tisdag 19 april 2016

Ólafur Ragnar Grímsson ställer upp i presidentvalet


Ännu en gång ändrar sig Ólafur Ragnar Grímsson. Han ställer upp i sommarens presidentval. Det meddelade han i går vid en presskonferens på Bessastaðir. Han hävdar att allt fler vänt sig till honom med uppmaningar om att kandidera för en sjätte fyraårsperiod. Och med hänvisning till den osäkerhet som råder i samhället bestämde han sig för att säga ja.

För första gången sedan 1996 såg det i år ut som att Island skulle få en ny president. Så kan det fortfarande bli, men i går eftermiddag ändrades förutsättningarna radikalt när Ólafur Ragnar Grímsson meddelade att han ställer upp för omval.

I sitt årliga tal på nyårsdagen sade Ólafur Ragnar Grímsson att han inte tänkte kandidera på nytt. Så lät det även på nyårsdagen 2012. Då lät han sig övertalas. I sitt beslut hänvisade han då till stor osäkerhet i samhället. Med en aktiv ansökan om EU-medlemskap och en ny grundlag på väg ansåg han att han behövdes som en säkerhetsventil för medborgarna om politikerna i alltinget inte skulle respektera folkviljan.

Ólafur Ragnar Grímsson använde ungefär samma argument i går. Han sade att han i synnerhet under de senaste veckorna fått påstötningar från olika håll om att ompröva sitt beslut. De senaste dagarna hade beslutet att - som han kallade det - ta detta ansvar mognat fram.

Hustrun Dorrit Moussaieff ska inledningsvis ha haft samma uppfattning som Ólafur Ragnar Grímsson - att det blivit dags att lämna över ämbetet till någon annan. Men enligt presidenten hade även hon tagit intryck av de senaste veckornas händelser och påstötningar. Hon stod därför bakom hans beslut.

Om påstötningarna mot Ólafur Ragnar Grímsson varit intensiva har de denna gång till stor del skett i det tysta. Förra gången han lät sig övertalas fanns det en folkrörelse som ville att han skulle fortsätta. I dag har EU-förhandlingarna stoppats och den nya grundlagen kanske aldrig blir verklighet.

Ólafur Ragnar Grímsson tog i går på nytt tydligt ställning mot förslaget till ny grundlag. Han ansåg att det inte diskuterats tillräckligt. Han ansåg också att det vore olämpligt att frånta presidenten möjligheten att inte underteckna lagar och därmed tvinga fram en folkomröstning om dem.

Han sade att det var uppenbart att det fanns en spricka mellan allmänheten och alltinget. Det illustrerade inte minst de demonstrationer som de senaste veckorna samlats tiotusentals islänningar utanför parlamentsbyggnaden. Ólafur Ragnar Grímsson talade om politisk osäkerhet. Om det efter höstens val skulle visa sig vara svårt att bilda en regering faller det på presidenten att hitta lösningar. Själv hade han erfarenhet av detta. På samma sätt hade han skaffat sig stor erfarenhet av att föra Islands talan internationellt.

Ólafur Ragnar Grímsson inledde presskonferensen med att läsa upp ett uttalande. Där sade han att han skulle respektera väljarna om de föredrog någon annan som landets president. Han sade även att han visste att långt ifrån alla skulle uppskatta hans beslut att kandidera ännu en gång:
"Jag inser att inte alla har denna åsikt och anser att det har blivit dags att någon annan tillsätter detta ämbete, men jag har inte desto mindre tvingats att på allvar ta det stora antal som satt press på mig och vädjar till ansvaret som presidenten har, min erfarenhet och det förtroende som människor har visat mig. ... Om utgången av detta val blir att folket väljer en annan som det har större förtroende för så kommer jag att uppskatta det, önska honom eller henne allt det bästa och lycklig gå mot friheten. Om folket däremot väljer att på nytt anförtro mig presidentens ansvar och skyldigheter kommer jag ödmjukt att fortsätta att tjäna Islands intressen,"
I sommar har Ólafur Ragnar Grímsson varit Islands president i tjugo år. Beskedet att han kandiderar för en sjätte fyraårsperiod fick som väntat ett blandat mottagande. Mest positiva var reaktionerna från Framstegspartiet, där presidenten de senaste åren haft sin väljarbas. Mest negativa var reaktionerna från oppositionen i alltinget.

