måndag 9 maj 2016

Davíð Oddsson ställer upp i presidentvalet


Davíð Oddsson ställer upp i sommarens presidentval. Det överraskande beskedet vänder upp och ned på valrörelsen - inte minst eftersom den sittande presidenten Ólafur Ragnar Grímsson nu överväger att dra tillbaka sin kandidatur. Med Davíð Oddsson som en kandidat löper Ólafur Ragnar Grímsson en stor risk att röstas bort från Bessastaðir.

Kanske var de senaste dagarnas angrepp på Guðni Th. Jóhannesson på ledarsidorna och förra lördagens hyllningsartikel till Davíð Oddsson som statsminister - signerad vännen Hannes Hólmsteinn Gissurarson och tryckt i en tidning som distribuerades till alla hushåll i landet - ingen slump. I går tillkännagav Morgunblaðiðs chefredaktör Davíð Oddsson att han ställer upp i presidentvalet.

Att Davíð Oddsson länge har närt en önskan om att bli president är ingen hemlighet. Det ryktades länge att han ville fullborda sin politiska karriär med tolv eller sexton år som president. Dessförinnan hade han varit borgmästare i Reykjavík i nio år, statsminister i tretton år och utrikesminister i ett år.

Men den gamle politiske rivalen Ólafur Ragnar Grímsson kom i vägen. Davíð Oddsson blev centralbankschef men tvingades bort efter kraschen. Snart utsågs han till chefredaktör för Morgunblaðið - ett jobb som han haft sedan 2009. Där har han på ledarplats ägnat mycket utrymme och stor energi åt att skriva om den egna historien i ett mer fördelaktigt ljus.

I den parlamentariska kriskommissionens utrednings av finanskraschen var Davíð Oddsson och Ólafur Ragnar Grímsson de två som fick skarpast kritik. Ingen av dem har dock medgivit några misstag. Men för många islänningar är Davíð Oddsson än i dag synonym med den rad av olyckliga beslut som skapade förutsättningarna för kraschen.

Därför var gårdagens besked trots allt överraskande. Davíð Oddsson meddelade beslutet i en intervju i Bylgjan. Där hävdade han att det bara var de senaste dagarna som han funderat på att kandidera. Han sade att ämbetet som president kräver politisk erfarenhet - och mer än någon som kan stå för "intressant prat":
"Det behöver vara människor som folket vet att de kan agera när det verkligen gäller och då behöver det vara människor som är kända för att kunna ta beslut, som inte låter någon kollra bort en, inte låter någon rucka på en, inte låter någon rubba en. Det är den typen av människor som folket måste se till."
Davíð Oddsson ansåg att han under sin politiska karriär samlat på sig den erfarenhet som krävdes för ämbetet. Som politiker hade han också bevisat att han kunde agera snabbt och under press:
"Jag är själv sådan att den största delen av folket känner mig mycket väl. De känner förhoppningsvis mina tillgångar och känner väl till mina många brister. Så om du ser på mig som en fastighet så har jag inga dolda fel. Mina motståndare har genom åren så sannerligen utmålat dessa brister på alla väggar."
Han rosade den sittande presidenten Ólafur Ragnar Grímsson för att ha sagt nej till två alltingsbeslut om statligt ansvar för insättningsgarantin kopplad till Landsbankis Icesave. Davíð Oddsson sade dock till RÚV att han tyckte att 24 år på posten - vilket ett omval för Ólafur Ragnar Grímsson skulle innebära - var för många:
"Jag tycker med full respekt för Ólafur att det har gått för långt att en president i en demokrati sitter i 24 år. Så jag anser att jag kan säkra att denna kunskap, denna kraft och detta kunnande fanns tillhands och att det fanns en människa som snabbt och säkert kunde reagera på alla de möjligheter som kan uppstå. Och på samma sätt skulle det inte brytas mot sådana regler som gäller överallt i demokratier om att demokratiskt valda statschefer inte sitter mycket längre än i tolv eller sexton år."
En president utan erfarenheter och kunskaper från toppolitiken riskerar enligt Davíð Oddsson att bli en svag president. I Morgunblaðið hävdar han att bristen på erfarenhet präglar alltinget och att det är därför som parlamentet just nu är så svagt:
"Jag pekar på att alltinget är otroligt svagt och att det är förhållandevis få som ger tyngd eller ledarskap. Nu står det till exempel klart att människor som Ögmundur [Jónasson] ska sluta, Kristján Möller och Einar Guðfinnsson. Och kvar sitter många som är lite kända och som om sanningen ska fram inte har mycket erfarenhet. Och det har varit mycket påtagligt i tingets arbete. Erfarenhetsbristen och avsaknaden av att ha kapacitet att utföra arbetet perfekt. Det är ett stort problem. Och därför kan jag inte tänka mig att medborgarna kommer att utnyttja möjligheten att välja en svag president. Och bara ser till om den kan ge trivsamma intervjuer eller inte. Jag tror att medborgarna knappast tycker att det nu är rätt tid för det."
Den här gången reagerade Ólafur Ragnar Grímsson snabbt. Plötsligt övervägde den sittande presidenten att inte ställa upp för omval. I en intervju i Stöð 2 sade han att en anledning till att han tog tillbaka sitt beslut om att inte kandidera berodde på att han befarade att nästa president skulle kunna väljas med stöd från mindre än 20 procent av väljarna. Nu kunde Ólafur Ragnar Grímsson på en rak fråga inte svara på om han skulle ställa upp:
"Du måste innerligt bedöma detta när en sådan situation uppkommer - mot bakgrund av vad jag har sagt och vad jag har tänkt. Då måste jag sätta mig ned och ta hänsyn till dessa förändrade omständigheter, och jag har inte landat med den tanken."
Den senaste tiden har Ólafur Ragnar Grímssons hustru Dorrit Moussaieff kopplats till brevlådeföretag i skatteparadis som finns i släkten. Detta skedde sedan han förnekat att det skulle finnas några sådana band. Hur mycket dessa diskussioner skadat den sittande presidenten är osäkert.

