måndag 30 maj 2016

Strandirbo nekas telefon och internet - blir för dyrt

Att lägga 40 kilometer bredbandskabel till en Strandirbo skulle gå på omkring 40 miljoner isländska kronor. Det är enligt Póst- og fjarskiptastofnun alldeles för dyrt. Därför beslutar myndigheten att den boende även i framtiden får klara sig utan snabbt bredband och mobiltelefoni. Inget av dem räknas i det här fallet som tjänster som staten måste tillhandahålla.

Strandir är den östligaste delen av Västfjordarna. Där finns två större samhällen - Hólmavík med 341 invånare och Drangsnes med 73 invånare. I delar av regionen är tillgången till internet dålig. Det gäller bland annat i Drangsnes där situationen är så besvärlig att ortens skola inte kan bedriva undervisning genom nätet.

De senaste åren har posten med viss framgång försökt undkomma utbärningen av post till avsides belägna gårdar i Västfjordarna. Argumenten har framför allt handlat om höga kostnader. Lokalbefolkningen har protesterat eftersom de anser att sämre service står i strid med lagens krav på likabehandling.

I regionen är förhållandena så speciella att det görs undantag från likabehandlingskravet. Det har gjorts tidigare på Island, och det görs på nytt i samband med Póst- og fjarskiptastofnuns beslut.

Den här gången handlar det om en person som är bosatt på en gård i Strandir där det är långt till närmaste bofasta granne. På gården finns det varken möjlighet att få bredband eller att använda mobiltelefoni. För att tvinga operatören Míla att lösa problemet vände sig den boende till Póst- og fjarskiptastofnun.

Men myndigheten säger nej till den boendes begäran. Kostnaderna skulle bli så höga att de inte kan motiveras. Det behövs omkring 40 kilometer nedgrävd kabel till ett pris av omkring 40 miljoner isländska kronor för att ordna bredband och mobiltelefoni.

Den högsta tillåtna kostnaden för att ansluta en boende till nätet är 650 000 isländska kronor. Resten får den boende betala själv. I det här fallet skulle alltså notan gå på runt 40 miljoner.

Om myndigheten skulle säga nej till en kabel föreslog den boende i stället att en mobilmast skulle sättas upp i närheten av gården. Strandirbon skulle då kunna både ringa och surfa genom 3G- eller 4G-teknik.

Men inte heller där gör Póst- og fjarskiptastofnun tummen upp. En sådan lösning skulle visserligen bli betydligt billigare än kabel, men enligt myndigheten finns det ingen lag som säger att alla ska ha tillgång till trådlös kommunikation.

Beslutet kan överklagas. Ett överklagande kostar i det här fallet 150 000 isländska kronor i administrativ avgift till staten.

Här kan du läsa beslutet i sin helhet.