Statsminister Sigurður Ingi Jóhannsson sade till RÚV att han välkomnade presidentens besked. Hans bedömning var att Ólafur Ragnar Grímsson hade goda chanser att bli omvald. Han ansåg också att det var naturligt att diskutera om det skulle sättas en gräns för hur länge en president får inneha posten:
"Jag välkomnar Ólafur Ragnars tillkännagivande som sådant. Han har visat sig vara bra för nationen de senaste åren både här inrikes och inte minst utomlands, och folket har tidigare visat att de har förtroende för honom till hans uppgifter och jag antar att han svarar på vädjan från dem som han har talat med."
Piratpartiets Birgitta Jónsdóttir var allt annat än nöjd. Hon sade i Morgunblaðið att hon ogillade hur presidenten talade om förslaget till ny grundlag och ansåg att han gav sig in i en diskussion som han borde hålla sig borta ifrån. Inte heller ansåg hon att Ólafur Ragnar Grímssons påståenden om svåra regeringsbildningar hade någon täckning i verkligheten. I stället hävdade hon att hans beslut befäste den bild av Island som etablerats genom den tidigare statsministern Sigmundur Davíð Gunnlaugssons kopplingar till bolag i skatteparadis:
"Även om det hade varit självaste Jesus Kristus, så hade det varit nog. ... Jag anser att han bär ett stort ansvar för denna ovisshet och jag är inte säker på att hans existens på presidentstolen på något sätt skulle skingra det osäkra läget som råder i vårt land."
Trots Ólafur Ragnar Grímssons beslut minskade antalet presidentkandidater i går totalt sett. Två bestämde sig nämligen för att hoppa av. Guðmundur Franklín Jónsson skrev på Facebook att han skulle backa upp Ólafur Ragnar Grímsson. Vigfús Bjarni Albertsson uppgav däremot i ett inlägg att han inte ville delta i någon politisk strid och att den sittande presidenten bar ett stort ansvar för att i sina uttalanden anspela på rädsla.

Andra kandidater ansåg att Ólafur Ragnar Grímssons agerande visade på behovet av förnyelse. Elísabet Jökulsdóttir sade i Morgunblaðið att presidenten blivit maktberoende och ansåg att han borde skämmas för att utnyttja demonstrationerna mot regeringen som ett argument för att sitta kvar. Halla Tómasdóttir sade i Morgunblaðið att valet nu handlade om framtid mot dåtid i form av Ólafur Ragnar Grímsson.

Inte heller Andri Snær Magnason ansåg att Ólafur Ragnar Grímssons intåg i valrörelsen skulle innebära någon avgörande förändring. Han uppgav i Morgunblaðið att det skulle kunna vara bra för valet att den sittande presidenten kandiderade:
"Detta gör valet om ett generationsskifte intressantare och tydligare och mandatet blir också tydligare. Så jag anser att detta är positivt och när jag ställde upp räknade jag med alla möjliga oväntade händelser."
På förhand ser det ut som att kampen om segern kommer att stå mellan Andri Snær Magnason och Ólafur Ragnar Grímsson. Utrymmet för tänkbara kandidater som Össur Skarphéðinsson och Davíð Oddsson har i princip försvunnit. Skulle de ställa upp skulle de sannolikt försvinna i vad som sannolikt blir en batalj mellan två block - och med övriga tolv kandidater mer eller mindre som statister.

Andri Snær Magnason kommer i första hand att locka de unga storstadsväljarna med hjärtat till vänster om den politiska mittfåran. Ólafur Ragnar Grímsson kommer i första hand att attrahera äldre landsbygdsväljare med högersympatier.

Det blir i hög grad ett val mellan nya och gamla Island. Andri Snær Magnason är redan något av inofficiell president för den gröna gör det själv-rörelse som fått internationellt genomslag tack vare Björk och Sigur Rós. Ólafur Ragnar Grímsson är den sista av det sena 1900-talets maktpolitiker - som Steingrímur Hermannsson, Halldór Ásgrímsson, Davíð Oddsson och Jón Baldvin Hannibalsson - som ännu inte lämnat de stora scenerna.

Ólafur Ragnar Grímssons seger är inte given, men han är trots allt favorit. Han tjänar också på det stora antalet motkandidater eftersom det innebär att rösterna från de islänningar som vill se en ny president sprids ut på fler personer.

Det är dock troligt att valet blir ungefär som 2012. Då var det en hel del som lade sin röst på Þóra Arnórsdóttir trots att de egentligen föredrog någon annan. Men då hon var den starkaste motkandidaten samlade hon i någon mån motståndare till Ólafur Ragnar Grímsson. För att Andri Snær Magnason ska kunna vinna krävs ännu större uppslutning från de väljare som har förnyelse som högsta prioritet.

Här kan du läsa mer om det kommande presidentvalet och ovan kan du se gårdagens presskonferens.