Klart är dock att historikern Guðni Th. Jóhannesson rider på en framgångsvåg som gör honom till ett reellt hot mot Ólafur Ragnar Grímsson. Men så såg det ut även inför valet 2012. Då hade huvudmotståndaren Þóra Arnórsdóttir inledningsvis ett försprång som Ólafur Ragnar Grímsson så småningom hämtade in.

Men läget är inte detsamma nu. Den politiska ovisshet som Ólafur Ragnar Grímsson hänvisade till för att motivera sin kovändning har få tagit på allvar. Sannolikt är det dessutom fler som tycker att han har suttit tillräckligt länge på posten.

Vad som sannolikt bekymrar Ólafur Ragnar Grímsson mest är att han och Davíð Oddsson slåss om samma väljargrupper. Bägge har sitt starkaste stöd bland konservativa väljare. Davíð Oddsson är i breda grupper för avskydd för att kunna bli president - men han har tillräckligt starkt stöd för att sabotera Ólafur Ragnar Grímssons planer på återval.

Ólafur Ragnar Grímsson är sannolikt den starkare av de två. Men om de tillsammans kan locka som mest drygt halva väljarkåren finns det en uppenbar risk för att bägge hamnar mellan 20 och 35 procent. I ett sådant läge kan Guðni Th. Jóhannesson eller - vilket i dagsläget förefaller mindre sannolikt - Andri Snær Magnason gå segrande ur striden utan att vara i närheten av att få en majoritet av rösterna.

Hittills har Ólafur Ragnar Grímsson varit mycket noggrann när det gäller sin egen historieskrivning. Han poängterar att han två gånger bestämt sig för att sluta, men att ett starkt folkligt tryck fått honom att ompröva sina beslut. I historieskrivningen ingår inte att han skulle röstas bort från residenset på Bessastaðir.

Därför talar mycket för att Ólafur Ragnar Grímsson ändrar sig en sista gång. I så fall väntar ett mycket intressant presidentval. Den stora frågan är vem som då blir valet för alla de islänningar som i dag förespråkar fyra år till för Ólafur Ragnar Grímsson.

Här kan du läsa mer om det kommande presidentvalet och ovan kan du höra intervjun med Davíð Oddsson.