hólmarsson blev i går den tredje att dra sig ur sedan Ólafur Ragnar Grímsson ändrat sig.

Måndagens kovändning välkomnades av Ólafur Ragnar Grímssons anhängare. Islänningar som hellre vill se en ny president var besvikna. Vad många ifrågasatte var Ólafur Ragnar Grímssons argument. Han hänvisade till politisk instabilitet och möjliga svårigheter att bilda regering efter höstens val. Þorsteinn Pálsson, tidigare statsminister och ledare för Självständighetspartiet, sågade i RÚV detta resonemang:
"Är det inte möjligt att byta president när människor samlas till fredliga demonstrationer på Austurvöllur enligt sina grundlagsskyddade rättigheter? Är det inte möjligt att byta president om det kan tänkas att regeringsbildningsöverläggningarna kan bli svåra efter nästa alltingsval? Om vi kommer fram till slutsatsen att så är fallet så borde vi ändra grundlagen och välja president på livstid. ... Detta är naturligtvis inga argument och jag har ingen som helst tro på att presidenten i själva verket anser att detta är argumenten. Detta är så absurda argument att jag inte tror att han tror på dem själv. Jag tror att hans vilja är att fortsätta detta och det finns tillräckligt många i samhället som stödjer honom till det, och då är det bara det demokratiska läge som gäller. Jag anser att det är mycket förnuftigare och naturligare att bara se på saken som den är. Och inte att komma med så barnsliga förklaringar som inte håller."
Sara Elísa Þórðardóttir är en av ledarna för nätverket Jæja som stod bakom de största demonstrationerna mot regeringen sedan det framkommit att flera ministrar hade kopplingar till bolag i skatteparadis. Hon säger till Vísir att de krav som framfördes under protesterna på Austurvöllur i Reykjavík inte hade något med presidenten att göra:
"Vi tycker kanske att det är lite tråkigt att han använder demonstrationerna som ett skäl till att han kandiderar på nytt. Det var inte riktigt vad vi hade väntat oss eftersom det inte är i linje med vad demonstrationerna handlade om. Demonstrationerna var en reaktion mot Panamadokumenten och det som regeringen har gjort och inte gjort. Det är därför sannerligen underligt att han i så hög grad skulle koppla demonstrationerna till sitt beslut."
Ragnhildur Helgadóttir är professor i författningsrätt vid Háskólinn í Reykjavík. Även hon ifrågasätter presidentens argument. Hon säger till RÚV att de senaste veckornas händelser visar att grundlagen har instrument för att hantera exempelvis en regeringskris. Den politiska stabiliteten ska enligt Ragnhildur Helgadóttir ligga i grundlagen och inte hos presidenten:
"Om statsministern inte längre åtnjuter förtroende i alltinget så ska den avgå och en annan som alltinget har förtroende för komma dess ställe. Det finns i grundlagen lov om att upplösa alltinget och det är vad som sannolikt kommer att användas i höst. Så jag anser att det mycket väl går att säga att även om det visserligen var några underliga dagar för två veckor sedan så fungerade allt som det ska i en demokrati."
Guðni Th. Jóhannesson är docent i historia vid Háskóli Íslands. Han säger till Vísir att de politiska ledarna i regel lyckas bilda regering utan någon inblandning från presidenten:
"Presidenten kan ha en huvudroll men händelseförloppen de senaste årtiondena har varit sådana att politikerna har ordnat detta själva och har tagit itu med det snabbt utan att presidentens stöd har varit nödvändigt."
Gruppledare för Självständighetspartiet i alltinget är Ragnheiður Ríkharðsdóttir. Inte heller hon anser att Ólafur Ragnar Grímssons argument håller. Hon säger till RÚV att han är långt ifrån ensam om att kunna försvara grundlagen och medborgarnas intressen:
"Det är många som är kompetenta nog för det. Och jag anser heller inte att de argument som han anger håller. Jag tycker att det hade varit bäst att om han ville sitta kvar på Bessastaðir så borde han ha berättat det i nyårstalet."
Författaren Hallgrímur Helgason skriver på Facebook att Ólafur Ragnar Grímsson försatt de övriga kandidaterna i en svår situation. Han anser nämligen att det inte är samma sak att ställa upp mot en sittande president. Därför befarar han att Ólafur Ragnar Grímsson urholkar ämbetet:
"Bessastaðirhusbondens instabilitet kommer att leda till att han blir vald och så meddelar slutet på sitt ämbete i sitt nyårstal på nyårsdagen 2019. Då kommer i kölvattnet ingen att stiga fram på scenen. Ingen kommer att tro honom. Ingen kommer att kandidera till Islands president. Och då har Ólafur Ragnar så gott som förstört ämbetet. Det faller ihop automatiskt. Antingen det eller om Ólafur Ragnar sitter (och kanske ligger) till döddagar. Det är detta som nu tar så hårt på människor som nu blir arga på Ólafur Ragnar. Vi tycker att detta är lumpet."
Här kan du läsa mer om Ólafur Ragnar Grímssons kovändning och presidentvalet.