måndag 18 april 2016

Tre gårdar kan bli öde i Árneshreppur

På tre gårdar i Árneshreppur blir årets sommar den sista. Om några nya bönder tar över är inte klart. Annars återstår bara sju fårbönder i Islands mest ensligt belägna kommun. Och det är inte bara i Árneshreppur som fårbönderna ger upp. I hela regionen Strandir i Västfjordarna finns nu en rad gårdar till salu - men spekulanterna är få.

Under nästan hela 2000-talet har Árneshreppurs existens som självständig kommun varit hotad. Den nedre gränsen för en kommun är 50 invånare. Om en kommun har färre invånare tre år i följd har regeringen rätt att genomföra en tvångssammanslagning med en grannkommun. Mellan 2007 och 2009 hade Árneshreppur färre än 50 invånare, men något ingrepp från regeringen kom aldrig.

Vid årsskiftet hade Árneshreppur 55 invånare - det högsta antalet sedan 2005. Den yngsta invånaren är 5 år och den äldsta 83 år. På sistone har en föryngring skett i kommunen, men medelåldern är ändå 47,5 år.

Trots att kommunen sedan 2010 befunnit sig på rätt sida om gränsen är hotet nu akut. Och det gäller inte bara den kommunala självständighetens framtid, utan hela bygdens framtid.

I torsdags föddes årets första lamm i Árneshreppur. Det var tre tackor på gården Krossnes vid Norðurfjörður som samtliga fick två lamm var. Skälet till den ovanligt tidiga lamningen är att tackorna tillhörde en grupp djur som samlades in först i december. De hade då betat vid ödegården Fell några kilometer från Krossnes. Det var då parningen ägde rum, berättar RÚV.

Får är näringslivets ryggrad i Árneshreppur. Under vintern - när antalet är som färst - finns det ungefär 2 800 får på de tio gårdarna i kommunen. Men nu har tre bönder bestämt sig för att sluta. Årets sommar är enligt Morgunblaðið den sista på gårdarna Finnbogastaðir och Bær vid Trékyllisvík och Krossnes. De lamm som föddes i torsdags kan alltså tillhöra de sista på Krossnes.

Bönderna på Finnbogastaðir och Bær tillhör de yngsta i bygden. Därför kommer sannolikt medelåldern att stiga ytterligare. Utvecklingen är inte unik för Árneshreppur. Medan yngre islänningar i allt större utsträckning söker sig till städerna är det främst de äldre som blir kvar i glesbygden.

Þor­steinn Guðmunds­son, bonde på Finn­boga­staðir och en av dem som tänker lämna kommunen, säger i Morgunblaðið att han befarar att Árneshreppur går samma öde till mötes som många andra glesbygdsområden:
"Jag fruktar att det som håller på att ske här i detta lilla ensliga samhälle är precis samma historia som i så många andra glesbygder i landet tidigare."
Ett annat vanligt problem på landsbygden är att familjer som flyttat för gott ändå behåller gårdarna för att använda dem som sommarhus. Även det bidrar till att föryngringen inom näringen är begränsad. Hur det blir med de tre gårdarna i Árneshreppur är ännu inte klart.

Klart är däremot att om ingen tar över så minskar också underlaget för den lilla service som finns kvar i kommunen: skola, lanthandel, bankkontor och bensinpump. I så fall blir livsvillkoren än tuffare för de invånare som stannar. Ett ständigt bekymmer är att den enda landförbindelsen med övriga Island är en dålig grusväg som är oframkomlig under stora delar av vinterhalvåret.

Läget är särskilt problematiskt för Árneshreppur eftersom den service som finns är så sårbar. Utan den riskerar hela den vidsträckta men glesbefolkade kommunen att förvandlas till ett område för sommarhus.

Situationen är dock likadan i hela Strandir. I grannkommuner som Kaldrananeshreppur, Strandabyggð och Húnaþing Vestra finns flera gårdar till salu. Även där är det fårbönder som har gett upp.

Här kan du läsa mer om Árneshreppur.